[Bild på sidan 157]

Bohumil Müller

Under den här perioden nådde de goda nyheterna en man som senare kom att spela en viktig roll i Jehovas vittnens verksamhet i detta land. Hans namn var Bohumil Müller. Vid slutet av sin jordiska bana 1987 kunde han se tillbaka på mer än 55 år av trogen tjänst, däribland omkring 14 år i koncentrationsläger och fängelser på grund av att han inte ville kompromissa i fråga om sin tro.

År 1931, vid 16 års ålder, gick Bohumil i lära för att bli sättare. Hans bror, Karel, lärde sig bokbinderi. Deras far, Tomáš Müller, var en framträdande medlem av brödraförsamlingen, i vilken man var mycket stolt över sina gamla traditioner och sin historia. Karels chef gav honom biljetter till ”Skapelsedramat i bilder”. Karel kom begeistrad hem efter den första visningen. Han beskrev allt han hade sett och hört, och han gav sin far två böcker på tyska som han hade fått tag i. Kvällen därpå kom han hem ännu mer begeistrad och hade med sig boken Skapelsen på tjeckiska. När han beskrev sina intryck, nämnde han att han vid slutet av programmet hade lämnat sin adress för att bli inbjuden till ytterligare bibliska tal.

Omkring en månad senare, precis då familjen hade avslutat sin söndagslunch, ringde det på dörren. Bohumil Müller skrev senare: ”Far gick för att öppna. Han samtalade en stund med besökaren i farstun och återvände sedan till köket med ett förvånat ansiktsuttryck. Det första han sade var: ’Jag har aldrig upplevt något liknande. Tänk bara, en man gör sig besväret att besöka oss på en söndag för att inbjuda till ett föredrag! Det är ett tal som hålls av bibelforskarna. Vi från brödraförsamlingen skulle aldrig göra något sådant. Vi är för lata!’” Senare började familjen Müller regelbundet komma tillsammans med den lilla gruppen av Jehovas vittnen.

Med tiden överlämnade sig Bohumil åt Jehova, men han blev inte döpt förrän omkring två år senare. Vid det laget tjänade han redan som medhjälpare åt församlingens tillsyningsman (då kallad tjänstedirektör), ledde möten och arbetade i Betelhemmet vid Sällskapets avdelningskontor i Prag. På den tiden insåg inte alla vittnen till fullo det allvarliga i det kristna dopet.