Jesus, en separat skapelse

MEDAN Jesus var på jorden var han en människa, men han var fullkomlig, eftersom det var Gud som hade överfört hans livskraft till Marias moderliv. (Matteus 1:18—25) Det var dock inte så han fick sin början. Han förklarade själv att han hade stigit ”ner från himmelen”. (Johannes 3:13) Därför var det bara naturligt att han längre fram sade till sina efterföljare: ”Hur blir det då om ni får se Människosonen [Jesus] stiga upp dit där han var förut?” — Johannes 6:62, NT 1981.

Jesus hade alltså funnits till i himmelen innan han kom till jorden. Men var det som en av personerna i en allsmäktig, evig treenig gudom? Nej, för bibeln framhåller klart och tydligt att Jesus i sin föremänskliga tillvaro var en skapad andevarelse, alldeles som änglar är andevarelser skapade av Gud. Varken änglarna eller Jesus hade existerat innan de skapades.

Jesus var i sin föremänskliga tillvaro ”den förstfödde i hela skapelsen”. (Kolosserna 1:15, NT 1981) Han var ”Guds skaparverks början”. (Uppenbarelseboken 3:14) ”Början” [grekiska: ar·khḗ] kan inte med rätta tolkas så att Jesus var ”början till” (NT 1981), ”ursprunget till” (David Hedegårds svenska översättning av Nya testamentet) eller ”upphovet till” (Giertz) Guds skapelse. Johannes använder i sina texter olika former av det grekiska ordet ar·khḗ mer än 20 gånger, och varje gång har ordet den allmänna betydelsen ”början”. Ja, Jesus var skapad av Gud som början av Guds osynliga skaparverk.

Lägg märke till hur väl dessa hänsyftningar på Jesu ursprung stämmer överens med de uttalanden som görs av den symboliska ”visheten” i Ordspråksboken: ”Herren [Jehova] skapade mig som sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna fanns, blev jag född, när han ännu inte hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.” (Ordspråksboken 8:12, 22, 25, 26) Uttrycket ”visheten” används som personifiering av den som Gud skapade, och de flesta språkforskare är överens om att det är ett symbolspråk för Jesus som andeskapelse innan han blev människa.

Jesus fortsätter att säga att han i egenskap av ”visheten” i sin föremänskliga tillvaro var ”vid hans [Guds] sida, en mästerlig yrkesman”. (Ordspråksboken 8:30, The Jerusalem Bible) I överensstämmelse med denna roll som mästerlig yrkesman sägs det om Jesus i Kolosserna 1:16 (NT 1981) att ”i honom [genom honom, Today’s English Version] skapades allt i himlen och på jorden”.

Det var alltså med hjälp av denne mästerlige arbetare, sin assistent så att säga, som den allsmäktige Guden skapade allting annat. Bibeln sammanfattar det hela så här: ”Vi [har] bara en Gud, fadern från vilken allting utgår ... , och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till.” (Kursiverat av oss) — 1 Korintierna 8:6, NT 1981.

Det var utan tvivel till denne mästerlige arbetare Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (1 Moseboken 1:26) Somliga har velat göra gällande att ”oss” och ”vår” i detta uttalande anger en treenighet. Men om du skulle säga: ”Låt oss göra något för oss”, skulle normalt ingen uppfatta det så att flera personer är sammansatta till ett inuti dig. Du menar helt enkelt att två eller fler individer samarbetar i något. Så var det också när Gud sade ”oss” och ”vår”. Han riktade sig helt enkelt till en annan individ, till sin första andeskapelse, den mästerlige arbetaren, den föremänsklige Jesus.

Hur är han ”enfödd Son”?

JESUS kallas i bibeln Guds ”enfödde Son”. (Johannes 1:14; 3:16, 18; 1 Johannes 4:9) Treenighetsanhängarna säger att eftersom Gud alltid har funnits till, har också Guds Son alltid funnits till. Men hur kan någon vara en son och samtidigt vara lika gammal som sin far?

Treenighetsanhängarna menar att ”enfödd” i Jesu fall inte betyder samma sak som ordboksdefinitionen på ”föda”, som bland annat är ”sätta nytt liv till världen” (Svensk ordbok). De säger att det i Jesu fall betyder ”ett förhållande utan något ursprung”, ett slags förhållande som ende son utan att ha frambringats. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) Tycker du att det låter logiskt? Kan en man bli far till en son utan att frambringa, eller avla, honom?

Och varför använder bibeln samma grekiska ord för ”enfödd” (vilket Vine medger utan någon förklaring) för att beskriva Isaks förhållande till Abraham? I Hebréerna 11:17 omtalas Isak som Abrahams ”enfödde son”. När det gäller Isak råder det inget tvivel om att han var enfödd i normal bemärkelse, att han inte var jämlik sin far i ålder och ställning.

Det grekiska ordet för ”enfödd” som används om Jesus och Isak är mo·no·ge·nḗs, sammansatt av mó·nos, som betyder ”ensam”, ”enda”, och gí·no·mai, ett grundord som betyder ”frambringa”, ”bli till”, enligt Strongs Exhaustive Concordance. Mo·no·ge·nḗs definieras således som: ”Ensam född, ensam avlad, dvs. ett ensamt barn.” — E. Robinson: A Greek and English Lexicon of the New Testament.

I verket Theological Dictionary of the New Testament, redigerat av Gerhard Kittel, heter det: ”[Mo·no·ge·nḗs] betyder ’av ensam börd’, dvs. utan syskon.” Det sägs också i boken att Jesu förhållande i Johannes 1:18; 3:16, 18 och 1 Johannes 4:9 ”inte endast jämförs med ett ensamt barn till sin far. Det är den enföddes förhållande till Fadern.”

Jesus, den enfödde Sonen, hade alltså en början på sitt liv. Den allsmäktige Guden kan med rätta kallas hans upphov, eller Fader, på samma sätt som en jordisk far, till exempel Abraham, ger upphov åt en son. (Hebréerna 11:17) När bibeln omtalar Gud som Jesu ”Fader”, avses därför precis det som står — att de är två separata individer. Gud är den överordnade. Jesus är den underordnade — i fråga om ålder, ställning, makt och kunskap.

När man betänker att Jesus inte var den ende andesonen som skapades av Gud i himmelen, blir det uppenbart varför uttrycket ”enfödd Son” används om honom. Oräkneliga andra skapade andevarelser, änglar, kallas också ”Guds söner”, på samma sätt som Adam, eftersom deras livskraft har sitt ursprung hos Jehova Gud, livets källa. (Job 38:7; Psalm 36:10 [9]; Lukas 3:38) Men alla dessa skapades genom den ”enfödde Sonen”, som var den ende som direkt frambringades av Gud. — Kolosserna 1:15—17.