JAG föddes den 11 oktober 1922. Mina föräldrar fick nio barn – fyra pojkar och fem flickor. Vi bodde i Xylophagou, en by på Cypern. Mina föräldrar var relativt välbärgade, men det innebar ändå mycket hårt arbete ute på fälten att försörja en så stor familj.

Min far, Antonis, tyckte om att läsa och var vetgirig redan som barn. Inte långt efter det att jag hade fötts besökte han läraren i trakten och fick se en skrift med titeln Eko från talarstolen. Den var utgiven av bibelforskarna (som Jehovas vittnen då kallades). Han började läsa den och var snart helt uppslukad av innehållet. Detta ledde till att far och en av hans vänner, Andreas Christou, var bland de första på Cypern som slöt sig till Jehovas vittnen.

Tillväxt trots motstånd

Med tiden fick far och Andreas tag på fler bibliska publikationer från Jehovas vittnen. Det dröjde inte länge förrän de började tala med andra bybor om de bibliska sanningar de lärde sig. Deras predikande mötte starkt motstånd från det grekisk-ortodoxa prästerskapet och från andra som menade att Jehovas vittnen utövade ett fördärvligt inflytande.

Men många bybor kunde inte annat än respektera de här två männen som undervisade i Bibeln. Min far var känd för att vara vänlig och generös. Han räckte ofta en hjälpande hand till fattiga familjer. Ibland smög han hemifrån sent på kvällen och lämnade vete eller bröd utanför dörren hos behövande familjer. Sådana osjälviska kristna handlingar gjorde det bibliska budskapet ännu mer tilltalande. (Matteus 5:16)

Som en följd av detta tog mer än tio personer emot Bibelns budskap. I takt med att deras uppskattning av sanningen växte kände de ett behov av att träffas för att studera Bibeln tillsammans. Omkring 1934 kom Nikos Matheakis, en heltidsförkunnare från Grekland, till Cypern och besökte gruppen i Xylophagou. Tålmodigt och beslutsamt hjälpte broder Matheakis till att organisera gruppen, och han hjälpte dem också att få en bättre förståelse av Skrifterna. Den här gruppen utgjorde kärnan i den första församlingen av Jehovas vittnen på Cypern.

När den kristna verksamheten växte och allt fler tog emot Bibelns sanning, kände bröderna att de behövde en permanent plats där de kunde hålla sina möten. Min äldste bror, George, och hans hustru, Eleni, erbjöd dem att använda en lada som stod på deras tomt. Den här byggnaden som låg alldeles bredvid deras hus byggdes om till en passande möteslokal som blev mycket uppskattad. Cypern hade fått sin första Rikets sal, och i och med det satte verksamheten fart på allvar.

[Bild på sidan 17]

Xylophagous första Rikets sal, som fortfarande används