När Jehova lärde monarker en läxa

”Alla hans gärningar är sanning och hans vägar kännetecknas av rättvisa, och ... dem som vandrar i stolthet är han i stånd att förödmjuka.” — DANIEL 4:34, NW.

1. Vilken egenskap hos Jehova riktar Elihu uppmärksamheten på?

”SE! GUD själv handlar upphöjt med sin kraft; vem är en undervisare som han?” Dessa ord av Elihu till den lidande Job riktar uppmärksamheten på en av Skaparens, Jehova Guds, unika egenskaper. Ingen kan jämföras med honom i fråga om att undervisa eller lära andra. — Job 36:22, NW.

2, 3. a) Bland annat vilken läxa har Jehova funnit det nödvändigt att lära människor? b) Vilken härskare på Mose tid måste Jehova lära denna läxa, och hur? c) Hur många gånger nämner Gud i sitt ord sitt uppsåt att lära människor denna läxa?

² Gud har bland annat måst lära människor och nationer deras rätta förhållande till honom. Detta understryks av psalmisten Davids ord i Psalm 9:20, 21 (NW): ”Så stå då upp, o Jehova! Låt inte en dödlig människa visa sig överlägsen i styrka. Låt nationerna bli dömda inför ditt ansikte. Så sätt då skräck i dem, o Jehova, för att nationerna må veta att de bara är dödliga människor.”

³ Farao på Mose tid var bland de av jordens härskare som Jehova Gud fann det nödvändigt att lära denna läxa. Gud gjorde detta genom de plågor som han sände över egyptierna. Dessutom sade Jehova till denne stolte Farao: ”Nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” (2 Moseboken 9:16, NW) Från 2 Moseboken 6:7 (NW) till Joel 3:17 (NW) säger Jehova dessutom mer än 70 gånger i sitt ord att han skall utföra liknande väldiga gärningar för att monarker, folk och nationer skall komma att inse att han är Jehova, den Högste över hela jorden.

4. Vilka tre härskare blev undervisade av Jehova på Daniels tid, och hur?

⁴ I Daniels bok finns några talande exempel nedtecknade, som visar hur Jehova undervisade monarker. Dessa härskare var Nebukadnessar, Belsassar och Darius. När undervisade han dem? Mest sannolikt mellan åren 617 f.v.t. och 535 f.v.t. Och hur då? Genom drömmar och deras uttydning och genom att visa prov på sin makt. Jehova lärde dessa mänskliga härskare att han är universums högste suverän och att de bara var ynkliga människor — en läxa som de nuvarande världshärskarna också kommer att få lära sig.

5. Vilka vittnesmål kan motbevisa deras argument som betvivlar äktheten i Daniels bok?

⁵ Men ifrågasätter inte många moderna kritiker Daniels boks äkthet? En bibelkännare uttryckte det väl, när han bemötte dessa kritiker: ”De underverk den förutsätter och de profetior den bestyrker visar att den måste ha blivit nedtecknad av Daniel, en samtida. Antingen har vi således verkliga underverk och sann profetia, eller också skulle vi inte ha någonting annat än osanning.” (E.B.Pusey: Daniel the Prophet, sidan 75) Ja, gång på gång identifierar skribenten sig själv, till exempel genom att säga: ”Jag själv, Daniel”! (Daniel 8:15; 9:2; 10:2; NW) Var allt detta ett falsarium? Faktum är att författarskapet till Daniels bok inte hade ifrågasatts av vare sig judar eller kristna före början av 1700-talet. Men bibelns egna vittnesmål om Daniels bok väger tyngre än någon modern bibelkännares uppfattning. Vi finner således Daniel omnämnd tre gånger i Hesekiels bok. (Hesekiel 14:14, 20; 28:3) Och det mest avgörande vittnesmålet av alla är Jesu, Guds Sons, ord, så som de finns nedtecknade i Matteus 24:15, 16: ”När ni får se vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen.”a

Nebukadnessar får lära sig vem den sanne Guden är

6. Vad kan ha gett näring åt Babylons kungs stolthet, och vad sade han om sig själv i sina skrifter?

⁶ Som profeten Jesaja visar, var Babylons kungar mycket stolta män. (Jesaja 14:4—23) Nebukadnessar var också en mycket religiös man. I sina skrifter talade han om ”sina byggnadsprojekt och sin uppmärksamhet åt Babyloniens gudar”. Det steg utan tvivel Nebukadnessar åt huvudet att han lyckades inta Jerusalem och hela Judeen, när Sanherib hade misslyckats så fullständigt i sitt försök att göra detta.

