Vad har hänt med jordmånen?
DE SOM bor i hyreshus och bostadsrättshus som sträcker sig i höjden ovanför asfalt- och betongkorridorer i storstäder ser den sällan. Människor som bor i områden med villor med små trädgårdar på fram- och baksidan ägnar inte många tankar åt saken. För dem som bor i förstäder är den ett riktigt otyg, när den dras in och smutsar ner i bostaden.
Den betyder olika saker för olika människor. Pojkar gräver i den. Småflickor gör lerkakor av den. Mödrar avskyr den. Tvättmaskinstillverkare gör lättförtjänta vinster tack vare den. Grävmaskinsförare skaffar sig sitt uppehälle genom att flytta på den. Jordbrukare plöjer den, brukar den och besår den. Den används som avfallsplats för giftiga kemikalier, vilket gör den värdelös för efterkommande generationer. Människan skapades av den. När vi dör, begravs vi i den.
Av alla jordens värdefulla tillgångar har ingen blivit så missbrukad och vanskött som jordskiktet, och ingenting annat tas för givet på samma sätt. I trots mot allt förnuft har jorden upplöjts i alltför hög grad, överbesåtts, utsatts för övergödning och förorenats mer än den tål.
Jord har betraktats som en obegränsad tillgång, som finns i lika stort överflöd som sanden vid havsstränderna. Pionjärer och nybyggare som flyttade till nya landområden köpte mark billigt. De berövade den dess träd och en stor del av dess växttäcke, när de plöjde raka fåror uppför och nedför kullarna och sådde sitt utsäde. Sedan kom regnen, och plogfårorna förvandlades till vattenbäckar, som blev djupa bäckraviner, vilka skar sönder marken, och matjorden forslades därigenom bort till floderna och med tiden ut till havet. När det inte fanns någon brukbar mark kvar, och till följd av människornas envisa förmåga att inte lära av sina misstag, kom detta att bli ett ändlöst förlopp, där fördärvad mark var det enda de lämnade efter sig. Samtidigt fortsatte nybyggare att strömma till, och de plöjde upp matjordsskikt som var för tunna att beså. Inom en generation var marken fullständigt utarmad.
Boskapsskötare lät sina väldiga hjordar avbeta den obrukade marken, så att den blev som en ofruktsam öken. Därefter kom torkan. Den eroderande jorden, den ofruktsamma marken och vindarna gav upphov åt det stora erosionsområdet med jordflykt på 1930-talet, som förstörde vidsträckta områden med åkerjord i fem delstater i Mellanvästern i Amerika. Stoftet blåste i väg och bildade moln långt över tusen meter upp i luften, från horisont till horisont. Det kom in genom springorna runt dörrar och fönster. Det lade sig i höga drivor på gator och åkrar och täckte uthus, traktorer och jordbruksmaskiner.
Miljoner tunnland åkermark gick till spillo genom jordförstöring. Värdefull matjord, som enligt experterna kan behöva flera hundra år för nybildning av ett par centimeter, försvann nu på bara några månader med vattnet och vinden.
Slutligen drog människan lärdom av sina misstag. Nationella jordbevarande markvårdsplaner upprättades för att hjälpa jordbrukarna att rädda sin mark från erosion. Konturplöjning infördes. Man plöjde upp djupa fåror, som löpte horisontellt på sluttande mark i stället för uppför och nedför höjderna. Denna metod gjorde det möjligt för vattnet att ansamlas i fördjupningar och tränga ner i marken i stället för att forsa i väg och ta med sig matjorden. Experter på jordbevarande markvård färdades omkring i landet och påvisade för jordbrukarna behovet av konturplöjning och räddade därigenom miljoner hektar matjord från att förloras.
Var då detta den patentlösning som behövdes för att hejda denna tärande förstöring av jordskiktet? När året 1986 nu närmar sig sitt slut, efter det att omkring 50 år har förflutit sedan den beryktade jordflyktskatastrofen, är det då så att vi finner förvaltarna av Guds goda jord i färd med att vårda och bruka marken med omsorg? Vad visar rapporterna från världens alla hörn?
