I april 1986 sökte en syster i Florida läkarvård för svåra blödningar. Hon upplyste sjukhuspersonalen om att hon inte under några omständigheter ville ta emot blod. Man hade en utfrågning och domaren gav sjukhuset rätt att ge systern blodtransfusion, eftersom hon var mor till två tonåriga söner, som behövde henne som vårdnadshavare. Man gav blod, men målet överklagades. Den 16 mars 1989 blev utslaget i Floridas högsta domstol sex mot ett till fördel för patienten, som var ett vittne. Denna dom fastslog att vuxna Jehovas vittnen har rätt att vägra blodtransfusion, även om de har vårdnaden om minderåriga barn. I en speciell fråga där uppfattningarna sammanföll gick två av domarna i Floridas högsta domstol så långt att de ordagrant gjorde utdrag ur Sällskapets resumé och antog detta som sitt eget utlåtande.

I staten New York förekom ett annat mål i vilket ett vittne som är mor fick en av domstolen ålagd blodtransfusion. Följande fråga lades fram för rätten: Kan en patient tvingas att mot sin vilja underkasta sig en behandling för sina minderåriga barns skull? Nej, svarade New Yorks appellationsdomstol den 18 januari 1990. Domstolen förklarade: ”Sammanfattningsvis kan man säga att patienten som en kompetent vuxen hade rätt att avgöra vilken behandlingsmetod hon ville ha, vilket inbegrep rätten att avböja blodtransfusion.”