Fall inte ”enligt samma olydnadsmönster”

6. Vilka utgör varnande exempel för oss, och vad är lärdomen för oss?

⁶ Adam och Eva fick Guds avsikt tydligt förklarad för sig, men de handlade inte i enlighet med den. Naturligtvis var inte Adam och Eva de enda som valde att slå in på olydnadens väg. Miljontals andra har följt efter dem. Till och med israeliterna, som var Guds utvalda folk, var olydiga gång på gång. Och det är värt att lägga märke till att Paulus varnade de första kristna för att några av dem också kunde gå i samma fälla som de forntida israeliterna. Han skrev: ”Låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan, för att inte någon skall falla enligt samma olydnadsmönster.” (Hebr. 4:11) Lägg märke till att Paulus gör en koppling mellan att vara olydig och att inte komma in i Guds vila. Vad innebär det för oss? Om vi på något sätt skulle gå emot Guds avsikt, finns risken då att vi inte kommer in i Guds vila? Svaret på den frågan har stor betydelse för oss, och vi ska undersöka det närmare. Men först ska vi se lite mer på hur man kommer in i Guds vila, och vi ska se vad vi kan lära av israeliternas dåliga exempel.

”De skall inte komma in i min vila”

7. Vad var Jehovas avsikt med att befria israeliterna från slaveriet i Egypten, och vad förväntades av dem?

⁷ År 1513 f.v.t. uppenbarade Jehova sin avsikt angående israeliterna för sin tjänare Mose. Han sade: ”Jag skall stiga ner för att befria dem ur egyptiernas hand och föra dem upp från detta land [Egypten] till ett gott och vidsträckt land, till ett land som flödar av mjölk och honung.” (2 Mos. 3:8) Jehova befriade israeliterna ”ur egyptiernas hand” för att göra dem till sitt folk, precis som han hade lovat Abraham. (1 Mos. 22:17) Han gav israeliterna en lagsamling som skulle göra det möjligt för dem att få ett fridfullt förhållande till honom. (Jes. 48:17, 18) Han sade till dem: ”Om ni noggrant lyder min röst och håller mitt förbund [som lagen föreskrev], då skall ni bli min särskilda egendom bland alla andra folk, ty hela jorden är min.” (2 Mos. 19:5, 6) För att israeliterna skulle kunna ha ett särskilt förhållande till Gud måste de alltså lyda hans lag.

8. Hur skulle livet för israeliterna ha blivit om de hade varit lydiga mot Gud?

⁸ Tänk hur livet skulle ha blivit för israeliterna om de bara hade lytt Jehovas röst! Han skulle ha välsignat deras åkrar, deras vingårdar och deras boskapshjordar. Deras fiender skulle inte ha haft något varaktigt grepp om dem. (Läs 1 Kungaboken 10:23–27.) När Messias framträdde skulle han förmodligen ha kommit till en väl fungerande och självständig nation, en som inte kröp ihop av rädsla under Roms piska. Israel skulle ha varit en mönsternation för sina grannländer, ett konkret bevis för att lydnad för den sanne Guden för med sig både andliga och materiella välsignelser.

9, 10. a) Varför var det en allvarlig sak att israeliterna ville tillbaka till Egypten? b) Hur kunde israeliternas tillbedjan ha påverkats om de återvänt till Egypten?

⁹ Vilken förmån israeliterna hade – att få arbeta i linje med Jehovas avsikt! Det skulle leda till välsignelser inte bara för dem själva, utan slutligen också för alla jordens släkter. (1 Mos. 22:18) Men som helhet var denna upproriska generation inte så intresserad av att bli en mönsternation med teokratiskt styre. Folket begärde ju till och med att få återvända till Egypten! (Läs 4 Moseboken 14:2–4.) Men skulle Guds avsikt att göra Israel till en mönsternation föras framåt om de återvände till Egypten? Nej, verkligen inte. Om israeliterna återvände till de hedningar som hållit dem fångna skulle de aldrig kunna följa den mosaiska lagen och få nytta av Jehovas anordning för att få förlåtelse för sina synder. Så mänskligt de tänkte, så kortsiktigt! Inte att undra på att Jehova sade om dessa upproriska israeliter: ”Jag [blev] led vid den generationen och sade: ’De far alltid vilse med sina hjärtan, och själva har de inte lärt känna mina vägar.’ Således svor jag i min vrede: ’De skall inte komma in i min vila.’” (Hebr. 3:10, 11; Ps. 95:10, 11)

