Labyrinter — varför så spännande?

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

Det finns olika slags labyrinter. En del har en slingrande gångväg som leder in till mitten. Andra har återvändsvägar, och den rätta vägen, om man hittar den, brukar gå genom labyrinten, och man kommer ut någon annanstans.

Labyrinter kan vara skrämmande, förbryllande och frustrerande för dem som tar sig in i dem. Men forntida labyrinter hör också samman med vidskeplig folktro. Varför tog då kyrkobyggare i kristenheten med labyrinter i sina byggnader? Svaret är mycket intressant.

VILKET var de forntida egyptiernas mästerverk, när det gäller byggnadskonst? Enligt vissa skribenter var det inte pyramiderna, som de flesta anser, utan snarare den mäktiga Labyrinten. Den byggdes i närheten av Moirissjön, som i dag heter Qarunsjön. Den ligger väster om Nilen och åtta mil söder om den nutida staden Kairo.

På 400-talet f.v.t. skrev den grekiske historikern Herodotos: ”Jag besökte denna plats [Labyrinten] och upptäckte att den överträffade beskrivningen; alla murar och andra stora verk som grekerna gjort skulle sammantaget inte kunna jämföras med denna labyrint, vare sig i fråga om arbete eller kostnad.” Han tillade: ”Labyrinten överträffar pyramiderna.” Fyra hundra år senare utnämnde Strabon, en annan grekisk historiker, Labyrinten till ”ett verk likvärdigt med pyramiderna”, även om den vid den tiden hade förfallit en hel del.

År 1871 besökte historikern F. Barham Zincke det här området, och år 1888 lyckades till slut arkeologen Flinders Petrie finna platsen. Det fanns då bara kvar fragment av Labyrinten, och dagens resehandböcker nämner den knappt. Men det var en tid då Labyrinten var berömd. Hur såg den ut, och varför byggdes den?

Hur den såg ut och syftet med den

Labyrinten byggdes mycket tidigt i Egyptens historia, kanske rentav innan hebréerna kom till Egypten. (1 Moseboken 46:1–27) Det sägs att den hade 3.000 rum, jämnt fördelade i två våningar — en våning låg under marknivå. Labyrintens totala yta var cirka 70.000 kvadratmeter.

Labyrintens krångliga system av passager, gårdsplaner, rum och kolonnader var så komplicerat och förvillande att en besökare aldrig skulle kunna hitta in — eller ut — utan en guide. En stor del av Labyrinten låg i totalt mörker, och det sägs att när några av dörrarna öppnades gav de ifrån sig ett förfärande ljud, som åskdunder. Sedan Egypten upphört att vara ett världsvälde plundrades Labyrinten på sina imponerande röda granitpelare, de enorma stenplattorna och den finpolerade kalkstenen i byggnaden, och allt återanvändes.

Man menar att Labyrinten tjänade som det centrum varifrån Egyptens kungar styrde landet, men i själva verket hade den en religiös funktion. Labyrinten var en tempelanläggning där man offrade till alla Egyptens gudar. Inga besökare tilläts se Labyrintens nedre rum, vilka innehöll gravar både för kungar och för heliga krokodiler.

Labyrintens mytiska innebörd förstås bäst i samband med de religiösa ritualer som hörde samman med den egyptiske guden Osiris, som egyptierna trodde hade varit kung i Egypten en gång i tiden. Osiris var de dödas gud, underjordens härskare.

Mytologi och odödlighet

Osiris död spelades upp i egyptiernas årligen återkommande mysteriedrama. Apis, en helig tjur, slaktades ceremoniellt i Osiris ställe, och detta skedde under stor gråt och klagan. Denna gråt förbyttes i glädje, när den tjänstgörande prästen meddelade folket det glädjande budskapet om Osiris uppståndelse. För egyptierna utgjorde dessa av mystik präglade tilldragelser kärnpunkten i deras hopp om liv. De trodde att alla människor, inte bara kungen, vid döden identifierades med Osiris.

I boken The Labyrinth, redigerad av professor S. H. Hooke, läser vi: ”I Egypten antyder den gamla legenden om Osiris att det fanns krafter som hotade kungen-guden till livet, både på jorden och i den kommande världen.” Man trodde därför att Labyrinten, med sitt förvillande system av gångar, skulle skydda kungen-guden mot hans fiender i det här livet och i det nästa — ja, till och med mot själva döden.

Med tiden blev tron på människans odödlighet stadigt befäst i det forntida Egypten och i hela den forntida världen. Ja, läran om människosjälens odödlighet, som utvecklades under de följande århundradena, kom snart att omfattas inte bara av kungar, utan av hela mänskligheten.

