Ungdomar frågar:

Hur skall jag klara av min sorg?

ARTONÅRIGE Jonathan dog i en bilolycka på väg hem från Long Island i New York. Hans nio bröder och systrar upplevde olika stadier av sorg.

Tre av Jonathans syskon, Howard, Agustín och Lorna, förklarar för Vakna! hur de kände det. Agustín berättar: ”Jag låg till sängs när det hände. Polis och ambulanspersonal kom till vår dörr för att tala om den sorgliga nyheten. Jag skyndade mig upp ur sängen och hörde vad de sade. ’Vad då! Johnny död? Det är omöjligt!’ var min första reaktion. När sedan verkligheten gick upp för mig, kändes det verkligen svårt.”

Den äldste brodern, Howard, reagerade med ilska. ”Jag ville veta varför. Hur hade det gått till? Jag var arg på den andre bilföraren. Men det fanns ingenting jag kunde göra. Den andre hade också dött.” Lorna grät inte men fick en nervkollaps. Det var ett svårt slag för hela familjen.

Om du har förlorat en bror eller en syster i döden, vilken verkan hade det då på dig? Om du befinner dig i denna situation just nu, kommer du utan tvivel att kunna identifiera dig själv med vår fråga: Hur skall jag klara av min sorg?a

Förnekande — ”De kanske har förväxlat honom med någon annan”

Sörjande personer har en tendens att förneka det inträffade dödsfallet. Det händer till och med att de tror att de plötsligt får syn på den döde på gatan, i en mötande buss, i tunnelbanan. Minsta lilla likhet kan tända en gnista av hopp att kanske alltsammans har varit ett misstag.

I andra fall har föräldrarna en tyst överenskommelse om att inte säga något, låtsas att dödsfallet aldrig inträffat. Enligt författarna till boken The Sibling Bond (Syskonband) skapar sådana föräldrar en miljö där man ”måste undertrycka eller kväva sorg, vrede och lyckliga minnen”. Slutresultatet är att varken föräldrarna eller barnen helt och fullt förlikar sig med tanken på förlusten, och detta fördröjer bara sorgearbetet.

Ibland gör en familj sorgen ännu svårare genom att hålla fast vid rutiner som tjänar som en påminnelse om deras älskade. De kan till exempel låta platsen stå tom vid matbordet, eller kanske rentav dukad, som om det döda barnet strax skulle komma in och äta. Hur tog en familj itu med denna situation? Modern svarar: ”Vi satt aldrig mer i samma ordning vid köksbordet. Min man flyttade över till Davids stol, och det hjälpte till att fylla tomrummet.” Det kan emellertid ta tid innan man fattar vidden av dödsfallet.

”Om bara ...”

Skuldkänslor är också en vanlig reaktion när en familjemedlem dör. Frågor och tvivel strömmar genom sinnet. ”Finns det något mer som vi kunde ha gjort? Borde vi ha konsulterat en annan läkare?” Och sedan alla dessa ”om bara”: Om vi bara inte hade låtit honom eller henne låna bilen den där dagen. Om jag bara hade varit snällare mot min bror/syster. Och så fortsätter anklagelserna och skuldkänslorna. Men detta är en helt naturlig reaktion, när man plötsligt förlorar en bror eller en syster.

I Brasilien dog för några år sedan en 18-årig flicka i en hjärtsjukdom. Hur reagerade hennes bror? ”Medan hon var sjuk, var jag svartsjuk på henne för att hon fick mer uppmärksamhet än vi övriga. Nu är jag så ledsen över att jag kände det så.” Skuldkänslor av detta slag är visserligen normala, men det tjänar ingenting till att ständigt gå och gräma sig över sådant.

”Varför denna prövning?”

För den brasilianska flickan Cleide kändes saknaden oerhört svår när hennes 12-årige bror dog i cancer. Hon berättar för Vakna!: ”Vi hade aldrig varit skilda åt förut. Jag frågade mig själv: ’Varför denna prövning? När vi är fyra systrar och bara en pojke, varför måste det då bli han? Andra släktingar har söner. Varför var det just vår som måste dö?’”

Sorg kan också leda till att man får problem med hälsan. Doris, Cleides syster, reagerade med kroppsliga symptom — den värsta luftrörskatarr hon någonsin haft. Fadern drabbades av hjärtbesvär, som enligt läkarnas diagnos var en följd av den stress som förorsakats av pojkens död.

En annan faktor som kan påverka din reaktion är: Hur många barn fanns i familjen? Om det ena av två barn dör, blir den som överlever enda barnet och kan uppleva saknaden oerhört starkt.