¹⁰ Genom att önska sig tillbaka till Egypten visade den här egensinniga nationen att den inte satte värde på de andliga välsignelser som den hade fått, utan i stället föredrog Egyptens purjolök, rödlök och vitlök. (4 Mos. 11:5) I likhet med den otacksamme Esau var de upproriska israeliterna beredda att förverka ett dyrbart andligt arv i utbyte mot en god måltid. (1 Mos. 25:30–32; Hebr. 12:16)

11. Påverkade israeliternas trolöshet Guds avsikt?

¹¹ Trots att den generationen israeliter var trolös arbetade Jehova tålmodigt vidare för att förverkliga sin avsikt och riktade sin uppmärksamhet på nästa generation. Israeliterna i den nya generationen var lydigare än sina fäder. I enlighet med Jehovas befallning gick de in i det utlovade landet och började lägga det under sig. I Josua 24:31 läser vi: ”Israel fortsatte att tjäna Jehova i alla Josuas dagar och i alla de äldstes dagar som levde kvar efter Josua och som kände till alla de gärningar som Jehova hade gjort för Israel.”

12. Hur vet vi att de kristna i vår tid kan komma in i Guds vila?

¹² Men den här lydiga generationen dog så småningom ut och ersattes av en generation som ”inte kände Jehova eller det verk som han hade gjort för Israel”. Israeliterna ”gav sig till att göra det som var ont i Jehovas ögon och att tjäna baalsgudarna”. (Dom. 2:10, 11) Det utlovade landet blev inte någon ”viloplats” för dem. På grund av sin olydnad fick de inte bestående frid med Gud. När Paulus talade om en senare tidpunkt skrev han: ”Om Josua hade fört dem [israeliterna] till en viloplats, skulle Gud inte efteråt ha talat om en annan dag. Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk.” (Hebr. 4:8, 9) När Paulus skrev ”Guds folk” syftade han på de kristna. Betyder det att kristna kunde komma in i Guds vila? Ja, definitivt – både judiska och icke-judiska kristna!

Några kommer inte in i Guds vila

13, 14. Vilket samband fanns det mellan det att hålla Moses lag och att komma in i Guds vila a) på Moses tid? b) i det första århundradet?

¹³ När Paulus skrev till de kristna hebréerna var han bekymrad över att några av dem inte arbetade i linje med Guds avsikt. (Läs Hebréerna 4:1.) Hur kom det sig? Ironiskt nog hade det med Moses lag att göra. I omkring 1 500 år hade alla israeliter som önskade leva i samklang med Guds avsikt varit tvungna att hålla lagen. Men i och med Jesu död togs lagen bort. En del kristna insåg inte det, och de insisterade på att hålla fast vid vissa delar av lagen.b

¹⁴ Paulus förklarade för de kristna som ville följa lagen att Jesu prästadöme, det nya förbundet och det andliga templet var överlägsna de förkristna motsvarigheterna. (Hebr. 7:26–28; 8:7–10; 9:11, 12) Han tänkte säkert på lagens veckosabbat när han skrev om förmånen att få komma in i Jehovas vila: ”Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk. Ty den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina.” (Hebr. 4:8–10) De här kristna hebréerna var tvungna att inse att de inte kunde få Jehovas godkännande genom att följa Moses lag. Sedan pingsten år 33 har Jehova kärleksfullt gett dem som tror på Jesus Kristus sitt godkännande.

