De hade underrättat myndigheterna om att de skulle återuppta sin offentliga verksamhet i januari 1990. Just den månaden anordnades ett speciellt program för alla församlingar. Det hade det tidsenliga temat ”Dra nytta av att lyda Guds befallningar”. Detta var i grund och botten en två timmar lång kretssammankomst. Mötena var inte så stora, men hyrda salar användes. En eller två församlingar samlades på varje plats. Därefter, på våren, hölls större kretssammankomster.

Dessa sammankomster förlöpte lyckligt och väl, så anordningar gjordes för en områdessammankomst — en fyradagars nationell sammankomst — i Prag den sommaren. Man hyrde stadionanläggningen Evžen Rošický i Prag för detta tillfälle, och två medlemmar av den styrande kretsen, broder Henschel och broder Jaracz, medverkade i programmet. Högsta antalet närvarande var 23.876, och 1.824 blev döpta. Sammankomsten var en triumf för ren tillbedjan. Andan påminde mycket om den som rådde under de polska sammankomster som hållits året innan, men detta hände i vårt eget land, och sammankomsten hölls på tjeckiska och slovakiska! Att händelsen gjorde ett mycket djupt intryck på vännerna kunde man se både i deras lyckliga leenden och i deras tårar av djup uppskattning.

I 40 år hade orden ”Jehovas vittnen” endast viskats i offentliga sammanhang i Tjeckoslovakien. Otroliga rykten hade spridits om denna grupp, som ofta kallades ”illegal sekt”. Nu kunde alla, även journalister, ta en närmare titt på vittnena. Tidningsartiklar om sammankomsten var på det hela taget fördelaktiga. De uttryckte förundran över vad vittnena hade gjort med stadionanläggningen innan de höll sammankomsten. De hade arbetat i två månader — omkring 9.500 frivilliga arbetare använde 58.000 timmar till att rengöra stadion grundligt, reparera bänkarna, förbättra avloppssystemet och vitkalka hela anläggningen. En reporter på tidningen Večerní Praha förundrade sig över de leende ansiktena, den harmoniska blandningen av människor från alla delar av Tjeckoslovakien och andra länder samt deras rena tal.