7. Vilken erfarenhet som finns nedtecknad i kapitel 1 i Daniels bok borde ha lärt Nebukadnessar att respektera hebréernas Gud?

⁷ När Daniel och dennes tre hebreiska kamrater hade inställt sig inför Nebukadnessar, fick denne verkligen orsak att respektera deras Gud, för ”beträffande varje fråga om vishet och förstånd, som kungen sökte svar på från dem, kom han också att finna dem tio gånger bättre än alla de magiutövande präster och besvärjare som var i hela hans kungarike”. Ja, de visa män som hade Jehova som sin Gud var vida överlägsna alla dem som tillbad andra gudar. Nebukadnessar kunde inte ha underlåtit att lägga märke till detta faktum. — Daniel 1:20, NW.

8. Hur avslöjade Jehova att Babylons visa män inte hade någon speciell kunskap?

⁸ Jehova hade mer att lära kung Nebukadnessar. Nästa lärdom finns nedtecknad i kapitel 2 i Daniel. Gud lät kungen få en skrämmande dröm och fick honom sedan att glömma den. Denna dröm oroade storligen Babylons monark, och han kallade på alla sina visa män för att de skulle berätta drömmen och dess uttydning för honom. De kunde naturligtvis inte uppenbara drömmen och ännu mindre dess uttydning, vilket utgjorde ett tyst medgivande om att de inte hade någon speciell kunskap. Detta gjorde kungen så rasande att han befallde att de alla skulle avrättas. När Daniel och hans kamrater fick höra om kungens befallning, bad Daniel om att få lite tid, vilket han också fick. Därefter bad Daniel och hans tre kamrater innerligt till Jehova om denna sak, vilket ledde till att han uppenbarade drömmen och dess innebörd för Daniel. — Daniel 2:16—20.

9. a) Endast vem kunde uttyda Nebukadnessars dröm, och vilken uttydning gav han? b) Vilken slutsats kom kungen till som en följd av detta?

⁹ När Daniel fördes inför kung Nebukadnessar, frågade denne honom: ”Är du kompetent nog att bekantgöra för mig drömmen som jag såg och dess uttydning?” Sedan Daniel hade påmint den stolte monarken om att hans visa män var ur stånd att tala om drömmens hemlighet och dess uttydning för honom, sade han: ”Men det finns en Gud i himlarna som är en Uppenbarare av hemligheter, och han har bekantgjort för kung Nebukadnessar vad som skall ske i dagarnas slutskede.” Därefter berättade Daniel för kungen om den jättestora bildstod, som kungen hade drömt om, och vad den betydde. Kungen blev så imponerad att han förklarade: ”I sanning, er Gud är en gudars Gud och en kungars Herre och en Uppenbarare av hemligheter, eftersom du var i stånd att uppenbara denna hemlighet.” Jehova lärde således kung Nebukadnessar att han är den ende sanne Guden. — Daniel 2:26, 28, 47, NW.

10, 11. a) Vad gjorde kung Nebukadnessar i sin stora stolthet, och vilken befallning gav han i samband därmed? b) Vilken stridsfråga väckte de tre hebréerna genom att vägra att lyda kungens befallning, och med vilket resultat?

¹⁰ Även om kung Nebukadnessar utan tvivel var imponerad av kunskapen och visheten hos hebréernas Gud, hade han fortfarande mycket kvar att lära. I sin stolthet lät han ställa upp en stor bildstod av guld på Duraslätten. Bildstoden var 60 alnar hög och 6 alnar bred, vilket påminner oss om talet 666, som är kännetecknet på Satans ”vilddjur”, omnämnt i Uppenbarelseboken 13:18. (Eftersom en aln är närmare 0,5 meter, var bildstoden närmare 30 meter hög och närmare 3 meter bred.) Kungen befallde alla ämbetsmännen i sitt rike att ”komma till invigningen” av bildstoden och befallde att när en orkester spelade, så skulle alla falla ner och tillbe bildstoden. Några avundsjuka kaldeiska ämbetsmän, som lade märke till att de tre hebréerna som då var närvarande inte tog del i ceremonin, rapporterade detta för kungen. — Daniel 3:1, 2.

