Kapitel tretton

Två kungar i konflikt

1, 2. Varför bör vi vara intresserade av profetian i kapitel 11 i Daniels bok?

TVÅ rivaliserande kungar är inbegripna i en hård kamp om överhögheten. Under årens lopp får först den ene övertaget, sedan den andre. Ibland är den ene helt dominerande, medan den andre är passiv, och under vissa perioder är det ingen konflikt. Men så blossar plötsligt ännu en strid upp, och konflikten fortsätter. Bland deltagarna i detta drama har varit den syriske kungen Seleukos I Nikator, den egyptiske kungen Ptolemaios Lagos, den syriska prinsessa som senare blev den egyptiska drottningen Kleopatra I, de romerska kejsarna Augustus och Tiberius och drottning Zenobia av Palmyra. Mot slutet av konflikten har också Nazisttyskland, det kommunistiska nationsblocket, det anglo-amerikanska världsväldet, Nationernas förbund och Förenta nationerna varit inblandade. Dramat kommer att sluta med en händelse som ingen av dessa politiska maktfaktorer har kunnat förutse. Jehovas ängel tillkännagav denna spännande profetia för profeten Daniel för omkring 2.500 år sedan. — Daniel, kapitel 11.

² Daniel måste ha varit hänförd, när han fick höra ängeln i detalj berätta för honom om den rivalitet som skulle råda mellan två kommande kungar. Dramat är också av intresse för oss, eftersom maktkampen mellan de två kungarna har pågått ända till vår tid. När vi ser hur historien har bekräftat att den första delen av profetian uppfyllts, stärks vår övertygelse om att den sista delen också kommer att uppfyllas. Att vi ger akt på denna profetia kommer att ge oss en klar uppfattning om var på tidens ström vi befinner oss. Det kommer också att stärka vår beslutsamhet att förbli neutrala i konflikten, medan vi tålmodigt väntar på att Gud skall ingripa till nytta för oss. (Psalm 146:3, 5) Lyssna nu uppmärksamt, när Jehovas ängel talar till Daniel.

MOT GREKLANDS KUNGARIKE

3. Vem var det som ängeln gav stöd ”i medern Darius första år”?

³ ”Jag för min del”, sade ängeln, ”trädde upp i medern Darius första år [539/538 f.v.t.] som ett starkt stöd och som en fästning för honom.” (Daniel 11:1) Darius var inte längre i livet, men ängeln angav hans styre som utgångspunkt för det profetiska budskapet. Det var den kungen som hade befallt att Daniel skulle hämtas upp ur lejongropen. Darius hade också påbjudit att alla hans undersåtar skulle frukta Daniels Gud. (Daniel 6:21–27) Men den som ängeln trädde upp som ett stöd för var inte medern Darius, utan ängelns medförbundne, Mikael — fursten för Daniels folk. (Jämför Daniel 10:12–14.) Guds ängel gav Mikael detta stöd, när denne stred mot Medo-Persiens demonfurste.

4, 5. Vilka var de fyra persiska kungarna som skulle framträda?

⁴ Guds ängel fortsatte: ”Se! Det skall framträda ytterligare tre kungar i Persien, och en fjärde skall hopa större rikedom än alla de andra. Och så snart han har blivit stark genom sin rikedom, kommer han att sätta allt i rörelse mot Greklands kungarike.” (Daniel 11:2) Vilka var dessa persiska härskare?

⁵ De tre första kungarna var Cyrus den store, Kambyses II och Darius I (Hystaspes). Eftersom Bardiya (eller möjligen en magiker vid namn Gaumata som utgav sig för att vara Bardiya) regerade endast sju månader, tog profetian inte hänsyn till hans korta regering. År 490 f.v.t. försökte den tredje kungen, Darius I, erövra Grekland för andra gången. Perserna drevs emellertid på flykten vid Marathon och drog sig tillbaka till Mindre Asien. Darius gjorde noggranna förberedelser för ytterligare ett fälttåg mot Grekland men hann inte genomföra det innan han dog fyra år senare. Det blev hans son och efterträdare, den ”fjärde” kungen, Xerxes I, som fick ta itu med den uppgiften. Han var den kung Ahasveros som gifte sig med Ester. — Ester 1:1; 2:15–17.

6, 7. a) Hur kom den fjärde kungen att ”sätta allt i rörelse mot Greklands kungarike”? b) Vad blev följden av Xerxes fälttåg mot Grekland?

⁶ Xerxes I satte verkligen ”allt i rörelse mot Greklands kungarike”, dvs. de oberoende grekiska staterna som grupp betraktade. I boken The Medes and Persians—Conquerors and Diplomats sägs det: ”Pådriven av ärelystna män vid hovet företog Xerxes ett angrepp till lands och till sjöss.” Den grekiske historikern Herodotos, som levde på 400-talet f.v.t., skriver: ”Av alla härar, som jag känner, var denna den allra största, så att i jämförelse med denna var ... [andra härtåg] en obetydlighet.” I sin skildring säger han att sjöstyrkan ”inalles utgjorde femhundrasjutton tusen sexhundratio man. Fotfolket uppgick till en million sjuhundra tusen man och rytteriet till åttio tusen man. Härtill lägger jag araberna på sina kameler och libyerna på sina vagnar och uppskattar dem till tjugo tusen man. Hela antalet av härarna både till lands och vatten uppgick så till en samlad summa av två millioner trehundrasjutton tusen sexhundratio man.”

⁷ Xerxes I hade inget annat i tankarna än en fullständig seger, när han förde sin väldiga här mot Grekland år 480 f.v.t. Perserna övervann en grekisk förhalningsaktion vid Thermopyle och skövlade Athen. Vid Salamis led de dock ett förkrossande nederlag. Grekerna vann ännu en seger vid Plataiai år 479 f.v.t. Ingen av de sju kungar som efterträdde Xerxes på tronen i perserriket under de 143 följande åren invaderade Grekland. Sedan framträdde en väldig kung i Grekland.

ETT STORT RIKE DELAS I FYRA

8. Vilken ”väldig kung” trädde fram, och hur kom han att ”härska med stor makt”?

⁸ ”En väldig kung skall träda fram och härska med stor makt och göra vad han vill”, sade ängeln. (Daniel 11:3) Den 20-årige Alexander trädde fram som kung av Makedonien år 336 f.v.t. Han blev verkligen ”en väldig kung” — Alexander den store. Han genomförde sin fars, Filip II:s, plan och intog de persiska provinserna i Mellanöstern. Med sin här på 47.000 man gick han över Eufrat och Tigris och skingrade Darius III:s 250.000 soldater vid Gaugamela. Darius flydde och blev senare mördad, och därmed upphörde den persiska dynastin. Grekland blev nu världsvälde, och Alexander härskade ”med stor makt” och gjorde vad han ville.

9, 10. Hur uppfylldes profetian när det gällde att Alexanders rike inte skulle tillfalla hans efterkommande?

⁹ Alexanders herravälde över världen skulle bli kortvarigt, för Guds ängel sade vidare: ”När han har framträtt, skall hans kungarike brytas sönder och delas efter himlens fyra vindar, men det skall inte tillfalla hans efterkommande och inte vara som det herravälde han själv utövade; hans kungarike kommer nämligen att ryckas upp och tillfalla andra än dessa.” (Daniel 11:4) Alexander var inte fullt 33 år, när han plötsligt blev sjuk och dog i Babylon år 323 f.v.t.

¹⁰ Alexanders vidsträckta rike övergick inte till ”hans efterkommande”. Hans bror Filip III Arridaios regerade i mindre än sju år och avrättades på initiativ av Olympias, Alexanders mor, år 317 f.v.t. Alexanders son Alexander IV regerade till år 311 f.v.t., då han mördades av Kassandros, en av sin fars generaler. Alexanders illegitime son, Herakles, försökte regera i sin fars namn, men blev mördad år 309 f.v.t. Därmed var Alexanders kungaätt utslocknad — hans ”herravälde” hade vikit ifrån hans familj.

11. Hur blev Alexanders rike delat ”efter himlens fyra vindar”?

¹¹ Efter Alexanders död delades hans rike ”efter himlens fyra vindar”. Hans många generaler kämpade mot varandra för att få herravälde över olika områden. Den enögde generalen Antigonos I försökte göra sig till härskare över hela Alexanders rike, men han dödades i slaget vid Ipsos i Frygien. År 301 f.v.t. hade fyra av Alexanders generaler vunnit makten över det vidsträckta område som deras ledare hade erövrat. Kassandros härskade över Makedonien och Grekland, Lysimachos över Mindre Asien och Thrakien, Seleukos I Nikator över Mesopotamien och Syrien samt Ptolemaios Lagos över Egypten och Palestina. I enlighet med det profetiska ordet delades Alexanders stora rike i fyra hellenistiska riken.

TVÅ RIVALISERANDE KUNGAR TRÄDER FRAM

12, 13. a) Hur reducerades fyra hellenistiska riken till två? b) Vilken dynasti grundade Seleukos i Syrien?

¹² Kassandros dog några år efter det att han hade kommit till makten, och år 285 f.v.t. satte sig Lysimachos i besittning av den europeiska delen av det grekiska världsväldet. År 281 f.v.t. föll Lysimachos i en strid mot Seleukos I Nikator, vilket gjorde att Seleukos fick makten över större delen av de asiatiska områdena. Antigonos II Gonatas, sonson till en av Alexanders generaler, besteg Makedoniens tron år 276 f.v.t. Med tiden kom Makedonien under Roms herravälde och blev slutligen en romersk provins år 146 f.v.t.

¹³ Av de fyra hellenistiska rikena var det nu bara två som var framträdande — det ena under Seleukos I Nikator och det andra under Ptolemaios Lagos. Seleukos grundade den seleukidiska dynastin i Syrien. Han anlade flera städer, bland annat Antiokia — den nya syriska huvudstaden — och hamnstaden Seleukia. Aposteln Paulus undervisade längre fram i Antiokia, där Jesu efterföljare först kom att kallas kristna. (Apostlagärningarna 11:25, 26; 13:1–4) Seleukos mördades år 281 f.v.t., men hans dynasti härskade till år 64 f.v.t., då den romerske generalen Gnaeus Pompejus gjorde Syrien till en romersk provins.

14. När grundades den ptolemeiska dynastin i Egypten?

¹⁴ Det hellenistiska rike som bestod längst av de fyra var det som styrdes av Ptolemaios Lagos (Ptolemaios I) som antog titeln kung år 305 f.v.t. Den ptolemeiska dynastin som han grundade fortsatte att härska över Egypten tills riket föll för Rom år 30 f.v.t.

