Det universella rättsfall som inbegriper dig

”’För fram er rättstvist’, säger Jehova. ’Lägg fram era argument.’” — JESAJA 41:21, NW.

1, 2. a) Vem är invecklad i det mest avgörande rättsfall som man någonsin kommer att lägga fram argument i? b) Vad gäller striden?

DET har under historiens gång förekommit oräkneliga rättsfall. I dessa har man fört fram vittnen och lagt fram bevis till försvar för den ena eller andra sidan. Många av dessa fall har gällt individer, medan andra har påverkat många fler människor. Men alla sådana fall förbleknar fullständigt i jämförelse med det universella rättsfall i vilket argumenten nu läggs fram. Det är utan jämförelse det mest avgörande rättsfallet i historien. Dess utgång kommer att påverka varje människa på jorden, vare sig hon väljer att engagera sig i det eller inte.

² Huvudpersonen i detta fall är den förnämste personen i universum, Jehova Gud, ”himlarnas Skapare och den Väldige som utspänner dem; den som utbreder jorden och dess avkastning, den som ger andedräkt åt folket på den och ande åt dem som vandrar på den”. (Jesaja 42:5, NW) Vad gäller då striden? Den gäller hans ställning som Gud — det rättmätiga i hans herravälde över hela universum, inbegripet vår jord och dess invånare. Detta kan kallas stridsfrågan om den universella suveräniteten.

3. Vilka frågor ligger till grund för stridsfrågan om den universella suveräniteten?

³ Följande två frågor ligger till grund för stridsfrågan: Vilka av alla de gudar som har dyrkats har visat sig vara så pålitliga att man skulle kunna satsa sitt liv och sin framtid på dem? Vilka har verkligen existerat, och vilka har endast varit mänskliga påfund? Finns det en sann, levande och suverän Gud som kan befria mänskligheten från dess nuvarande desperata tillstånd och få till stånd det rätta slaget av styrelse som kommer att garantera sann fred, trygghet, välfärd och hälsa?

4. Vad kan sägas om dem som inte tycker att det finns någon stridsfråga, eftersom de säger sig redan tro på Gud?

⁴ Många människor menar att det inte finns någon stridsfråga för dem, eftersom de säger sig redan tro på Gud. Men kan de lägga fram bevis för att den gud som de dyrkar verkligen är den sanne Guden, för att hans löften är tillförlitliga och för att hans uppsåt och lagar styr deras liv? Om sådana människor svarar ja, då bör de också kunna besvara följande frågor: Vilka är egentligen bevisen för att det finns en sann Gud vars löften är tillförlitliga? Vad är Guds uppsåt för mänskligheten och jorden? Var är vi på tidens ström i förhållande till Guds tidtabell, och vad kommer den närmaste framtiden att föra med sig? Vad önskar han att vi som individer skall göra, om vi skall försvara honom?

5. Vilka kan de människor liknas vid, som inte kan lägga fram bevis för att stödja sin tro på Gud?

⁵ De flesta människor som säger sig tro på Gud kan inte besvara dessa frågor på ett övertygande sätt. Sådana personer kan liknas vid dem som bekände sig tro på Gud under det första århundradet, men vars gärningar stred mot deras påstående. Så här säger Guds ord om dem: ”Offentligt bekänner de att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom.” Ja, ”tron utan gärningar [är] död”. (Titus 1:16; Jakob 2:26) Det är därför ingen skillnad på de människor som nu säger sig tro på Gud, men som inte kan lägga fram säkra bevis till stöd för detta, och de människor under gångna århundraden som trodde på de falska gudar som man för länge sedan har upphört att dyrka.

Testfall

6, 7. a) Beskriv religionen i det forntida Egypten. b) Hur var israeliterna invecklade i stridsfrågan mellan Jehova och Egyptens gudar?

⁶ Ett exempel på detta är det rättsfall som togs upp mot det forntida Egyptens gudar omkring 1.500 år före den vanliga tideräkningen. Egyptierna dyrkade en mängd gudar, inbegripet sådana djur som tjuren, katten, kon, krokodilen, falken, grodan, schakalen, lejonet, ormen, gamen och vargen. Många av dessa djur ansågs vara inkarnationer av gudar eller gudinnor, och att uppsåtligt döda ett av dem medförde dödsstraff. Heliga djur mumifierades och fick storstilade begravningar.