Labyrinten på Kreta

Labyrinten i Knossos, på ön Kreta, byggdes såvitt man vet någon tid efter den egyptiska. Man vet ännu inte med säkerhet var den låg, men det är dokumenterat att den var lik, men mycket mindre än, sin egyptiska förebild.a Vårt ord ”labyrint” kanske kommer från ordet lạbrys, vilket syftar på en dubbelyxa, vars båda eggar representerar den heliga tjurens två horn. Denna tjur ingick i minoisk (kretensisk) religion, som var starkt influerad av mytologin.

Labyrinten på Kreta var känd i mytologin för att ha hyst Minotauros — en mytologisk man med en tjurs huvud. Pasifaë, hustru till Minos, Kretas kung, sägs ha fött denna varelse — därav namnet Minotauros, som betyder ”Minos tjur”. Enligt myten förlorade Athen ett krig mot Kreta, och invånarna tvingades att vart nionde år skicka 14 ungdomar — 7 pojkar och 7 flickor — som offer till Minotauros. Dessa ungdomar släpptes in i labyrinten, där de gick vilse och förmodades bli uppslukade av monstret.

Men så småningom var det en ung man, Theseus, som trädde in i labyrinten för att försöka döda detta mytiska monster. När de så till slut möttes, säger legenden att Theseus dödade monstret med sitt svärd. För att kunna komma ut spårade han vägen tillbaka genom att följa en gyllene tråd, som han hade fäst vid labyrintens ingång. Tråden hade han fått av Ariadne, dottern till kung Minos.

Michael Ayrton, som har gjort en rekonstruktion av den kretensiska labyrinten, säger: ”Varje människas liv är en labyrint, och i dess mitt ligger hennes död, och även efter döden kan det hända att hon måste passera genom en sista labyrint innan allt upphör för henne.” I den bemärkelsen symboliserade Theseus flykt från labyrinten i myten hans återfödelse, dvs. hans flykt från döden. På nytt ser vi läran om människans odödlighet framskymta.

Grekland och Rom

Mönstret från den klassiska labyrinten på Kreta kan ses på mynt funna i Knossos. Snart tog grekerna och romarna efter detta mönster. Plinius omnämner en labyrint på Medelhavsön Samos och en annan, som var vida berömd för sina 150 vackra pelare, på ön Lemnos. Han nämner dessutom en komplicerad etruskisk grav tidigare omnämnd av författaren Varro, en grav som påstods ha innehållit en underjordisk labyrint.

Staden Pompeji, som förstördes vid vulkanen Vesuvius utbrott år 79 v.t., hade åtminstone två dekorativa labyrinter. En av dessa, ”Labyrinthuset”, är känd för sina ovanliga mosaikgångar, som skildrar striden mellan Theseus och Minotauros. Författaren Marcel Brion hävdar att detta är ”en bildlig framställning som gäller människolivet och de svåra resor själen måste företa i den här världen och i den kommande innan den uppnår det välsignade odödliga tillståndet”.

Barn i den romerska världen brukade leka på de labyrintmönster som fanns ute på marken och på gångbanorna. Man har i dag över hela Europa funnit en mängd lämningar av mosaikgolv med labyrintmönster i utgrävda romerska villor och kommunala hus. Men de mytologiska idéerna spred sig snart längre bort.

Till många länder

Templet i Halebid i Mysore i Indien har ett frisavsnitt som innehåller en labyrint. Det byggdes någon gång på 1200-talet eller där omkring och illustrerar en episod ur Mahabharata.

Kineserna trodde att onda andar bara kunde flyga rakt fram, så de byggde ingångarna i form av en enkel labyrint för att hålla onda andar borta från hem och städer.

I Skandinavien finns det över 600 stenlabyrinter vid Östersjöns kust. Det sägs att många byggdes av vidskepliga fiskare som gick genom dem för att få god fångst och för att komma hem tryggt och säkert.

På Saint Agnes, en liten ö utanför Cornwalls kust i England, anlades 1726 en labyrint av en fyrvaktare som använde ett gammalt mönster.

Vad som är av särskilt intresse för många är att man kan finna en labyrint i många av kristenhetens kyrkor. Här följer några exempel.

Kristenhetens labyrinter

Av alla märkliga labyrinter som finns i kristenhetens religiösa byggnader torde en av de minsta vara det cirkelrunda snidade träornamentet från 1400-talet högt uppe i taket på Saint Mary Redcliffe-kyrkan i Bristol i England. Ornamentet är svart- och guldfärgat och mäter inte mer än 20 centimeter i diameter. Den mest kända labyrinten finns i katedralen i Chartres i Frankrike. Denna labyrint konstruerades år 1235; den är gjord i blå och vit sten och är 10 meter i diameter.

