När man glömde att vara försiktig

När arbetet var framgångsrikt, var det ibland lätt att glömma att Jehovas vittnen fortfarande var förbjudna. Bröderna som fått i uppdrag att öva tillsyn uppmuntrade till sundhet i sinnet under all verksamhet. Men en del var inte nöjda med de metoder som användes. De ville ha snabbare resultat.

En dag 1963 församlade två bröder en folkskara i en park i Prag. En av bröderna klev upp på en bänk och började hålla en predikan. När en man i folkskaran opponerade sig, kallade brodern honom Djävulens representant. Polisen kom, och bröderna fick legitimera sig, men det slutade inte med det. Den händelsen utlöste en stor polisaktion. Inom några få dagar greps mer än 100 bröder och systrar i Prag. Detta resulterade i två saker — rättegångar och en läxa för bröderna. Sex av dem som greps ställdes inför rätta och dömdes.

Denna händelse dämpade inte takten i tjänsten, men den påminde bröderna om behovet av praktisk vishet. (Ords. 3:21, 22) Detta var särskilt viktigt under den senare delen av 1960-talet, då det väcktes hopp om att förbudet skulle hävas.

Religionsfrihet vid horisonten?

År 1968 innebar oväntade förändringar. Så kallade reformkommunister tog makten och började arbeta för demokratisering. Dessa förändringar välkomnades av folket, och man talade om ”socialism med ett mänskligt ansikte”.

Hur reagerade Jehovas vittnen på dessa förändringar? De var återhållsamma och försiktiga. Även om de välkomnade en liberalisering av systemet och hoppades att förbudet kanske skulle hävas, undvek de förhastade åtgärder som de senare kanske skulle ångra. Detta visade sig vara ett vist handlingssätt. (Ords. 2:10, 11; 9:10) Efter åtta månader av relativ frihet trängde styrkor från fem länder i Warszawapakten in på tjeckoslovakiskt territorium. Omkring 750.000 soldater och 6.000 stridsvagnar gjorde slut på ”socialismen med ett mänskligt ansikte”. Folket var krossat. Men Jehovas vittnens neutrala hållning under ”Pragvåren” hjälpte dem i hög grad under senare år, för de statliga myndigheterna var tvungna att erkänna att Jehovas vittnen inte utgjorde något hot mot regeringen.