⁷ Jehova, den Gud som det forntida Israel tillbad, stod i skarp kontrast till dessa gudar. Eftersom Jehova hade lovat sitt folk frihet, sände han sin representant, Mose, till Farao för att be honom befria det ur dess slaveri. (2 Moseboken 3:6—10) Men Farao förklarade: ”Vem är Jehova, så att jag skulle lyda hans röst att sända Israel i väg? Jag känner inte alls Jehova, och — vad mera är — jag ämnar inte sända Israel i väg.” (2 Moseboken 5:2, NW) Farao var övertygad om att Egyptens gudar var överlägsna Jehova.

8, 9. a) Hur visade Jehova sin överlägsenhet över Egyptens gudar? b) Vad måste, med tanke på det som då hände, sägas om Egyptens gudar?

⁸ Vem skulle visa sig vara den sanne Guden, som kunde hålla sina löften och kunde beskydda sitt folk? Svaret skulle snart komma. Jehova förutsade: ”Över Egyptens alla gudar kommer jag att verkställa domar.” (2 Moseboken 12:12, NW) Uppfyllde han den profetian? Ja! Jehova sände tio förödande plågor avsedda att förödmjuka Egyptens gudar. Ingen av dessa gudar kunde beskydda egyptierna. Och den tionde plågan var särskilt anmärkningsvärd, eftersom den dödade Egyptens förstfödda, inbegripet Faraos. Detta var ett slag riktat mot deras förnämste gud, Ra (Amon-Ra), eftersom Egyptens härskare betraktade sig själva som gudar, Ras söner. När Faraos förstfödde dog, innebar det därför för egyptierna att en gud dog.

⁹ Men inte en enda av israeliternas förstfödda dödades, eftersom de hade Jehovas beskydd. Gud gav också sitt folk den frihet som han hade lovat det. Och som ett sista slag mot Egyptens falska gudar förintades Farao och hela hans här i Röda havet. Jehova visade sig således vara den sanne Guden. Det var hans löften som uppfylldes, och det var hans tillbedjare som blev beskyddade. (2 Moseboken 14:21—31) Egyptens gudar var däremot helt ur stånd att hjälpa sina tillbedjare. Dessa gudar hade egentligen aldrig existerat, utan var bara påfund av människor.

10. Vilken stridsfråga ställdes Jehovas tillbedjare och Assyrien inför?

¹⁰ Omkring åtta hundra år senare, på kung Hiskias tid, blev ett annat fall, som också gällde ställningen som Gud, aktuellt.a Jehovas tillbedjare hotades av det grymma assyriska världsväldet, som hade erövrat alla nationer i sin väg. Nu krävde det att Jerusalem kapitulerade, staden med ”Jehovas tron” (NW), vilken representerade hans tillbedjan på jorden. (1 Krönikeboken 29:23) Juda kung, Hiskia, erkände att assyrierna hade ”förött” alla dessa andra länder och hade överlämnat dessa länders gudar åt elden, ”eftersom de inte var några gudar, utan verk av människohänder”. — Jesaja 37:18, 19, NW.

11. Hur räddade Jehova sina tillbedjare, och vad visade detta?

¹¹ Den trogne Hiskia vände sig sedan till Jehova och bad om hans beskydd. Jehova lovade att inte ett enda assyriskt vapen skulle träffa Jerusalem. (Jesaja 37:33) Och enligt profetian gjorde inte heller ett enda vapen det. I stället grep sig ”Jehovas ängel ... an med att gå ut och slå ett hundra åttiofem tusen i assyriernas läger” (NW). Efter detta förkrossande nederlag retirerade Assyriens kung, Sanherib. Senare, när han dyrkade sin gud Nisrok, lönnmördades han av sina söner. (Jesaja 37:36—38) Jehova visade sig således återigen vara den sanna profetians Gud, som kan befria sina tillbedjare. Assyriens och de kringliggande nationernas gudar visade sig vara falska, obefintliga och ur stånd att beskydda sina efterföljare.

