Broder Müller gjorde ihärdiga försök att ringa till Betel i Prag, men ingen svarade. Något allvarligt hade tydligen hänt också där. Han återvände snabbt till Prag. När han närmade sig Betelbyggnaden, såg han två män som låtsades vara arbetare men som höll Betelhemmet under uppsikt. Vid Betel träffade han en broder som berättade att flera agenter för hemliga polisen hade sökt igenom hela fastigheten och plomberat kontoret. Inom 45 minuter efter hans ankomst dök det upp två tjänstemän från inrikesministeriet vid Betelhemmet, och de meddelade att byggnaden hade blivit konfiskerad. Broder Müller protesterade och påpekade att en konfiskering måste föregås av ett domstolsbeslut. Sedan de gått lyckades han flytta några pärmar, som säkerhetspolisen inte hade funnit, till sina föräldrars hus. Men när han återvände till Betel, väntade en agent där med order att arrestera honom och de två systrar som var med honom. De andra medlemmarna av Betelfamiljen hade redan blivit arresterade.

Hade ett domstolsbeslut utfärdats så snabbt? Nej. Flera månader senare, medan bröderna satt fängslade, fick broder Kapinus, en av de fängslade, ett brev. Det innehöll inrikesministeriets beslut, daterat den 4 april 1949, att lägga ner Sällskapets verksamhet och konfiskera dess egendom — mer än fyra månader efter fullbordat faktum.

[Bilder på sidan 175]

Betelfamiljen och avdelningskontoret efter andra världskriget