15. Vilka två starka kungar trädde fram ur de fyra hellenistiska rikena, och vilken kamp började?

¹⁵ Ur de fyra hellenistiska rikena trädde således två starka kungar fram — Seleukos I Nikator i Syrien och Ptolemaios I i Egypten. Med dessa två kungar började den långa kampen mellan ”Nordens kung” och ”Söderns kung” som beskrivs i kapitel 11 i Daniels bok. Jehovas ängel uppgav inte namnen på kungarna, eftersom dessa två kungars identitet och nationalitet skulle växla under århundradenas gång. Ängeln utelämnade onödiga detaljer och omtalade bara härskare och händelser som har betydelse för konflikten.

KONFLIKTEN BÖRJAR

16. a) Norr och söder om vad befann sig de två kungarna? b) Vilka kungar iklädde sig först rollerna som ”Nordens kung” och ”Söderns kung”?

¹⁶ Lyssna! Jehovas ängel beskriver hur den dramatiska konflikten börjar: ”Söderns kung skall bli stark, ja en av hans [Alexanders] furstar; och han [Nordens kung] skall få övertaget över honom och härska med stor makt, större än dennes härskarmakt.” (Daniel 11:5) Beteckningarna ”Nordens kung” och ”Söderns kung” syftar på kungar norr och söder om Daniels folk, som vid det här laget hade befriats från fångenskapen i Babylon och återvänt till Judas land. Den förste ”Söderns kung” var Ptolemaios I av Egypten. En av Alexanders generaler som fick övertaget över Ptolemaios I och som härskade ”med stor makt” var den syriske kungen Seleukos I Nikator. Han iklädde sig rollen som ”Nordens kung”.

17. Vilket land hade makten över Judas land, när konflikten mellan Nordens kung och Söderns kung började?

¹⁷ När konflikten började, hade Söderns kung makten över Judas land. Från omkring år 320 f.v.t. förmådde Ptolemaios I en del judar att bege sig till Egypten som kolonisatörer. En judisk koloni blomstrade i Alexandria, där Ptolemaios I grundade ett berömt bibliotek. De judar som bodde i Juda fortsatte att lyda under det ptolemeiska Egypten, Söderns kung, till år 198 f.v.t.

18, 19. Hur kom de två rivaliserande kungarna med tiden att träffa ”en överenskommelse”?

¹⁸ Angående de två kungarna profeterade ängeln: ”Sedan det har gått några år allierar de sig med varandra, och dottern till Söderns kung kommer till Nordens kung för att träffa en överenskommelse. Men hon behåller inte sin arms kraft; och han kan inte hålla stånd, inte heller hans arm; och hon blir övergiven, hon själv, och de som förde henne dit och han som gav upphov till hennes födelse och den som gjorde henne stark i de tiderna.” (Daniel 11:6) Hur gick detta i uppfyllelse?

¹⁹ Profetian förbigick Seleukos I Nikators son och efterträdare, Antiochos I, eftersom han inte förde något avgörande krig mot Söderns kung. Men hans efterträdare, Antiochos II, utkämpade ett långvarigt krig mot Ptolemaios II, son till Ptolemaios I. Antiochos II och Ptolemaios II utgjorde nu Nordens kung respektive Söderns kung. Antiochos II var gift med Laodike, och de hade sonen Seleukos II. Ptolemaios II hade en dotter som hette Berenike. År 250 f.v.t. träffade dessa två kungar ”en överenskommelse”. För att betala priset för denna allians skilde sig Antiochos II från sin hustru, Laodike, och gifte sig med Berenike, ”dottern till Söderns kung”. Med Berenike fick han en son som blev arvinge till den syriska tronen i stället för Laodikes söner.

20. a) Hur gick det till att Berenikes ”arm” inte kunde hålla stånd? b) Hur övergavs Berenike, ”de som förde henne dit” och ”den som gjorde henne stark”? c) Vem blev Syriens kung sedan Antiochos II förlorat ”sin arm”, sin kraft?

²⁰ Berenikes ”arm”, hennes uppehållande kraft, var hennes far, Ptolemaios II. När han dog år 246 f.v.t., kunde hon ”inte [behålla] sin arms kraft” hos sin make. Antiochos II försköt henne, gifte om sig med Laodike och bestämde att en av hans och Laodikes söner skulle bli hans efterträdare. På anstiftan av Laodike blev Berenike och hennes son mördade. De tjänare som hade fört Berenike från Egypten till Syrien — ”de som förde henne dit” — gick tydligtvis samma öde till mötes. Laodike förgiftade till och med Antiochos II, och således kunde inte heller ”hans arm”, hans kraft, hålla stånd. Följaktligen dog både Berenikes far — ”han som gav upphov till hennes födelse” — och hennes syriske make — som tillfälligt hade gjort henne ”stark”. Därigenom blev Seleukos II, Laodikes son, kung i Syrien. Hur skulle näste ptolemeiske kung reagera inför allt detta?

EN KUNG HÄMNAS MORDET PÅ SIN SYSTER

21. a) Vem var ”ett skott” från Berenikes ”rötter”, och hur trädde han fram? b) Hur gick Ptolemaios III ”emot Nordens kungs fästning” och fick övertaget över honom?

²¹ ”Ett skott från hennes rötter skall träda fram i hans ställe”, sade ängeln, ”och han skall komma till militärstyrkan och gå emot Nordens kungs fästning, och han skall gå till handling mot dem och få övertaget.” (Daniel 11:7) ”Ett skott” från Berenikes föräldrar, ”hennes rötter”, var hennes bror. När fadern dog, trädde han fram som Söderns kung, den egyptiske faraonen Ptolemaios III. Han gick genast till verket för att hämnas mordet på sin syster. Han drog ut mot den syriske kungen Seleukos II, som Laodike hade anlitat till att mörda Berenike och hennes son, och gick emot ”Nordens kungs fästning”. Ptolemaios III intog den befästa delen av Antiokia och mördade Laodike. Han drog österut genom Nordens kungs område, plundrade Babylonien och ryckte fram ända till Indien.

22. Vad förde Ptolemaios III tillbaka till Egypten, och varför höll han sig under några år ”på avstånd från Nordens kung”?

²² Vad hände sedan? Guds ängel berättar: ”Och även med deras gudar, med deras gjutna bilder, med deras åtråvärda föremål av silver och av guld och med fångar skall han komma till Egypten. Och under några år skall han hålla sig på avstånd från Nordens kung.” (Daniel 11:8) Mer än 200 år tidigare hade perserkungen Kambyses II erövrat Egypten och tagit egyptiska gudar, ”deras gjutna bilder”, med sig hem. När Ptolemaios III plundrade Persiens tidigare huvudstad, Susa, tog han tillbaka dessa gudar och förde dem som ”fångar” till Egypten. Han återförde också som krigsbyte en hel del ”åtråvärda föremål av silver och av guld”. Ptolemaios III tvingades kuva ett uppror hemma i Egypten och höll sig därför ”på avstånd från Nordens kung” och tillfogade honom inte ytterligare skada.

DEN SYRISKE KUNGEN SLÅR TILLBAKA

23. Varför vände Nordens kung ”tillbaka till sin egen jord”, sedan han hade trängt in i Söderns kungs rike?

²³ Hur reagerade Nordens kung? Daniel fick veta: ”Denne kommer att tränga in i Söderns kungs rike, men vänder sedan tillbaka till sin egen jord.” (Daniel 11:9) Nordens kung — den syriske kungen Seleukos II — gick till motattack. Han trängde in i den egyptiske Söderns kungs ”rike”, hans område, men blev slagen. Med endast en liten återstod av sin här vände Seleukos II ”tillbaka till sin egen jord”. Han drog sig tillbaka till den syriska huvudstaden, Antiokia, omkring år 242 f.v.t. När han dog, efterträddes han av sin son Seleukos III.

24. a) Vad hände med Seleukos III? b) Hur kom den syriske kungen Antiochos III att ”svämma över och tränga igenom” Söderns kungs område?

²⁴ Vad förutsade ängeln om den syriske kungen Seleukos II:s avkomlingar? Daniel fick veta: ”Hans söner rustar sig och församlar en hop av stora militärstyrkor. Och han skall rycka fram och svämma över och tränga igenom. Men han vänder tillbaka, och han rustar sig och drar fram ända till sin fästning.” (Daniel 11:10) Seleukos III:s regering slutade med att han mördades efter mindre än tre år. Hans bror, Antiochos III, efterträdde honom på Syriens tron. Denne son till Seleukos II samlade en stor här för att gå till angrepp mot Söderns kung, som då var Ptolemaios IV. Den nye syriske Nordens kung stred framgångsrikt mot Egypten och tog tillbaka hamnstaden Seleukia, provinsen Koilesyrien, städerna Tyros och Ptolemais och närliggande städer. En här som kung Ptolemaios IV sände emot honom jagade han på flykten och intog många städer i Juda. På våren år 217 f.v.t. lämnade Antiochos III Ptolemais och drog norrut, ”ända till sin fästning” i Syrien. Men en förändring var nära förestående.

BLADET VÄNDER SIG

25. Var möttes Ptolemaios IV och Antiochos III i strid, och vad gavs i den egyptiske Söderns kungs hand?

²⁵ I likhet med Daniel lyssnar vi förväntansfullt när Jehovas ängel fortsätter: ”Söderns kung uppfylls av bitter vrede och drar ut och strider mot honom, det vill säga mot Nordens kung; och denne ställer upp en stor hop, men den hopen blir given i den andres hand.” (Daniel 11:11) Med 75.000 soldater ryckte Söderns kung, Ptolemaios IV, norrut mot fienden. Nordens kung, Antiochos III, hade bådat upp ”en stor hop” på 68.000 man som ställdes upp mot Söderns kung. Men ”hopen” blev given ”i den andres [Söderns kungs] hand” i slaget vid kuststaden Rafia, inte långt från Egyptens gräns.

26. a) Vilken ”hop” fördes bort av Söderns kung i slaget vid Rafia, och vad var villkoren i det fredsavtal som ingicks där? b) Varför kan det sägas att Ptolemaios IV inte utnyttjade ”sin starka ställning”? c) Vem blev näste Söderns kung?

