Kommer girigheten att fördärva försäkringsbranschen?
EN LITEN flicka, bara två år gammal, har drabbats av kramper. Hon förs i ilfart till sjukhus. Men sjukhuset tar inte emot henne. Samma sak händer vid nästa sjukhus, och nästa. Det finns inga läkare på akutmottagningarna. De säger att de helt enkelt inte har råd att arbeta där. Faktum är att i Förenta staterna har bokstavligt talat tusentals läkare lämnat sitt yrke på senaste tiden. Affärsföretag av olika slag har också tvingats slå igen. Kommunstyrelseledamöter har begärt avsked. Städer har stängt sina parker. Varför?
Svaret är: krisen inom försäkringsbranschen. Förenta staterna skakas fortfarande av verkningarna efter en treårig försäkringskris med våldsamt höjda premier. Många har drabbats av denna kris — åtminstone ekonomiskt. Många har fått punga ut med mera pengar för läkarvård och alla slags varor och tjänster och kanske till och med högre kommunalskatt.
Vad är orsaken till denna kris? För att kunna besvara denna fråga måste vi först ha klart för oss vad en försäkring egentligen är. Under idealiska förhållanden är den ett sätt att skydda en individ mot större ekonomiska förluster genom att sprida ut dessa förluster på alla premiebetalare. En typ som har kommit att få allt större betydelse kallas ansvarsförsäkring. Den skyddar dig när lagen tilldömer dig ansvaret för skador på person eller egendom. Läkare, advokater och affärsföretag av olika slag skulle knappast kunna fungera utan ett sådant ansvarsskydd — inte ens kommuner skulle kunna det.
Hur nödvändiga sådana försäkringar än är, började deras kassor att sina för några år sedan i Förenta staterna. Försäkringsbolagen började i rask takt höja premierna för ansvarsförsäkringar, så att dessa ofta fördubblades, fyrdubblades eller rentav tiodubblades! I många fall sades försäkringarna helt enkelt upp.
Är detta problem begränsat till Förenta staterna? Nej. Försäkringsbranschen tycks ha utvecklats till ett ömtåligt internationellt nät. Amerikanska försäkringsbolag är själva återförsäkrade i utländska bolag, av vilka de flesta är koncentrerade till Europa. Många av dessa har gått omkull eller lagts ner på grund av krisen. Det predikament som den amerikanska ekonomins inflytande utgör har av utländska ekonomer liknats vid att tvingas sitta i en roddbåt tillsammans med en elefant. Man kanske inte är beroende av elefanten för att klara sig, men man påverkas sannerligen av hans minsta rörelse! Krisen inom försäkringsbranschen har således påverkat dig, var du än bor på jorden.
Vad är orsaken till denna kris?
Det råder, inte överraskande, delade meningar om den saken. Det finns två större åsiktsriktningar. Å ena sidan har vi försäkringsbolagen och många av deras kunder och å andra sidan advokater, fackföreningar och företrädare för olika konsumentgrupper.
Inom försäkringsvärlden säger man att denna bransch har fallit offer för amerikanernas lystnad att processa. Domare och jurymedlemmar har blivit beryktade för att bevilja målsägare stora skadeståndsbelopp. Vittringen av pengar har utlöst en flodvåg av processer, och försäkringsbolagen får betala räkningarna. I rutan här ovan finner vi några av de fall som de gärna relaterar som bevis på detta.
De som kritiserar domstolarna anser att fall av detta slag avslöjar allvarliga brister i rättssystemet. Fabrikanter har till exempel svårt att inse varför de skall hållas ansvariga för olyckor som inträffar på grund av att deras produkter blir utslitna eller missbrukade. Framför allt europeiska fabrikanter har svårt att förstå sig på det amerikanska processandet. I Europa är en målsägare som förlorar sitt fall ofta tvungen att betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader. Européer drar sig därför ofta för att processa.
Försäkringsbolagen beklagar sig särskilt över begreppet ”solidariskt ansvar”, eller principen ”den rikaste betalar”. Om flera svarande nämns i samma stämning, kan domstolen tvinga den som har mest pengar att betala för hela skadegörelsen, även om han är den minst skyldige. I sådana här fall betyder ”den rikaste” vanligtvis hans försäkringsbolag.
Enligt försäkringsbolagens åsikt är advokaterna de enda som egentligen tjänar på alla dessa processer. Deras arvoden kan uppgå till hälften av den skadeersättning som beviljas klienten, och de drivs därför att processa om enorma summor. Försäkringsbolagen anser också att dagens amerikaner är orealistiska, i det de förväntar en helt riskfri miljö eller i annat fall rundligt tilltagen ekonomisk gottgörelse.
Advokatkåren av annan mening
Många advokater, advokatsamfund och fackföreningar är av helt annan mening. De hävdar att processandet inte alls är av sådana dimensioner. De ofantliga skadestånd som så ofta omtalas i nyhetsmedia pressas ofta ner vid besvärsmål i högre instanser. Somliga hävdar också att försäkringsbolagen alltför ofta förlitar sig på fantasifulla historier av det slag som nämns på sidan 11 för att ge stöd åt sin sak eller, vad som är ännu värre, förtiger vissa fakta beträffande dessa fall.
