Broder Müller berättar: ”Jag var glatt överraskad över den goda organisation som hade byggts upp i vår frånvaro.”

In i ”eldsugnen” igen

Tidigt på morgonen den 4 februari 1952 arresterades broder Müller återigen av hemliga polisen. Den här gången kördes han till fängelset med förbundna ögon. Han skrev senare: ”Under de följande 14 månaderna tilläts jag inte lämna min isoleringscell utan en bindel för ögonen. Ungefär varannan dag ledde förhörsledaren mig till sitt kontor. Där fick jag genomgå långa förhör då de försökte övertala mig att erkänna att jag hade varit inblandad i spionage och likaså att jag hade gjort mig skyldig till landsförräderi. Ett otal polisrapporter skrevs som sedan förstördes, varefter nya rapporter skrevs. Förhörsledarna försökte hela tiden med nya metoder i sina ansträngningar att få rapporten att innehålla åtminstone en svag antydan om skuld. Jag vägrade gång på gång att skriva under sådana rapporter. Omkring 16 år senare, när jag var fri, berättade en tjänsteman vid inrikesministeriet att jag hade funnits med på en lista över personer som skulle likvideras. Den 23 mars 1953 fördes jag med förbundna ögon till domstolsförhör i Pankrác. Mina båda medarbetare och jag utsattes för en oerhörd psykisk press. Förhöret varade i två dagar. Det hölls i största hemlighet. Åhörarplatserna upptogs uteslutande av förhörsledare från inrikesministeriet.”