Man har också gjort stora golvlabyrinter i andra medeltida katedraler och kyrkor i Frankrike och Italien, till exempel i Amiens, Bayeux, Orléans, Ravenna och Toulouse. Labyrinten i Reims förstördes för 200 år sedan. I mitten av labyrinten i katedralen i Mirepoix finns en bild föreställande Minotauros.

Angående labyrinter som finns i berömda religiösa byggnader skriver en expert: ”Medeltidens kyrka gjorde den hedniska labyrinten till sin egen och anpassade den för eget bruk genom att ha kristna symboler i mönstret.” Labyrinterna användes således i kristenhetens kyrkor för att representera kristet liv, allt i enlighet med de forntida egyptiernas mytologi.

Kyrkolabyrinter användes också för att symbolisera korsfararnas resor till Jerusalem. Att man nådde labyrintens mitt symboliserade att man nått Jerusalem och vunnit frälsning. För vissa troende var syftet med labyrinten botgöring; antingen gick man genom den på knä för att få förlåtelse för sina synder, eller också gick man i den som en ritual som motsvarade en pilgrimsfärd till det heliga landet.

Grästorvslabyrinter

På 1100- och 1200-talen skar man ut labyrinter i marken, så kallade grästorvslabyrinter, i synnerhet i England. Senare användes dessa utan tvivel för nöjes skull, men eftersom de liknade kyrkolabyrinterna, lade somliga en religiös innebörd i dem. Världens största torvlabyrint, som enligt somliga är mer än 800 år, finns på en allmän plats i Saffron Walden i grevskapet Essex. Den är ovanlig på så sätt att den har fyra höga bastionliknande hörn som sticker upp. Labyrintens gångstigar har en sammanlagd längd på en och en halv kilometer.

W. H. Matthews anknyter till den historiska/mytiska aspekten och konstaterar att labyrinter med ett religiöst syfte ”kan ses som en symbol för det världsliga livets frestelseirrgångar, som kan korsas tryggt endast med hjälp av Guds nåds ariadnetråd”. — Mazes and Labyrinths—Their History and Development.

Förvånar det dig att labyrinter, trots sitt hedniska ursprung, nu har en plats i kristenheten? Är sann kristendom förenlig med hednisk vidskepelse?

Förenlig med kristen tro?

Visst är labyrintens historia fascinerande, men trosuppfattningar som har anknytning till den är inte förenliga med kristen tro. Inte någonstans lär Bibeln att människans själ är skild från kroppen och att den lever vidare när en person dör. I stället lär Bibeln att människans själ är dödlig. Bibeln säger: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” — Hesekiel 18:4.

Guds ord, Bibeln, är mäktigt och har liknats vid ett svärd, ”andens svärd”. Kristna använder detta vapen på ett skickligt sätt för att övervinna en verklig, övermänsklig och osynlig andevarelse och hans demoner, inte en mytisk Minotauros. (Efesierna 6:12, 17) Följden är att de har en tro som är oövervinnlig och ett säkert hopp om räddning. Detta kommer att hjälpa dem igenom den nuvarande tingens ordning och in i en ny rättfärdig värld — något som tron på mytologi aldrig kan göra. — 2 Petrus 3:13.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 22]

Labyrinter som förströelse

För sex hundra år sedan föddes en ny typ av labyrinter. De hade ingen religiös innebörd, utan var avsedda som utsmyckning. Över hela England blev enkla trädgårdslabyrinter snart ett vanligt inslag. Så småningom skapade man labyrinter med mer komplicerade mönster, och gångarna kantades med buxbom, som kunde klippas till vackra häckar.

På senare tid har det skapats många nya, invecklade labyrintkonstruktioner runt om i världen. Både barn och vuxna älskar dem. De kan vara roliga!

[Ruta/Bild på sidan 24]

Bruket av labyrinter i kristenheten

I Westminster Abbey i London har man nyligen introducerat denna nybroderade altarduk. Lägg märke till labyrinten i mitten omgiven av ”A” (alfa, ”BÖRJAN”) och ”Ω” (omega, ”SLUTET”). I mitten av detta labyrintmönster kan du lägga märke till ”I AM” (JAG ÄR), som representerar Jehova, den store ”I AM” som det syftas på i 2 Moseboken 3:14 (King James Version). Detta är ett intressant exempel från vår tid på det nära sambandet mellan labyrinter och religion.

[Bildkälla]

Foto: David Johnson

[Bild på sidan 21]

Mynt från 300- och 400-talen f.v.t. som man funnit i Knossos på Kreta. Lägg märke till labyrintmönstret och tjurhuvudet, vilket representerar monstret Minotauros

[Bildkälla]

Copyright British Museum

[Bild på sidan 23]

Världens största grästorvslabyrint, som finns i Saffron Walden i England

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Saffron Walden Tourist Office