15. Hur vet vi att det är viktigt med lydnad för att vi ska kunna komma in i Guds vila?

¹⁵ Vad hade hindrat israeliterna på Moses tid att komma in i det utlovade landet? Olydnad. Vad hindrade en del kristna på Paulus tid att komma in i Guds vila? Samma sak – olydnad. De erkände inte att lagen hade tjänat sitt syfte och att Jehova ledde sitt folk i en annan riktning.

Hur vi kan komma in i Guds vila

16, 17. a) Hur kan man komma in i Guds vila i vår tid? b) Vad tas upp i nästa artikel?

¹⁶ Det är nog ingen av oss i vår tid som skulle insistera på att man måste hålla delar av Moses lag för att bli räddad. Paulus inspirerade ord till efesierna är väldigt tydliga: ”Ja, på grund av denna oförtjänta omtanke har ni blivit räddade genom tro; och detta beror inte på er, det är Guds gåva. Nej, det beror inte på gärningar, för att ingen skulle ha anledning att berömma sig.” (Ef. 2:8, 9) Hur kan då de kristna komma in i Guds vila? Jehova avsatte den sjunde dagen, sin vilodag, till att fullständigt förverkliga sin avsikt när det gäller jorden. Vi kan komma in i Jehovas vila – eller vila med honom – genom att lydigt arbeta i linje med hans avsikt som uppenbaras för oss genom hans organisation.

¹⁷ Om vi å andra sidan bagatelliserar de bibliska råd vi får genom den trogna och omdömesgilla slavklassen och väljer att vara oberoende, skulle vi hamna på kollisionskurs med Guds avsikt. Det skulle kunna hota vårt fridfulla förhållande till Jehova. I nästa artikel ska vi gå igenom några vanliga situationer som ger oss möjlighet att visa om vi har en lydig eller oberoende inställning. Våra beslut i sådana situationer visar om vi verkligen har kommit in i Guds vila.

Har du kommit in i Guds vila?

”Guds ord är levande och utvecklar kraft.” (HEBR. 4:12)

1. Hur kan vi komma in i Guds vila, men varför kan det vara svårt?

I FÖRRA artikeln såg vi att vi kan komma in i Guds vila genom att i lydnad arbeta i linje med hans avsikt. Det kan vara lättare sagt än gjort. När vi till exempel får veta att Jehova ogillar något som vi tycker om, kanske vi först opponerar oss. Det visar att vi behöver lära oss att vara ”redo att lyda”. (Jak. 3:17) I den här artikeln ska vi se på några situationer som ger oss möjlighet att visa om vi är redo att lyda.

2, 3. Vad måste vi fortsätta göra för att vara dyrbara i Jehovas ögon?

² Om du får ett råd från Bibeln, följer du det då? Bibeln visar att det är Guds vilja att ”nationernas dyrbara skatter” ska samlas in i hans organisation. (Hagg. 2:7) När vi först lärde känna sanningen var de flesta av oss långt ifrån ”dyrbara” i Guds ögon. Men vår kärlek till Gud och hans Son fick oss att göra stora förändringar i vårt sätt att tänka och handla så att vi kunde glädja Gud. Vi bad om Jehovas hjälp och arbetade hårt för att ändra oss, och till slut kom den dag då vi kunde bli döpta. (Läs Kolosserna 1:9, 10.)

³ Vår kamp mot ofullkomligheten slutade förstås inte i och med dopet. Den kampen fortsätter så länge vi är ofullkomliga. Men om vi fortsätter att kämpa och gör vårt allra bästa för att bli mer dyrbara i Jehovas ögon lovar han att hjälpa oss.