¹¹ Detta var en synnerligen allvarlig sak för Nebukadnessar, eftersom han en gång hade skrutit och sagt att han var ”den som lade vördnad för de stora gudarna i folkets mun”. Det var således en stor förolämpning både mot Nebukadnessars kungliga majestät och mot hans religiösa iver. Rasande och ursinnig gav den stolte monarken de tre hebréerna ännu ett tillfälle, men denna gång med detta ultimatum: ”Om ni inte tillber, kommer ni i samma ögonblick att kastas i den brinnande eldsugnen. Och vem är den gud som kan rädda er ur mina händer?” Ja, Nebukadnessar måste få upptäcka att deras Gud verkligen kunde befria sina tjänare ur en ynklig monarks hand och att det inte finns någon annan gud som kan befria likt hebréernas Gud. — Daniel 3:15, NW.

Drömmen om trädet

12, 13. a) Hur uttydde Daniel Nebukadnessars dröm om trädet? b) Hur visade Nebukadnessar att uttydningen av drömmen inte hade fått honom att nyktra till?

¹² Hur skulle det ha påverkat dig om du fått lära dig dessa läxor? Dessa tre läxor räckte tydligen inte för att få kung Nebukadnessar att veta sin plats. Jehova måste därför lära honom ännu en läxa. Återigen gällde det en dröm, och inte heller nu kunde någon av Babylons visa män uttyda den. Till slut kallade man på Daniel, som kunde tala om drömmens innebörd för kungen, nämligen att han under sju år skulle få leva likt ”fältets djur” (NW), varefter han skulle få tillbaka sin mentala hälsa. — Daniel 3:31—4:34.

¹³ Det som följde visar tydligt att drömmen inte lyckades få Nebukadnessar att nyktra till. Omkring ett år senare, när kungen gick omkring i sitt kungliga palats, skröt han således stolt: ”Är inte detta det stora Babylon som jag själv har byggt till kungligt hus genom min makts styrka och till mitt majestäts värdighet?” Vilken inbilskhet! Och så hände sig att det just i det ögonblicket hördes en röst från himmelen, som talade om för den högmodige härskaren att hans rike skulle tas ifrån honom och att han skulle få bo hos fältets djur under sju tider, tills han insåg ”att den Högste är Härskare i mänsklighetens kungarike”. — Daniel 4:27—29, NW.

14. Hur uppfylldes drömmen om trädet, och med vilket resultat för Nebukadnessar?

¹⁴ När Nebukadnessar hade levt likt ett djur i dessa sju tider eller år, gav Jehova honom hans förstånd tillbaka, och han måste medge att ingen kan hejda den Högstes hand eller säga till honom: ”Vad har du gjort?” (NW) Och inte nog med det — den babyloniske härskaren visade också att han hade lärt sig sin läxa genom att säga: ”Nu lovprisar jag, Nebukadnessar, och upphöjer och förhärligar himlarnas Kung, därför att alla hans gärningar är sanning och hans vägar kännetecknas av rättvisa, och därför att dem som vandrar i stolthet” — som kungen hade gjort — ”är han i stånd att förödmjuka.” (NW) Är det inte så att alla dessa vittnesbörd om hur Jehova gång på gång avgjorde stridsfrågan om suveräniteten talar kraftigt för att dessa berättelser inte är någon persons fantasifoster, utan att de är ett verk av en skribent som har inspirerats av Gud till att nedteckna verklig historia? — Daniel 4:32, 34.

Belsassar ser handskriften på väggen

15. Hur visade Belsassar förakt för den sanne Guden, Jehova?

¹⁵ En annan monark som Jehova fick tillfälle att undervisa var Belsassar. Han var son till och medregent med kung Nabonid, som var efterträdare till Nebukadnessar. Vid en stor bankett var Belsassar dumdristig nog att befalla att de kärl av guld som hans morfar hade tagit från Jehovas tempel i Jerusalem skulle föras in, så att han, hans stormän, hans hustrur och hans konkubiner skulle kunna dricka ur dem. De drack således vin, ”och de lovprisade gudarna av guld och av silver, koppar, järn, trä och sten”. — Daniel 5:3, 4, NW.

16, 17. a) Hur ingöt Jehova fruktan i Belsassar? b) Vilken uttydning gav Daniel av handskriften på väggen, och hur gick den i uppfyllelse?