²⁶ Profetian säger vidare: ”Och hopen förs bort. Hans hjärta upphöjer sig, och han får tiotusenden att falla; men han utnyttjar inte sin starka ställning.” (Daniel 11:12) Ptolemaios IV, Söderns kung, ”förde bort”, dödade, 10.000 syriska fotsoldater och 300 ryttare och tog 4.000 till fånga. Kungarna ingick sedan ett fredsavtal, enligt vilket Antiochos III fick behålla sin syriska hamnstad Seleukia men förlorade Fenicien och Koilesyrien. Denna seger fick den egyptiske Söderns kungs ”hjärta” att ”upphöja sig”, i synnerhet mot Jehova. Juda fortsatte att lyda under Ptolemaios IV. Men han utnyttjade inte ”sin starka ställning” genom att följa upp sin seger över den syriske Nordens kung. I stället började han leva ett utsvävande liv, och hans femårige son, Ptolemaios V, blev näste Söderns kung flera år innan Antiochos III dog.

”DEN STORE” ÅTERKOMMER

27. Hur återvände Nordens kung ”efter några tiders ... förlopp” för att ta tillbaka områden från Egypten?

²⁷ På grund av alla sina bedrifter kom Antiochos III att kallas Antiochos den store. Ängeln sade om honom: ”Nordens kung skall återvända och ställa upp en hop större än den första; och efter några tiders, några års, förlopp rycker han fram med en stor militärstyrka och med en stor mängd egendom.” (Daniel 11:13) Dessa ”tider” omfattade 16 år, eller mer, från egyptiernas seger över syrierna vid Rafia. När den unge Ptolemaios V hade blivit Söderns kung, drog Antiochos III ut med ”en hop större än den första” för att ta tillbaka de områden som han hade förlorat till den egyptiske Söderns kung. För att nå sitt mål allierade han sig med Filip V, Makedoniens kung.

28. Vilka problem hade den unge Söderns kung?

²⁸ Söderns kung hade också problem inom sitt rike. ”I de tiderna skall det vara många som sätter sig upp mot Söderns kung”, sade ängeln. (Daniel 11:14a) Det var verkligen många som satte sig ”upp mot Söderns kung”. Förutom att den unge Söderns kung hotades av Antiochos III:s och hans makedoniske bundsförvants styrkor, hade han problem i sitt hemland, Egypten. Hans förmyndare, Agathokles, som regerade i hans namn, uppträdde övermodigt mot egyptierna, vilket ledde till att många gjorde uppror. Ängeln sade vidare: ”Och rövarsönerna i ditt folk skall ryckas med i ett försök att få en syn att bli verklighet; men de kommer att snava.” (Daniel 11:14b) Några av Daniels egna landsmän blev också ”rövarsöner”, revolutionärer. Men varje ”syn” som dessa judiska män kan ha haft om att det skulle bli slut på det icke-judiska herraväldet i deras hemland var falsk, och de skulle misslyckas, ”snava”.

29, 30. a) Hur dukade ”Söderns armar” under för ett angrepp norrifrån? b) Hur kom Nordens kung att ”stå i Prydnadens land”?

²⁹ Jehovas ängel förutsade vidare: ”Nordens kung skall komma och kasta upp en belägringsvall, och han skall inta en välbefäst stad. Och Söderns armar kan inte hålla stånd, inte heller hans utvalda krigsfolk; och det finns ingen kraft till att hålla stånd. Och den som kommer emot honom gör vad han vill, och ingen kan hålla stånd inför honom. Och han skall stå i Prydnadens land, och det är utrotning i hans hand.” — Daniel 11:15, 16.

³⁰ Militärstyrkor ledda av Ptolemaios V, ”Söderns armar”, dukade under för ett angrepp norrifrån. Vid Paneas (Caesarea Filippi) drev Antiochos III tillbaka den egyptiske generalen Skopas och 10.000 utvalda män, ”hans utvalda krigsfolk”, till Sidon, ”en välbefäst stad”. Där kastade Antiochos III upp ”en belägringsvall” och intog denna feniciska hamnstad år 198 f.v.t. Han gjorde ”vad han ville”, eftersom den egyptiske Söderns kungs styrkor inte kunde hålla stånd mot honom. Antiochos III marscherade sedan mot Jerusalem, huvudstaden i ”Prydnadens land”, Juda. År 198 f.v.t. övergick herraväldet över Jerusalem och Juda från den egyptiske Söderns kung till den syriske Nordens kung. Antiochos III, Nordens kung, började ”stå i Prydnadens land”. Där var det ”utrotning i hans hand” för alla judar och egyptier som gjorde motstånd. Hur länge skulle denne Nordens kung kunna göra som han behagade?

ROM HINDRAR ”DEN STORE”

31, 32. Varför träffade Nordens kung ”en överenskommelse” om fred med Söderns kung?

³¹ Jehovas ängel svarar: ”Han [Nordens kung] skall föresätta sig att komma med hela sitt kungarikes kraftfullhet, och en överenskommelse träffas med honom; och han handlar verkningsfullt. Och vad kvinnornas dotter angår, skall det vara honom givet att fördärva henne. Och hon kan inte hålla stånd, och hon kommer inte att tillhöra honom i fortsättningen.” — Daniel 11:17.

³² Nordens kung, Antiochos III, ”föresatte sig” att få väldet över Egypten ”med hela sitt kungarikes kraftfullhet”. Men det slutade med att han träffade ”en överenskommelse” om fred med Ptolemaios V, Söderns kung. Roms krav hade fått Antiochos III att ändra sin plan. När han och kung Filip V av Makedonien slöt förbund mot Ptolemaios V för att tillvälla sig dennes områden, vände sig den unge egyptiske kungens förmyndare till Rom för att få skydd. Rom grep tillfället att utvidga sin intressesfär och spände musklerna.

33. a) Vad innebar den fredsöverenskommelse som ingicks mellan Antiochos III och Ptolemaios V? b) Vad var avsikten med äktenskapet mellan Kleopatra I och Ptolemaios V, och varför misslyckades planen?

³³ Rom tvingade Antiochos III att träffa en fredsöverenskommelse med Söderns kung. Men i stället för att lämna tillbaka erövrade områden, vilket Rom hade krävt, planerade Antiochos III att göra en nominell överföring av dem genom att låta sin dotter Kleopatra I — ”kvinnornas dotter” — gifta sig med Ptolemaios V. Som hemgift skulle hon få vissa provinser, däribland Juda, ”Prydnadens land”. Vid giftermålet år 193 f.v.t. lät emellertid inte den syriske kungen dessa provinser övergå till Ptolemaios V. Äktenskapet ingicks av politiska skäl, och avsikten med det var att lägga Egypten under syriskt välde. Men planen misslyckades, för Kleopatra I kom ”inte att tillhöra honom i fortsättningen”. Hon tog nämligen senare ställning på sin makes sida. När krig bröt ut mellan Antiochos III och romarna, ställde sig Egypten på Roms sida.

34, 35. a) Vilka ”kustländer” vände Nordens kung sitt ansikte till? b) Hur gjorde Rom slut på ”smäleken” från Nordens kung? c) Hur dog Antiochos III, och vem blev näste Nordens kung?

³⁴ Ängeln sade följande om de motgångar som skulle drabba Nordens kung: ”Och han [Antiochos III] skall vända sitt ansikte till kustländerna och inta många. Men en befälhavare [Rom] skall göra slut på smäleken från honom [Antiochos III], så att smäleken från honom inte är mer. Han [Rom] skall låta den vända tillbaka över honom själv. Och han [Antiochos III] skall vända sitt ansikte till sitt eget lands fästningar, och han skall snava och falla och inte mer finnas till.” — Daniel 11:18, 19.

³⁵ ”Kustländerna” var de kustområden som tillhörde Makedonien, Grekland och Mindre Asien. Ett krig bröt ut i Grekland år 192 f.v.t., och Antiochos III lockades till Grekland. Rom såg inte med blida ögon att den syriske kungen försökte erövra ytterligare områden där och förklarade därför krig mot honom. Vid Thermopyle led han nederlag mot romarna. Omkring ett år efter förlusten i slaget vid Magnesia år 190 f.v.t. blev han tvungen att avsäga sig allt i Grekland, Mindre Asien och områdena väster om Taurusbergen. Rom utkrävde en stor tribut och fick herraväldet över den syriske Nordens kung. Antiochos III, som hade fördrivits från Grekland och Mindre Asien och förlorat nästan hela sin flotta, vände ”sitt ansikte till sitt eget lands [Syriens] fästningar”. Romarna hade låtit hans smälek mot dem ”vända tillbaka” över honom. Antiochos III dog när han försökte plundra ett tempel i Elam i Persien år 187 f.v.t. Han föll således och efterträddes av sin son Seleukos IV, som blev näste Nordens kung.

KONFLIKTEN FORTSÄTTER

36. a) Hur försökte Söderns kung fortsätta kampen, men vad hände med honom? b) Hur föll Seleukos IV, och vem efterträdde honom?

³⁶ Som Söderns kung försökte Ptolemaios V få herravälde över de provinser som skulle ha tillfallit honom som Kleopatras hemgift, men hans planer omintetgjordes när han blev giftmördad. Han efterträddes av Ptolemaios VI. Hur gick det då med Seleukos IV? Han behövde pengar för att kunna betala den höga tributen till Rom och sände därför sin skattmästare Heliodorus till Jerusalem för att lägga beslag på rikedomar som sades vara förvarade i templet där. Heliodorus traktade själv efter tronen och mördade därför Seleukos IV. Kung Eumenes av Pergamon och hans bror Attalos lät emellertid sätta den mördade kungens bror på tronen som Antiochos IV.

37. a) Hur sökte Antiochos IV visa sig vara mäktigare än Jehova Gud? b) Vad ledde det till att Antiochos IV vanhelgade templet i Jerusalem?

³⁷ Den nye Nordens kung, Antiochos IV, sökte visa sig vara mäktigare än Gud genom att försöka utplåna Jehovas anordning för tillbedjan. Han utmanade Jehova genom att helga Jerusalems tempel åt Zeus (Jupiter). I december 167 f.v.t. uppfördes ett hedniskt altare ovanpå det stora altaret i templets förgård, där ett dagligt brännoffer hade framburits åt Jehova. Tio dagar senare frambars ett offer åt Zeus på det hedniska altaret. Detta vanhelgande ledde till den judiska resningen under mackabéerna. I tre år förde Antiochos IV krig mot judarna. År 164 f.v.t., på årsdagen av vanhelgandet, återinvigde Judas Mackabaios (Mackabeus) templet åt Jehova, och invigningshögtiden — chanukka — instiftades. — Johannes 10:22.