När vi behöver göra förändringar

4. På vilka tre sätt kan Jehova ge oss bibliska råd?

⁴ För att kunna ta itu med våra brister måste vi känna till vilka de är. Ett tal i Rikets sal eller en tankeväckande artikel i vår litteratur kan göra oss uppmärksamma på någon allvarlig svaghet vi har. Men om vi inte uppfattar lärdomen i talet eller tillämpar rådet i artikeln kan Jehova använda en medkristen för att hjälpa oss att se vad vi behöver rätta till. (Läs Galaterna 6:1.)

5. Hur reagerar vi ibland när vi får råd, och varför måste de äldste fortsätta att försöka hjälpa oss?

⁵ Det är inte så lätt att ta emot råd från en ofullkomlig människa – hur taktfullt och kärleksfullt det än läggs fram. Men i Galaterna 6:1 säger Jehova att de som har andliga förutsättningar ska försöka föra oss till rätta och göra det ”i en ande av mildhet”. Om vi tar emot den hjälpen blir vi ännu mer ”dyrbara” för Jehova. I våra böner har vi inga problem med att erkänna att vi är ofullkomliga och gör många fel. Men om någon annan påpekar sådant som vi behöver rätta till, vill vi ofta försvara oss, bagatellisera problemet, ifrågasätta motivet till att rådet gavs eller ha synpunkter på hur det gavs. (2 Kung. 5:11) Och om rådet gäller något som är särskilt känsligt för oss – till exempel någon familjemedlems uppförande, vår klädsel, vår personliga hygien eller vårt val av underhållning – kanske vi reagerar starkt, till vår egen förvåning och till stor sorg för den som gav rådet. Men när vi lugnat ner oss inser vi för det mesta att det var ett gott råd.

6. Hur kan Guds ord avslöja ”hjärtats tankar och avsikter”?

⁶ Temaversen för det här studiet påminner oss om att Guds ord ”utvecklar kraft”. Ja, Bibeln har kraft att förändra människors liv. Den hjälpte oss att göra nödvändiga förändringar före dopet, och det kan den hjälpa oss med även efter dopet. I brevet till hebréerna skriver Paulus också att Guds ord ”tränger så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg, och kan bedöma hjärtats tankar och avsikter”. (Hebr. 4:12) Vårt sätt att reagera när vi tydligt förstår vad Gud förväntar av oss avslöjar alltså vad vi är innerst inne. Är det ibland en skillnad mellan vad vi verkar vara (vår ”själ”) och vad vi egentligen är (vår ”ande”)? (Läs Matteus 23:27, 28.) Tänk efter hur du skulle reagera i följande situationer.

Håll jämna steg med Jehovas organisation

7, 8. a) Vad kan ha gjort att några kristna judar kände att de ville hålla fast vid vissa delar av lagen? b) Varför kan man säga att de gick emot Jehovas avsikt?

⁷ Många av oss kan orden i Ordspråksboken 4:18 utantill: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet tills det är full dag.” Det betyder att vårt uppförande och vår förståelse av Guds vilja kommer att bli bättre och bättre med tiden.

⁸ Som vi såg i förra artikeln hade många kristna judar efter Jesu död svårt att acceptera tanken att de inte skulle följa den mosaiska lagen. (Apg. 21:20) Fastän Paulus tydligt förklarade att de kristna inte längre stod under lagen var det inte alla som accepterade det. (Kol. 2:13–15) De kanske trodde att de skulle kunna undvika förföljelse om de fortsatte att hålla åtminstone delar av lagen. I vilket fall som helst var Paulus tydlig när han skrev till de kristna judarna att de inte kunde komma in i Guds vila så länge de vägrade att arbeta i linje med hans avsikt.a (Hebr. 4:1, 2, 6; läs Hebréerna 4:11.) För att få Jehovas godkännande var de tvungna att inse att han nu ledde sitt folk i en annan riktning.