Lägg till exempel märke till det sista av de mål som nämns på sidan 11. De händelser som relateras är nog så sanna, men vi får inte veta hela sanningen. Ofta utelämnas till exempel sådana detaljer som att takfönstret var övermålat och omöjligt att skilja från taket i nattmörkret och att en liknande dödsolycka tidigare hade inträffat vid en annan skola i trakten. De anklagade skolmyndigheterna kände till faran och planerade att göra om takfönstret. Dessutom rörde det sig snarast om ett pojkstreck. Gärningsmannen var en nykläckt student som försökte flytta strålkastaren för att belysa en basketbollplan.
Kritiker hävdar att försäkringsbolagen själva bär ansvaret för denna kris. På vilket sätt? I slutet av 1970-talet genomförde de drastiska premiesänkningar och tog stora risker bara för att få in mera premiepengar som de kunde placera till de höga räntor som då stod till buds. Men när räntan sjönk, råkade försäkringsbolagen i svårigheter. De svarade med kraftiga premiehöjningar.
Advokaterna pekar också på den annonskampanj för närmare 40 miljoner kronor som försäkringsbolagen satte i gång för att varna för det omfattande processandet och hävdar att denna kampanj bara var ett knep — för det första för att skjuta ifrån sig skulden för de höga premierna och för det andra för att söka få till stånd en skadeersättningsreform genom förändrade procedurer i civildomstolarna. Kritikerna menar att den enda orsaken till att försäkringsbolagen agiterar för sådana reformer är att de skall slippa betala ut så mycket pengar till skadade människor.
Advokaterna anklagar kort sagt försäkringsbolagen för girighet.
Vilka har rätt?
Det ligger naturligtvis ett visst mått av sanning i båda dessa åsiktsriktningar. Försäkringsbolagen erkänner villigt att deras investeringspolitik under 1970-talet faktiskt förorsakade en del av de nuvarande problemen. Men de hävdar bestämt att de höjda premierna är deras enda möjlighet att överleva i den processhysteri som nu är rådande.
Hur är det då med denna processhysteri? Är antalet processer verkligen så stort? Även om båda sidor är experter på att bombardera varandra med statistiska uppgifter för att ge stöd åt sina synpunkter, tycks sanningen ligga någonstans mitt emellan. Det går knappast att förneka att amerikanerna är det mest processlystna folket i världen. År 1984 lämnade var sjuttonde amerikan in en stämningsansökan! Amerikanerna stämmer varandra 20 gånger oftare än japanerna. Medan det i Japan finns en advokat på 15.000 personer, har Förenta staterna en på 375 personer. Ibland överdriver dock försäkringsbolagen situationen. När de talar om tilldömda skadestånd, nämner de till exempel ofta det genomsnittliga skadeståndsbeloppet. Men ett enda stort skadestånd kan göra att denna siffra blir missvisande.
Den enda sak som båda sidor är överens om tycks vara att människans girighet är roten till problemet. Men som det sades i tidskriften Time: ”Ja, men vilkas girighet?” Advokaterna kritiserar försäkringsbolagens girighet. Försäkringsbolagen kritiserar advokaternas girighet och ett samhälle som använder rättsväsendet som något slags lotteri. I viss utsträckning tycks båda ha fog för sin sak. Detta är knappast förvånande, eftersom samhället i våra dagar är genomsyrat av girighet. Situationen passar precis in på den beskrivning av vår tid som ett känt bibelställe ger. — 2 Timoteus 3:1—5.
Finns det någon lösning?
När lösningen på dessa problem kommer på tal, blir debatten ännu mer upphettad. Försäkringsbolagen har agiterat för en reformering av rättsväsendet. Advokaterna efterlyser en noggrannare reglering av försäkringsbolagens verksamhet. Båda sidor har utövat påtryckningar på statsmakterna för att få stöd för sina uppfattningar.
Det som hittills skett är att många delstater i USA har genomdrivit reformer som begränsar skadeståndens storlek, advokaternas arvoden och principen om att ”den rikaste betalar”. I somliga delstater har man försökt införa strängare bestämmelser för fastställandet av försäkringstariffer, men utan större framgång. Advokaterna hävdar att dessa reformer bara stänger domstolarna för de fattiga och olycksdrabbade, medan de skyddar försäkringsbolagen.
Har dessa åtgärder varit till någon hjälp? Den 9 februari 1987 rapporterade The New York Times att skadeståndskrisen till sist hade börjat bedarra. Många experter ställde sig emellertid skeptiska till detta ”tillfrisknande”. ”Rent nonsens!” utropade förtrytsamt en försäkringsagent från Lloyd’s. En schweizisk återförsäkringsmäklare förklarade: ”Skadeståndskrisen är ännu inte överstånden, eftersom amerikanerna försöker råda bot på den med prismässiga åtgärder. Problemet ligger djupare än så. Det är inte bara ekonomiskt ... , utan också socialt.”