Tilltagande matjordsflykt
Enbart i Amerika utgör jordflykten i dag en ännu större kris. ”Av våra nuvarande 170 miljoner hektar produktiv åkermark”, skriver tidskriften National Wildlife för februari/mars 1985, ”håller 39 miljoner hektar på att erodera bort i en takt som är drygt dubbelt så hög som ’toleransnivån’ — den nivå vid vilken jord kan nybildas på naturlig väg. Ytterligare 36 miljoner hektar eroderar bort en till två gånger snabbare än denna toleransnivå. I stort sett är nästan 40 procent av vår åkermark utsatt för jordflykt. I Iowa är somliga matjordsskikt, som en gång i tiden var 30 centimeter djupa, i dag endast 15 centimeter. En tiondel av det rika veteodlingsdistriktet kring floden Palouse i östra delen av delstaten Washington har blivit av med all sin matjord. I delar av norra Missouri har hälften av matjorden försvunnit, och marken utsätts för en jordförstöring som är fem gånger så stor som nybildningstakten.”
Det är inte så att all jordförstöring orsakas av vindar, såsom fallet var vid 1930-talets jordflyktskatastrof och är i dag i stora delar av Afrika. I synnerhet i Förenta staterna beror den största delen av jordförstöringen på bortspolning genom regn. Enligt USA:s jordbruksdepartement visar rapporter för år 1977 att uppskattningsvis 6,4 miljarder ton matjord spolades bort från åkermark, betesmark, skogar och byggplatser. Den största delen av denna matjordsflykt hade påskyndats genom människans aktiviteter. ”Terrängfordon har på bara några år nött bort mer jord i delar av Kalifornien än naturen kommer att nybilda på 1.000 år”, sade en expert.
Hur förhåller det sig då med de lärdomar man gjorde för 50 år sedan — vindskydd och den beprövade konturplöjningen, som förhindrar vattenavrinning? I syfte att hålla jämna steg med utländska marknaders efterfrågan på spannmål i början av 1970-talet, i synnerhet från Sovjetunionen, uppmuntrades amerikanska jordbrukare att plöja från ”staketrad till staketrad”. Detta vann omedelbart gensvar, vilket ledde till att jordbrukarna ökade spannmålsproduktionen maximalt. Därmed visade de all försiktighet på dörren och schaktade bort erosionsterrasser och trädrader, som tjänade som vindskydd och höll jorden kvar. De plöjde upp obrukbar mark, plöjde uppför och nedför kullar och övergav växelbruket — en beprövad metod att binda jorden. De lade 1,6 miljoner hektar torr betesmark, som många experter ansåg vara alltför torr för att uppodla, under plogen.
Jordbrukarna inbärgade verkligen en rekordskörd av spannmål, och därigenom inbringade jordbruket större inkomster. Men glädjen över de kraftiga vinster som man hade gjort förtogs av den veklagan som uppstod bland samma jordbrukare, när de insåg att deras gårdar höll på att erodera bort med flera ton för varje hektar. I rapporter som publicerats sägs det att Förenta staterna nu förlorar matjord med en hastighet av sex miljarder ton om året.
”Konsekvenserna av sådana handlingar skulle kunna bli enorma under de kommande åren”, skriver tidskriften National Wildlife. ”Vår värld är redan en hungrig värld. Om det är så, som experter tror, att en tredjedel av jordens åkermark förstörs snabbare än naturen kan nybilda jord, då kommer produktiviteten att sjunka för oss. Vi kanske brukar samma antal hektar, men allteftersom jordskiktet förtunnas, kommer vi att skörda mindre mat från det.”
En världskris
Enligt en rapport från Worldwatch Institute, sammanställd år 1985, förlorar världen drygt 25 miljarder ton matjord om året. Enligt rapporterna är situationen i det svältdrabbade landet Etiopien den att drygt en miljard ton matjord spolas bort från landets markyta varje år. ”En mardröm i miljöavseende rullas upp inför våra ögon ... , en följdverkan av de handlingar som miljoner etiopier företar sig i sin kamp för att överleva”, lyder en rapport från USA:s Agency for International Development. Den tillägger: ”Man krafsar upp ytan på eroderad mark och fördärvar den ännu mer, och man hugger ner träden för att få bränsle och värme och blottlägger på så sätt landet.”
”Markhunger i Andernas länder — Bolivia, Chile, Ecuador och Peru — kommer till synes på så sätt att man utsträcker det oterrasserade åkerbruket uppför bergssidorna”, rapporterar Worldwatch Institute. ”Även för en tillfällig betraktare står det klart att en stor del av jorden på de brant sluttande, nyplöjda bergssidorna snart kommer att spolas ner i strömfårorna nedanför, med det resultatet att det endast blir kala berget och hungriga människor kvar.” Brasilien uppvisar en liknande tendens till omfattande jordförstöring.