38. Hur slutade mackabéernas styre?

³⁸ Mackabéerna ingick troligen ett fördrag med Rom år 161 f.v.t. och upprättade ett kungarike år 104 f.v.t. Men motsättningarna mellan dem och den syriske Nordens kung fortsatte. Till sist ombads Rom ingripa. Den romerske fältherren Gnaeus Pompejus intog Jerusalem år 63 f.v.t. efter tre månaders belägring. År 39 f.v.t. utnämnde romerska senaten Herodes — en edomé — till kung över Judeen. Han intog Jerusalem år 37 f.v.t. och gjorde därmed slut på mackabéernas styre.

39. Vilken nytta har du haft av att gå igenom Daniel 11:1–19?

³⁹ Det är verkligen spännande att se hur den första delen av profetian om konflikten mellan de två kungarna uppfyllts i detalj! Ja, det är fängslande att följa den historiska utvecklingen under omkring 500 år efter det att Daniel fick det profetiska budskapet och att identifiera de härskare som har innehaft ställningarna som Nordens kung och Söderns kung. De två kungarnas politiska identitet växlar emellertid, allteftersom striden mellan dem fortsätter från den tid då Jesus Kristus vandrade här på jorden och vidare fram till vår tid. Genom att förbinda den historiska utvecklingen med de spännande detaljer som uppenbaras i denna profetia kan vi identifiera dessa två stridande kungar.

KUNGARNA I DANIEL 11:5–19

Nordens kung Söderns kung

Daniel 11:5 Seleukos I Nikator Ptolemaios I

Daniel 11:7–9 Seleukos II Ptolemaios III

Daniel 11:10–12 Antiochos III Ptolemaios IV

Kapitel fjorton

De två kungarna ändrar identitet

1, 2. a) Vad fick Antiochos IV att böja sig för Roms krav? b) När blev Syrien en romersk provins?

DEN syriske monarken Antiochos IV intar Egypten och låter kröna sig till kung. På begäran av den egyptiske kungen Ptolemaios VI sänder Rom sändebudet Cajus Popilius Laenas till Egypten. Han kommer med en imponerande flotta och med order från romerska senaten om att Antiochos IV skall avsäga sig ställningen som Egyptens kung och dra sig tillbaka från landet. I Eleusis, utanför Alexandria, möts Syriens kung och Roms sändebud. Antiochos IV begär att få tid att överlägga med sina rådgivare, men Laenas ritar en cirkel på marken runt kungen och uppmanar honom att svara, innan han stiger utanför cirkeln. Förödmjukad går Antiochos IV med på Roms krav och återvänder till Syrien år 168 f.v.t. Därmed slutar konfrontationen mellan den syriske Nordens kung och den egyptiske Söderns kung.

² Rom spelar en framträdande roll i det som händer i Mellanöstern och fortsätter att bestämma över Syrien. Även om andra kungar i den seleukidiska dynastin härskar i Syrien efter Antiochos IV:s död år 163 f.v.t., innehar de inte ställningen som ”Nordens kung”. (Daniel 11:15) Syrien blir slutligen en romersk provins år 64 f.v.t.

3. När och hur fick Rom herraväldet över Egypten?

³ Den ptolemeiska dynastin i Egypten fortsätter att inneha ställningen som ”Söderns kung” i drygt 130 år efter Antiochos IV:s död. (Daniel 11:14) I slaget vid Actium år 31 f.v.t. besegrar den romerske härskaren, Octavianus, den sista ptolemeiska drottningens — Kleopatra VII:s — och hennes romerske älskares, Marcus Antonius, förenade styrkor. Sedan Kleopatra begått självmord året därpå, blir också Egypten en romersk provins och spelar inte längre rollen som Söderns kung. År 30 f.v.t. har Rom herraväldet över både Syrien och Egypten. Bör vi nu vänta oss att andra maktfaktorer skall överta ställningarna som Nordens kung och Söderns kung?

EN NY KUNG SÄNDER UT ”EN INDRIVARE”

4. Varför bör vi vänta oss att en annan maktfaktor nu har rollen som Nordens kung?

⁴ På våren år 33 v.t. sade Jesus Kristus till sina lärjungar: ”När ni får se vämjeligheten som vållar ödeläggelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats ..., då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” (Matteus 24:15, 16) Jesus citerade från Daniel 11:31 och varnade sina efterföljare för en kommande ”vämjelighet som vållar ödeläggelse”. Jesu profetia, som har att göra med Nordens kung, uttalades omkring 195 år efter det att Antiochos IV, den siste syriske kungen i den ställningen, hade dött. Det måste vara en annan maktfaktor som nu hade rollen som Nordens kung. Vilken kunde det vara?

5. Vem trädde fram som Nordens kung och intog därmed den ställning som Antiochos IV en gång hade haft?

⁵ Jehova Guds ängel förutsade: ”I hans [Antiochos IV:s] ställe skall det träda fram en som låter en indrivare dra fram genom det praktfulla kungariket, men inom loppet av några få dagar skall han krossas, dock inte i vrede eller i krig.” (Daniel 11:20) Den som trädde fram på det sättet visade sig vara den förste romerske kejsaren, Octavianus, känd som kejsar Augustus. — Se ”Den ene ärad, den andre föraktad”, sidan 248.

6. a) När sändes ”en indrivare” ut genom ”det praktfulla kungariket”, och vilken betydelse hade detta? b) Varför kan det sägas att Augustus inte dog ”i vrede eller i krig”? c) Vilken förändring ägde rum när det gällde Nordens kungs identitet?

⁶ Augustus ”praktfulla kungarike” innefattade ”Prydnadens land” — den romerska provinsen Judeen. (Daniel 11:16) År 2 f.v.t. sände Augustus ut ”en indrivare” genom att beordra en inskrivning, en folkräkning, förmodligen för att få veta befolkningssiffran som skulle tjäna som underlag för beskattning och uttagning till krigstjänst. På grund av denna förordning begav sig Josef och Maria till Betlehem för att låta inskriva sig, vilket gjorde att Jesus föddes på den plats som var förutsagd. (Mika 5:2; Matteus 2:1–12) I augusti år 14 v.t. — ”inom loppet av några få dagar”, dvs. inte långt efter det att förordningen om inskrivningen hade utfärdats — dog Augustus vid 76 års ålder, varken ”i vrede” för en mördares hand eller ”i krig”, utan av sjukdom. Nordens kung hade verkligen ändrat identitet! Denne kung var nu romarriket, representerat av dess kejsare.

EN SOM ”FÖRAKTAS” TRÄDER FRAM

7, 8. a) Vem trädde fram i Augustus ställe som Nordens kung? b) Varför gav kejsar Augustus motvilligt ”kungarikets värdighet” åt sin efterträdare?

⁷ Ängeln förutsade vidare: ”I hans [Augustus] ställe skall det träda fram en som skall föraktas, och de skall inte lägga kungarikets värdighet på honom; men han skall komma under en tid av frihet från bekymmer och bemäktiga sig kungariket genom halhet. Och översvämningens armar skall svämmas över på grund av honom, och de skall krossas; så också förbundets Ledare.” — Daniel 11:21, 22.

⁸ Den ”som skall föraktas” var kejsar Tiberius, son till Livia, Augustus tredje hustru. (Se ”Den ene ärad, den andre föraktad”, sidan 248.) Augustus avskydde denne styvson på grund av hans dåliga egenskaper och ville inte att han skulle bli näste kejsare. Först sedan alla andra tänkbara efterträdare var döda gav han honom motvilligt ”kungarikets värdighet”. Augustus adopterade Tiberius år 4 v.t. och gjorde honom till tronarvinge. Efter Augustus död trädde den 54-årige Tiberius — den föraktade — fram och övertog makten som romersk kejsare och Nordens kung.

9. Hur bemäktigade sig Tiberius ”kungariket genom halhet”?

⁹ I The New Encyclopædia Britannica sägs det: ”Tiberius ... drev ett politiskt spel med senaten, och i närmare en månad [efter Augustus död] tillät han den inte att utnämna honom till kejsare.” Han sade till senaten att ingen annan än Augustus var kapabel att bära bördan att styra romarriket och bad senatorerna återinföra republiken genom att anförtro myndigheten åt en grupp män i stället för åt en enda man. Historikern Will Durant skrev: ”Senaten, som inte vågade ta honom på orden, utbytte artighetsbetygelser med honom, tills han slutligen åtog sig makten.” Durant tillade: ”Spelet genomfördes väl från båda sidor. Tiberius ville ha principatet, annars skulle han ha funnit på något sätt att slippa ifrån det; senaten fruktade och hatade honom men avstod från att återinföra en republik som, i likhet med den gamla, i teorin var grundad på suveräna folkförsamlingar.” Tiberius bemäktigade sig således ”kungariket genom halhet”.

10. Hur krossades ”översvämningens armar”?

¹⁰ Angående ”översvämningens armar” — de kringliggande rikenas militärstyrkor — sade ängeln att de skulle ”svämmas över” och ”krossas”. När Tiberius blev Nordens kung, hade hans brorson Germanicus Caesar befälet över de romerska trupperna vid Rhen. År 15 v.t. ledde Germanicus sina styrkor mot germanernas hjälte Arminius och hade viss framgång. De begränsade segrarna vanns emellertid till stor kostnad, och Tiberius avbröt därefter operationerna i Germanien. Genom att i stället underblåsa ett inbördeskrig försökte han hindra de germanska stammarna från att förena sig. Tiberius förde i allmänhet en defensiv utrikespolitik och koncentrerade sig på att förstärka gränserna. Den här taktiken var rätt framgångsrik. På så sätt kontrollerades ”översvämningens armar” och ”krossades”.

11. Hur krossades ”förbundets Ledare”?

¹¹ Krossad blev också ”förbundets Ledare”. Det förbund som avses var det som Jehova Gud hade ingått med Abraham och som skulle leda till välsignelser för alla jordens släkter. Jesus Kristus var Abrahams säd eller avkomma som hade utlovats i detta förbund. (1 Moseboken 22:18; Galaterna 3:16) Den 14 nisan år 33 v.t. stod Jesus inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus i dennes palats i Jerusalem. De judiska prästerna hade anklagat Jesus för förräderi mot kejsaren. Men Jesus sade till Pilatus: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen. ... Mitt kungarike [är] inte härifrån.” För att förhindra att den romerske ståthållaren frigav den oskyldige Jesus skrek judarna: ”Om du ger den här mannen fri, är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig till kung, han talar emot kejsaren.” De krävde sedan att Jesus skulle avrättas och sade: ”Vi har ingen kung utom kejsaren.” Enligt lagen om ”majestätsbrott” (crimen laesae majestatis) — en lag som Tiberius hade utvidgat till att omfatta praktiskt taget alla förolämpningar av kejsaren — utlämnade Pilatus Jesus till att ”krossas”, hängas på en tortyrpåle. — Johannes 18:36; 19:12–16; Markus 15:14–20.

