BESALEL

[Bẹsalel] Betyder ”i Guds skugga (under Guds beskydd)”.

1. En konsthantverkare som sattes till att leda arbetet med att bygga tältboningen. Han var ”son till Uri, son till Hur, av Judas stam”. (2Mo 31:1, 2; 1Kr 2:20) Det var Jehova som gav Besalel det här uppdraget och lovade: ”Jag skall uppfylla honom med Guds ande, med vishet och förstånd och kunskap och allt slags hantverksskicklighet, till att utforma sinnrika arbeten, till att arbeta i guld och silver och koppar och bearbeta stenar för infattning och bearbeta trä för framställning av produkter av alla slag.” (2Mo 31:3–5; 35:30–33) De dyrbara material som Besalel skulle arbeta med tillhandahölls av alla som hade ”ett villigt hjärta” och frikostigt gav bidrag, och det visade sig komma in ”mer än tillräckligt”. (2Mo 35:4–9, 20–29; 36:3–7)

Besalel hade Oholiab som sin främste medhjälpare (2Mo 31:6), och dessutom hade de många duktiga medarbetare som var ”visa i hjärtat”, men det var Besalel som hade ansvaret att leda det komplicerade arbetet. (2Mo 35:10–19, 25, 26, 34; 36:1, 2) Detta framgår av växlingen mellan pronomenen ”han” (om Besalel) och ”de” (om medhjälparna). (2Mo 36–39) Att Besalel var så allsidig i kombination med att han var uppfylld ”med Guds ande” (2Mo 35:31) satte honom i stånd att öva tillsyn över arbetet med tältdukarna och deras broderier, guld- och kopparhakarna, de yttre skinnöverdragen, väggramarna av trä överdragna med guld, den inre avskärmningen (2Mo 36), förbundsarken som var överdragen med guld och dess keruber, bordet med tillhörande redskap, lampstället av guld, rökelsealtaret, den föreskrivna smörjelseoljan och rökelsen (2Mo 37), brännoffersaltaret, kopparkaret och dess ställ av koppar, förgården (2Mo 38), efoden och dess bröststycke, som var besatt med dyrbara stenar, samt prästkläderna (2Mo 39). När Salomo kom på tronen 475 år senare var tältboningen, förbundsarken och kopparaltaret fortfarande i bruk. (2Kr 1:1–6)

2. En av de söner till Pahat-Moab som på Esras uppmaning sände bort sina utländska hustrur tillsammans med sönerna. (Esr 10:30, 44)