Inblick i nyheterna

Rätten att själv avgöra

Går familjens rättigheter före religiösa trosuppfattningar? Nej, säger distriktsdomstolen i Ōita i Japan. En vuxen ”gör ingenting olagligt genom att vägra att ta emot blodtransfusioner i efterlevnad av sin tro”, fastslog domstolen.

Den man som detta rättsfall gällde fick ett sarkom — en elakartad tumör — i sitt vänstra lårben, och hela benet måste amputeras. Han gick med på operationen under förutsättning att inga blodtransfusioner skulle tillgripas. Sjukhuset vägrade utföra operationen på detta villkor. Föräldrarna till detta 34-åriga Jehovas vittne fruktade att de skulle förlora sin sons stöd på ålderdomen och gick till domstol för att utverka ett föreläggande i kraft av sina rättigheter som föräldrar. Domstolen erkände deras rätt ”att leva lyckligt tillsammans som familj och att förvänta stöd från sonen i framtiden”, men dess utslag löd att ”’familjens rättigheter’ inte går före de religiösa trosuppfattningar” som en person hyser. (I förbigående sagt genomfördes en lyckad operation utan blod.)

Det är viktigt för en kristen att ta hand om sina föräldrar och ”utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk”, men detta måste ske i harmoni med andra skriftenliga bud. (1 Timoteus 5:4, 8) På samma sätt som det inte är moraliskt rätt att stjäla i syfte att försörja sin familj, skulle det inte heller vara godtagbart i Guds ögon att ta hand om sin familj på bekostnad av att man åsidosätter hans lagar beträffande blodets helgd. Skriften ålägger oss att ”avhålla [oss] ... från blod”. (Apostlagärningarna 15:20, 28, 29; jämför 3 Moseboken 17:10—12.) När det gäller sådana angelägenheter kommer gudfruktiga personer att ”lyda Gud såsom härskare mer än människor”. — Apostlagärningarna 5:29.

Dåliga alternativ

Den svindlande ökningen av utomäktenskapliga havandeskap bland tonåringar har fått myndigheterna i Förenta staterna att ta sig en närmare titt på problemet. En delstatsregering har till exempel stiftat en lag som ålägger föräldrarna att ”betala räkningen”, om deras ogifta son eller dotter som är yngre än 18 år blir förälder. En sådan åtgärd, hoppas man, kommer att stimulera föräldrar till tonåringar att med större engagemang i första rummet förhindra havandeskap. Andra myndigheter menar emellertid att en sådan lag endast uppmuntrar tonåringar att göra abort. Som alternativ erbjuder de sexualundervisning bekostad med statliga medel såväl som preventivmedel för sexuellt aktiva tonåringar.

Sådana åtgärder är sannerligen dåliga alternativ. Varför? På grund av att de inte undanröjer orsaken: föräktenskapligt sexuellt umgänge. En expert på tonårsgraviditeter framhöll: ”I kamraternas ögon är det viktigt för ungdomar att vara sexuellt aktiva. Ingen vill vara oskuld.” (Tidskriften Time) Det förhållandet att bibeln alltmer kommit i skymundan är huvudorsaken till denna ”inställning att det är fritt fram för allt”, betonade Emory Davis under en föreläsning vid Rutgersuniversitetet.

Vad är då lösningen? Skriften är tydlig och klar: Sexuellt umgänge mellan ogifta personer är förbjudet enligt Guds ord. I Första Korintierna 6:9 heter det att otuktsmän inte ”skall ärva Guds rike”. Föräldrar måste inskärpa Guds lag beträffande sådana frågor i sina barns hjärta. (5 Moseboken 6:6, 7) Varför? Den vise kung Salomo framhöll: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal.” — Ordspråksboken 22:6.

”Anledningar till vrede”

I sin nya bok Raisons de la colère (Anledningar till vrede) klandrar den bemärkte franske agronomen René Dumont kraftigt vad han kallar det ”fullständiga misslyckandet” av vår ”produktionsinriktade civilisation”. I en bokanmälan i paristidningen Le Monde sammanfattas sålunda några exempel som Dumont anför: ”För att kunna motsvara den oerhörda efterfrågan på tidningspapper hugger man i Canada varje år ner fler träd än man kan få att växa. Sovjetunionen har till det yttersta bearbetat två tredjedelar av sin odlingsbara mark. Och det rapporteras att även Frankrike är i färd med att ’fördärva jordens fruktbarhet, som byggts upp under hundratals år förmedelst gödsel och torrfodersodling’, genom att man använder kemikalier i stället för naturliga gödningsämnen.”

Dumont anklagar också industrinationerna för att fördärva jorden genom slösaktig och misskött distribution av varor, och han tillägger: ”Vi har skött världens ekonomi så dåligt att vi förtjänar att förlora vår överhöghet.” Han påstår att den västerländska utvecklingsmodellen ”har ruinerat tredje världens ekonomi” och har dragit bort folk från jordbrukets utveckling till ”anskrämliga städer”, som har växt i de mindre utvecklade nationerna.

Om sådana förhållanden gör att människor som förutser faran har ”anledningar till vrede”, hur mycket större anledning till vrede bör inte dessa faktorer skänka den som skapat jorden? I bibeln beskrivs därför profetiskt den snabbt annalkande tid, när människosläktets fördärvbringande verksamhet kommer att medföra Guds ”egen vrede” och få honom att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.