I en helt annan del av världen har Kina drabbats av allvarlig matjordsflykt — fem miljarder ton spolas ner i dess floder och vattendrag varje år. Indien förlorar sex miljarder ton matjord årligen på en areal av 150 miljoner hektar. ”Det anses allmänt att 2 miljoner hektar har lämnats åt sitt öde i Italien under de tio senaste åren”, uppges det i en europeisk rapport. Och Worldwatch uppger att ”en del av nedgången beträffande skördearealen för spannmål i Jugoslavien och Bulgarien under de två gångna årtiondena återspeglar befolkningsförflyttningen från eroderade, nerslitna jordar i jordbruksområden med kuperad terräng”. Och för Sovjetunionen har det gått på alldeles samma sätt som för den övriga världen — jordförstöring i epidemiska proportioner och en situation som alltmer förvärras, medger jorderosionslaboratoriet vid universitetet i Moskva.
Vad jordflykten innebär för dig
Vare sig du bor i en jäktad storstad eller på en lantgård, kommer du sannerligen att få betala priset för jordflykten. ”Om vi är intresserade av den nivå som livsmedelspriserna kommer att ligga på mot slutet av århundradet”, säger Worldwatch Institute, ”bör vi ge akt på jordförstöringens nuvarande hastighet. Ju mindre brukbar jord vi har, desto mer kommer maten att kosta.”
I takt med att jordens invånarantal stadigt närmar sig fem miljarder och befolkningstrycket på jordbruksarealen ökar explosivt, kommer odlingsjordar obönhörligen att försvinna. I Kina, för att ta detta land som exempel, där förlusten av åkermark är ett växande problem, ”försöker myndigheterna nu skydda åkermarken genom att uppmuntra till kremering i stället för gravsättning i de traditionella gravhögarna, som man ser överallt på landsbygden”, skriver Lester R. Brown i boken State of the World—1985 (Världens tillstånd — 1985). ”I detta tätt befolkade land konkurrerar de levande med de döda om marken.”
I länder där befolkningstillväxten sker explosivt, samtidigt som jordflykten ökar svindlande snabbt, kan följderna bli katastrofala. Ingenstans är detta påtagligare än i Afrika, där spannmålsproduktionen drastiskt sjunker och svälten är ett ständigt överhängande hot. Enligt rapporter som publicerats i boken State of the World—1985 var Afrika i huvudsak självförsörjande med avseende på livsmedel så sent som år 1970. År 1984 var emellertid omkring 140 miljoner människor — av totalt 530 miljoner — hänvisade till att leva på spannmål från utlandet.
Man väntar sig att förhållandena skall förvärras under kommande år. Vad är det som har åstadkommit denna skillnad på bara 14 år? ”Nedgången kan till stor del hänföras till tre mäktiga trender”, sägs det i State of the World—1985, ”den snabbaste befolkningstillväxten på någon kontinent i historien, omfattande jordförstöring och ökenbildning och de afrikanska regeringarnas underlåtenhet att ge jordbruket det stöd som det behöver.”
Man beräknar att 1,5 miljarder människor, eller en tredjedel av världens befolkning, bor i länder där tillgången på åkermark och odlingsbar jord snabbt krymper. ”Det förefaller otroligt att någonting så grundläggande som själva det jordskikt som vi har under våra fötter skall försvinna i en sådan takt att det kommer att finnas 32 procent mindre per person mot slutet av århundradet än det finns för närvarande”, skriver tidskriften New Scientist. I takt med att den brukbara jorden och åkermarken försvinner med vindar och regn, kommer världen att finna det allt svårare att föda sin explosivt ökande befolkning.
Experterna ser inte någon lösning. Problemet blir allt värre. Endast Jehova Gud kan återställa jorden, så att dess landområden avkastar sin fulla skörd. Den tiden är snart inne, och då kommer det att bli, som hans ord utlovar, ett storslaget paradis från horisont till horisont, ja, intill jordens ändar. — Psalm 72:1—8, 16.
[Bild på sidan 10]
Bandodling för bevarande av åkerjord och vatten
[Bildkälla]
U.S. National Archives
[Bildkälla på sidan 8]
U.S. National Archives
[Bildkälla på sidan 9]
U.S. National Archives