¹⁶ Guds tid var nu inne att göra slut på Babylons styre. Därför lät han en besynnerlig handskrift visa sig på väggen. Detta underverk gjorde kungen så nervös att han genast kallade på alla sina visa män för att uttyda den, men det var ingen av dem som kunde det. Då påminde hans mor honom om att Daniel, som hade uttytt Nebukadnessars drömmar, skulle kunna uttyda handskriften. (Daniel 5:10—12) När Daniel blev ditkallad och tillfrågad om han kunde göra detta, påminde han monarken om hur Gud hade förödmjukat hans stolte morfar för att denne skulle inse att ”den högste Guden är Härskare i mänsklighetens kungarike”. — Daniel 5:20, 21, NW.

¹⁷ Daniel sade vidare till Belsassar: ”Den Gud, i vars hand din andedräkt är och som alla dina vägar tillhör, har du inte förhärligat.” (Daniel 5:23, NW) Handskriften underrättade således den babyloniske härskaren om att hans kungadömes dagar hade nått sitt slut, att han hade blivit vägd och befunnen för lätt och att hans kungarike skulle ges åt mederna och perserna. Och just den natten, efter det att Jehova hade lärt Belsassar, den kaldeiske kungen, denna välbehövliga läxa, dödades denne högmodige monark. — Daniel 5:30.

18. Hur kommer Jehova att lära världens härskare i våra dagar liknande läxor angående sin suveränitet och förmåga att frälsa?

¹⁸ Precis som Jehova lärde de stolta monarkerna Nebukadnessar och Belsassar läxor om sin suveränitet och förmåga att rädda, så kommer han att vid Harmageddon låta alla jordens härskare få inse att han är den högste härskaren, den allsmäktige universelle Suveränen. Ditt liv kommer att påverkas. Hur då? Eftersom Jehova då också kommer att befria sina trogna tjänare, precis som han befriade de tre hebréerna ur den brinnande ugnen. — Daniel 3:26—30.

Darius får lära sig hur Jehova har förmåga att rädda

19, 20. Genom vilken händelse i Daniels liv fick Darius undervisning om Jehovas förmåga att frälsa?

¹⁹ Daniels sjätte kapitel berättar om ett annat tillfälle då Jehova lärde en monark, Darius, en läxa — en läxa om Guds förmåga att rädda. Till följd av en konspiration hade kungen, mycket mot sin vilja, låtit kasta Daniel i en grop med lejon. Denne monark hade inte stolt satt sig upp emot den sanne Guden. Det är intressant att lägga märke till att även om Darius försäkrade Daniel om att dennes Gud skulle befria honom, så verkade det faktiskt som om han ändå inte riktigt trodde på det. Varför skulle han annars ha tillbringat en sömnlös natt och oroat sig ända till gryningen, då han skyndade till lejongropen? Och då ropade han: ”O Daniel, den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du beständigt tjänar, varit i stånd att rädda dig från lejonen?” — Daniel 6:18—20, NW.

²⁰ Ja, Gud hade varit i stånd att skydda Daniel. Kung Darius var så glad att han utfärdade följande påbud: ”I varje herradöme i mitt kungarike skall människor bäva och frukta inför Daniels Gud. Ty han är den levande Guden och den som består till obestämda tider, och hans kungarike är ett kungarike som inte kommer att fördärvas. ... Han räddar och befriar och utför tecken och under i himlarna och på jorden, ty han har räddat Daniel från lejonens tass.” — Daniel 6:26, 27, NW.

21. a) Vad innehåller de sex första kapitlen i Daniels bok talande exempel på? b) Hur bör redogörelsen om dessa ting påverka oss?

²¹ De sex första kapitlen i Daniels bok ger oss verkligen talande exempel på hur Jehova på grund av sin nitälskan — ja, svartsjuka — för sitt namn har lärt mäktiga monarker i denna världen att han verkligen är den Allsmäktige, den universelle Suveränen, som kan förödmjuka stolta härskare, samtidigt som han befriar sina lojala tjänare. Dessa berättelser bör ingjuta i oss en hälsosam fruktan för Gud och respekt för Jehovas allmakt och suveränitet. Samtidigt är denna inspirerade redogörelse synnerligen trosstärkande, eftersom den ger utomordentliga exempel på hur Jehova Guds tjänare har visat stor tro och stort mod, som följande artikel tydligt skall visa.