12. Hur hånade Belsassar Jehova?

¹² Omkring två hundra år senare lät Gud sitt folk, som hade varit otroget, föras bort i fångenskap av det därpå följande världsväldet, Babylon. Dess förnämsta kännetecken var mängden av gudar och gudinnor och alla tempel där dessa dyrkades. Men i ett skrytsamt anfall av självupphöjelse hånade kung Belsassar Jehova. Vid en mycket stor festmåltid befallde han att man skulle föra in de heliga kärl som tagits som byte från Jerusalems tempel. ”Ur dem drack kungen och hans stormän, hans konkubiner och hans bihustrur. De drack vin, och de lovprisade gudarna av guld och av silver, koppar, järn, trä och sten.” — Daniel 5:1—4, NW.

13. Vad lät Jehova Daniel säga till Belsassar?

¹³ Detta var en direkt skymf mot Jehova, en utmaning mot honom i Babylons gudars namn. Jehova lät sedan sin profet Daniel modigt vittna för kung Belsassar och för alla dem som var närvarande vid festmåltiden. Daniel försvarade Jehovas ställning som Gud och sade till kung Belsassar: ”Du [har] inte ödmjukat ditt hjärta, ... utan mot himlarnas Herre har du upphöjt dig, ... och gudar av silver och av guld, koppar, järn, trä och sten, vilka inte ser något eller hör något eller vet något, har du lovprisat; men den Gud, i vars hand din andedräkt är och som alla dina vägar tillhör, har du inte förhärligat.” — Daniel 5:22, 23, NW.

14. Hur visade Jehova att han var den sanne Guden?

¹⁴ Därefter framförde Daniel Jehovas budskap, som gick ut på följande: Just den natten skulle den förmätne kung Belsassar dödas och Babylon i grund besegras av mederna och perserna! (Daniel 5:24—27) Uppfylldes profetian? Ja. ”Just den natten dödades Belsassar, den kaldeiske kungen, och det var medern Darius som mottog kungariket.” (Daniel 5:30, 31, NW) Återigen hade Jehova, precis som i fallet med Egypten och Assyrien, visat sig vara den sanne Guden, den Gud som uppfyller sina löften. Detta var till gagn för Guds tjänare, för de befriades ur fångenskapen och fick återvända till sitt hemland. De som framhärdade i att följa falska gudar drabbades av katastrof.

Profetior för vår tid

15. a) Vilket drag har många av bibelns profetior? b) Vad åsyftar vi också, när vi använder ordet ”gud”?

¹⁵ Profeten Jesaja blev inspirerad att nedteckna profetior som fick en uppfyllelse i forna tider. Men bibelns profetior har ofta en annan och större uppfyllelse, som har att göra med vår tid. Så var fallet med mycket av det som Jesaja skrev. En del av hans budskap innehöll profetior angående Jehovas nutida utmaning till alla nationerna och deras gudar. Och med ordet ”gudar” åsyftar vi inte endast de gudar som dyrkas av människor i alla delar av världen i våra dagar, inbegripet de så kallade hedniska nationerna, utan också sådant som passar in på definitionen av det ordet. Så här lyder ett lexikons definition av ordet ”gud”: ”Någon som kontrollerar en särskild sida eller del av verkligheten; en person eller ett ting av högsta värde.”

16. Vilka gudar dyrkar människor i nationerna, inbegripet dem i kristenheten, i våra dagar?

¹⁶ De som i våra dagar betraktas som gudar inbegriper de miljontals gudar som dyrkas av hinduer såväl som de gudar som dyrkas av buddister, shintoister, animister och medlemmar av andra religioner. I dessa gudar ingår också materialismens gud, det som är en sak av högsta värde för flertalet människor på jorden, den förnämsta drivkraften i deras liv. Den militära maktens och vetenskapens gudar, som nationerna hoppas på för säkerhet och räddning, hör också till dessa. Inte ens i kristenheten förtröstar de människor som säger sig tro på Gud riktigt på honom eller tjänar honom lojalt, utan de förlitar sig i stället på och tjänar människor eller ting, och de gör dessa till föremål för sin förnämsta lojalitet.

