Från 1944 till 1946 ökade antalet åtal för påstådda lagöverträdelser dramatiskt, från 40 till 800!

Arresteringarna ökade, och från att ha varit runt 800 åtal var de snart uppe i 1.600. Många advokater och domare klagade över att alla dessa fall med Jehovas vittnen blockerade domstolarna i Quebec. Som svar på det brukade vi föreslå en enkel lösning: Låt polisen arrestera brottslingarna i stället för de kristna. Det skulle lösa problemet!

Två modiga judiska advokater, A. L. Stein från Montreal och Sam S. Bard från staden Quebec, var till stor hjälp genom att företräda oss i många rättsfall, speciellt innan jag 1949 blev antagen som medlem av advokatsamfundet i Quebec. Pierre Elliott Trudeau, som senare blev premiärminister i Canada, skrev att Jehovas vittnen i Quebec har ”blivit förlöjligade, förföljda och hatade av hela vårt samhälle, men de har med lagliga medel lyckats kämpa emot kyrkan, regeringen, nationen, polisen och den allmänna opinionen”.

Den attityd man hade i Quebecs domstolar kom till uttryck i det sätt på vilket man behandlade min bror Joe. Han var anklagad för att ha stört den allmänna ordningen. Domaren Jean Mercier dömde Joe till det högsta straffet — 60 dagars fängelse. Sedan tappade han fullständigt behärskningen och skrek från domarsätet att han skulle ha gett Joe livstids fängelse om det hade varit möjligt!