I äldre tider bar romarna tydligen skägg, men omkring 200-talet f.v.t. blev det vanligt att man rakade sig.

De bar också långt korkskruvslockigt skägg, som kunde vara uppdelat i två eller tre lager, och trimmad mustasch som också var lockig.

Hebréerna. Bland hebréerna var det ända från början sed att männen lät skägget växa, men de höll det välvårdat,

Enligt Guds lag skulle israelitiska män inte ”klippa håret kort vid tinningarna” och inte ”förstöra kanten” av sitt skägg. Det här var inte ett förbud mot att klippa håret eller skägget, utan det skulle tydligtvis förhindra att israeliterna tog efter hedniska seder. (3Mo 19:27; Jer 9:25, 26; 25:23; 49:32) Att låta håret eller skägget vara oklippt och ovårdat var ett tecken på sorg. (2Sa 19:24)