Det är verkligen sant. Men kan vi egentligen förvänta att några större sociala förändringar skall kunna åstadkommas med mänskliga medel? Ordföranden för den engelska försäkringskoncernen Lloyd’s beskyller själv försäkringsbolagen för att ”förleda människorna att tro att försäkringar kan erbjuda något som de i själva verket inte kan, nämligen ett botemedel mot mänsklighetens alla problem”. För att åstadkomma en verklig lösning på krisen inom försäkringsbranschen skulle det alltså vara nödvändigt att ta itu med några av mänsklighetens mest fundamentala problem — den utbredda girigheten, den ständiga risken för olyckor och behovet av ett tillförlitligt rättssystem, för att bara nämna några få. Verkligen ingen liten uppgift! Domstolar, advokater och försäkringar är nödvändiga företeelser i dagens värld, men de kan givetvis inte åstadkomma en sådan lösning.
Hur är det då med människans Skapare? Kommer han alltid att tillåta att människors girighet styr världens angelägenheter? Har han för avsikt att låta oss leva i ständig skräck för olyckor i all framtid? Det logiska svaret på båda dessa frågor bör vara nej. Och vad som är ännu mer positivt: bibeln, en bok som vi har all anledning att sätta tilltro till, försäkrar oss om att Gud snart kommer att upprätta en världsregering som är grundad på rättvisa. Med hjälp av denna regering kommer han för all framtid att befria jorden från både girighet och olyckor! — Jesaja 32:1; Ordspråksboken 1:33; 1 Korintierna 6:10.
[Ruta på sidan 11]
Orimliga skadeståndsanspråk?
◼ Tre hummerfiskare i Förenta staterna råkar ut för en våldsam storm ute till havs och förlorar livet. Deras familjer stämmer den amerikanska väderlekstjänsten för dess felaktiga väderprognos och tilldöms 1,25 miljoner dollar i skadestånd.
◼ En kvinna krockar med en skenande häst, och djuret slår igenom taket på bilen och dödar henne. Dödsboet stämmer biltillverkaren, vars protester att ingen bil kan motstå ett sådant tryck förklingar ohörda. Biltillverkaren måste punga ut med 1.500.000 dollar.
◼ En man försöker begå självmord genom att kasta sig framför ett tunnelbanetåg. Han träffas av tåget och blir skadad. Han processar med motiveringen att föraren borde ha kunnat stanna fortare. Skadeståndsbeloppet fastslås till 650.000 dollar.
◼ En sjöman använder en 50 år gammal vinsch med bristfälliga säkerhetsanordningar och blir skadad. Han stämmer tillverkarna, vinner målet och ruinerar företaget.
◼ En man dyker i vattnet vid en badstrand och blir svårt skadad. Han stämmer kommunen och får ett skadestånd på 6.000.000 dollar.
◼ En man förvägras inträde till ett fashionabelt diskotek i New York. Han stämmer ägarna för att han förorsakats psykiska men och tilldöms 50.000 dollar i skadestånd.
◼ En amerikansk byggnadsarbetare avfyrar en häftpistol; en häftklammer studsar mot väggen och skadar honom. Han stämmer tillverkaren, ett västtyskt företag, som hävdar att mannen använt verktyget på felaktigt sätt. Mannen vinner målet och får 1,7 miljoner dollar.
◼ En 19-årig inbrottstjuv försöker stjäla en strålkastare från taket på en skola, ramlar ner genom ett takfönster och blir svårt skadad. En process blir följden, skolan förlorar och får betala ynglingen 260.000 dollar plus ett månatligt bidrag på 1.500 dollar.
[Ruta på sidan 13]
En kris som berör människors liv
◼ En mycket omtalad fredsmarsch måste inställas, delvis beroende på att man inte kunde skaffa de försäkringar som var nödvändiga.
◼ En ensamstående mor som kämpar för att försörja sig själv och sin son har inte ens råd att köpa den utrustning hon behöver för sin lilla städfirma. Varför? Hennes ansvarsförsäkring har gått upp mer än 52 procent under de två senaste åren.
◼ Förlossningsläkare har drabbats speciellt hårt av tjänstefelsåtal och skyhöga försäkringspremier. De har lämnat sitt yrke i stora skaror. Ett exempel är Kalifornien, där 27 procent av alla obstetriker inte längre arbetar som förlossningsläkare.
◼ I Frankrike fick en tillverkare av köksmaskiner sin försäkring uppsagd. Den enda nya försäkring man kunde få kostade tolv gånger så mycket!
◼ Inför utsikten om våldsamt höjda försäkringspremier har vissa läkare i protest bojkottat akutmottagningarna, medan andra helt enkelt har sagt upp sig. Det är som att ”arbeta med en pistol riktad mot huvudet”, sade en av de senare.
[Bild på sidan 10]
Hur världens ekonomer betraktar det inflytande som den amerikanska ekonomin utövar på försäkringsbranschen
”Var snäll och sitt still i båten!”
[Bild på sidan 12]
Advokaterna hävdar att försäkringsbolagen är giriga
[Bild på sidan 13]
Försäkringsbolagen hävdar att advokaterna och deras klienter är giriga