EN TYRANN ”SMIDER PLANER”

12. a) Vilka allierade sig med Tiberius? b) Hur blev Tiberius ”mäktig genom en liten nation”?

¹² Ängeln profeterade vidare om Tiberius och sade: ”På grund av att de allierar sig med honom, kommer han att bedriva svek och dra upp och bli mäktig genom en liten nation.” (Daniel 11:23) Medlemmarna av romerska senaten hade ”allierat sig” med Tiberius konstitutionellt sett, och han var formellt beroende av dem. Men han var svekfull och blev i själva verket ”mäktig genom en liten nation”. Den lilla nationen var det romerska pretoriangardet, som var förlagt nära Roms murar. Dess närvaro ingav fruktan hos senaten och hjälpte Tiberius att tygla varje uppror mot hans myndighet från folkets sida. Tack vare detta garde på omkring 10.000 man förblev därför Tiberius mäktig.

13. På vilket sätt överträffade Tiberius sina förfäder?

¹³ Ängeln förutsade vidare: ”Under en tid av frihet från bekymmer kommer han att dra in i provinsens fetaste trakter och göra vad hans fäder och hans fäders fäder inte har gjort. Plundringsgods och byte och egendom skall han sprida bland dem; och han skall smida planer mot befästa platser, men bara till en tid.” (Daniel 11:24) Tiberius var ytterst misstänksam, och det var många som mördades på order av honom under hans regeringstid. Senare delen av hans regering kännetecknades av skräck och terror, till stor del på grund av det inflytande som Sejanus, kommendant för pretoriangardet, utövade. Till slut blev Sejanus själv offer för Tiberius misstänksamhet och avrättades. I fråga om att tyrannisera människor överträffade Tiberius sina förfäder.

14. a) Hur spred Tiberius ”plundringsgods och byte och egendom” i de romerska provinserna? b) Hur betraktades Tiberius vid tiden för sin död?

¹⁴ Tiberius spred emellertid ”plundringsgods och byte och egendom” i de romerska provinserna. Vid hans död åtnjöt alla folk, som lydde under hans välde, välstånd. Skatterna var låga, och han kunde vara frikostig när människor i vissa områden hade det svårt. Om soldater eller myndighetspersoner förtryckte någon eller var oärliga i sitt handhavande av olika angelägenheter, kunde de räkna med kejserlig hämnd. Ett fast grepp om maktens tyglar upprätthöll den allmänna säkerheten, och förbättringar av transportväsendet gynnade handeln. Tiberius såg till att allt sköttes opartiskt och med god ordning både i och utanför Rom. Lagarna och de moraliska och sociala normerna förbättrades genom att man höll fast vid de reformer som kejsar Augustus infört. Men Tiberius smed planer. Den romerske historikern Tacitus beskrev honom som en skrymtaktig man som var skicklig i att förställa sig. Tiberius dog i mars år 37 v.t. och betraktades då som en tyrann.

15. Hur var situationen för Rom i slutet av första och början av andra århundradet v.t.?

¹⁵ Bland Tiberius efterträdare i rollen som Nordens kung kan nämnas Gajus Caesar (Caligula), Claudius I, Nero, Vespasianus, Titus, Domitianus, Nerva, Trajanus och Hadrianus. I The New Encyclopædia Britannica heter det: ”Augustus efterträdare fortsatte i stort sett hans förvaltningspolitik och hans byggnadsprogram, fast med mindre nytänkande och större skrytsamhet.” Det sägs vidare i samma uppslagsverk: ”I slutet av första och början av andra århundradet stod Rom på höjden av sin storhet, och folkmängden var som störst.” Även om Rom hade vissa problem vid imperiets gränser under den här tiden, inträffade dess första förutsagda konfrontation med Söderns kung inte förrän på 200-talet.

HAN ”VÄCKER UPP SIN KRAFT” MOT SÖDERNS KUNG

16, 17. a) Vem övertog rollen som den Nordens kung som är omtalad i Daniel 11:25? b) Vem kom att inta ställningen som Söderns kung, och hur gick det till?

¹⁶ Guds ängel fortsatte profetian och sade: ”Han [Nordens kung] skall väcka upp sin kraft och sitt hjärta mot Söderns kung med en stor militärstyrka; och Söderns kung skall rusta sig till kriget med en oerhört stor och mäktig militärstyrka. Och han [Nordens kung] kan inte hålla stånd, eftersom de kommer att smida planer mot honom. Och de som äter hans fina mat skall krossa honom. Och hans militärstyrka skall sköljas bort, och många skall falla som slagna.” — Daniel 11:25, 26.

¹⁷ Omkring 300 år efter det att Octavianus hade gjort Egypten till en romersk provins övertog den romerske kejsaren Aurelianus rollen som Nordens kung. Samtidigt intog drottning Septimia Zenobia i den romerska kolonin Palmyra ställningen som Söderns kung.a (Se ”Zenobia — krigardrottningen av Palmyra”, sidan 252.) Den palmyrenska hären intog Egypten år 269 v.t. under förevändning att trygga landet åt Rom. Zenobia ville göra Palmyra till den dominerande staden i öster och ville härska över Roms östra provinser. Oroad av Zenobias ärelystnad väckte Aurelianus ”upp sin kraft och sitt hjärta” för att sätta stopp för hennes framfart.

18. Vad blev utgången av konflikten mellan kejsar Aurelianus, Nordens kung, och drottning Zenobia, Söderns kung?

¹⁸ Söderns kung — representerad av Zenobia — rustade sig till krig mot Nordens kung ”med en oerhört stor och mäktig militärstyrka” under två härförare, Zabdas och Zabbai. Men Aurelianus erövrade Egypten och företog sedan ett fälttåg in i Mindre Asien och Syrien. Zenobia besegrades vid Emesa (nu Hums) och drog sig tillbaka till Palmyra. När Aurelianus belägrade Palmyra, försvarade Zenobia tappert staden, men utan framgång. Hon och hennes son flydde mot Persien men tillfångatogs av romarna vid Eufrat. Palmyrenerna kapitulerade och gav upp sin stad år 272 v.t. Aurelianus skonade Zenobia och gjorde henne till huvudattraktionen i sitt triumftåg genom Rom år 274 v.t. Hon tillbringade återstoden av sitt liv som en aktad romarinna.

19. Hur föll Aurelianus på grund av att man smidde planer mot honom?

¹⁹ Aurelianus själv kunde inte ”hålla stånd”, eftersom man började ”smida planer mot honom”. År 275 v.t. företog han ett fälttåg mot perserna. Medan han i Thrakien väntade på ett tillfälle att gå över sundet och rycka in i Mindre Asien, smidde de som åt hans ”mat” planer mot honom och ”krossade” honom. Han skulle ställa sin sekreterare, Eros, till svars för en del förseelser, men Eros diktade ihop en lista med namnen på vissa officerare som skulle dödas. När dessa fick se listan, anstiftade de en komplott mot Aurelianus och mördade honom.

20. Hur gick det till att Nordens kungs ”militärstyrka” sköljdes bort?

²⁰ Nordens kungs karriär slutade inte i och med kejsar Aurelianus död. Andra romerska härskare följde. En tid fanns det en kejsare i den västra delen av riket och en i den östra. Under dessa män kom Nordens kungs ”militärstyrka” att ”sköljas bort” eller ”skingras”,b och många föll ”som slagna”, när germanska stammar invaderade från norr. Goter överskred den romerska gränsen på 300-talet v.t. Invasionerna fortsatte, den ena efter den andra. År 476 v.t. lät den germanske ledaren Odovakar avsätta den siste kejsaren i Rom. I början av 500-talet hade romerska riket i väst splittrats, och germanska kungar härskade i Britannia, Gallien, Italien, Nordafrika och Spanien. Östra delen bestod till 1400-talet.

ETT STORT RIKE DELAS

21, 22. Vilka förändringar genomförde Konstantin på 300-talet?

²¹ Utan att ge några ovidkommande detaljer om romarrikets sönderfall, som sträckte sig över flera hundra år, fortsatte Jehovas ängel att förutsäga vad Nordens kung och Söderns kung ytterligare skulle göra. En kort tillbakablick på händelseutvecklingen i romarriket kommer emellertid att hjälpa oss att identifiera de två rivaliserande kungarna längre fram.

²² På 300-talet gjorde den romerske kejsaren Konstantin den avfälliga kristendomen till statsreligion. Han sammankallade till och med ett kyrkomöte i Nicaea i Mindre Asien år 325 v.t., ett kyrkomöte som han själv ledde. Längre fram flyttade Konstantin det kejserliga residenset från Rom till Byzantion (Konstantinopel) och gjorde den staden till sin nya huvudstad. Romarriket fortsatte att styras av en enda kejsare till kejsar Theodosius I:s död den 17 januari 395 v.t.

23. a) Vilken delning av romarriket ägde rum efter Theodosius död? b) När kom slutet för östromerska riket? c) Vilka fick makten över Egypten 1517?

²³ Efter Theodosius död delades romarriket mellan hans söner. Honorius fick den västra delen (västromerska riket) och Arcadius den östra (östromerska riket) med Konstantinopel som sin huvudstad. Britannia, Gallien, Italien, Spanien och Nordafrika var provinser i västromerska riket. Makedonien, Thrakien, Mindre Asien, Syrien och Egypten var provinser i östromerska riket. År 642 v.t. föll Egyptens huvudstad, Alexandria, för saracenerna (araberna), och Egypten blev en provins under kalifer. I januari 1449 blev Konstantin XI den siste kejsaren i östromerska riket. Osmanska turkar under sultanen Mehmet II intog Konstantinopel den 29 maj 1453, och därmed kom slutet för östromerska riket. År 1517 blev Egypten en turkisk (osmansk) provins. Med tiden skulle emellertid detta land, som en gång hade tillhört Söderns kung, komma att lyda under ett annat rike, ett rike från den västra sektorn.

