Ojämförlig kommunikationsförmåga

Andra delar av hjärnan bidrar också till att göra oss unika. I bakre delen av pannloben finns den motoriska barken (det motoriska centret) som går som ett band tvärs över huvudet. Den innehåller miljarder neuroner som står i förbindelse med musklerna. Också den har drag som gör skillnaden mellan oss och apor eller andra djur oerhört stor. Den motoriska barken ger oss ”1) exceptionell förmåga att använda handen, fingrarna och tummen till att utföra arbetsuppgifter, som kräver stor fingerfärdighet, och 2) förmåga att använda munnen, läpparna, tungan och ansiktsmusklerna till att tala”. — Arthur Guyton: Textbook of Medical Physiology.

Vi skall helt kort betrakta den motoriska barkens betydelse för vår talförmåga. Över hälften av den kontrollerar talapparaten. Detta är en del av förklaringen till att människan har en så ojämförlig kommunikationsförmåga. Även om händerna har en uppgift när vi kommunicerar (skriver, gör vanliga gester eller använder teckenspråk), har munnen vanligtvis den främsta uppgiften. Mänskligt tal — från ett spädbarns första ord till en åldrings röst — är otvivelaktigt ett underverk. Omkring 100 muskler i tungan, läpparna, käkarna, strupen och bröstkorgen samarbetar för att frambringa en mängd olika ljud. Lägg märke till följande kontrast: En enda hjärncell kan styra 2.000 fibrer i en idrottsmans vadmuskel, men de hjärnceller som kontrollerar struphuvudet aktiverar endast 2 eller 3 muskelfibrer. Tyder inte detta på att vår hjärna är specialutrustad för kommunicerande?

Varje kort fras som du yttrar kräver sin egen kombination av muskelrörelser. Innebörden i ett enda uttryck kan förändras beroende på graden av rörelse och den blixtsnabba koordinationen av många olika muskler. Talpedagogen dr William H. Perkins säger: ”När vi talar i ett lugnt tempo, uttalar vi omkring 14 ljud i sekunden. Vill vi röra tungan, läpparna, käken och andra delar av talapparaten var för sig, kan vi göra det bara hälften så fort. Men när de alla samverkar för att frambringa tal, arbetar de på samma sätt som fingrarna hos duktiga maskinskrivare och konsertpianister. Rörelserna överlappar varandra i en symfoni av utsökt precision.”

Den aktuella information som du behöver för att ställa den enkla frågan: ”Hur mår du i dag?” finns lagrad i den del av hjärnans pannlob som kallas Brocas centrum och som en del anser vara talcentret. Sir John Eccles, nobelpristagare och neurofysiolog, skrev: ”Inget område motsvarande ... Brocas talcentrum har upptäckts hos aporna.” Även om man skulle hitta liknande centra hos djur, är det ett faktum att forskarna inte kan få apor att frambringa mer än några få enkla språkljud. Du däremot kan frambringa ett komplicerat språk. När du gör det, sätter du samman ord enligt ditt språks grammatik. Brocas centrum hjälper dig att göra det, både när du talar och när du skriver.

Du kan naturligtvis inte utföra det underverk som det innebär att tala, om du inte kan åtminstone ett språk och förstår vad orden i det språket betyder. Ett annat specialområde i hjärnan kommer nu in i bilden — Wernickes centrum. Här urskiljer miljarder neuroner innebörden i talade eller skrivna ord. Wernickes centrum hjälper dig att förstå uttalanden och fatta vad du hör eller läser. Du kan därför tillägna dig information och reagera förnuftigt.

Ytterligare faktorer är inbegripna när det gäller flytande tal. Följande exempel kan belysa det: Ett verbalt ”hej” kan förmedla många olika budskap. Tonfallet visar om du är glad, upphetsad, uttråkad, stressad, irriterad, ledsen eller rädd, och det kan också avslöja intensiteten i dessa sinnesstämningar. Ett annat område i hjärnan ger information för den känslomässiga sidan av talet. Olika delar av hjärnan är således inbegripna när du kommunicerar.

Man har lärt schimpanser ett visst begränsat teckenspråk, men de kan använda det endast i enkla sammanhang, till exempel för att be om mat eller liknande. Doktor David Premack, som har arbetat med att lära schimpanser enkelt icke-verbalt kommunicerande, förklarade: ”Människans språk är besvärande för evolutionsteorin, eftersom det har en mycket större kapacitet än man kan förklara.”

Man kan undra: ”Varför har människan denna förunderliga förmåga att förmedla tankar och känslor, att fråga och att svara?” I The Encyclopedia of Language and Linguistics sägs det att ”[människans] tal är unikt”, och det medges att ”sökandet efter förelöpare i djurens kommunicerande inte är till stor hjälp när det gäller att överbrygga det enorma gap som skiljer språk och tal från djurens åtbörder”. Professor Ludwig Koehler sammanfattade skillnaden: ”Det mänskliga talet är en gåta; det är en gudagåva, ett underverk.”

Skillnaden mellan en apas förmåga att använda tecken och ett barns förmåga att använda ett komplicerat språk är verkligen enorm! Sir John Eccles framhöll något som de flesta av oss också konfronterats med, nämligen den förmåga ”som till och med treåriga barn ger prov på, när de med en ström av frågor uttrycker sin önskan att förstå sin värld”. Han tillade: ”Apor däremot ställer inga frågor.” Nej, det är bara människor som ställer frågor, däribland frågor om meningen med livet.

[Ruta på sidan 59]

Språket och intelligensen

Varför har människan så mycket högre intelligens än djuren, till exempel aporna? En del av förklaringen är att vi använder syntax — vi sätter ihop ljud för att bilda ord och använder ord för att bilda meningar. Doktor William H. Calvin, teoretisk neurofysiolog, förklarar:

”Schimpanser i vilt tillstånd använder omkring tre dussin olika ljud för att få fram omkring tre dussin olika betydelser. De kan upprepa ett ljud för att intensifiera betydelsen, men de sätter inte ihop tre ljud för att utöka sin vokabulär med ett nytt ord.

Vi människor använder också omkring tre dussin ljud, så kallade fonem, men det är endast kombinationen av dem som ger innebörd: vi sätter ihop meningslösa ljud för att bilda meningsfulla ord.” Doktor Calvin säger att ”ingen har hittills kunnat förklara” språnget från djurens ”ett ljud/en mening” till människans unika förmåga att använda syntax.