Håller livet på att förlora sitt värde?

”Det är en värld där livet inte är mycket värt. Ett mord kan köpas för bara några hundra pund, och det råder ingen brist på sådana som är villiga att stå till tjänst.” — The Scotsman.

Hela världen chockades när två ynglingar i april förra året med våld intog Columbine High School i Littleton i Colorado i USA och 15 personer dödades. Utredningen visade att en av förövarna hade en webbsida där han hade skrivit: ”DÖDA MÄNNISKOR SÄGER INTE EMOT!” Båda förövarna dog i denna tragedi.

MORD förekommer överallt i världen, och ett oräkneligt antal människor dör en våldsam död varje dag. Sydafrika toppade mordstatistiken med 75 mord per 100.000 invånare år 1995. Livet har särskilt lågt värde i ett sydamerikanskt land, där mer än 6.000 dödades av politiska skäl år 1997. Kontraktsmord är något helt normalt. En rapport om det landet visar: ”Chockerande nog har också antalet mord på barn stigit kraftigt: År 1996 dödades 4.322 barn, vilket är en 40-procentig ökning på bara två år.” Men till och med barn blir mördare — de mördar andra barn och sina egna föräldrar. Nej, livet tycks inte ha något större värde.

Varför finns det en ”dödskultur”?

Vad visar dessa fakta och siffror? En allt större brist på respekt för livet. Maktälskande och penninghungriga människor dödar utan betänkligheter. Knarkbaroner ger order om att hela familjer skall mördas. De ger sitt dödande sådana förskönande omskrivningar som ”fixa”, ”eliminera” eller ”röja ur vägen”. Folkmord och etnisk rensning har fått dödssiffran att stiga och har bidragit till att människolivets värde har minskat. Resultatet är att mord numera är vardagsmat på TV-nyheterna världen över.

Om vi till detta lägger det våld och den lemlästning som glorifieras på TV och film, tycks det som om vårt samhälle helt har sjunkit ner i en morbid kultur som kretsar kring döden. Angående detta heter det i Encyclopædia Britannica: ”Under senare hälften av det tjugonde århundradet har döden blivit ett häpnadsväckande populärt ämne. Det kan tyckas förvånande, men tidigare var detta ett ämne som man i stor utsträckning undvek i seriösa vetenskapliga och även i filosofiska spekulationer.” Enligt Josep Fericgla, en katalansk professor i kulturantropologi, ”har döden blivit det sista tabubegreppet som har någon betydelse i vårt samhälle, och därför är den i dag en av de viktigaste källorna till ideologisk manipulation”.

Kanske är det mest påfallande kännetecknet på denna ”dödskultur” den populära uppfattningen att makt, överlägsenhet, pengar och nöjen är av mycket större vikt än människoliv och moralnormer.

Hur sprids denna ”dödskultur”? Vad kan föräldrar göra för att motverka detta negativa inflytande som omger och påverkar deras barn? Det är några av de frågor som kommer att besvaras i de följande artiklarna.

Hur främjas ”dödskulturen”?

”Det är tusentals kilometer mellan de chockade unga flyktingarna i Kosovo och amerikanska barn som utsätts för våld och andra plågsamma erfarenheter, men det känslomässiga avståndet mellan dem kanske inte är så stort.” — Marc Kaufman, The Washington Post.

Vare sig vi gillar det eller inte, påverkas vi alla direkt eller indirekt av döden. Detta är ett faktum oberoende av var vi bor — i ett land som skakas av våldsamma konflikter eller i ett land där läget är relativt stabilt.

”DÖDSKULTUREN” ger sig till känna i det höga antalet fall av depression, ångest, drogmissbruk, aborter, självdestruktivt beteende, självmord och massmord i dag. Professor Michael Kearl, verksam vid institutionen för sociologi och antropologi vid Trinity University i San Antonio i Texas i USA, sade angående manipulerandet av ämnet döden: ”Sett ur vår synvinkel, från det sena 1900-talet [1999], finner vi att ... döden håller på att bli erkänd som den centrala dynamiska kraften som utgör grundvalen för livet, livskraften och den sociala ordningens struktur. Döden är inspirationskällan i våra religioner, filosofier och politiska ideologier och i konst och medicinsk teknik. Den får människor att köpa tidningar och försäkringar, ger en extra krydda i våra TV-program och ... sätter till och med fart på vårt näringsliv.” Låt oss titta närmare på hur detta fenomen som kallas dödskultur kommer till uttryck i vår tid.