24, 25. a) Vad markerade början på Heliga romerska riket, enligt vissa historiker? b) Hur gick det till slut med titeln ”kejsare” av Heliga romerska riket?

²⁴ I västra delen av romarriket gjorde sig den katolske biskopen av Rom alltmer gällande, särskilt från och med påven Leo I, som blev känd för att han på 400-talet v.t. hävdade påvens maktställning. Med tiden tog sig påven rätten att kröna en kejsare i västra delen. Detta skedde i Rom på juldagen år 800 v.t., när påven Leo III krönte den frankiske kungen Karl (Karl den store) till kejsare i det nya västromerska riket. Denna kröning gav nytt liv åt kejsardömet i Rom och utgjorde, enligt vissa historiker, början på Heliga romerska riket. Från och med då fanns östromerska riket i öster och Heliga romerska riket i väster, vilka båda gjorde anspråk på att vara kristna.

²⁵ Allteftersom tiden gick visade sig Karl den stores efterträdare vara kraftlösa härskare. En tid var kejsarämbetet till och med vakant. Under tiden hade den tyske kungen Otto I fått herraväldet över en stor del av norra och mellersta Italien. Han lät utropa sig till kung av Italien. Den 2 februari 962 v.t. kröntes Otto I av påven Johannes XII till kejsare av Heliga romerska riket. Rikets huvudstad låg i Tyskland, och kejsarna var tyskar, liksom de flesta av deras undersåtar. Fem hundra år senare övergick kejsartiteln till det österrikiska huset Habsburg, som innehade titeln under större delen av Heliga romerska rikets återstående år.

DE TVÅ KUNGARNA ÅTER KLART IDENTIFIERADE

26. a) Hur kom slutet för Heliga romerska riket? b) Vilket rike framträdde som Nordens kung?

²⁶ Napoleon I gav Heliga romerska riket dödsstöten, när han vägrade att erkänna dess existens efter sina segrar i Tyskland 1805. Kejsar Frans II, som inte kunde försvara sin ställning som kejsare, avsade sig den romerska kejsarkronan den 6 augusti 1806 och drog sig tillbaka som kejsare av Österrike. Efter 1.006 år upplöstes Heliga romerska riket — ett rike som hade grundats av Leo III, en katolsk påve, och Karl den store, en frankisk kung. År 1870 blev Rom huvudstaden i kungariket Italien, som var oberoende av Vatikanen. Följande år framträdde ett tyskt rike med Vilhelm I som kejsare. Nordens kung i nyare tid — Tyskland — stod nu på världsscenen.

27. a) Hur blev Egypten ett brittiskt protektorat? b) Vilket välde kom att inta ställningen som Söderns kung?

²⁷ Men vilket välde visade sig vara Söderns kung i nyare tid? Historien visar att England blev ett imperium på 1600-talet. Napoleon I ville avskära de brittiska handelsvägarna och invaderade därför Egypten 1798. Krig bröt ut, och en brittisk-osmansk allians drev ut fransmännen från Egypten, som hade varit Söderns kung när konflikten började. På 1800-talet ökade det brittiska inflytandet i Egypten. Efter 1882 hade Storbritannien den egentliga makten i Egypten. När första världskriget bröt ut 1914 hörde Egypten till Turkiet och styrdes av en kediv (vicekung). Sedan Turkiet ställt sig på Tysklands sida i kriget, avsatte emellertid Storbritannien kediven och gjorde Egypten till ett brittiskt protektorat. Steg för steg blev Storbritannien och Amerikas förenta stater nära lierade och kom att utgöra det anglo-amerikanska världsväldet som intog ställningen som Söderns kung.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidorna 248–251]

DEN ENE ÄRAD, DEN ANDRE FÖRAKTAD

DEN ene förvandlade en av strider plågad republik till ett världsvälde. Den andre ökade rikets välstånd tjugofalt på 23 år. Den ene var ärad när han dog, men den andre var föraktad. Dessa två romerska kejsare regerade när Jesus levde och verkade på jorden. Vilka var de? Varför var den ene ärad, medan den andre inte var det?

HAN ”MOTTOG EN STAD AV TEGEL OCH EFTERLÄMNADE EN STAD AV MARMOR”

När Julius Caesar mördades år 44 f.v.t., var hans systers dotterson Gajus Octavianus bara 18 år. Den unge Octavianus, som var Julius Caesars adoptivson och hans huvudarvinge, gav sig omedelbart av till Rom för att göra anspråk på sitt arv. Där mötte han en formidabel motståndare — Caesars närmaste man, Marcus Antonius, som ansåg sig vara den rättmätige arvtagaren. De politiska intriger och den maktkamp som följde pågick i 13 år.

Först sedan Octavianus hade besegrat den egyptiska drottningen Kleopatras och hennes älskares, Marcus Antonius, förenade styrkor (år 31 f.v.t.), framstod han som romarrikets obestridde härskare. Året därpå begick Antonius och Kleopatra självmord, och Octavianus annekterade Egypten. De sista spåren av det grekiska riket avlägsnades därmed, och Rom blev världsvälde.

Octavianus var väl medveten om att Julius Caesars despotiska maktutövning var orsak till att han mördades och var därför noga med att inte upprepa hans misstag. För att inte stöta sig med de romare som ville återupprätta republiken dolde han sin monarki under en republikansk täckmantel. Han frånsade sig titlarna ”kung” och ”diktator”. Han gick ännu längre och meddelade sin avsikt att överlämna kontrollen av alla provinserna till romerska senaten och erbjöd sig att frånträda sina ämbeten. Den taktiken fungerade. Senaten visade sin uppskattning och bad Octavianus ha kvar sina befattningar och behålla kontrollen av vissa provinser.

Den 16 januari år 27 f.v.t. förlänade senaten dessutom Octavianus hedersnamnet ”Augustus”, som betyder ”den upphöjde”, ”den helige”, ”den vördnadsvärde”. Octavianus tog inte bara emot detta namn, utan uppkallade också en månad efter sig, och för att augusti skulle få lika många dagar som juli, den månad som uppkallats efter Julius Caesar, lånade han en dag från februari. Octavianus blev därmed Roms förste kejsare och var därefter känd som kejsar Augustus, ”den Vördnadsvärde”. Senare antog han också titeln ”pontifex maximus” (överstepräst), och år 2 f.v.t. — det år Jesus föddes — gav senaten honom titeln pater patriae, ”fädernelandets fader”.

Samma år ”utgick ... från kejsar Augustus en förordning om att hela den bebodda jorden skulle inskrivas; ... och alla människor gav sig av för att inskrivas, var och en till sin egen stad”. (Lukas 2:1–3) Till följd av denna förordning föddes Jesus i Betlehem i uppfyllelse av en profetia i Bibeln. — Daniel 11:20; Mika 5:2.

Augustus styre kännetecknades av ett visst mått av ärlighet, och landet hade en stabil valuta. Augustus införde ett effektivt postsystem och byggde vägar och broar. Han reorganiserade hären, införde en permanent flotta och inrättade en elittrupp, det så kallade pretoriangardet, den kejserliga livvakten. (Filipperna 1:13) Med hans välvilja blomstrade sådana skalder som Vergilius och Horatius, och skulptörer skapade vackra alster i vad som nu kallas den klassiska stilen. Augustus färdigställde byggnader som Julius Caesar hade påbörjat och restaurerade många tempel. Pax romana (”den romerska freden”), som han införde, bestod i mer än 200 år. Den 19 augusti år 14 v.t. dog Augustus vid 76 års ålder och upphöjdes därefter till gud.

Augustus berömde sig av att ha ”mottagit en stad av tegel och efterlämnat en stad av marmor”. Han ville inte att Rom åter skulle få uppleva tider av krig och stridigheter som hade kännetecknat republiktiden, och det var därför hans avsikt att öva upp näste kejsare. Men det fanns inte många att välja mellan när han skulle utse en efterträdare. Hans systerson, två dottersöner, en svärson och en styvson hade alla dött, och kvar fanns endast hans styvson Tiberius.

”EN SOM SKALL FÖRAKTAS”

Mindre än en månad efter Augustus död utnämnde romerska senaten den 54-årige Tiberius till kejsare. Tiberius levde och härskade till mars månad år 37 v.t. Han var således Roms kejsare under hela den tid då Jesus utförde sin offentliga tjänst.

Som kejsare hade Tiberius både dygder och laster. Till hans dygder hörde att han inte spenderade pengar på lyx. Följden blev att rikets välstånd ökade, och han fick därigenom medel som kunde användas till hjälp i nödsituationer och svåra tider. Till hans förtjänster hörde att han betraktade sig som en vanlig människa, avböjde många hederstitlar och vanligen riktade kejsardyrkan mot Augustus och inte mot sig själv. Han uppkallade inte någon månad efter sig som Augustus och Julius Caesar hade gjort, och inte heller lät han andra hedra honom på det sättet.

Tiberius laster ställde emellertid hans dygder i skuggan. Han var ytterst misstänksam och skrymtaktig i sitt umgänge med andra. Det var åtskilliga som mördades på order av honom under hans regeringstid, och många av offren var hans tidigare vänner. Han utvidgade lagen om majestätsbrott (crimen laesae majestatis), så att den förutom upproriska handlingar också omfattade ärekränkande uttalanden mot hans person. Det var förmodligen med stöd av den här lagen som judarna pressade den romerske ståthållaren Pontius Pilatus till att låta döda Jesus. — Johannes 19:12–16.

Tiberius koncentrerade pretoriangardet till Roms närhet genom att bygga befästa kaserner norr om stadens murar. Gardets närvaro ingav fruktan hos romerska senaten, som var ett hot mot hans makt, och tyglade varje uppror från folkets sida. Tiberius uppmuntrade också till angiveri, och senare delen av hans regeringstid kännetecknades av terror.

Vid sin död betraktades Tiberius som en tyrann. Romarna gladde sig när han dog, och senaten ville inte upphöja honom till gud. Av dessa och andra orsaker ser man i Tiberius en uppfyllelse av profetian om att ”en som skall föraktas” skulle träda fram som ”Nordens kung”. — Daniel 11:15, 21.

VAD LÄRDE DU DIG?

• Hur blev Octavianus den förste kejsaren i Rom?

• Vad uträttades under Augustus regeringstid?

• Vilka dygder och vilka laster hade Tiberius?

• Hur fick profetian om ”en som skall föraktas” sin uppfyllelse på Tiberius?