[Fotnot]

Jehova belönar tro och mod

”Vår Gud som vi tjänar [är] i stånd att rädda oss. Ur den brinnande eldsugnen och ur din hand, o kung, kommer han att rädda oss.” — DANIEL 3:17, NW.

1. Vilken lärdom betonades i föregående artikel, och varför kan det vara bra att återigen granska dessa händelser?

JEHOVA GUD, universums suverän, har lärt världshärskare viktiga läxor om sin överhöghet. I föregående artikel såg vi hur de händelser som finns nedtecknade i de sex första kapitlen i Daniels bok visade detta. I överensstämmelse med aposteln Paulus’ inspirerade råd kan vi nu återigen granska dessa berättelser för att se vad vi kan lära oss av dem: ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” — Romarna 15:4.

2, 3. Bland andra vilka blev tillfångatagna av kung Nebukadnessar, och vilka slutsatser kan vi dra av innebörden i deras namn?

² År 617 f.v.t., under Jojakins, kung Jojakims sons, korta regering, befallde kung Nebukadnessar att några av de finaste och visaste judiska ynglingarna skulle föras till Babylon. Bland dessa var Daniel, Hananja, Misael och Asarja. — Daniel 1:3, 4, 6.

³ Av innebörden i dessa fyra hebreiska ynglingars namn att döma står det helt klart att de, trots de onda förhållanden som då rådde i Juda, hade gudfruktiga föräldrar. ”Daniel” betyder ”Gud är min domare”. Hananjas namn betyder ”Jehova har visat ynnest; Jehova har varit nådig”. Misaels namn kan betyda ”Vem är lik Gud?” eller ”Vem tillhör Gud?” Och Asarjas namn betyder ”Jehova har hjälpt”. Utan tvivel var själva deras namn en sporre för dem att vara trogna mot den ende sanne Guden. I stället för att använda dessa namn kallade kaldéerna de fyra hebreiska ynglingarna Beltesassar, Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Eftersom de var slavar åt en främmande makt, hade de naturligtvis ingenting att säga till om, när det gällde vilka namn som de som hade tagit dem till fånga använde med avseende på dem. — Daniel 1:7.

Tro och mod satta på prov

4. Vad visar att Jehova ville att hans folk skulle ta hans lagar om rena och orena djur på allvar?

⁴ De fyra hebréernas gudfruktiga föräldrar gav dem inte bara en god start i livet genom de namn de gav dem, utan de måste också ha uppfostrat dem strängt enligt Mose lag, inbegripet dess kostföreskrifter. Jehova Gud ansåg att dessa var så viktiga att han efter det att han hade räknat upp många liknande förbud förklarade: ”Ni skall visa er vara heliga, därför att jag är helig.” — 3 Moseboken 11:44, 45, NW.

5. Hur sattes de fyra hebreiska ynglingarnas fina fostran på prov?

⁵ Dessa fyra hebreiska ynglingars fina uppfostran sattes snart på prov. Hur då? Jo, genom att det blev bestämt att de skulle få ”en daglig tilldelning av kungens delikatesser och av det vin som han drack”. (Daniel 1:5, NW) De visste att vissa födoämnen, som köttet av grisar, kaniner och harar, liksom ostron och ålar, var bland de ting som var förbjudna i Mose lag. Det var också tveksamt om de i det babyloniska hovet kunde äta sådant kött som var tillåtet enligt lagen, eftersom de inte kunde få reda på om blodet hade fått rinna av på rätt sätt eller ej. Dessutom kunde sådant kött mycket väl ha blivit besmittat genom hedniska ritualer. — 3 Moseboken 3:16, 17.

6. Hur reagerade de fyra hebréerna för provet?

⁶ Vad kunde då de fyra hebréerna göra? Vi läser att Daniel — och säkert också de andra tre — beslöt i sitt hjärta att inte ”förorena sig” (NW) med sådana födoämnen. Därför ”anhöll” han ”gång på gång” (NW) om att få vanliga grönsaker i stället för kungens delikatesser och att få vatten i stället för vin. De hade aldrig en tanke på vad som smakade bäst. Det krävdes verkligen tro och mod att driva denna sak. Men eftersom Jehova var intresserad av dessa fyra ynglingar, såg han till att ”överste hovfunktionären” (NW) var välvilligt stämd mot Daniel. Men av fruktan för den verkan som en sådan kost skulle kunna få på Daniels hälsa var denne ämbetsman rädd för att bevilja Daniels begäran. Daniel bad därför att de skulle få lov att pröva denna kost i tio dagar. Han var övertygad om att lydnad för Guds lag inte bara skulle ge honom ett gott samvete, utan också skulle visa sig vara bra för hans hälsa. De fyra hebréerna fick utan tvivel utstå mycket hån och löje på grund av sin ståndpunkt. — Daniel 1:8—14; Jesaja 48:17, 18.