Vapenförsäljningen

”Dödskulturen” kommer dagligen till uttryck i vapenförsäljningen. Krigsmateriel används för att döda soldater, men i huvudsak är det civila som dödas, däribland oskyldiga kvinnor och barn. I krig, vare sig det rör sig om inbördeskrig eller andra krig, har livet alltid ett lågt värde. Hur mycket kostar en kula från en lönnmördare eller en krypskytt?

I vissa länder är det lätt för allmänheten att skaffa vapen, vilket har lett till en skrämmande och konstant ökning av antalet dödsskjutningar, och det gäller såväl enskilda individer som hela grupper. Efter tragedin med dödsskjutningarna i Littleton väcktes protester mot den omfattande försäljningen av vapen och att de är så lättillgängliga för minderåriga. Antalet ungdomar i USA som dör en våldsam död är alarmerande — enligt tidskriften Newsweek i genomsnitt 40 i veckan. Av dessa är det nästan 90 procent som har skjutits till döds. Det är jämförbart med 150 massakrer om året liknande den i Littleton!

I underhållningen

I filmer exploateras temat döden. Så till exempel kan handlingen i en film förhärliga omoraliskhet, våld, narkotikahandel eller organiserad brottslighet, och därigenom förringas livets värde och moralprinciper. Det finns till och med filmer där man ger en romantiserad bild av döden — där man skildrar myten om livet efter döden och hur man tror att en del döda återvänder för att besöka de levande — allt för att banalisera döden.

Detsamma gäller vissa TV-program och viss musik. Enligt nyhetsrapporter var de unga mördarna i Littleton stora beundrare av en rocksångare som har blivit känd för ”androgyna, sataniska symboler” och för sina sånger som ”handlar om uppror och död”.

I USA ändrade man det sätt varpå man klassar TV-program för att skydda ungdomar mot att se sådant som skulle kunna påverka dem negativt. Resultatet har blivit det motsatta. Jonathan Alter, på Newsweek, skriver att detta ”kan få barnen att vilja ha den förbjudna frukten ännu mer”. Han tillägger att för att få de ansvariga att skämmas och känna sig skyldiga så att de minskar våldet i medierna, skulle president Clinton behöva ”offentliggöra namnen på alla stora företag (och deras direktörer)” som producerar inte bara filmer om knivmord och inspelningar med ”gangsta rap”, utan också dataprogram med spel som gör att barn kan ”mörda människor ’virtuellt’”.

Döden i TV-spel och på Internet

I sin bok The Deathmatch Manifesto reder Robert Waring ut varför ”deathmatch” är så populärt bland ungdomar.a Waring tror att det kring det här fenomenet har uppstått en underjordisk rörelse av spelare. Dessa spel har sannerligen inte någon bildande effekt, utan de lär i stället ut hur man dödar. ”Att spela mot livs levande motståndare från andra delar av världen, och att försöka visa vad man går för, är en fantastisk upplevelse. Det är verkligen lätt att dras med i det”, skriver Waring. Ungdomar fångas av de tredimensionella scenarierna där de blodiga striderna utkämpas. En del som inte har möjlighet att spela över Internet spelar själva på sina datorer eller köper TV-spel. Andra brukar gå till offentliga lokaler där de kan slåss och döda ”virtuellt”.

Även om det finns åldersgränser för ”deathmatch”-spelen, är sanningen den att det finns väldigt lite kontroll. Fjortonårige Eddie från USA säger: ”Ofta får jag höra att jag inte är tillräckligt gammal, men det är ingen som hindrar mig från att köpa [spelet].” Han tycker mycket om ett spel som innehåller ”orgier av skottlossning”. Hans föräldrar är medvetna om det, och de gillar det inte, men de tittar sällan efter om han spelar det. En tonåring drog följande slutsats: ”Vår generation är mycket mer okänslig för våld än någon annan generation. TV uppfostrar nu barn mer än vad föräldrarna gör, och TV-n ger näring åt barnens våldsinriktade fantasier.” John Leland, skribent på Newsweek, konstaterar: ”Med så många som 11 miljoner tonåringar som nu har tillgång till Internet [i USA] kretsar en allt större del av deras liv kring en värld som är oåtkomlig för många föräldrar.”