17. Vad pekar den större uppfyllelsen av Jesajas budskap på?

¹⁷ Den större uppfyllelsen av Jesajas budskap riktar sig till alla sådana gudar i våra dagar. Jehova säger till folkgrupperna att de skall församla sig och ”tala”. Han utmanar dem: ”Låt oss tillsammans träda fram till själva domen.” (Jesaja 41:1, NW) Nu lever vi i ”domens” tid för denna världen. Vi lever i denna världens ”yttersta dagar”, som har förutsagts i 2 Timoteus 3:1—5 och Matteus 24:1—14. I denna tid uppmanar Jehova nationernas gudar att exakt förutsäga framtiden och på så sätt bevisa att de är gudar. Han uppmanar dem också att beskydda sina anhängare, om de kan det. ”För fram er rättstvist”, förklarar han. ”Lägg fram era argument ... och omtala för oss de ting som kommer att ske.” — Jesaja 41:21, 22, NW.

18. Hur identifierar den allsmäktige Guden sig själv, och vad lovar han sina tillbedjare?

¹⁸ Den allsmäktige Guden talar om vem han är: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan kommer jag att ge min egen ära, inte heller min lovprisning åt huggna bilder.” (Jesaja 42:8, NW) Och han säger till var och en av dem som försvarar honom: ”Var inte rädd, för jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, för jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig.” Han lovar dem: ”Alla som blir upphetsade mot dig kommer att få skämmas och bli förödmjukade. De män som ligger i tvist med dig kommer att bli som ingenting och kommer att förgås.” ”Vilket vapen det vara må, som kommer att formas mot dig, kommer inte att ha någon framgång. ... Detta är Jehovas tjänares ärftliga besittning.” — Jesaja 41:10, 11; 54:17; NW.

19, 20. a) Hur visar Jesaja att det finns en fastställd tid för Jehova att ordna upp förhållandena? b) Vad frambringar Jehova i dessa ”yttersta dagar”, och hur representerar dess medlemmar honom?

¹⁹ Jehova har nu under lång tid — under århundraden — låtit nationerna gå sina egna vägar. Men nu har hans bestämda tid för att ordna upp förhållandena på jorden kommit. Han förklarar därför: ”Jag har tigit under lång tid. Jag förblev tyst. Jag fortsatte att utöva självbehärskning.” Men ”som en väldig man kommer Jehova [nu] själv att dra ut. Likt en krigare kommer han att uppväcka nitälskan. Han kommer att ropa högt, ja, han kommer att utstöta ett härskri; gentemot sina fiender kommer han att visa sig mäktigare.” (Jesaja 42:13, 14, NW) I Jesajas och andra bibelskribenters profetior, såväl som i Jesu profetior, förutsäger Jehova att han i dessa ”yttersta dagar” skulle uppresa ett folk som nitiskt skulle vittna om honom, som om dess medlemmar vore vittnen i ett rättsfall.

²⁰ Det folk som Jehova frambringar för att tjäna honom lägger fram bevis för att han är den sanne Guden, den som räddar sina tillbedjare och den som fördärvar de falska gudarna och deras anhängare. Jehovas folk sjunger nu ”hans lov från jordens yttersta ända” (NW), från alla nationer och öar, från bergens topp. (Jesaja 42:10—12) Detta uppfyller ännu en profetia av Jesaja som förutsade: ”Och det skall ske i dagarnas slutskede [i vår tid] att Jehovas hus’ berg [hans sanna tillbedjan] kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, och det kommer sannerligen att vara upplyft ovan kullarna [över alla andra slag av tillbedjan]; och till det skall [människor från] alla nationerna strömma.” Och vad uppmanar de andra att göra? Enträget ber de människor med ärligt hjärta: ”Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, ... och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” — Jesaja 2:2—4, NW.

21. Vilka frågor väcks genom Jehovas utmaning till nationernas gudar?

²¹ Jehova säger därför, precis som om han riktade sig till en domstol: ”Må alla nationerna bli församlade på en plats, och må folkgrupper bli samlade tillhopa. ... Låt dem ställa fram sina vittnen, för att de må förklaras rättfärdiga, eller låt dem höra och säga: ’Det är sanningen!’” (Jesaja 43:9, NW) Detta är en direkt utmaning till nationernas gudar. Kan någon av dem säga vad framtiden skall föra med sig? Kunde de göra detta i det flydda? Kan de finna någon som kan vittna om och lägga fram säkra bevis för att sådana gudar har visat sig vara sanna, värda vår lojalitet? Vilket vittnesbörd har nationernas gudar och deras efterföljare kommit med i vår tid? Har det på något vis varit bättre än det som gudarna i det forntida Egypten, Assyrien och Babylon kom med? Har å andra sidan de som vittnar om Jehova lagt fram säkra bevis för att Jehova är den sanne Guden, den ende som är värd vår tillbedjan? Följande artikel kommer att behandla dessa frågor.

