• Länderna i det tidigare Jugoslavien
    Jehovas vittnens årsbok 2009

    • Gifta par från europeiska länder som hade lärt sig språket blev också ombedda att flytta till Kroatien.

      Ett av de paren var Heinz och Elke Polach från Österrike, som var pmsu på det jugoslaviska fältet i Danmark. De blev ombedda att flytta till Kroatien 1991, och kriget bröt ut precis när de började i resetjänsten där. Deras första krets omfattade den dalmatiska kusten och delar av Bosnien som var drabbade av kriget. Heinz berättar: ”Det var inte så lätt att besöka församlingarna i Bosnien under kriget. Det var för farligt att resa med egen bil, så vi var hänvisade till de opålitliga bussförbindelserna. Vi kunde inte ha så mycket med oss, bara några resväskor och en skrivmaskin.

      Det gällde att vara anpassbar och hitta lösningar när problem uppstod. En gång när vi reste från Tuzla till Zenica stoppades bussen av soldater. De sade att det var för farligt att fortsätta, och alla tvingades gå av. Men vi visste att vännerna i Zenica väntade på oss, så vi började fråga andra om vi fick åka med dem. Till sist fick vi lift med en chaufför som körde i en lastbilskonvoj som fraktade bensin och som hade alla nödvändiga papper för att få köra vidare. Under resan vittnade vi för honom, och han visade sig vara riktigt intresserad.

      Sedan blev vi tvungna att stanna igen på grund av strider. Nu fick vi ta oss fram på vägar som var i dåligt skick, och det blev inte bättre av all snö. Vi fick ofta stanna för att hjälpa andra som hade kört fast. Vid ett tillfälle blev vi beskjutna och fick fly, men till slut kom vi fram till Vareš, cirka 5 mil från Zenica. Där stannade vi över natten.

      Chauffören sov på sätet, och Elke och jag kurade ihop oss längst bak i hytten för att hålla värmen. Det var den längsta natten i mitt liv. Men nästa dag kom vi fram till Zenica, och bröderna blev så glada över att se oss. Vi kände att det var värt alla strapatser! De hade varken rinnande vatten eller el men tog ändå gästfritt emot oss. Även om de var fattiga materiellt sett var de andligt rika och hade en enorm kärlek till sanningen.”