15, 16. a) Vilken uppfattning har på vissa håll utvecklats om underårigas rättigheter? b) Varför fick en viss underårig person blod?

¹⁵ På vissa håll tillerkänns så kallade mogna underåriga liknande rättigheter som vuxna personer. På grund av ålder eller moget tänkande eller bådadera kan en ungdom komma att betraktas som tillräckligt mogen att själv fatta beslut om medicinsk behandling. Också där detta inte är någon lag kan domare eller tjänstemän lägga stor vikt vid vad den ungdom önskar, som klart och tydligt kan förklara varför han har fattat beslutet att inte ta emot blod. Och omvänt, om en ungdom inte klart och moget kan redogöra för sin tro, kan en domstol kanske tycka att den måste avgöra vad som verkar vara bäst för personen i fråga, precis som den skulle kunna göra för ett spädbarn.

¹⁶ En ung man hade i åratal studerat bibeln från och till, men han var inte döpt. Trots att det bara var sju veckor tills han nådde den ålder då han fick ”rätten att vägra medicinsk behandling för egen del”, sökte det sjukhus som behandlade honom för cancer en domstols stöd att mot både hans egen och hans föräldrars vilja ge honom en transfusion. Den samvetsgranne domaren frågade ut den unge mannen om hans tro när det gällde blodet, och han ställde också sådana enkla frågor som vad de fem första böckerna i bibeln hette. Men ynglingen kunde inte räkna upp namnen på dem, och inte heller kunde han ge övertygande bevis för att han förstod varför han vägrade att ta emot blod. Tyvärr bemyndigade domaren sjukhuspersonalen att ge transfusioner och sade: ”Hans vägran att gå med på att ta emot blodtransfusioner är inte grundad på en mogen förståelse av egna religiösa trosuppfattningar.”

17. Vilken ståndpunkt intog en 14-årig flicka till att få blod, och med vilket resultat?

¹⁷ Saker och ting kan få en helt annan utgång för en underårig som är väl undervisad om Guds vägar och som aktivt vandrar i hans sanning. En yngre kristen flicka hade samma ovanliga typ av cancer. Flickan och hennes föräldrar förstod och accepterade en modifierad form av kemoterapi utförd av en specialist vid ett känt sjukhus. Trots detta fördes fallet till domstol. Domaren skrev: ”D. P. intygade att hon på allt sätt skulle motsätta sig att få en blodtransfusion. Hon betraktade en transfusion som en kränkning av hennes kropp och jämförde den med våldtäkt. Hon bad domstolen respektera hennes val och låta henne få fortsätta [vid sjukhuset] utan av domstolen beordrade blodtransfusioner.” Den kristna undervisning hon hade fått hjälpte henne under denna svåra tid. — Se rutan.

18. a) Vilken fast ståndpunkt intog en sjuk flicka till att få blod? b) Vilket beslut fattade domaren om hennes behandling?

¹⁸ En 12-årig flicka behandlades för leukemi. För att man skulle kunna tvinga henne att ta emot blod förde ett barnomsorgsorgan saken till domstol. Domaren drog slutsatsen: ”L. har klart och sakligt talat om för denna domstol att hon, om man försöker ge henne en blodtransfusion, kommer att kämpa mot den transfusionen med all den kraft hon kan uppbjuda. Hon har sagt, och jag tror henne, att hon kommer att skrika och värja sig och att hon kommer att dra ut injektionsanordningen ur armen och kommer att försöka förstöra blodet i påsen ovanför sängen. Jag vägrar att fälla ett utslag som skulle få detta barn att gå igenom en sådan pärs. ... Med den av sjukhuset föreslagna behandlingsmetoden behandlar man hos denna patient endast sjukdomen i fysisk bemärkelse. Man behandlar inte hennes känslomässiga behov och hennes religiösa trosuppfattningar.”

Föräldrar — undervisa väl

19. Vilket speciellt ansvar bör föräldrar avbörda sig gentemot sina barn?

¹⁹ Sådana här erfarenheter har mycket att säga föräldrar som önskar att alla i deras familj skall leva i enlighet med Guds lag om blodet. En av orsakerna till att patriarken Abraham var Guds vän var att Gud visste att Abraham skulle ”befalla sina söner och sitt hushåll efter sig” att de skulle ”hålla Jehovas väg till att utöva rättfärdighet”. (1 Moseboken 18:19, NW) Bör inte detta också gälla kristna föräldrar i våra dagar? Undervisar du som förälder dina kära barn att vandra på Jehovas väg, så att de alltid kommer att vara ”redo att komma med ett försvar inför var och en som ... kräver ett skäl för det hopp” som är i dem och att göra detta ”med mildhet och djup respekt”? — 1 Petrus 3:15.

