Två år senare hade också Károly Szabó och József Kiss kommit tillbaka till Österrike-Ungern, och de förkunnade Bibelns sanning framför allt i de områden som senare blev kända som Rumänien och Tjeckoslovakien. Trots våldsamt motstånd från det uppretade prästerskapet bildades flera studiegrupper, och ett omfattande vittnesbörd avgavs.

Hur var det då i Tjeckoslovakien, som hade blivit en nation år 1918 efter Österrike-Ungerns sammanbrott? Här bidrog ett ännu intensivare predikande till den andliga skörden. I början hade det predikats på ungerska, ryska, rumänska och tyska. Men år 1922 återvände ett antal bibelforskare från Amerika för att ägna uppmärksamhet åt den slovakisktalande befolkningen, och följande år började ett äkta par från Tyskland koncentrera sig på det tjeckiska distriktet. Sammankomster hölls regelbundet, och även om de var små, bidrog de till att uppmuntra och förena bröderna. Sedan församlingarna år 1927 hade blivit bättre organiserade för evangeliseringsarbetet från hus till hus, blev tillväxten mer markant. År 1932 hölls det ett internationellt konvent i Prag med omkring 1.500 deltagare från Tjeckoslovakien och kringliggande länder, och det blev en kraftig stimulans för arbetet. Dessutom såg stora skaror en fyratimmarsversion av ”Skapelsedramat i bilder”, som visades över hela landet. På bara tio år spreds över 2.700.000 bibliska tryckalster bland de olika språkgrupperna i landet. Allt detta andliga planterande, odlande och vattnande bidrog till en skörd, som 1.198 förkunnare av Guds kungarike tog del i år 1935.

Villiga förkunnare lämnade på 1920- och 1930-talen Tyskland för att börja tjäna i andra länder, till exempel Belgien, Bulgarien, Frankrike, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien, Tjeckoslovakien