[Fotnot]

Kommer du att vara ett vittne för den sanne Guden?

”’Ni [är] mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’och jag är Gud.’” — JESAJA 43:12, NW.

1. Varför bör vi ära den sanne Guden?

STRAX före sin död lyfte Jesus ”upp sina ögon mot himmelen” för att be. Han tilltalade den som han bad till som ”den ende sanne Guden”. (Johannes 17:1, 3) Det kan rimligtvis inte finnas mer än en enda levande och sann Gud, universums Suverän, Skaparen. Eftersom vi har den sanne Guden att tacka för att vi finns till, bör vi bevisa honom den ära han förtjänar. Som Uppenbarelseboken 4:11 uttrycker det: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.”

2. a) Vad är det logiskt att tro om den sanne Guden? b) Hur kommunicerar han med dem som önskar tillbe honom?

² Det är logiskt att anta att den sanne Guden inte för evigt skall tolerera det dåliga tillstånd som har varit till vanprydnad för hans jordiska skapelser. Och det är också logiskt att tro att han skall hålla sina tillbedjare underrättade om vad han kommer att göra och vad han vill att de skall göra, innan han verkställer sina domar. (Amos 3:7) Hur kommunicerar han då med sanningssökare? Han använder villiga människor som sina språkrör. ”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande. ... ’Före mig fanns det ingen Gud formad, och efter mig fanns det fortfarande ingen. Jag — jag är Jehova, och förutom mig finns ingen räddare.’” (Jesaja 43:10, 11, NW) Men hur kan man känna igen dem som den sanne Guden använder som sina vittnen? Hur skiljer de sig från dem som tillber andra gudar, och hur skiljer sig deras budskap från dessas?

En uppmaning till andra gudar

3. Vilken uppmaning låter Jehova gå ut till alla andra gudar?

³ Jehova inspirerade Jesaja att nedteckna följande uppmaning till alla andra gudar: ”Vem finns det bland dem [nationernas och folkens gudar] som kan omtala detta [exakta profetior]? Eller kan de låta oss höra rentav de första tingen [som kommer att hända i framtiden]? Låt dem [som gudar] ställa fram sina vittnen, för att de [som gudar] må förklaras rättfärdiga, eller låt dem [nationernas folk] höra och säga: ’Det är sanningen!’” (Jesaja 43:9, NW) Jehova uppmanar således alla de gudar som människor tillber att visa att de är gudar. Deras vittnen bör kunna lägga fram bevis för att deras gudar är pålitliga och värda att tillbes.

4. Hur vet vi att de forntida nationernas gudar var värdelösa?

⁴ Men vad har dessa gudar och de som tillber dem åstadkommit? Har de fört oss fram till verklig fred, verkligt välstånd, verklig hälsa eller verkligt liv? Historien vittnar om att de forntida nationernas många gudar visade sig vara värdelösa och maktlösa. De har inte ens kunnat överleva som föremål för tillbedjan — de existerar ju inte i våra dagar. Det forntida Egyptens, Assyriens, Babylons, Medo-Persiens, Greklands, Roms och de övriga nationernas gudar har alla visat sig vara falska. De existerar bara i historieböcker eller på museer, där statyer av dem endast är föremål för nyfikenhet.

5. Vad kan vi fråga om de nutida gudarna?

⁵ Men är de moderna gudarna och de som dyrkar dem bättre än de forntida gudarna? Enbart hinduismen har miljontals gudar. Buddister, katoliker, konfucianer, judar, muslimer, protestanter, shintoister, taoister med flera har alla sina egna gudar. I Afrika, Asien och på andra håll dyrkar man naturkrafter, djur och föremål som gudar. Nationalismen och materialismen och till och med det egna jaget har blivit gudar genom att många människor ägnar detta sin förnämsta hängivenhet. Vilket sätt att tillbe representerar egentligen den som förklarar: ”Jag är Jehova, och det finns ingen annan. Förutom mig finns det ingen Gud”? — Jesaja 45:5, NW.

