• Curaçao
    Jehovas vittnens årsbok 2002

    • Den 31 december 1964 anlände Age van Dalfsen från Nederländerna. Han hade gått i den 39:e Gileadklassen. Den storslagna synen av fyrverkerier som avfyrades och det öronbedövande dånet av smällare som ekade genom kvällsluften var det första som mötte honom när han satte sin fot på Curaçao. Men nej, det var inte öbornas sätt att hälsa honom välkommen. Det var i stället deras nyårsfirande – deras sätt att jaga bort det gamla årets onda andar och troll och inleda det nya året. Full av ungdomlig styrka började broder van Dalfsen i resetjänsten och längre fram också i områdestjänsten. Som de flesta missionärer kom han att älska sitt nya hem och säger: ”Människorna är varma, gästvänliga och ärliga. Det är ett nöje och ett privilegium att få tjäna här.”

      År 1974 gifte sig Age med Julie, en syster från Trinidad, och de fortsatte i resetjänsten tillsammans. Julie berättar: ”Jag blev så imponerad av att människorna var så vänliga och toleranta. Jag kunde inte tala papiamento, men tack vare att de var så hjälpsamma var det ändå trevligt att predika. Det gick lätt att fråga ’Con ta bai?’ (Hur mår du?) och att höra sig för om hur det står till med alla familjemedlemmar, som seden är här. Det gick också lätt att lämna litteratur. Det besvärliga var att bära omkring på en tung väska med litteratur på fyra språk och att tampas med dammet och vinden! Men för mig var det en ren glädje.” År 1980 reste Age och Julie till Nederländerna för att ta hand om Ages far, som led av Alzheimers sjukdom, men de återvände till Curaçao 1992.

  • Curaçao
    Jehovas vittnens årsbok 2002

    • I mars 2000 förordnades broder van Dalfsen att ingå i avdelningskontorets kommitté, och han blev tillsammans med sin hustru inbjuden till Betel, där de nu tjänar.