7. Hur belönades dessa hebreiska ynglingar för sin modiga ståndpunkt?

⁷ Det hade krävts både tro och mod av de fyra hebréerna att göra sak av sin mat. Men hur belönade blev de inte för att de gjorde detta, eftersom de vid slutet av de tio dagarna såg bättre och friskare ut än någon av de andra! Jehova gav dem också kunskap, insikt och vishet, så att kungen, när de vid slutet av sin treåriga utbildningsperiod inställde sig inför honom, fann dem ”tio gånger bättre än alla de magiutövande präster och besvärjare som var i hela hans kungarike”. — Daniel 1:20, NW.

8. Vilken lärdom kan Jehovas tjänare i våra dagar hämta av detta?

⁸ Det finns en lärdom i detta för alla Jehova Guds tjänare i våra dagar. Dessa hebreiska ynglingar skulle kunna ha resonerat som så att kostrestriktionerna i den mosaiska lagen inte var så viktiga, åtminstone inte i jämförelse med de tio budorden eller lagarna om offer eller årliga högtider. Men dessa lojala hebréer var intresserade av att leva efter alla delar av Guds lag. Detta påminner oss om den princip som Jesus uttalade, så som den finns nedtecknad i Lukas 16:10: ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket.” — Jämför Matteus 23:23.

9. Hur har somliga vittnen visat ett liknande mod i våra dagar?

⁹ Jehovas vittnen visar många gånger en liknande tro och ett liknande mod, till exempel när det gäller att be sin arbetsgivare om att få bli ledig för att vara med vid en områdessammankomst. Och gång på gång görs det undantag i deras fall. Vittnen som har önskat få träda in i pionjärernas led eller som har önskat få bli hjälppionjärer har legat på med sin önskan att få deltidsarbete, och gång på gång har det hänt att de har beviljats detta privilegium.

10. Vilken lärdom kan föräldrar som är vittnen hämta av allt detta?

¹⁰ Vilken fin lärdom kan inte gudfruktiga föräldrar i våra dagar hämta av den fostran som de fyra hebreiska ynglingarna måste ha fått! När barnens andliga intressen verkligen ligger kristna föräldrar varmt om hjärtat, kommer de att sätta dessa intressen främst i sitt eget liv i överensstämmelse med Matteus 6:33. De kan då förvänta att deras barn kommer att kunna motstå frestelser och påtryckningar från kamrater och lärare att fira födelsedagar eller högtider eller att på annat sätt överträda bibliska principer. Dessa gudfruktiga föräldrar bevisar därigenom att det som står i Ordspråksboken 22:6 är sant.

Oförskräckt uttydning av Nebukadnessars dröm

11. Hur kan vi i våra dagar följa Daniels och hans tre vänners exempel?

¹¹ Daniels andra kapitel ger oss ännu ett exempel på tro och mod. Greps Daniel och hans tre kamrater av panik, när Daniel fick höra talas om kungens påbud att tillintetgöra alla Babylons visa män, därför att dessa inte kunde relatera kungens dröm för honom och förklara dess innebörd? Absolut inte! Med enastående tro på att Jehova skulle ge honom de upplysningar som kungen önskade trädde Daniel i stället fram inför monarken och bad om att få tid att komma med svaret. Denna begäran beviljades. Därefter bad Daniel och hans tre vänner innerligt till Jehova om denna sak, och Jehova belönade deras tro och gav de upplysningar som behövdes. Därefter tackade Daniel Jehova innerligt i bön. (Daniel 2:23) Och när Daniel skulle uttyda drömmen i Daniel, kapitel 4, för kung Nebukadnessar, måste han tala om för denne att han skulle få tillbringa sju år av sitt liv som ett djur och leva tillsammans med vilda djur. Detta krävde en tro och ett mod av det slag som Guds folk i våra dagar också måste visa, när de förkunnar det kraftfulla budskapet om Guds hämnd mot Satans värld.