Du behöver en skuldra att gråta ut vid

Hur kan du då klara av sorgen efter din bror eller syster? Psykologer rekommenderar att man skall uttrycka, inte undertrycka, sin sorg. Doktor Earl Grollman förklarar: ”Det räcker inte att erkänna sina motstridiga känslor; man måste öppet ta itu med dem. Det är därför man behöver en sorgeperiod. Detta är en tid då man skall dela med sig av sina känslor.” Det är alltså inte en tid då du bör isolera dig från andra människor. — Ordspråksboken 18:1, NW.

Förkvävd sorg kan leda till psykiska problem. Du behöver en skuldra att gråta ut vid — en förälder, en bror eller en syster, en god vän eller en äldste i den kristna församlingen. Som dr Grollman säger: ”En känsla som inte får komma till uttryck försvinner inte. Man bara förlänger lidandet och fördröjer sorgearbetet.” Vad ger han då för råd? ”Försök att hitta en god lyssnare, en vän som förstår att alla dina känslor är normala reaktioner på din svåra sorg.”

Hur är det då om det känns som om du skulle vilja gråta? Doktor Grollman tillägger: ”För somliga personer är tårar det bästa botemedlet mot känslomässiga påfrestningar, och detta gäller såväl män som kvinnor och barn. Att gråta är ett naturligt sätt att lindra ångesten och minska smärtan.”

”Jag hade aldrig sett pappa gråta förut”

Dina föräldrar kan vara till stor hjälp i sorgens stund — och du kan också vara till hjälp för dem. Jane och Sarah från England förlorade sin 23-årige bror Darrall. Hur klarade de av sin sorg? Jane svarar: ”Eftersom det nu bara var vi fyra, började jag göra allting tillsammans med pappa, medan Sarah gjorde allting tillsammans med mamma. På det sättet behövde vi inte vara ensamma.”

Sarah förklarar: ”Mina föräldrar var starka, fast beslutna att fortsätta att kämpa, vad som än hände. Om vi ibland började tycka synd om oss själva, brukade de säga: ’Hör ni! Nu försöker vi rycka upp oss igen.’ Det är verkligen till hjälp, för det är egentligen inte så uppbyggande att tycka synd om sig själv.”

Hur kunde de då hjälpa sina föräldrar? Jane svarar: ”Jag hade aldrig sett pappa gråta förut. Han grät några gånger, och på sätt och vis var det skönt, för när jag nu ser tillbaka, känns det bra att jag fanns till hands för att trösta honom.”

Olika människor tar naturligtvis itu med sin sorg på olika sätt. Vi menar inte att det ena sättet nödvändigtvis är bättre än det andra. Det farliga är när sorgearbetet hämmas, när den sörjande inte kan förlika sig med den faktiska situationen. En sådan person kan behöva hjälp från medlidsamma vänner och kanske från kvalificerade kristna äldste. Var därför inte rädd att söka hjälp och tala ut, och inte heller att gråta.

Bibeln innehåller många exempel på personer som öppet visade sin sorg. Jesus grät när han närmade sig sin vän Lasarus’ grav. (Johannes 11:30—38) David sörjde sin mördade son Amnon. (2 Samuelsboken 13:28—39) Maria Magdalena grät när hon närmade sig Jesu grav. (Johannes 20:11—16) Det är sant att en kristen som har insikt i bibelns hopp om en uppståndelse inte är otröstlig i sin sorg, som somliga andra kanske är. Men eftersom vi är människor med normala känslor, känner vi sorg och saknad när vi förlorar någon vi älskar i döden, i synnerhet en bror eller en syster. — 1 Tessalonikerna 4:13, 14.

Ett hopp som hjälper oss att hålla modet uppe

Vad har uppehållit modet på många unga människor som har förlorat en bror eller en syster? David, en ung pojke från England, förlorade sin 13-åriga syster Janet till följd av Hodgkins sjukdom. Han säger: ”En av de saker som var till stor hjälp för mig var en bibeltext som citerades under begravningstalet. Den lyder: ’Eftersom han [Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.’ Talaren betonade ordet ’garanti’ när han talade om uppståndelsen. Det var en källa till stor tröst och styrka för mig efter begravningen.” — Apostlagärningarna 17:31.

Ja, bibelns lära om de dödas tillstånd och hoppet om uppståndelsen är en verklig tröst när man drabbas av sorg. Ju mer du inser att bibelns hopp bekräftas av historiska fakta, desto starkare kommer din tro att bli, och den kommer att uppehålla dig i sorgens stund. — Markus 5:35—42; 12:26, 27; Johannes 5:28, 29; 1 Korintierna 15:3—8.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 15]

När vi förlorar en bror eller en syster i döden, behöver vi en medlidsam person