I vilken bemärkelse är människan skapad till ”Guds avbild”?

När Gud lät sin ”mästerlige arbetare” få veta att han hade för avsikt att skapa människor sade han: ”Låt oss göra människor [’adhạm] till vår avbild, så att de liknar oss.” (1Mo 1:26, 27; Ord 8:30, 31; jfr Joh 1:1–3; Kol 1:15–17.) Lägg märke till att Bibeln inte säger att Gud skapade människorna till att likna de vilda djuren, husdjuren eller fiskarna. Människan var skapad till ”Guds avbild”, som en ”son till Gud”. (Lu 3:38) När det gäller Guds skepnad eller kropp, har ”ingen ... någonsin sett Gud”. (1Jo 4:12) Ingen på jorden vet hur Guds härliga, himmelska, andliga kropp ser ut, så vi kan inte likna människans kropp vid Guds. ”Gud är en Ande.” (Joh 4:24)

Människan är emellertid skapad till ”Guds avbild” i den bemärkelsen att hon är utrustad med moraliska egenskaper som liknar Guds, till exempel kärlek och rättvisa. (Jfr Kol 3:10.) Hon har också förmågor och egenskaper som skiljer henne från djuren, egenskaper som gör det möjligt att sätta värde på sådant som Gud själv gläder sig över och uppskattar, till exempel skönhet och konst. Hon kan tala, tänka och dra förnuftiga slutsatser, något som djuren inte kan. Dessutom har människan en andlig sida. Hon har en önskan att lära känna Gud och att kommunicera med honom. (1Kor 2:11–16; Heb 12:9) På dessa grunder var människan kvalificerad för det gudagivna uppdraget att råda över alla livsformerna i luften, på land och i havet.

Människan är den högsta livsformen på jorden och är ett verk av Jehova Gud, Skaparen. Jehova formade människan av stoft från marken och blåste in livets andedräkt i hennes näsborrar, så att ”människan blev en levande själ”. (1Mo 2:7; 1Kor 15:45) En tid efter Adams skapelse, sedan han hade gett namn åt djuren, lät Jehova Gud en djup sömn falla över honom, och medan han sov tog Gud ett av hans revben och byggde en kvinna av det. När hon fördes fram till Adam kunde han därför säga: ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall kallas kvinna [’ishshạh], ty av man [’ish] är hon tagen.” (1Mo 2:21–23) Senare gav han henne namnet Eva, som betyder ”levande”. (1Mo 3:20)