Lösningar

Vågrätt

1. Bekantgöra

8. Början

10. Frihet

11. Efa

12. Dan

13. Lista

15. Tand

16. Sko

17. Amalekit

18. Norr

20. Klan

22. Sebedeus

23. Syn

24. Fler

25. Sköte

26. Fet

28. Aln

29. Gråtit

30. Veteöl

32. Inhägnaden

Lodrätt

1. Befälhavarstav

2. Krigsmaskin

3. Täta

4. Ödelagt

5. Abaddon

6. Aron

7. Ta

9. Nikolaossekten

14. Aseka

16. Sorgehögtid

19. Ofels

21. Naftali

22. Shebnah

26. Fred

27. Agad

31. Ed

böjda näbbar. Vid ett lämpligt tillfälle gör maraboustorken, med sin långa näbb redo att användas som om den vore en skalpell, ett snabbt hugg mot kadavret, tar ett köttstycke, återvänder till åskådarplatsen och väntar på ett nytt tillfälle. När gamarna har ätit sin del, är det dags för maraboustorkarna att slåss om eventuella överblivna rester. Maraboustorkarna äter nästan allting som de kan få ner i strupen, förutom skelettben. De kan lätt svälja köttstycken som väger så mycket som 600 gram.

På senare år har maraboustorken utvidgat sitt saneringsarbete, så att det också sker utanför dess naturliga miljö. Fågeln är inte längre särskilt rädd för människor och besöker nu ofta städers och byars soptippar. Vad har resultatet blivit? Jo, en renare miljö. Maraboustorken går till och med igenom avfallet från slakterier och letar efter återstående munsbitar. Just hur tålig den här fågeln är kan illustreras genom följande exempel. Medan en maraboustork letade efter rester kring ett slakteri i västra Kenya, råkade den svälja en slaktarkniv. Några dagar senare återfanns kniven — ren och glänsande — nära samma plats, medan den maraboustork som hade stött upp den fortsatte som vanligt utan att ha blivit märkbart påverkad.

Maraboustorkens framtid

Medan den närmaste släktingen, den asiatiska större adjutantstorken, minskar i antal, ökar den afrikanska maraboustorken. Efter vad man känner till har den inga naturliga fiender. Förr i tiden var människan maraboustorkens värsta fiende. Den här stora storken sköts, och dess mjuka ryggfjädrar plockades och användes till att pryda kvinnors huvudbonader. I boken Storks, Ibises and Spoonbills of the World heter det: ”Det är nästan obegripligt att sådana utsökta och vackra fjädrar, när de pryder en solfjäder eller en kvinnas fina klänning, kommer från denna stora, taniga och motbjudande asätare.” Som tur är för de här fåglarna har sådant otyglat dödande minskat under åren, och deras antal ökar återigen. Utan tvivel har vår lilla titt på maraboustorken visat att den helt enkelt inte förtjänar att bli föraktad och förtalad. Dess effektivitet och företagsamhet när det gäller att rena miljön är till stor nytta för oss. Den är verkligen inte den vackraste av fåglar, men den ger ära åt sin Skapare på sitt eget anspråkslösa sätt. — Psalm 148:7, 10.