Livsstilar som leder till döden

Hur är det då med beteendet utanför dödsmatchernas och våldsfilmernas värld? Även om vi i det verkliga livet inte behöver tävla i en kamp på liv och död med bisarra varelser, har många människor i sin livsstil ett självdestruktivt beteende. Trots vad familjen säger och trots varningar från hälsovården och andra myndigheter om faran med att börja röka och missbruka droger, blir bruket av sådant allt vanligare. I många fall leder det till en för tidig död. För att öka sina olagliga vinster fortsätter storfinansen och narkotikahajarna att dra fördel av människors oro, hopplöshet och andliga fattigdom.

Vem ligger bakom allt detta?

Framställer Bibeln döden som ett ämne lämpligt för underhållning? Blir de livsstilar som kan leda oss in i döden rättfärdigade? Nej. För de sanna kristna i dag är döden, precis som för aposteln Paulus, inget annat än en ”fiende”. (1 Korinthierna 15:26) Kristna betraktar inte döden som något lockande eller roligt, utan snarare som något som är emot naturen, en direkt följd av synd och uppror mot Gud. (Romarna 5:12; 6:23) Döden var aldrig en del av Guds ursprungliga syfte med människan.

Satan sägs ha ”medel att förorsaka död”. Han kallas ”en människomördare”, inte nödvändigtvis för att han förorsakar död på ett direkt sätt, utan därför att han gör det genom att använda sig av svek, genom att locka människor till synd, genom att främja ett uppförande som leder till fördärv och död och genom att ge näring åt mordiska attityder i mäns, kvinnors och till och med barns sinnen och hjärtan. (Hebréerna 2:14, 15; Johannes 8:44; 2 Korinthierna 11:3; Jakob 4:1, 2) Men varför är ungdomar den främsta måltavlan? Vad kan vi göra för att hjälpa dem?

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

”Vår generation är mycket mer okänslig för våld än någon annan generation”

Hur ungdomar kan undvika ”dödskulturen”

Vad beror det på att så många ungdomar i dag fascineras av döden? En medlem av representanthuset i delstaten Illinois i USA, Henry Hyde, sade: ”Det finns ett andligt vakuum hos dessa ungdomar vilket fylls med vålds- och dödskulturen.”

EN LÄSARE av tidskriften Time skrev: ”Lata föräldrar, våldsfylld underhållning och en bristande moralisk och andlig grund är orsaken till den dödssubkultur som finns bland våra ungdomar i dag.”

Ensamhet är ett annat av de stora problem som drabbar ungdomar. En del lever i familjer där båda föräldrarna arbetar och är borta under större delen av dagen; andra har bara en förälder. Enligt en källa är ungdomar i USA ensamma i genomsnitt 3,5 timmar varje dag och tillbringar 11 timmar mindre i veckan tillsammans med sina föräldrar än ungdomar på 1960-talet. En del ungdomar får i själva verket aldrig något känslomässigt stöd av sina föräldrar eller något umgänge med dem.

Vad föräldrar kan göra

Hur viktig är föräldrarnas roll, med tanke på det ”andliga vakuum” ungdomar tvingas leva i? Förståndiga föräldrar förstår att deras barn behöver både sund underhållning och regelbundet personligt stöd. Motiverade av ett kärleksfullt intresse kan föräldrar tala med sina barn om vad de tycker om i fråga om musik, TV-program, videofilmer, romaner, videospel och biofilmer. Även om ungdomar kanske inte visar det, är det många som längtar efter sina föräldrars kärleksfulla vägledning och ömhet. De behöver rättframma svar därför att de lever i en värld där mycket kan te sig ovisst och förvirrande. De vuxna måste ha klart för sig att barn nu möts av en mycket mer komplicerad värld än vad de som nu är vuxna gjorde när de var unga.