[Bild]

Tiberius

[Ruta/Bilder på sidorna 252-255]

ZENOBIA — KRIGARDROTTNINGEN AV PALMYRA

”HON var mörkhyad. ... Hennes tänder var vita som pärlor, hennes svarta ögon glittrade med en sällsam eld som dämpades av den mest tilldragande mildhet. Hennes röst var stark och välljudande. Sitt manliga intellekt hade hon ytterligare utvecklat genom flitiga studier. Hon var inte främmande för det latinska språket, och hon behärskade lika flytande grekiskan, syriskan och egyptiskan.” De lovorden uttalade historikern Edward Gibbon om Zenobia — krigardrottningen av den syriska staden Palmyra.

Zenobias make var Odenathus, en furste i Palmyra som förlänades rangen romersk konsul år 258 v.t. för sitt framgångsrika fälttåg mot Persien för romarrikets räkning. Två år senare fick Odenathus av den romerske kejsaren Gallienus titeln corrector totius Orientis (ståthållare över hela Orienten) som erkänsla för hans seger över kung Shapur I av Persien. Odenathus tog sig så småningom titeln ”kungarnas kung”. Hans framgångar kan till stor del tillskrivas Zenobias mod och klokhet.

ZENOBIA TAR SIKTE PÅ ATT SKAPA ETT IMPERIUM

År 267 v.t., när Odenathus stod på höjden av sin makt, blev han och hans arvinge mördade. Zenobia övertog sin makes ställning, eftersom hennes son var för ung för att göra det. Hon var vacker och ärelysten, hon var en duktig administratör, hon var van att företa fälttåg tillsammans med sin make, hon talade flera språk flytande och lyckades tillvinna sig sina undersåtars respekt och stöd. Zenobia tyckte om att tillägna sig lärdom och omgav sig med intellektuella. En av hennes rådgivare var filosofen och retorn Cassius Longinos — som sägs ha varit ”ett levande bibliotek och ett vandrande museum”. I sin bok Palmyra and Its Empire—Zenobia’s Revolt Against Rome skriver författaren Richard Stoneman: ”Under loppet av fem år efter Odenathus död ... hade Zenobia skapat sig en ställning i sitt folks sinne som Österns härskarinna.”

På ena sidan av Zenobias område låg Persien, som hon och hennes make hade försvagat, och på andra sidan låg det sönderfallande Rom. Angående förhållandena i romarriket vid den tiden säger historikern J. M. Roberts: ”Tvåhundratalet var ... en fruktansvärd tid för romarriket både vid östra och vid västra gränsen, samtidigt som en ny period av inbördeskrig och tronföljdsstrider hade börjat hemma i Rom. Tjugotvå kejsare (tronpretendenter inte medräknade) kom och gick.” Den syriska härskarinnan hade däremot en väletablerad ställning som oinskränkt monark i sitt rike. Stoneman säger: ”Eftersom hon kontrollerade maktbalansen mellan två imperier [Persien och Rom], kunde hon ta sikte på att skapa ett tredje som skulle dominera dem båda.”

Zenobia fick ett tillfälle att utvidga sitt maktområde år 269 v.t., när det dök upp en tronpretendent i Egypten som ifrågasatte Roms herravälde. Zenobias här marscherade snabbt in i Egypten, krossade upprorsmakaren och tog landet i besittning. Hon utropade sig till drottning av Egypten och lät prägla mynt i sitt namn. Hennes rike sträckte sig nu från Nilen till Eufrat. Det var i det här skedet av sitt liv som hon kom att inneha ställningen som ”Söderns kung”. — Daniel 11:25, 26.

ZENOBIAS HUVUDSTAD

Zenobia befäste och förskönade sin huvudstad, Palmyra, i så hög grad att den kunde mäta sig med de större städerna i den romerska världen. Dess befolkning beräknas ha uppgått till mer än 150.000. Praktfulla offentliga byggnader, tempel, trädgårdar, pelare och monument satte sin prägel på Palmyra, en stad som omgavs av en mur som uppges ha varit 21 kilometer lång. En kolonnad med drygt 15 meter höga korintiska pelare — totalt omkring 1.500 — kantade huvudgatan. Staden var full med statyer och byster av hjältar och förmögna välgörare. År 271 v.t. reste Zenobia statyer av sig själv och sin avlidne make.

Soltemplet var en av de ståtligaste byggnaderna i Palmyra och spelade utan tvivel en dominerande roll i stadens religiösa liv. Zenobia själv dyrkade sannolikt en gudom som var förbunden med solguden. Men Syrien var på 200-talet ett land med många religioner. I Zenobias rike fanns till bekännelsen kristna, judar och dyrkare av solen och månen. Vilken inställning hade hon till dessa olika former av gudsdyrkan? Författaren Stoneman skriver: ”En klok härskare nonchalerar inte några seder som folket anser passande. ... Gudarna, hoppades man, var samlade på Palmyras sida.” Zenobia visade tydligen religiös tolerans.

Med sin färgstarka personlighet vann Zenobia mångas beundran. Av största betydelse var den roll hon spelade som representant för en politisk maktfaktor som var förutsagd i Daniels profetia. Hennes regeringstid varade emellertid i bara fem år. Den romerske kejsaren Aurelianus besegrade Zenobia år 272 v.t., och Palmyra härjades sedan svårt och återuppbyggdes inte. Zenobia benådades. Hon sägs ha gift sig med en romersk senator och lär ha levt ett tillbakadraget liv under sina återstående år.

VAD LÄRDE DU DIG?

• Hur har Zenobias personlighet beskrivits?

• Nämn några av Zenobias bedrifter.

• Vilken inställning hade Zenobia till religion?

[Bild]

Drottning Zenobia talar till sina soldater

[Tabell/Bilder på sidan 246]

KUNGARNA I DANIEL 11:20–26

Nordens kung Söderns kung

Daniel 11:20 Augustus

Daniel 11:21–24 Tiberius

Daniel 11:25, 26 Aurelianus Drottning Zenobia

[Bild]

Tiberius

[Bild]

Aurelianus

[Bild]

Statyett av Karl den store

[Bild]

Augustus

[Bild]

Brittiskt örlogsskepp, 1600-talet

[Helsidesbild på sidan 230]

[Bild på sidan 233]

Augustus

[Bild på sidan 234]

Tiberius

[Bild på sidan 235]

Med anledning av Augustus förordning begav sig Josef och Maria till Betlehem

[Bild på sidan 237]

Jesus ”krossades” i döden som det blivit förutsagt

[Bilder på sidan 245]

1. Karl den store 2. Napoleon I 3. Vilhelm I 4. Tyska soldater, första världskriget

Kapitel femton

De rivaliserande kungarna träder in i 1900-talet

1. Vilka var de ledande nationerna i 1800-talets Europa, enligt en historiker?

”DET fanns en dynamik i 1800-talets Europa som vida överträffade allt man tidigare känt till”, skriver historikern Norman Davies. Han tillägger: ”Europa vibrerade av kraft som aldrig tidigare: tekniskt, ekonomiskt, kulturellt, interkontinentalt.” De ledande nationerna i ”Europas triumferande ’kraftens århundrade’”, säger Davies, ”var först och främst Storbritannien ... och under de senare årtiondena Tyskland”.

”BESLUTNA ATT GÖRA VAD ONT ÄR”

2. Vilka makter innehade ställningarna som ”Nordens kung” och ”Söderns kung”, när 1800-talet närmade sig sitt slut?

² När 1800-talet närmade sig sitt slut, var Tyska riket ”Nordens kung”, och Storbritannien innehade ställningen som ”Söderns kung”. (Daniel 11:14, 15) Jehovas ängel sade: ”Dessa båda kungar är i sitt hjärta beslutna att göra vad ont är, och de talar lögn vid samma bord.” Han fortsatte: ”Men ingenting kommer att ha framgång, ty slutet dröjer ännu intill den fastställda tiden.” — Daniel 11:27.

3, 4. a) Vem blev den förste kejsaren i Tyska riket, och vilken allians ingicks? b) Vad gick kejsar Vilhelms politik ut på?

³ Den 18 januari 1871 blev Vilhelm I den förste kejsaren i Tyska riket. Han utnämnde Otto von Bismarck till rikskansler. Bismarck, som koncentrerade sig på att utveckla det nya riket, undvek konflikter med andra nationer och ingick en allians med Österrike-Ungern och Italien, den så kallade trippelalliansen. Men den nye Nordens kungs intressen kolliderade snart med Söderns kungs.

⁴ Efter Vilhelm I och hans efterträdare, Fredrik III, som båda dog 1888, besteg den 29-årige Vilhelm II tronen. Vilhelm II (kejsar Vilhelm) tvingade Bismarck att avgå och bedrev sedan en politik som gick ut på att utvidga Tysklands inflytande världen runt. En historiker säger: ”Under Vilhelm II antog [Tyskland] en arrogant och aggressiv hållning.”

5. Hur satt de två kungarna ”vid samma bord”, och vad talade de där?

⁵ När tsar Nikolaj II av Ryssland den 24 augusti 1898 kallade till en fredskonferens i Haag i Nederländerna, rådde en atmosfär av internationell spänning. Denna konferens och den som följde 1907 ledde till att Permanenta skiljedomstolen inrättades i Haag. Genom att bli medlemmar av denna domstol gav Tyska riket och Storbritannien intryck av att gynna freden. De satt ”vid samma bord”, till synes som vänner, men de var ”i sitt hjärta beslutna att göra vad ont” var. Den diplomatiska taktiken att ”tala lögn vid samma bord” kunde inte främja verklig fred. När det gällde deras politiska, kommersiella och militära ambitioner kunde ”ingenting ... ha framgång”, eftersom slutet för de två kungarna kommer vid den av Jehova Gud ”fastställda tiden”.

”EMOT DET HELIGA FÖRBUNDET”

6, 7. a) Hur vände Nordens kung ”tillbaka till sitt land”? b) Hur reagerade Söderns kung på att Nordens kung fick ökat inflytande?

⁶ Guds ängel sade vidare: ”Och han [Nordens kung] skall vända tillbaka till sitt land med en stor mängd egendom, och hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. Och han handlar verkningsfullt och vänder tillbaka till sitt land.” — Daniel 11:28.

