Crackampuller — farliga som pistolkulor

Ordningsmakten försöker få kontroll över den. Barn mördar sina föräldrar när de inte får tag i den. Föräldrar dödar sina barn under påverkan av den. Ofödda barns framtida liv ödeläggs av den. Stor- stadsområden förvandlas till krigsskådeplatser i kampen om den. Människor slaktas urskillningslöst och förs bort i plastsäckar till följd av den. Sjukhusens akutmottagningar är fyllda till bristningsgränsen på grund av den. Langare i alla åldrar inhöstar ofantliga summor genom att sälja den. Den har kallats ”langarens dröm och missbrukarens mardröm”.

Crack — den nya våldsdrogen

CRACK, som fått sitt namn på grund av det ljud som uppstår när det hettas upp vid framställningen eller när man röker det, är en oerhört vanebildande, ytterst kraftigt verkande form av kokain. En psykofarmakolog sade: ”Det är den mest beroendeframkallande drog som människan för närvarande känner till. Vanebildningen är så gott som ögonblicklig.” En polistjänsteman kallade den för ”den värsta drog som någonsin funnits” och tillade: ”Det finns helt enkelt inga som röker crackkokain bara för sällskaps skull.”

Eftersom crack är en drog som är avsedd att rökas, inte injiceras eller snusas, har missbrukare som tidigare var rädda för att ådra sig aids på grund av förorenade sprutspetsar nu funnit att crackkokain har tre ”fördelar” — det är ”säkrare”, det är starkare och det verkar snabbare. ”Det går direkt till huvudet. Man blir hög med detsamma”, sade en före detta missbrukare. ”Det känns som om skallen skall explodera.” Den känslan varar bara i 5—12 minuter men följs nästan alltid av ett förödande bakrus som kan göra att personen i fråga blir irriterad, deprimerad, nervös eller extremt paranoid och får en obetvinglig längtan efter mer crack. ”Den största faran med crack”, säger dr Arnold Washton, chef för drogavvänjningskliniken vid Regent Hospital i New York, ”är att det inom några få dagar eller veckor kan överta kontrollen över ens hjärna — och ens liv.”

Crackmissbruket sprider sig nu som en farsot i många delar av världen. I Förenta staterna har denna drog i långt större utsträckning än i till exempel Canada och flertalet europeiska länder nått praktiskt taget alla samhällsskikt — rika och fattiga, pampar och arbetare. På grund av drogens lättillgänglighet och euforiska verkningar är efterfrågan på den mycket stor, och den ökar för varje dag. Nya kunder, potentiella missbrukare, värvas i gathörnen, i skolorna och på arbetsplatserna. Kvinnor är lovande kandidater och överträffar i vissa samhällsskikt med bred marginal männen i fråga om antalet missbrukare. Ungdomar — ibland bara barn — som är på jakt efter fart och spänning kan inte säga nej och blir ett lätt byte för knarklangare — ofta deras egna bröder eller andra familjemedlemmar eller deras bästa vänner.

Crackmissbruk leder till våld

”Crack kan utlösa anfall av brutalt våld hos missbrukaren i en utsträckning som knappast har sitt motstycke hos något annat preparat”, hette det i The Wall Street Journal för 1 augusti 1989. ”I en förort till Boston”, fortsatte tidskriften, ”hände det nyligen att en ung mor som var påverkad av crack slängde sin lilla baby i väggen med sådan kraft att barnet bröt nacken och dog.” Modern sades komma från ”en respektabel medelklassfamilj”.

På grund av det våldspräglade beteendemönster som crack kan ge upphov till hos missbrukaren är sociologer och barnläkare övertygade om att denna drog är en bidragande orsak till den markanta ökningen av antalet fall av barnmisshandel. En häftig konfrontation kan uppstå när en crackpåverkad mor måste ta hand om ett trotsigt, gråtande barn. ”Det är inte så trevligt att ha ett barn inpå sig”, sade en forskare, ”när man är irriterad eller deprimerad och känner begär efter kokain. Vad gör man under sådana omständigheter med barnet? Säkerligen inte vad man borde göra.”