Att dämpa eldens kraft

12, 13. Vilken prövning som Daniels tre vänner ställdes inför kan vi läsa om i kapitel 3 i Daniels bok?

¹² Kapitel 3 i Daniels bok innehåller ett av de mest enastående exemplen i bibeln på hur Jehova har belönat sina tjänares tro och mod, eftersom det där berättas om hur han belönade den fantastiska tro och det fantastiska mod som tre hebreiska tjänare visade. Föreställ dig scenen. Alla Babylons höga ämbetsmän är församlade på Duraslätten. Framför dem står en guldbildstod som är närmare 30 meter hög och 3 meter bred. För att vädja till deras känslor har kungen en orkester till hands. Vid musikens ljud skall de församlade ”falla ner och tillbe den bildstod av guld som kung Nebukadnessar har ställt upp. Och vemhelst som inte faller ner och tillber kommer i samma ögonblick att kastas i den brinnande eldsugnen.” — Daniel 3:5, 6, NW.

¹³ Det råder inget tvivel om saken: Det krävde stor tro och stort mod att vägra att lyda denna befallning. Men att de hade varit trogna ”i det minsta” hade förberett dem att också vara trogna ”i mycket”. Det förhållandet att deras ståndpunkt skulle kunna sätta andra judar i fara hörde inte till saken. De skulle inte böja sig ner och tillbe bildstoden. Några av deras avundsjuka kamrater lade märke till deras uppenbara vägran att göra detta, och de skyndade sig att rapportera detta för kungen.

14. Hur reagerade Nebukadnessar för deras vägran att böja sig ner, och hur besvarade de hans ultimatum?

¹⁴ I ”raseri och förgrymmelse” befallde Nebukadnessar att de tre hebréerna skulle föras till honom. Hans fråga: ”Är det verkligen så?” visar att det var ofattbart för honom att de skulle vägra att böja sig ner och tillbe guldbildstoden. Han var villig att ge dem en ny chans, men om de fortfarande vägrade, skulle de kastas i den brinnande eldsugnen. ”Och”, sade Babylons högmodige monark, ”vem är den gud som kan rädda er ur mina händer?” Med verkligt mod och verklig tro på Jehova svarade de tre hebréerna kungen respektfullt: ”Vi är inte tvungna att till svar säga dig ett ord i detta avseende. Om det skulle vara så, är vår Gud som vi tjänar i stånd att rädda oss. Ur den brinnande eldsugnen ..., o kung, kommer han att rädda oss. Men om inte, må det bli känt för dig, o kung, att dina gudar tjänar vi inte, och den bildstod av guld som du har ställt upp kommer vi inte att tillbe.” — Daniel 3:13—18, NW.

15. Vilken åtgärd vidtog Nebukadnessar?

¹⁵ Om Nebukadnessar hade varit arg tidigare, så var han rasande nu, för vi läser att ”själva hans ansiktsuttryck förändrades gentemot” de tre hebréerna. (Daniel 3:19, NW) Hans befallning att hetta upp ugnen sju gånger mer än vanligt visar hur rasande han var. Därefter tog vissa starka män i hans här de tre hebréerna och kastade dem i den brinnande eldsugnen. Flammorna var så stora att de dödade de män som utförde denna uppgift.

16. Hur belönades dessa tre hebréers tro?

¹⁶ Men hur överraskad blev inte kungen, när han fick se inte bara tre, utan fyra män oskadda gå fritt omkring mitt i elden! När kungen uppmanade de tre hebréerna att komma ut, fann han att inte ett enda hårstrå på deras huvuden hade blivit svett och att deras kläder inte ens luktade rök. Hur storslaget hade inte Jehova belönat deras tro och mod! Det var utan tvivel deras exempel som aposteln Paulus hade i tankarna, när han bland den stora skyn av vittnen räknade upp dem som ”dämpade eldens kraft”. (Hebréerna 11:34) Vilket utmärkt föredöme har de inte alltsedan dess varit för alla Jehovas tjänare!

