När vännerna i Kroatien hade fått hjälp ville de i sin tur hjälpa sina bröder i Bosnien. De organiserade en sändning med 16 ton livsmedel och ved som kördes i lastbilar mot den bosniska gränsen. Det var mycket farligt eftersom det rapporterades om militära grupper som opererade på egen hand. Stötte man på en sådan grupp kunde man bli av med förnödenheterna, och chaufförerna kunde rentav mista livet.

En broder berättar: ”Vi körde igenom ett skogigt område och passerade den ena kontrollen efter den andra. Ibland körde vi längs själva fronten. Men trots alla faror kom vi fram helskinnade till Travnik i Bosnien. En soldat som hörde att vi kom sprang till huset där bröderna och systrarna hade samlats. ’Era vänner är här med sina lastbilar’, ropade han. Ni kan föreställa er hur glada de blev. Vi bar in maten i huset, bytte några ord och fick sedan skynda oss i väg. Vi hade fler stopp som skulle hinnas med.”

Många skrev till Betel i Zagreb och tackade för den hjälp de fått. En församling skrev: ”Tusen tack för att ni arbetar så hårt för att vi ska få andlig mat regelbundet. Vi vill också tacka för förnödenheterna ni har skickat – de behövdes verkligen. Vi är så innerligt tacksamma för alla era ansträngningar och all er kärlek och omtanke.”

I ett annat brev stod det: ”Många bröder och systrar är flyktingar och har inte någon inkomst. De rördes till tårar när de såg vilket överflöd deras bröder hade skickat. De blev djupt berörda och uppmuntrade av all denna kärlek, omtanke, givmildhet och osjälviskhet.”

[Bilder på sidan 209]

Förnödenheter lagrades i Zagreb i Kroatien