Sorgligt nog har sådana konfrontationer ofta lett till döden. Man får inte så sällan läsa eller höra talas om unga crackmissbrukare som dödat sina föräldrar eller andra vårdnadshavare därför att de vägrat att ge dem pengar till crack eller därför att de kommit på dem med att röka denna drog. Polisen i New York har i ett stort antal fall kunnat koppla samman brutala brott med unga missbrukare vars sinnen varit så gott som helt omtöcknade av crack.

De flesta och mest brutala våldsbrotten utspelar sig emellertid på städernas gator. Eftersom försäljningen av crack kan inbringa svindlande summor på grund av den ständigt ökade efterfrågan, är narkotikahajarna beredda att döda för att slå vakt om sina intressen. Beväpnade till tänderna med de senaste och mest avancerade vapnen, bland annat automatvapen med ljuddämpare, och skottsäkra västar avpatrullerar de sina territorier på jakt efter andra unga narkotikalangare för att statuera exempel på dem som skulle kunna stjäla deras tilltänkta kunder eller som inte lämnar ifrån sig alla inkomster från dagens försäljning. Langarna är beredda att göra upp sina mellanhavanden med våldsmetoder och blodsdåd. ”Om någon blir skjuten i benet eller knivskuren i handen”, sade chefen för en akutmottagning, ”är detta en varning för att han försökt undanhålla en del pengar eller knark för den som han arbetar för. Om en kille blir skjuten i huvudet eller bröstet, var det meningen att han skulle röjas ur vägen.”

”Morden är mycket brutalare nu för tiden”, sade en sociolog i New York. ”Det räcker inte med att döda en person. Man vill också skända kroppen. Han är redan död efter två kulor, men man skjuter honom med sex. Eller också hugger man huvudet av honom eller något i den stilen.” ”Det finns säkert en miljon ungdomar där ute som inte kan något annat än att slåss”, sade en jurist med många års erfarenhet. ”De är inte rädda för polisen eller för att komma i fängelse eller för att dö”, och de bryr sig inte heller om att oskyldiga människor får sätta livet till för att de råkar komma i vägen för deras eldstrider. Tidskriften Time rapporterar att av de 387 personer som dödades i samband med ligaslagsmål i Los Angeles under ett år var hälften oskyldiga åskådare.

Guldkedjor och dyrbara bilar

På grund av allt det våld som är förbundet med crackmissbruk väntar sig unga cracklangare inte att leva så länge. De dör också mycket unga. ”Jag skall leva livet innan jag dör”, har blivit deras filosofi. Det är också vad många av dem gör. ”I skolorna kan man dagligen få se nya Mercedes och jeepar och Cadillac och Volvo”, sade en talesman för narkotikapolisen i Detroit. ”Det är skolungdomarna som äger dessa bilar, inte föräldrarna.” Barn som är för unga för att köra själva lejer andra som kör åt dem. Eller också tar de chansen och kör utan körkort. De kan betala bilarna kontant. Om de råkar ut för en olycka, överger de bara bilarna och springer sin väg.

”Eleverna kan vilken dag som helst bära en mundering som är värd 2.000 dollar”, sade en lärare. ”Man ser massor av ungdomar som bär pälsar och tjocka guldkedjor”, förklarade hon. ”Guld har faktiskt blivit något som många innerstadsungdomar är helt besatta av”, rapporterade tidskriften Time för 9 maj 1988. ”Tunga guldkedjor värda ända upp till 20.000 dollar är sista skriket.” Crackdistributörerna betalar sina unga entreprenörer mycket bra. Nio- och tioåringar kan till exempel tjäna 100 dollar om dagen på att hålla utkik och varna langarna om polisen skulle dyka upp. Nästa pinne på karriärstegen är ”löparen”, som levererar drogen från laboratoriet till langaren — ett arbete som kan inbringa mer än 300 dollar om dagen. Både utkikar och löpare försöker arbeta sig upp till en ställning som de har stora utsikter att nå — langarens. Kan du föreställa dig en tonåring, med kanske mycket bristfällig utbildning, som förfogar över en inkomst som kan uppgå till den svindlande summan 3.000 dollar om dagen? Ja, de för ett högt spel, men deras framtid är begränsad.

