• Cypern
    Jehovas vittnens årsbok 1995

    • Första besöket av Sällskapets president

      Bröderna Knorrs och Henschels besök i december 1951 var en händelse som gladde de cypriotiska bröderna mycket. Man höll en tredagars sammankomst i biografen Royal Cinema. Det var en modern byggnad, och broder Knorr sade: ”Vi skulle vilja ha en sådan här lokal för våra kretssammankomster i New York.” En tredagars sammankomst hade planerats, men eftersom Royal Cinema låg i ett bostadsområde i den gamla delen av Nicosia, hade man för söndagsförmiddagen bokat det centralt belägna Pallas Cinema, så att broder Knorr kunde hålla det offentliga föredraget där. Man såg till att talet fick så stor publicitet som möjligt. Fyra stora banderoller med text på grekiska och engelska hängdes upp på sidorna av Royal Cinema, och två hundra affischer sattes upp runt om i huvudstaden. De största biograferna visade filmsekvenser med reklam för föredraget. Engelska, grekiska och turkiska dagstidningar innehöll annonser om det offentliga föredraget ”Skall religionen klara världskrisen?” Det var inte särskilt överraskande att personalen på den ledande kommunistiska dagstidningen sade att de inte kunde ta in annonsen om talet, ”eftersom det stred mot partiets politik”, och redaktionsmedlemmar vid den främsta nationalistiska tidningen sade att ”de måste ha ärkebiskopens godkännande”.

      Vi undrade hur våra religiösa motståndare skulle reagera på all den här publiciteten. Det skulle snart visa sig. En natt blev banderollerna på Royal Cinema nerslitna. Vi rapporterade det för polisen. Ärkebiskopen lät trycka ett flygblad där han uppmanade: ”LYSTRING! HÅLL ER BORTA FRÅN MILLENNIALISTERNA.” I ett avsnitt i flygbladet stod det: ”Har ni insett det? De har bjudit in en främling för att stödja dem. ... De är vargar i fårakläder som kommer för att uppsluka Kristi ömtåliga får. ... Gå inte fram till dem, och ägna dem ingen uppmärksamhet. Ignorera dem; kanske tar de sitt förnuft till fånga och ändrar sig. Från det HELIGA ÄRKEBISKOPSDÖMET.”

      Skulle broder Knorr kunna hålla sitt offentliga föredrag i Pallas Cinema utan några störningar? Vi låter ett ögonvittne beskriva vad som hände. Don Rendell minns: ”Jag närmade mig biografen strax efter klockan tio på förmiddagen. Det stod poliser utanför entrén, och jag såg en samling unga män som gick av och an och försökte ta sig in på biografen för att bråka. Några av bröderna kände många av bråkmakarna, och de hjälpte därför polisen att hålla pöbeln borta från entrén. Jag var tvungen att tränga mig fram för att ta mig in. Klockan 10.30 började broder Knorr sitt tal, och 420 var närvarande. De religiösa huliganerna utanför satte i gång att banka på dörrarna, men polisen satte snabbt stopp för det. Frågan var nu hur vi skulle kunna ta oss ut från biografen efter programmet. Bröderna beslutade att de, med hjälp av polisen, skulle se till att pöbeln stannade på framsidan. När föredraget var slut ombads vi att lämna lokalen genom utgången på baksidan. Vi gick lugnt och stilla ut och undvek på så sätt en konfrontation.”

      Kyrkklockorna ger signal för ännu ett angrepp

      År 1952 var Famagusta en vacker stad med apelsin- och citronlundar och en lång sandstrand. Den här staden på öns östkust ligger bara några kilometer från ruinerna av den forntida staden Salamis, där Paulus och hans medarbetare predikade. Men ända sedan den turkiska invasionen år 1974 har Famagusta till stora delar varit en spökstad med mycket få invånare. År 1952 planerade emellertid Jehovas vittnen att hålla en sammankomst i en av stadens biografer. Väl medvetna om att grekisk-ortodoxa kyrkan hade förklarat totalt krig mot Jehovas vittnen och på grund av det som hade inträffat vid tidigare sammankomster bad vi polisen att finnas på plats. Det var en underbar söndagsmorgon, och bröderna såg fram emot det offentliga föredraget som stod på förmiddagens program. Men tio minuter innan föredraget skulle börja, med 350 åhörare på plats inne i biografen, kunde man se tecken på att det skulle bli bråk. Antonios Karandinos, en missionär i staden, var en av ordningsmännen vid biografens huvudentré. Så här beskriver han det som hände:

      ”Precis tio minuter innan det offentliga föredraget skulle börja ringde klockorna i en närbelägen ortodox kyrka. Vi förstod senare att det var signalen för prästerna och ett tjugotal ungdomar i övre tonåren att börja marschera mot biografen. Vilken syn! Där var präster som ledde en pöbelhop av ungdomar, fast beslutna att ta sig in i biografen. Vi beredde oss på att det skulle bli bråk. Dörren till biografen var stängd, och när de försökte tränga sig in blev jag illa tilltygad av en präst, och mina kläder slets sönder. Situationen blev alltmer hotfull, så polisen kallade på förstärkning, vilken snart var på plats. När pöbelns försök att upplösa mötet misslyckades, skrek och ropade de till oss utanför biografen.”

      Deras ansträngningar hade omintetgjorts, och prästerna ledde pöbeln tillbaka till kyrkan. Jehova hade gett oss segern.