I Prag berättade en man som bodde på samma hotell som delegater från Storbritannien att han också hade varit med vid sammankomsten den dagen. Vad var det som hade fått honom att gå dit? Mannen sade att han, efter att ha fått inbjudan av tio olika förkunnare på gatorna i staden, bara var tvungen att gå. Han var mycket imponerad och ivrig att få lära sig mer. (1 Timoteus 2:3, 4)

Många av dem som var med vid sammankomsten kommer att minnas den av andra orsaker. Kristina, en tjeckisk syster som erbjudit sig att följa med en buss med delegater från utlandet, berättar: ”När vi sade adjö tog en syster mig åt sidan och kramade om mig och sade: ’Jag kände mig så väl omhändertagen! Du kom med mat till oss där vi satt och även vatten att dricka. Hjärtligt tack för din självuppoffrande kärlek.’” Det hon avsåg var hur de delegater som kommit från utlandet fick sin lunch. En broder sade: ”Det var ett arbete som vi inte hade någon tidigare erfarenhet av. Vi skulle dela ut mat till närmare 6 500 varje dag. Det var rörande att se hur många, också barn, ville vara med och hjälpa till.”

En broder som arbetade vid avdelningen Presstjänst vid sammankomsten i Prag berättar: ”På söndag förmiddag fick vi besök av den polisman som hade befälet över de poliser som var förordnade att tjänstgöra vid sammankomsten. Han hade lagt märke till att allt gick lugnt och fridfullt till och sade att han inte hade något att göra. Han berättade också att några av dem som bodde i grannskapet hade frågat honom vad det var för slags sammankomst. När han nämnde Jehovas vittnen visade de vanligtvis sitt ogillande, men då brukade han säga till dem: ’Om människor uppförde sig hälften så bra som Jehovas vittnen, skulle vi inte behöva ha några poliser över huvud taget.’”

Vid sammankomsten i Prag framfördes alla tal på tjeckiska, engelska och ryska.

De hölls under juli och augusti 2006 i Prag, Tjeckiens huvudstad;