I Jesaja 28:25, 27 nämns spiskummin tillsammans med en växt som på hebreiska benämns qẹtsach. Ordet har i olika bibelöversättningar återgetts med bland annat ”dill” (Me, Åk, 1878), ”ärter” (1703) och ”svartkummin” (NV, SFB, 1917, 2000). Sammanhanget och det motsvarande arabiska namnet (qazha) talar för att det handlar om svartkummin (Nigella sativa). Trots namnet är den inte besläktad med kummin utan hör till familjen ranunkelväxter. Den blir ungefär lika hög som spiskummin och har samma typ av blad med långa, smala flikar, men de enkla blommorna har vita eller blå kronblad. Frukten är en kapsel som är indelad i rum och innehåller mycket små, svarta frön, mindre än kumminfrön. De är aromatiska och skarpa i smaken och används som pepparstark krydda i matlagning. Det var en favoritkrydda bland antikens greker och romare. (BILD, bd 1, sid. 543)

Även om varken spiskummin eller svartkummin odlas i någon större utsträckning i Palestina i dag, var båda vanligare på Bibelns tid.

Han visar också att spiskummin och svartkummin efter skörden inte tröskades med tröskredskap som har tunga hjul eller valsar, utan att frökapslarna klappades ut med en käpp eller en stav, så att de små svarta fröna inte skadades.