Alltför ofta är emellertid de ungas cracklangning i dubbel bemärkelse ett dilemma. Å ena sidan handlar de med livsfarliga droger som kan ödelägga missbrukarens liv och dessutom leda till våldshandlingar som ofta slår tillbaka mot dem själva. Å andra sidan uppmuntrar föräldrarna i många fall de unga att sälja crack. Inte så sällan är den unge narkotikalangaren den ende som bidrar till familjens uppehälle och använder en stor del av sin förtjänst till att sörja för en kämpande familj. När föräldrarna inte gör något för att rätta till situationen, utan i stället ser genom fingrarna med den, blir de meddelaktiga i de ungas brottsliga verksamhet.

Något som är ännu mer förödande är när begäret efter crack överskuggar en mors kärlek till sina barn, så att hon inte ens bryr sig om det ofödda barn som hon bär inom sig. De oföddas situation kommer att behandlas i nästa artikel.

[Ruta/Bild på sidan 5]

”Crack är något helt nytt”

Eftersom crack främst utvecklats för att appellera till de unga och fattiga, kan kostnaderna till en början verka relativt obetydliga. Langarna säljer små plastbehållare med hagelstora bitar för så lite som fem till tio dollar. Det korta men intensiva ruset kräver emellertid ständig upprepning. ”Crack är något helt nytt”, sade chefen för ett informationscenter i Florida. ”Det är en drog som är oerhört vanebildande, mycket mer vanebildande än vanligt kokain. Ruset är så intensivt och bakruset så kraftigt att den som använt det — om också bara en gång — inte kan tänka på någonting annat än nästa kick.”

Crack — Hur de ofödda drabbas

NÄR crackkokain gjorde sin debut på världsscenen i början av 1980-talet, var det få som trodde att det skulle få så förödande verkningar. Det kunde väl inte vara så farligt, menade man, när det röktes i små söta glaspipor eller blandades med tobaken i cigarretter eller marijuana. Det ryktades allmänt om att crack var en säker drog. Dessutom var den ju mycket billigare än heroin eller vanligt kokain. Även mindre bemedlade hade råd att använda den. Det lyckorus som människor fick genom att använda crack var så starkt att de tyckte att de fick valuta för sina pengar.

Drastiska bevis för crackkokainets skadeverkningar fyllde emellertid snart läkartidningarnas sidor, när kvinnliga missbrukare började föda barn som skadats av drogen. Läkarna började varna för de fruktansvärda följder som crackmissbruk kan få för de ofödda. Antalet barn som fötts med skador av olika slag, många gånger obotliga sådana, steg för varje år. ”När crackkokainet slog igenom”, sade en läkare, ”började antalet små, sjuka spädbarn stiga lavinartat.”

I länder där crackkokain har fått stor spridning bekräftar statistiken detta uttalande. Enligt en undersökning som utfördes i Förenta staterna år 1988 och omfattade 36 sjukhus är det nu 11 procent av alla nyfödda barn där i landet, eller omkring 375.000 barn om året, som utsätts för narkotikapåverkan under graviditeten. The New York Times rapporterade att ”antalet nyfödda barn i New York som uppvisade positiva testresultat beträffande påverkan av narkotika — i de flesta fall kokain — nära nog fyrdubblades [åren 1986—1988], en ökning från 1.325 till 5.088”.

Fruktansvärda följder

”Crackmissbrukande mödrar är det mest makabra man kan se”, sade dr Richard Fulroth, som är verksam vid Stanforduniversitetet i Förenta staterna. ”De kommer in precis när de skall föda, och man håller andan av förskräckelse över vad som skall komma ut.” I många fall är det som har utvecklats i en crackmissbrukares moderliv inte någon vacker syn. Crack kan förorsaka kramper i barnets blodkärl, vilket i sin tur kan leda till att den så viktiga tillförseln av syre och näringsämnen blir avskuren under långa perioder. Fostrets utveckling, inbegripet huvudets och hjärnans tillväxt, kan därigenom hämmas. Slaganfall och kramper inträffar ofta, och missbildningar kan också uppstå i njurarna, könsorganen, tarmarna och ryggmärgen. En annan fara är placentaavlossning, som är livshotande för fostret och kan få dödlig utgång även för modern.