17. Vilka liknande goda exempel har vi i våra dagar?

¹⁷ I våra dagar ställs Jehovas tjänare inte inför hotet om en bokstavlig eldsugn. Men väldigt många har fått sin ostrafflighet hårt prövad när det gällt att visa vördnad för nationella symboler. Andra har fått sin lojalitet prövad, när det gällt att köpa politiska partikort eller göra militärtjänst. Jehova har uppehållit alla sådana personer och satt dem i stånd att med framgång möta utmaningen mot sin ostrafflighet och på så sätt bevisa att djävulen är en lögnare och att Jehova är den sanne Guden.

Ännu ett exempel på tro och mod

18. Hur visade Belsassar förakt för Jehova, judarnas Gud, så som det finns berättat i Daniel, kapitel 5, verserna 3, 4?

¹⁸ Ännu ett exempel på tro och mod finns nedtecknat i kapitel 5 i Daniels bok. Tillsammans med tusen av sina stormän och sina konkubiner och bihustrur hade Belsassar, Babylons kung, en överdådig och vanhelgande fest. Plötsligt visade sig en märklig handskrift på väggen. Detta gjorde kungen så nervös att hans höftleder blev lösa och hans knän skakade. Eftersom ingen av Babylons visa män kunde ge någon uttydning, kallade man återigen på Daniel, den sanne Gudens tjänare.

19. Vad var så enastående, när Daniel uttydde handskriften på väggen?

¹⁹ Att stå där helt ensam i denna praktfulla och fientliga miljö skrämde inte Daniel och fick honom inte heller att mildra sitt budskap eller förlora stridsfrågan ur sikte. Lugn och samlad och med ett tydligt tal och vårdat språk avgav han ett vittnesbörd om sin Gud. Daniel nöjde sig inte med att bara uttyda handskriften, utan påminde också kungen om att Jehova Gud hade ödmjukat hans morfar genom att låta honom leva som ett vilt djur, tills han kom att inse att den högste Guden är härskare i mänsklighetens kungarike. Daniel sade till Belsassar att fastän denne visste allt detta, så hade han inte ödmjukat sig, utan hade i stället vanhelgat kärlen från Jehovas tempel och prisat gudar av guld, silver, koppar, järn, trä och sten, vilka varken såg, hörde eller visste någonting. Men den Gud som alla hans vägar tillhörde förhärligade han inte. Därför hade följande påbud gått ut från honom: ”Du har blivit vägd på vågen och har blivit befunnen för lätt. ... [Och] ditt kungarike har blivit delat och givet åt mederna och perserna.” (NW) Ja, än en gång var Daniel ett enastående föredöme i fråga om tro och mod för Guds tjänare i våra dagar. — Daniel 5:22—28.

20. Hur var Daniel ett föredöme i fråga om att visa stor tro också under Darius’ regering?

²⁰ När vi nu har kommit fram till kapitel 6 i Daniels bok, har vi ytterligare ett fint exempel på tro och mod. Kung Darius var nu härskaren och gjorde Daniel till en av de tre förnämsta härskarna i kungariket. Andra, som var avundsjuka på Daniel, övertalade monarken att anta en lag om att ingen under 30 dagar skulle kunna framställa en ”vädjan” (NW) till någon annan än kungen. De insåg att detta var det enda sättet varpå de skulle kunna få en förevändning för en anklagelse mot Daniel, men han brydde sig inte om lagen, utan fortsatte att be i sin ”takkammare” (NW) med sina fönster öppna mot Jerusalem. Eftersom Daniel befanns skyldig till att ha överträtt kungens påbud, överlämnades han till lejongropen i överensstämmelse med det straff som var fastställt i lagen. Återigen belönade Gud Daniel för hans tro och mod. Hur då? Som Hebréerna 11:33 uttrycker det stoppade Jehova till ”gapet på lejon”.

21. Vad bör vara vårt fasta beslut med tanke på de fina föredömen i fråga om tro och mod som finns nedtecknade i de sex första kapitlen i Daniels bok?

²¹ Hur trosstärkande är inte de händelser som det berättas om i kapitel 1—6 i Daniels bok! Hur storslaget belönade inte Jehova Gud dem som visade tro och mod! Å ena sidan skedde detta genom att de blev upphöjda och å andra sidan genom att de fick uppleva att bli befriade genom underverk. Vi kan verkligen hämta tröst och hopp av dessa trogna vittnens erfarenheter, när vi ställs inför prövningar. Ja, det var just därför som dessa ting blev nedtecknade! Må vi därför besluta oss för att bli goda efterliknare av en sådan tro och ett sådant mod. — Romarna 15:4; Hebréerna 6:12.