• ”Ni är mina vittnen”!
    Jesajas profetia – ett ljus för alla människor, band II

    • Gudarna inför rätta

      10. Vilken utmaning ställer Jehova nationerna och deras gudar inför?

      10 Jehova låter nu sitt löfte om att befria Israel utgöra grundvalen för en universell rättsprocess och ställer nationernas gudar inför rätta. Vi läser: ”Låt alla nationerna församlas på en och samma plats, och låt folkgrupper föras samman. Vem [av deras gudar] bland dem kan förkunna detta? Eller kan de låta oss få höra rentav de första tingen? Låt dem [deras gudar] ställa fram sina vittnen, så att de kan få rätt, eller låt dem höra och säga: ’Det är sanning!’” (Jesaja 43:9) Jehova ställer världens nationer inför en oerhörd utmaning. Han säger i själva verket: ”Låt era gudar bevisa att de är gudar genom att exakt förutsäga framtiden.” Eftersom endast den sanne Guden kan profetera med osviklig säkerhet, kommer det här provet att avslöja alla bedragare. (Jesaja 48:5) Den Allsmäktige ställer emellertid ytterligare ett juridiskt krav: Alla som gör anspråk på att vara sanna gudar måste ställa fram vittnen, som kan uttala sig både om deras förutsägelser och om uppfyllelsen av dessa. Jehova undantar givetvis inte sig själv när det gäller detta krav.

      11. Vilket uppdrag ger Jehova sin tjänare, och vad uppenbarar Jehova med avseende på sin ställning som Gud?

      11 De falska gudarna är maktlösa och kan inte ställa fram några vittnen. Vittnesbåset förblir därför besvärande tomt. Men nu är tiden inne för Jehova att befästa sin ställning som Gud. Han vänder sig till sitt folk och säger: ”Ni är mina vittnen, ... ja min tjänare som jag har utvalt, för att ni skall veta och ha tro på mig och förstå att jag är densamme. Före mig blev ingen Gud formad, och efter mig är det fortfarande ingen. Jag, jag är Jehova, och förutom mig finns ingen som kan ge räddning. Det är jag som har förkunnat det och räddat och låtit höra det, när det inte fanns någon främmande gud bland er. Och ni är mina vittnen, ... och jag är Gud. Och hela tiden är jag densamme; och det finns ingen som kan befria ur min hand. Jag handlar, och vem kan hindra det?” — Jesaja 43:10–13.

      12, 13. a) Vilket överväldigande vittnesmål kan Jehovas folk avlägga? b) Hur har Jehovas namn kommit i förgrunden i vår tid?

      12 Som en reaktion på Jehovas ord fylls vittnesbåset snart av en glad skara vittnen. Deras vittnesmål är klart och obestridligt. I likhet med Josua intygar de att allt som Jehova har talat har ”blivit verklighet. ... Inte ett enda ord ... har slagit fel.” (Josua 23:14) Jesaja, Jeremia, Hesekiel och andra profeter förutsade enstämmigt Judas landsflykt och folkets mirakulösa befrielse, och Jehovas folk har inte glömt deras ord. (Jeremia 25:11, 12) Judas befriare, Cyrus (Kyros), nämndes vid namn långt innan han ens var född! — Jesaja 44:26–45:1.

      13 Vem kan med tanke på detta berg av bevis förneka att Jehova är den ende sanne Guden? Till skillnad från hedniska gudar är Jehova inte skapad. Han ensam är den sanne Guden.a Det folk som bär Jehovas namn har således det unika och spännande privilegiet att få berätta om hans underbara gärningar för framtida generationer och för andra som vill veta vem han är. (Psalm 78:5–7) Jehovas vittnen i vår tid har på liknande sätt privilegiet att göra Jehovas namn känt på hela jorden. På 1920-talet fick bibelforskarna ökad förståelse av den djupa innebörden i Guds namn, Jehova. Vid ett konvent i Columbus i Ohio den 26 juli 1931 lade Sällskapets president, Joseph F. Rutherford, fram en resolution, som var betitlad ”Ett nytt namn”. Orden: ”Vi ... åstunda att varda kända under och kallade med detta namn, nämligen Jehovas vittnen”, gjorde åhörarna hänförda. De antog resolutionen genom att ropa ett rungande ”Ja!” Sedan dess har Jehovas namn blivit känt över hela världen. — Psalm 83:18.

      14. Vad påminner Jehova israeliterna om, och varför är den påminnelsen så lämplig?

      14 Jehova har omsorg om dem som bär hans namn på ett ärbart sätt. Han betraktar dem som ”pupillen i sitt öga”. Han påminner israeliterna om detta och berättar hur han befriade dem från Egypten och förde dem tryggt genom vildmarken. (5 Moseboken 32:10, 12) Vid den tiden fanns det ingen främmande gud bland dem, eftersom de med egna ögon såg hur ytterligt förödmjukade alla Egyptens gudar blev. Ingen av gudarna i hela det egyptiska panteon kunde skydda Egypten eller hindra att israeliterna lämnade landet. (2 Moseboken 12:12) Inte heller kommer det mäktiga Babylon, vars stadsbild domineras av minst 50 tempel åt falska gudar, att kunna hejda den Allsmäktiges hand när han befriar sitt folk. Det är helt uppenbart att ”ingen ... kan ge räddning” förutom Jehova.