”Av deras frukter skall ni känna igen dem”

6. Hur kan vi skilja sann tillbedjan från falsk tillbedjan?

⁶ Jesus uppställde en tillförlitlig regel för hur man skulle kunna identifiera vad som är sant och falskt när det gäller religion. Han sade: ”Av deras frukter skall ni känna igen dem. ... Varje gott träd [frambringar] fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt. ... Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden.” (Matteus 7:16—19) För att kunna skilja den sanne Guden från de falska gudarna och de sanna tillbedjarna från de falska måste vi således undersöka vad de frambringar. Är deras frukt ”fin”, eller är den ”värdelös”?

7. Vad säger oss detta århundrades historia om denna världens religioner?

⁷ Vilken av världens religioner har till exempel skapat sann fred bland sina anhängare runt jorden? Medlemmarna av den sanna religionen, vilka är andliga bröder, bör sannerligen inte döda varandra. Men hundra miljoner människor har dödats i de krig som har utkämpats nu på 1900-talet, och alla dessa krig har fått stöd av denna världens religioner. Som ett resultat har religiösa människor dödat andra religiösa människor. Ofta har de dödat människor av sin egen religion. Katoliker har dödat katoliker, protestanter har dödat protestanter, muslimer har dödat muslimer, och de som tillhör andra religioner har följt samma kurs.

8. Vad säger iakttagare om religionens misslyckande i vår tid?

⁸ I en ledarartikel med rubriken ”Det våld som övats i Guds namn” skrev Mike Royko — som om han riktade sig till Gud — följande om denna världens religioner: ”De ger uttryck åt sin hängivenhet för dig genom att döda varandra i hundratal. Jag förmodar att de menar att om den ena sidan kan utplåna den andra sidan, så kommer detta att bevisa att deras sätt att tillbe dig är det rätta sättet.” Han sade att samtidigt som påven framställer sig själv som en fredlig man, så har ”hans efterföljare blivit kända för att utgjuta några miljoner liter blod, när de har fattat humör”. När Förenta staternas förre president, Jimmy Carter, konstaterade att världen hade blivit galen, sade han också: ”Djup religiös övertygelse, som borde förena människor i kärlek, verkar ofta vara en del av vansinnet och mördandet.”

9. Varför bör vi inte följa ”värdelösa gudar”?

⁹ Sådan värdelös frukt är raka motsatsen till det som måste frambringas av dem som tillber den sanne Guden. (Galaterna 5:19—23) De som stöder krigförande religioner och filosofier är därför en del av falsk tillbedjan lika säkert som de forntida egyptierna, assyrierna, babylonierna och andra, som hoppades på ”värdelösa” och ”stumma” ”gudar”, var det. (Habackuk 2:18, NW) Och precis som den sanne Gudens profetiska ord uppfylldes på falsk tillbedjan i forntiden, så kommer det att göra det i vår tid: ”De värdelösa gudarna, de kommer helt och hållet att försvinna.” (Jesaja 2:18, NW) Denna hans varning är pålitlig: ”Vänd er inte till värdelösa gudar.” — 3 Moseboken 19:4, NW.

Vilka är vittnen för Jehova?

10. Är anhängarna av denna världens religioner vittnen för den sanne Guden?

¹⁰ Ett vittne för den sanne Guden bör vara en person som vittnar om honom. Gör anhängarna av denna världens religioner detta? Hur ofta talar människor som tillhör dessa religioner med dig om sin tillbedjan? När har de besökt ditt hem för att vittna om sin gud? Den uppmaning som den sanne Guden har låtit gå ut till de falska gudarna om att skaffa fram vittnen har inte beaktats. Människorna i denna världens religioner vittnar inte på det sättet. De kan inte tala om för dig vem som är den sanne Guden eller vad som är hans uppsåt. Deras prästerskap har underlåtit att undervisa dem om sanningen. ”De är blinda vägledare. Om nu en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop.” — Matteus 15:14.

