• Vi tog fast ståndpunkt för Guds styre
    Vakttornet – 2004 | 1 november

    • Vi får behövlig uppmuntran

      Efter andra världskriget blev Slovakien återigen en del av Tjeckoslovakien. Under åren 1946 till 1948 höll Jehovas vittnen landskonvent antingen i Brno eller i Prag. Vi från östra Slovakien reste med tåg som chartrats för sammankomstdeltagare. Man skulle kunna kalla de här tågen för de sjungande tågen, eftersom vi sjöng hela vägen. (Apostlagärningarna 16:25)

      Jag minns särskilt sammankomsten i Brno 1947, där tre kristna tillsyningsmän från huvudkontoret var med, däribland broder Nathan H. Knorr. För att annonsera det offentliga föredraget gick många av oss genom staden med plakat som visade talets tema. Vår son Eduard, som då bara var nio år, blev mycket ledsen över att han inte fick något plakat. Bröderna gjorde därför mindre plakat, inte bara för honom utan också för många andra barn. Den här gruppen av barn gjorde en fin insats i fråga om att annonsera föredraget!

      I februari 1948 kom kommunisterna till makten. Vi visste att det bara var en tidsfråga tills regeringen skulle söka begränsa vår verksamhet. I september 1948 hölls en sammankomst i Prag, och vi var djupt känslomässigt berörda, eftersom vi insåg att vi nu återigen, efter bara tre år av frihet att församlas, skulle bli förbjudna att hålla offentliga möten. Innan vi lämnade sammankomsten antog vi en resolution, där det bland annat sades: ”Vi, Jehovas vittnen, som är församlade här ... är fast beslutna att än mer utöka vår tjänst och att med Herrens nåd fortsätta att i både gynnsam och ogynnsam tid förkunna evangeliet om Guds rike med ännu större nit.”