När ett crackbarn föds, kan läkare och sjuksköterskor se påtagliga bevis för de förödande verkningar som denna drog kan få. I en rapport beskrevs ett sådant barn som ”en köttklump med apelsinstort huvud och lemmar smala som stickor”. I flera fall har kokainpåverkade barn fötts utan de två mellersta av handens fingrar, enligt tidskriften Discover.

Doktor Dan R. Griffith, utvecklingspsykolog vid Northwestern University i Förenta staterna, hävdar att barn till kokainmissbrukande mödrar ofta föds med ”ett mycket ömtåligt och lätt överbelastat nervsystem”. De tenderar att vara hyperkänsliga och lättirriterade och skriker ofta otröstligt vid minsta anledning. ”Ett plötsligt ljud eller en förändring av kroppsställningen, ja bara att man talar med barnet eller tittar på det, kan utlösa en ihållande gråtattack”, förklarar dr Griffith. Enligt samma källa kan drogen också få den verkan att det nyfödda barnet är försjunket i djup sömn 90 procent av tiden och avskärmar sig från varje form av stimulans utifrån. Det vaknar inte ens om man klär av det, talar till det, vaggar det eller smeker det.

Dessa neurologiska problem kan hålla i sig i månader, säger Griffith, och förorsaka modern både mentala och fysiska problem vid en tidpunkt då starka band av kärlek och tillgivenhet behöver utvecklas mellan mor och barn. ”Barnet har en tendens att utestänga modern och blir mycket irriterat när hon försöker sörja för dess behov. Modern blir avskärmad från barnet och känner agg mot det för att det inte ger gensvar på hennes omsorger”, tillägger doktor Griffith. Moderns förtrytelse över barnets beteende leder ofta till barnmisshandel.

Många överger sina nyfödda

Eftersom dessa nyfödda barns tillstånd är så kritiskt, får de ofta stanna kvar på sjukhuset i många veckor eller rentav månader. I många fall beror emellertid den långa vistelsen inte så mycket på barnets tillstånd som på moderns inställning gentemot sitt barn. I många fall överger modern helt enkelt barnet på sjukhuset och låter samhället ta hand om det. ”Jag kan inte förstå den mor som struntar i hur det går för barnet och aldrig kommer tillbaka”, sade en bekymrad läkare. Somliga stannar inte ens kvar så länge att de hinner ge barnet ett namn, utan låter sköterskorna göra det. ”Det mest anmärkningsvärda och skrämmande med crackmissbruk”, sade en sjuksköterska, ”är att det tycks undergräva modersinstinkten.” Vid ett sjukhus var man till och med tvungen att skicka telegram till ointresserade föräldrar för att få deras tillåtelse att obducera barnen sedan de dött. Tycker du att detta är chockerande?

På grund av sjukhuspersonalens stora arbetsbörda kan dessa barn inte få den kärlek och uppmärksamhet som de så väl behöver. I vissa fall, då det varit svårt att hitta lämpliga fosterhem, har vänliga människor som tycker om barn frivilligt ställt sin tid till förfogande för att sköta dessa övergivna barn några timmar varje vecka. ”De matar dem, sjunger för dem, leker med dem, vaggar dem och byter på dem”, sade en befattningshavare. ”De behandlar dem som de skulle göra med sitt eget lilla barn. Det är så bra för barnen. Somliga av dem får ligga kvar här mycket länge.”

Vilka framtidsutsikter har dessa kokainskadade barn? Deras onormalt låga intelligenskvot kommer att ställa till problem i framtiden för deras lärare. ”På grund av fysiska och psykiska utvecklingsstörningar kommer dessa barn att utgöra ett problem för sig själva och samhället i 40 eller 50 år”, sade en expert. Ja, crack har verkligen satt outplånliga spår i samhället.