[Bild på sidan 85]

Högst upp: Eugene Richardson, döpt vid 17 års ålder, tjänade som nitisk pionjär

Eugene Richardson började få kunskap om Jehova när han var 15 år. Han hade inget regelrätt bibelstudium, men den här vänlige unge mannen gjorde stadiga framsteg genom att vara med vid alla möten och kunde bli döpt när han var 17 år. År 1956 blev han förordnad som reguljär pionjär och ställdes inför det som han ansåg vara ett mycket stort problem – transportfrågan. Han säger: ”Jag fick ett distrikt som låg 2 mil hemifrån. För att kunna ta mig dit sålde jag mitt piano och skaffade mig en cykel. Min familj blev mycket upprörd över den här affären, och 40 år senare talar de fortfarande om det. Men för mig visade det sig vara en väldigt praktisk lösning – särskilt när jag fyra månader senare blev förordnad att tjäna som pionjär med särskilt uppdrag på det obearbetade distriktet i Banda Abao.”

Vittnandet kommer i gång i nya områden

Banda Abao, som ortsbefolkningen kallar kunuku, ligger i västra delen av Curaçao och täcker nästan halva ön. Det består av en svagt kuperad terräng som är något grönare än resten av ön. Husen ligger glest utspridda i landskapet, så det är tidskrävande att gå igenom det här distriktet. Clinton Williams, en annan ung nitisk pionjär, slog följe med Eugene, och tillsammans satte de i gång att bearbeta det här nya fältet. Eugene kommer ihåg: ”Det här var inte något lätt distrikt i jämförelse med resten av ön. Människorna var mycket vänliga och riktigt trevliga att samtala med, men ofta kom vi inte längre än så. Vi var i alla fall verksamma där i två år och var med om underbara erfarenheter. Under den första månaden träffade jag en man som sade att om jag kunde bevisa att Guds kungarike hade upprättats 1914 skulle han bli ett Jehovas vittne. Och ett vittne blev han, tillsammans med sin hustru och sina barn. Längre fram talade jag med en kvinna som sade att hennes systerson var väldigt intresserad av Bibeln. Jag återvände samma kväll och vittnade för honom. Han hette Ciro Heide.”

Ciro, som är en utåtriktad människa, berättar själv om hur han upplevde det hela: ”Jag var en mycket trogen katolik och kunde katekesen så bra att jag kunde undervisa i den i skolan. Men det var en sak som jag alltid hakade upp mig på. Jag kunde inte förstå att man gjorde sig skyldig till en dödssynd om man uteblev från kyrkan och att man skulle hamna i helvetet om man inte omedelbart bekände en sådan synd. En dag kom en ung man cyklande och talade med min moster om Bibeln. Hon kände till mitt intresse för religion och inbjöd honom att återkomma när jag var hemma. Jag var angelägen om att få träffa honom, för jag trodde att jag kunde mer om religion än han. Samma kväll dök Eugene upp vid dörren. Jag blev helt stum av förvåning när han visade mig att det i den apostoliska trosbekännelsen, som jag läste varje dag, stod att Jesus hade varit i helvetet. Jag rabblade bara upp den utan att tänka på vad jag sade och uppfattade därför inte vad det betydde. Det som förvånade mig mest av allt var att Eugene använde Bibeln för att förklara allt, medan jag inte kunde slå upp ett enda bibelställe. Från det ögonblicket förändrades mitt liv dramatiskt – jag började omedelbart studera.” Ciro blev senare döpt trots hustruns motstånd. På grund av hans goda exempel överlämnade hon också så småningom sitt liv åt Jehova. De har tjänat Jehova lojalt i 30 år, och Ciro har varit äldste i 25.

Eugene gick igenom Gileadskolan 1958 och fick återvända till Banda Abao, där han fortfarande hade problem med transporterna. Han berättar: ”Ibland var vi 13 stycken som var ute i tjänsten på fältet, men vi hade bara en bil – min. Det innebar att vi fick göra två turer på 3 mil enkel väg. Jag brukade lämna av den första gruppen på distriktet och skynda mig tillbaka för att hämta den andra. Långt fram på eftermiddagen fick vi upprepa samma procedur som på förmiddagen för att få hem vännerna igen. Men vi var ute hela dagen i tjänsten. Det var jobbigt, men tänk så roligt vi hade!” Eugene hade också privilegiet att vara i resetjänsten under några år.

Det var alltid svårt att få tag i husrum för pionjärer. Eugene kommer ihåg när han fick renovera ett tomt hus som tidigare hade härbärgerat getter. Han använde veckor till att försöka få ut ”parfymdoften”.