Föräldrar som önskar skydda sina barn kommer att tala med dem regelbundet, verkligen lyssna på dem och varna dem för de faror som den moderna kulturen för med sig. När föräldrar sätter upp bestämda gränser och är konsekventa och resonliga men också kärleksfulla mot sina barn, leder det normalt till goda resultat. — Matteus 5:37.

Föräldrar som är Jehovas vittnen försöker ha regelbundna samtal med sina barn, och de använder då Bibeln, biblisk litteratur och bibliska videofilmer.a De använder inte sådana tillfällen till att läxa upp barnen, utan till att ta upp sådant som är andligt uppbyggande. När familjen samlas så här, tar föräldrarna reda på vilka problem och utmaningar som vart och ett av barnen ställs inför, så att de kan få personlig hjälp.

Ungdomar som inte får någon andlig vägledning av sina föräldrar kan hämta styrka från Psalm 27:10, där det står: ”Ifall min egen far och min egen mor rentav övergav mig, ja då skulle Jehova själv uppta mig.” Hur hjälper Jehova, den ömma barmhärtighetens Fader, ungdomar? Jehovas vittnens församlingar har varit en tillflykt, där många har fått röna andras kärlek och där de har fått hjälp att bearbeta sina tvivel. Josías, en ung man som vet att det verkligen är så, säger: ”Jehovas organisation fyller en livsviktig funktion. Jag kände att livet inte var värt att leva. Jag levde utan någon mening, utan något hopp. Att jag fick klart för mig att jag inte är ensam förändrade mitt liv fullständigt. Vännerna i församlingen ersatte den familj jag hade förlorat. Äldstebröderna och familjerna i församlingen är som ett ankare i känslomässigt avseende.”

Det är faktiskt många ungdomar och vuxna som har förbättrat sin psykiska och andliga hälsa genom att regelbundet vara med vid Jehovas vittnens församlingsmöten. Antropologen Patricia Fortuny kommenterade denna positiva inverkan i sin avhandling Los Testigos de Jehová: una alternativa religiosa para enfrentar el fin del milenio (Jehovas vittnen: Ett religiöst alternativ för att kunna möta slutet på millenniet): ”Jehovas vittnen erbjuder ett klart och tydligt system av föreskrifter att tillämpa i det dagliga livet, en exakt kodex som tjänar som ett rättesnöre för tankar och handlingar.” Det ”system av föreskrifter” och den ”kodex” som det talas om här har Bibeln som grund. Så även om Jehovas vittnen ställs inför samma problem och påfrestningar som andra människor, blir de styrkta av den enastående vishet som finns i denna gamla bok. Ja, Jehovas vittnen finner en tillflykt i de tydliga läror och principer som finns i Bibeln.

När döden inte skall vara mer

Den undervisning som ges i Jehovas vittnens Rikets salar betonar gång på gång Guds löfte om en ny värld som snart kommer att ta sin början och där ”rättfärdighet [skall] bo” och där det ”inte [kommer] att finnas någon som får dem att skälva”. (2 Petrus 3:13; Mika 4:4) Vidare skriver profeten Jesaja att då kommer Gud ”verkligen att uppsluka döden för alltid, och den suveräne Herren Jehova kommer sannerligen att torka bort tårarna från alla ansikten”. Döden drabbade människosläktet som en följd av den första människans, Adams, överträdelse, men Guds löfte är att snart ”skall [döden] inte vara mer”. — Jesaja 25:8; Uppenbarelseboken 21:3, 4; Romarna 5:12.

Om du är ung och vill ha hjälp, uppmanar vi dig att söka i Bibeln för att finna ett hopp och en mening med livet. Med Jehovas vittnens hjälp kan du få hoppet att den bästa tiden fortfarande ligger framför oss i den nya värld som Gud utlovar.

[Fotnot]

[Bild på sidan 9]

Föräldrar bör ta sig tid att verkligen lyssna på sina barn och sätta sig in i deras problem

[Bilder på sidan 10]

”Jehovas vittnen erbjuder ett klart och tydligt system av föreskrifter att tillämpa i det dagliga livet”