11. Endast vilka vittnar om den sanne Gudens namn?

¹¹ Vilka är villiga att offra tid, materiella tillgångar och till och med sitt liv för att vittna om den sanne Guden? Vilka talar om för människorna att den sanne Guden förklarar: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn”? (Jesaja 42:8, NW) Vilka lär att ”du, vars namn är Jehova, endast du är den Högste över hela jorden”? (Psalm 83:19, NW) Jesus kunde på sin tid säga till den sanne Guden: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart.” (Johannes 17:6) I vår tid är det endast Jehovas vittnen som kan säga detta. Hur passande är därför inte deras namn — Jehovas vittnen!

Att vittna om Riket

12. Vilken livsviktig undervisning måste sanna vittnen delge andra?

¹² Vad skulle den sanne Gudens vittnen — förutom att de skulle göra hans namn känt — säga om hans uppsåt? Jesus var ett föredöme för sina efterföljare i fråga om detta genom att lära dem att be den sanne Guden om följande: ”Må ditt rike komma.” (Matteus 6:10) Guds himmelska rike är den regering som till slut skall styra hela jorden. (Daniel 2:44) Det var temat i Jesu undervisning. (Matteus 4:23) Eftersom Riket är den enda lösningen på mänsklighetens problem, gav han följande uppmaning: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” — Matteus 6:33.

13. a) Vad visar fakta om Jehovas vittnens predikande om Guds rike? b) Hur är predikandet om Riket ett bevis för att endast Jehova är de sanna profetiornas Gud?

¹³ Vilka vittnar nu om Guds rike? Professor C. S. Braden, som ingående studerat världens religioner, sade: ”Jehovas vittnen har bokstavligen täckt hela jorden med sitt vittnande. ... Det kan i sanning sägas att ingen enstaka religiös grupp i världen har ådagalagt mera nit och ihärdighet i bemödandet att sprida de goda nyheterna om Riket än Jehovas vittnen.” Men detta skrev han för närmare 40 år sedan! Nu utförs ett mycket större vittnande om Riket, eftersom det nu finns mer än tio gånger så många vittnen! Jorden runt i mer än 54.900 församlingar finns det nu omkring tre och en halv miljon vittnen, som vittnar om Riket, och deras antal växer snabbt. Denna fina frukt bevisar att Jehova är den sanna profetians Gud. Det var han som inspirerade sin Son, Jesus, att förutsäga följande angående vår tid: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matteus 24:14; Johannes 8:28.

Att efterlikna Guds kärlek

14. Vilken egenskap måste Guds sanna vittnen efterlikna, och vad innebär det om vi inte gör det?

¹⁴ Guds sanna vittnen måste efterlikna hans förnämsta egenskap — kärlek. ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärleken.” (1 Johannes 4:8) Ja, ”härigenom blir Guds barn och djävulens barn uppenbara: Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. ... Vi skall älska varandra ... [och] inte vara såsom Kain, som härstammade från den onde och tog livet av sin bror.” — 1 Johannes 3:10—12.

15. Varför kan vi säga att Jehovas vittnen visar sann kärlek?

¹⁵ Det är endast Jehovas vittnen som har detta slag av kärlek. De underkastar sig inte krigets, nationalismens och rasismens gudar. De stöder inte några av denna världens krig och hamnar därför aldrig i en sådan situation att de skulle komma att stödja dödandet av sina andliga bröder i andra delar av världen. De är, som Jesus sade, inte ”någon del av världen”, och de har lagt ner svärdet. — Johannes 17:14; Matteus 26:52.

16. Hur hjälper andra till att identifiera Guds sanna vittnen?

¹⁶ I en undersökning betitlad ”Ytterligare upplysning angående rättfärdigande av våld” hette det: ”Jehovas vittnen [har] konsekvent hållit fast vid sin ståndpunkt när det gäller icke-våld och bevarat ’kristen neutralitet’. ... Deras fortsatta ståndpunkt mot nationell tjänst i vilken som helst form, militär eller civil, och deras vägran att ge ära åt nationella identitetssymboler har resulterat i perioder av åtal, fängelse och pöbelupplopp i många länder. ... Vittnena har emellertid aldrig gett igen med våldsgärningar.” Den brasilianska tidningen O Tempo skrev följande om dem: ”Fastän det finns många imponerande religioner, som bedriver propaganda i alla delar av jorden, finns det i våra dagar inte någon enda på hela jordens yta som visar samma kärlek.” Jesus förklarade att det är denna äkta kärlek som identifierar Guds sanna vittnen. ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:35.

