Jehova fortsatte att berätta om sin skapelse. Man kan säga att han gav Job en lektion i naturvetenskap och berörde ämnen som astronomi, biologi, geologi och fysik. Mycket av undervisningen kretsade kring djur som fanns i Jobs del av världen: lejonet, korpen, stenbocken, vildåsnan, vildoxen, strutsen, hästen, falken, örnen, Behemot (möjligen flodhästen) och slutligen Leviatan (antagligen krokodilen). Tänk vilken förmån att få lyssna när självaste skaparen av universum berättar om naturen!b

En lektion i ödmjukhet och kärlek

Vad var poängen med allt det här? Job behövde verkligen ödmjuka sig. Genom att klaga över sådant som han trodde var orättvis behandling från Jehova förvärrade han bara sin egen smärta och distanserade sig från sin kärleksfulle Far. Därför frågade Jehova honom gång på gång var han befann sig när många av skapelsens under kom till och om han kunde mata, kontrollera eller tämja de vilda djur som han skapat. Om Job inte ens kunde styra det mest grundläggande i skapelsen, hur skulle han då ha rätt att döma Skaparen? Var inte Jehovas handlingar och tankar vida överlägsna Jobs begränsade synsätt?

I allt som Jehova sa lyste hans kärlek igenom. Det var som att Jehova resonerade med Job och sa: ”Min son, om jag kan skapa och ta hand om allt det här, skulle jag då inte ta hand om dig? Skulle jag verkligen överge dig och ta ifrån dig dina barn, din trygghet och din hälsa? Är jag inte den ende som kan se till att du får tillbaka allt du förlorat och som kan läka din oerhörda smärta?”