9. Hur bör vi se på justeringar av vår förståelse av bibliska lärofrågor?

⁹ I vår tid har vi fått en del justeringar i vår förståelse av bibliska lärofrågor. Det här borde inte bekymra oss, utan snarare göra att vi känner ännu starkare tillit till den trogne och omdömesgille slaven. När representanter för ”slaven” inser att vår förståelse av en biblisk lärofråga behöver förtydligas eller korrigeras, är de inte rädda för att göra en sådan justering. För dem är det viktigare att hålla sig i linje med Guds avsikter än att skydda sig mot kritik. Hur reagerar du när vi får en justering av vår förståelse av Bibeln? (Läs Lukas 5:39.)

10, 11. Hur reagerade en del bibelforskare när nya metoder i tjänsten infördes, och vad kan vi lära av deras exempel?

¹⁰ Vi kan ta ett annat exempel. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet tyckte en del bibelforskare som var skickliga föredragshållare att de kunde utföra predikoarbetet bäst genom att hålla väl förberedda offentliga tal. De tyckte om att tala inför publik, och en del av dem njöt verkligen när människor berömde dem för deras tal. Men längre fram stod det klart att Jehova ville att hans folk skulle predika även på andra sätt, till exempel från hus till hus. Några skickliga talare vägrade att göra det. Utåt sett verkade de vara andliga människor, som älskade Jehova. Men deras agerande i den här situationen visade vilka tankar, syften och motiv de hade innerst inne. Vad tyckte Jehova om det? Han gav dem inte sin välsignelse. De lämnade hans organisation. (Matt. 10:1–6; Apg. 5:42; 20:20)

¹¹ Det här betyder inte att alla som var lojala mot organisationen tyckte att det var lätt att predika från hus till hus. Många tyckte att predikoarbetet var svårt, särskilt i början. Men de var lydiga. Med tiden övervann de sin oro, och Jehova välsignade dem på många sätt. Hur reagerar du när du uppmuntras att pröva någon tjänstegren som inte precis ligger för dig? Är du villig att pröva något nytt?

När någon vi älskar lämnar Jehova

12, 13. a) Vad är syftet med Jehovas befallning att utesluta sådana som inte ångrar sig? b) Vilken svår situation kan uppstå i en kristen familj?

¹² Vi håller säkert alla med om att vi måste följa principen om fysisk, moralisk och andlig renhet för att få Guds godkännande. (Läs Titus 2:14.) Men i vissa situationer kan det vara svårt för oss att vara lojala mot den principen. Tänk dig till exempel ett gift par som har bara ett barn, en son, och att han lämnar sanningen. Han föredrar ”den tillfälliga njutningen av synd” framför sitt förhållande till Jehova och sina föräldrar och blir därför utesluten. (Hebr. 11:25)

¹³ Föräldrarna blir förtvivlade. De vet ju att Bibeln säger att man ska ”sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är otuktig eller girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utsugare, ja, att inte ens äta med en sådan”. (1 Kor. 5:11, 13) Och de vet att ordet ”någon” i den här versen inbegriper familjemedlemmar som inte bor under samma tak. Men de älskar ju sin son! Deras starka känslor kanske får dem att tänka: ”Hur ska vi kunna hjälpa honom att återvända till Jehova om vi inte umgås med honom? Skulle vi inte kunna göra mer för honom om vi fortsätter att hålla kontakt?”b

14, 15. Vad behöver föräldrar tänka på när det gäller uteslutna barn?

¹⁴ Vi känner verkligen starkt för de här föräldrarna. Deras son hade trots allt ett val, och han valde bort den nära kontakten med sina föräldrar och andra vänner i församlingen för att kunna fortsätta med sin okristna livsstil. Föräldrarna däremot hade inget val. Det är inte konstigt om de känner sig maktlösa!

¹⁵ Men hur kommer föräldrarna att hantera situationen? Kommer de att följa Jehovas tydliga anvisning? Eller kommer de att bortförklara att de regelbundet umgås med sin uteslutne son och kalla det ”nödvändiga familjeangelägenheter”? När de bestämmer sig för hur de ska göra måste de tänka på vad Jehova tycker om deras beslut. Hans syfte är att hålla församlingen ren och att om möjligt få den som handlat fel att ändra sig. Hur kan föräldrarna visa att de arbetar i linje med det?