20. Vad bör vi i första hand vilja att våra barn skall känna till och tro om blodet? (Daniel 1:3—14)

²⁰ Det kan vara bra för barn att bli upplysta om sjukdomsriskerna och de andra riskerna i samband med blodtransfusioner, men detta att vi undervisar våra barn i Guds fullkomliga lag om blodet innebär inte i första hand att vi försöker ingjuta fruktan för blodet. Om till exempel en domare skulle fråga en flicka varför hon inte vill ta emot blod och hennes svar i huvudsak blir att blodet är alltför riskabelt eller hemskt, vad skulle resultatet då kunna bli? Domaren skulle kanske kunna dra slutsatsen att hon helt enkelt var omogen och överdrivet skrämd, precis som hon kanske skulle kunna vara så rädd för en blindtarmsoperation att hon skulle skrika och motsätta sig en sådan operation, som även hennes föräldrar menade var bäst för henne. Och vi konstaterade också tidigare att den grundläggande orsaken till att de kristna motsätter sig transfusioner inte är att blodet är förorenat, utan att det är dyrbart för vår Gud och livgivare. Våra barn bör känna till detta och också att de eventuella medicinska riskerna med blodet ger ökad tyngd åt vår religiösa ståndpunkt.

21. a) Vad bör föräldrar ta reda på om sina barn och bibelns syn på blodet? b) Hur kan föräldrar hjälpa sina barn i samband med blodet?

²¹ Är du, om du har barn, övertygad om att de instämmer i och kan förklara den på bibeln grundade ståndpunkten när det gäller transfusioner? Tror de verkligen att denna ståndpunkt är Guds vilja? Är de övertygade om att det är så allvarligt att överträda Guds lag att det skulle kunna sätta en kristens utsikter till evigt liv på spel? Förståndiga föräldrar kommer, antingen barnen är mycket små eller nästan vuxna, att gång på gång gå igenom dessa frågor med sina barn. Föräldrar kan ge sina barn övning genom att de själva ställer sådana frågor till vart och ett av barnen som en domare eller en ledamot av socialnämnden eller en läkare skulle kunna ställa till dem. Målet är inte att låta ett barn upprepa utvalda fakta eller svar som det har lärt sig utantill. Det är viktigare att barnen vet vad de själva tror, och varför. Vid en domstolsförhandling kan naturligtvis föräldrar eller andra lägga fram fakta om riskerna med blod och om de alternativa behandlingsmetoder som står till buds. Men det som en domare eller en ledamot av socialnämnden antagligen skulle vilja söka få reda på genom att tala med våra barn är om barnet moget förstår sin situation och sina valmöjligheter och också om det har egna värderingar och en egen fast övertygelse eller inte. — Jämför 2 Kungaboken 5:1—4.

[Ruta på sidan 17]

Domstolen blev imponerad

Hur lydde domstolsutslaget om D. P., som omnämns i paragraf 17?

”Domstolen var mycket imponerad av den intelligens, det lugn, den värdighet och den kraft som denna flicka på 14 1/2 år visade. Hon kan ha blivit förkrossad, när man upptäckte att hon hade en dödlig form av cancer. ... Men det var en mogen ung person som kom till rätten för att vittna. Det verkade som om hon tydligt hade koncentrerat sig på den svåra uppgift som hon ställdes inför. Hon hade varit närvarande vid alla tidigare förhör, samtyckt till en behandlingsmetod och utvecklat en sammanhängande livsfilosofi om hur hon som människa skulle möta denna medicinska utmaning, och hon kom till rätten med den gripande vädjan: Respektera mitt beslut. ...

Förutom den mogenhet D. P. har visat är de skäl hon har framfört för sitt beslut tillräckliga för att rätten skall respektera det. Hon skulle bli andligt, psykologiskt, moraliskt och känslomässigt skadad av en behandlingsmetod som inbegrep blodtransfusioner. Rätten kommer att respektera hennes val av behandlingsmetod.”