Ett ökat vittnesbörd genom förföljelse

17, 18. Hur visar ett färskt exempel att förföljelse kan bidra till vittnesbördet om Riket?

¹⁷ Förföljelse kan till och med leda till att ett ännu mer omfattande vittnesbörd om Riket blir avgivet. I Indien finns det till exempel endast omkring 8.000 Jehovas vittnen. Men nyligen fick Jehovas namn och uppsåt omfattande publicitet i det landet genom att 11 av vittnenas barn handlade i likhet med de kristna under det första århundradet, vilka sade till en domstol: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29) De indiska barnen hade relegerats från skolan därför att de inte hade sjungit nationalsången. Men som det rapporterades i Deccan Herald i Bangalore fastställde Indiens högsta domstol att ”det inte är något tvång i det här landet att sjunga nationalsången”. Domstolen konstaterade att barnen ”hade visat tillbörlig respekt” och att deras vägran att sjunga ”på intet sätt var detsamma som uppstudsighet”. Domstolen befallde att barnen skulle få komma tillbaka till skolan.

¹⁸ Samma tidning konstaterade också: ”Dessa barn vägrade att sjunga nationalsången, därför att Jehovas vittnen anser sig vara kristna och helt hängivna Guds rike. ... Därför tar de inte alls del i statens politiska verksamhet.” The Telegraph i Calcutta rapporterade också: ”Skolbarnens handlande har också fört Jehovas vittnen — vilka till helt nyligen har varit mycket lite kända i vårt land — fram i rampljuset.” Ja, ”dessa goda nyheter om riket skall bli predikade ... till ett vittnesbörd för alla nationerna” innan slutet kommer. — Matteus 24:14.

Församlandet av vittnen för den sanne Guden

19. Vad måste människor med ärligt hjärta göra, om de önskar tillbe den sanne Guden?

¹⁹ Nu låter den sanne Guden, Jehova, sitt folk vittna om hans suveränitet och uppsåt. När de förkunnar hans budskap med allt större kraft, församlar han ett ökande antal människor med ärligt hjärta ut ur alla nationer och in i gemenskap med sina tillbedjare. (Jesaja 2:2—4, NW) De överger sina falska gudar och vänder sig till tillbedjan av den sanne Guden, precis som de som önskade tillbe Jehova blev befriade från fångenskapen i det forntida Babylon, där tillbedjan av falska gudar var utbredd. — Jesaja 43:14.

20, 21. Varför är det brådskande att nu överge falska gudar och inte bara vara sympatisörer?

²⁰ Kommer du att vara ett vittne för den sanne Guden? Kommer du att ta ståndpunkt för den sanna tillbedjan och undvika att bli delaktig i denna världs och dess falska gudars blodskuld och moraliska skuld? Guds ord ger följande uppmaning: ”Gå ut från henne [babylonisk falsk tillbedjan], mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” (Uppenbarelseboken 18:4) Ja, ”gå ut”, handla innan det är för sent! Likna inte den man som — när en katolsk tidskrift frågade honom vilken religion han tyckte bäst om — svarade: ”Jag förmodar att jag är en Jehovas sympatisör. Jag tror på rätt mycket av det som Jehovas vittnen tror på — men jag vill inte bli inblandad.”

²¹ Men snart kommer varje människa på jorden att bli inblandad, när Jehova avrättar denna världens falska gudar och deras tillbedjare: ”De gudar, som inte har gjort själva himlarna och jorden, de kommer att förgås från jorden och från platsen under dessa himlar.” (Jeremia 10:11, NW) Då kommer det inte att finnas några sympatisörer. Det kommer endast att finnas de som är den sanne Gudens vittnen och de som inte är det. (Matteus 24:37—39; 2 Petrus 2:5; Uppenbarelseboken 7:9—15) Kommer du att vara ett vittne för den sanne Guden? Det bör du vara, för ”den sanne Guden är för oss en de räddande gärningarnas Gud; och Jehova, den suveräne Herren, tillhör vägarna ut ur döden”. — Psalm 68:21, NW.