16, 17. Vad kan vi lära oss om vi tänker på det som Aron var med om?

¹⁶ Moses bror, Aron, hamnade i en svår situation på grund av det som två av hans söner, Nadab och Abihu, gjorde. Tänk på hur det måste ha känts för Aron när de frambar offer på ett sätt som Jehova inte godkände och blev dödade av Jehova. Det gjorde slut på all kontakt som Aron kunde ha haft med sina söner. Men det var inte allt. Mose sade till Aron och hans andra söner att Jehova inte ville att de skulle sörja. Mose sade: ”Låt inte ert huvudhår hänga ovårdat, och riv inte sönder era kläder, ty då kommer ni att dö, och han blir uppbragt på hela menigheten.” (3 Mos. 10:1–6) Budskapet är tydligt. Vår kärlek till Jehova måste vara starkare än vår kärlek till familjemedlemmar som inte är trogna mot Jehova.

¹⁷ Jehova avrättar inte omedelbart dem som bryter mot hans lagar i vår tid. Han ger dem kärleksfullt en möjlighet att ångra sig och upphöra med sitt orätta handlingssätt. Men hur skulle Jehova känna det om föräldrar fortsatte pröva honom genom att i onödan umgås med sina uteslutna barn?

18, 19. Vilken glädje kan man få uppleva om man är lojal mot Jehova?

¹⁸ Många som varit uteslutna säger att det som hjälpte dem att komma tillbaka till församlingen var att deras vänner och familjemedlemmar var lojala mot Jehova. När de äldste rekommenderade att en ung kvinna skulle bli återupptagen, skrev de att hon hade ordnat upp sitt liv ”delvis på grund av att hennes bror respekterade uteslutningsanordningen”. Hon sade att det var hans lojalitet mot Bibelns riktlinjer som fick henne att vilja komma tillbaka.

¹⁹ Vilken slutsats kan vi dra? Vi måste kämpa emot när vårt ofullkomliga hjärta vill få oss att gå emot Bibelns råd. Vi måste vara helt övertygade om att det som Jehova ber oss göra alltid är det bästa för oss.

”Guds ord är levande”

20. På vilka två sätt kan Hebréerna 4:12 tillämpas? (Se fotnoten.)

²⁰ När Paulus skrev att ”Guds ord är levande”, syftade han inte uttryckligen på Guds skrivna ord, Bibeln.c Sammanhanget visar att han avsåg de löften Gud ger. Kärnpunkten i det han sade var att Gud aldrig ger ett löfte som han inte uppfyller. Jehova slog fast den tanken genom profeten Jesaja: ”Mitt ord ... skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall ... ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jes. 55:11) Vi får därför inte bli otåliga när saker inte händer så snabbt som vi skulle önska. Vi kan lita på att Jehova arbetar för att förverkliga sin avsikt. (Joh. 5:17)

21. Hur kan trogna äldre vittnen få uppmuntran av Hebréerna 4:12?

²¹ Många som tillhör den ”stora skaran” har troget tjänat Jehova i decennier. (Upp. 7:9) De trodde kanske aldrig att de skulle bli gamla i den här världsordningen. Men de gör fortfarande sitt bästa i Jehovas tjänst. (Ps. 92:14) De vet att ”Guds ord är levande” och att hans löften alltid går i uppfyllelse. Eftersom Guds avsikt ligger honom varmt om hjärtat, skänker det honom glädje när hans avsikt får den främsta platsen även i vårt hjärta. Under den sjunde dagen har Jehova vilat, helt övertygad om att hans avsikt kommer att förverkligas och att hans folk som grupp betraktat kommer att arbeta i linje med den. Hur är det med dig personligen? Har du kommit in i Guds vila?

[Fotnoter]