⁷ Kejsar Vilhelm vände tillbaka till ”sitt land”, dvs. till den forntida Nordens kungs jordiska tillstånd. Hur då? Genom att bedriva en imperialistisk politik som skulle utvidga Tyska riket och öka dess inflytande. Vilhelm II:s mål var att upprätta kolonier i Afrika och på andra håll. Han ville utmana Storbritanniens herravälde till sjöss och började bygga upp en mäktig flotta. ”Tysklands sjöstridskrafter övergick på drygt tio år från att vara obetydliga till att överträffas endast av Storbritanniens”, sägs det i The New Encyclopædia Britannica. För att kunna behålla sitt herravälde måste Storbritannien bygga ut sin egen flotta. Storbritannien ingick också en allians, den så kallade entente cordiale (vänskapligt samförstånd), med Frankrike och en liknande överenskommelse med Ryssland, vilket skapade trippelententen. Europa var nu delat i två militära läger — trippelalliansen på ena sidan och trippelententen på andra sidan.

8. Hur fick Tyska riket ”en stor mängd egendom”?

⁸ Tyska riket bedrev en aggressiv politik som resulterade i ”en stor mängd egendom” för Tyskland, eftersom det var den främsta parten i trippelalliansen. Österrike-Ungern och Italien var katolska länder. Trippelalliansen hade därför också påvens stöd, medan Söderns kung, med sin huvudsakligen icke-katolska trippelentente, inte hade det.

9. Hur visade Nordens kung att hans hjärta var ”emot det heliga förbundet”?

⁹ Hur var det då med Jehovas folk? Det hade länge förkunnat att ”nationernas fastställda tider” skulle sluta 1914.a (Lukas 21:24) Det året upprättades Guds rike i himlen med kung Davids arvinge, Jesus Kristus, som kung. (2 Samuelsboken 7:12–16; Lukas 22:28, 29) Så långt tillbaka som i mars 1880 hade tidskriften Zion’s Watch Tower förknippat Guds kungarikes styre med slutet på ”nationernas fastställda tider” eller ”hedningarnas tider”. (1917) Men den tyske Nordens kungs hjärta var ”emot det heliga förbundet” om Riket. I stället för att erkänna Guds kungarikes styre handlade kejsar Vilhelm ”verkningsfullt” genom att främja sina egna planer för att uppnå världsherravälde. Men när han gjorde detta sådde han fröet till första världskriget.

KUNGEN ”BLIR MISSMODIG” I ETT KRIG

10, 11. Hur började första världskriget, och hur skedde detta ”vid den fastställda tiden”?

¹⁰ ”Vid den fastställda tiden vänder han [Nordens kung] tillbaka”, förutsade ängeln, ”och drar mot södern; men denna senare gång blir inte som den förra.” (Daniel 11:29) ”Den fastställda tiden” då Gud skulle sätta stopp för det hedniska herraväldet över jorden kom 1914, när han upprättade sitt himmelska kungarike. Den 28 juni det året blev den österrikiske ärkehertigen Frans Ferdinand och hans hustru mördade av en serbisk terrorist i Sarajevo i Bosnien. Detta blev den tändande gnistan till första världskriget.

¹¹ Kejsar Vilhelm uppmanade Österrike-Ungern att ingripa mot Serbien. Österrike-Ungern försäkrades om Tysklands stöd och förklarade Serbien krig den 28 juli 1914. Men Ryssland kom till Serbiens hjälp. När Tyskland förklarade Ryssland krig, gav Frankrike (en av parterna i trippelententen) Ryssland sitt stöd. Tyskland förklarade då Frankrike krig. För att lättare nå Paris gick Tyskland in i Belgien, vars neutralitet hade garanterats av Storbritannien. Storbritannien förklarade därför Tyskland krig. Andra nationer blev också indragna, och Italien bytte sida. Medan kriget pågick gjorde Storbritannien Egypten till sitt protektorat för att förhindra att Nordens kung avskar Suezkanalen och invaderade Egypten, det land som i forna tider var Söderns kungs domän.

12. På vilket sätt blev det under första världskriget inte ”som den förra” gången?

¹² ”Trots de allierades storlek och styrka verkade Tyskland vara nära att vinna kriget”, sägs det i The World Book Encyclopedia. I de tidigare konflikterna mellan de två kungarna hade romarriket som Nordens kung alltid avgått med segern. Men den här gången skulle det inte bli ”som den förra”. Nordens kung förlorade kriget. Ängeln förklarade orsaken till detta: ”Skepp från Kittim skall komma emot honom, och han blir missmodig.” (Daniel 11:30a) Vilka var dessa ”skepp från Kittim”?

13, 14. a) Vilka var huvudsakligen de ”skepp från Kittim” som kom emot Nordens kung? b) Hur kom det fler skepp från Kittim senare under första världskriget?

¹³ Kittim var på Daniels tid namnet på Cypern. Tidigt under första världskriget annekterades Cypern av Storbritannien. Enligt The Zondervan Pictorial Encyclopedia of the Bible betecknar namnet dessutom ”i utvidgad bemärkelse västern i allmänhet, men det sjöfarande västern i synnerhet”. New International Version återger uttrycket ”skepp från Kittim” med ”skepp från de västra kustländerna”. Under första världskriget visade sig skeppen från Kittim huvudsakligen vara skeppen från Storbritannien, som ligger utanför det europeiska fastlandets västkust.

¹⁴ När kriget drog ut på tiden förstärktes den brittiska flottan av fler skepp från Kittim. Den 7 maj 1915 sänkte den tyska ubåten U-20 passagerarfartyget Lusitania utanför Irlands sydkust. Bland de omkomna fanns 128 amerikaner. Senare utvidgade Tyskland ubåtskriget på Atlanten, vilket ledde till att USA:s president, Woodrow Wilson, den 6 april 1917 förklarade Tyskland krig. Med förstärkningen från amerikanska krigsfartyg och truppstyrkor var Söderns kung — nu det anglo-amerikanska världsväldet — i fullt krig med sin rival, Nordens kung.

15. När blev Nordens kung ”missmodig”?

¹⁵ Angreppet från det anglo-amerikanska världsväldet gjorde Nordens kung ”missmodig”, och i november 1918 erkände Tyskland sitt nederlag. Vilhelm II flydde till Nederländerna, och Tyskland blev en republik. Men Nordens kung var ännu inte ute ur bilden.

KUNGEN ”HANDLAR VERKNINGSFULLT”

16. Hur skulle Nordens kung reagera på sitt nederlag, enligt profetian?

¹⁶ ”Han [Nordens kung] vänder tillbaka och utslungar förkastelsedomar mot det heliga förbundet och handlar verkningsfullt; och han måste vända tillbaka, och han skall ägna uppmärksamhet åt dem som överger det heliga förbundet.” (Daniel 11:30b) Så profeterade ängeln, och så blev det.

17. Vilken situation ledde till att Adolf Hitler trädde fram?

¹⁷ När kriget var slut, 1918, tvingade de allierade segerherrarna Tyskland att underteckna ett kännbart fredsfördrag. För det tyska folket var villkoren i fördraget hårda, och den nya republiken var svag från starten. Nöden var under flera år ytterst svår i Tyskland, och till slut kom den stora depressionen som gjorde sex miljoner tyskar arbetslösa. I början av 1930-talet var situationen mogen för Adolf Hitler att träda fram. Han blev rikskansler i januari 1933 och övertog året därpå posten som statschef i det som nazisterna kallade Tredje riket.b

18. Hur handlade Hitler ”verkningsfullt”?

¹⁸ När Hitler kommit till makten, riktade han omedelbart ett hätskt angrepp mot ”det heliga förbundet”, representerat av Jesu Kristi smorda bröder. (Matteus 25:40) Därmed handlade han ”verkningsfullt” mot dessa lojala kristna och utsatte många av dem för grym förföljelse. Hitler skördade ekonomiska och diplomatiska framgångar och handlade ”verkningsfullt” också på dessa områden. På några år gjorde han Tyskland till en makt att räkna med på världsscenen.

19. Vilka vände sig Hitler till för att få stöd?

¹⁹ Hitler ägnade ”uppmärksamhet åt dem som överger det heliga förbundet”. Vilka var dessa? Tydligen kristenhetens ledare, som påstod sig stå i ett förbundsförhållande till Gud, men som hade upphört att vara Jesu Kristi lärjungar. Hitler vände sig till ”dem som överger det heliga förbundet” och lyckades få deras stöd. Han ingick bland annat ett konkordat med påven i Rom. År 1935 inrättade Hitler ett ministerium för kyrkliga angelägenheter. Ett av hans mål var att staten skulle kunna utöva större inflytande på den evangeliska kyrkan.

”ARMARNA” SOM UTGÅR FRÅN KUNGEN

20. Vilka ”armar” använde Nordens kung, och mot vem?

²⁰ Hitler satte snart i gång krig, precis som ängeln hade förutsagt: ”Armar som utgår från honom skall träda fram; och de skall ohelga helgedomen, fästningen, och avlägsna det ständiga kännetecknet.” (Daniel 11:31a) ”Armarna” var de militära styrkor som Nordens kung använde i kampen mot Söderns kung i andra världskriget. Den 1 september 1939 invaderade nazisternas ”armar” Polen. Två dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland för att bistå Polen. Så började andra världskriget. Polen föll snabbt, och strax därefter ockuperade tyska trupper Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Frankrike. I The World Book Encyclopedia sägs det: ”I slutet av 1941 hade Nazisttyskland herraväldet på kontinenten.”

21. Hur vände sig bladet för Nordens kung under andra världskriget, och vad blev utgången?

²¹ Trots att Tyskland och Sovjetunionen hade undertecknat ett vänskaps- och gränsfördrag, gick Hitler in på sovjetiskt område den 22 juni 1941. Den handlingen fick Sovjetunionen att gå över på Storbritanniens sida. Den sovjetiska armén gjorde starkt motstånd, trots de tyska styrkornas spektakulära framryckningar i inledningsskedet. Den 6 december 1941 led den tyska armén nederlag vid Moskva. Dagen därpå bombade Japan, Tysklands allierade, Pearl Harbor på Hawaii. När Hitler fick höra detta, sade han till sina medarbetare: ”Nu kan vi omöjligen förlora kriget.” Den 11 december förklarade han övermodigt USA krig. Men han underskattade både Sovjetunionens och USA:s styrka. När den sovjetiska armén anföll från öst och brittiska och amerikanska trupper ryckte närmare från väst, dröjde det inte länge förrän bladet vände sig för Hitler. De tyska styrkorna förlorade område efter område. Sedan Hitler begått självmord kapitulerade Tyskland för de allierade den 7 maj 1945.

22. Hur ohelgade Nordens kung ”helgedomen” och avlägsnade ”det ständiga kännetecknet”?

²² ”De [nazisternas armar] skall ohelga helgedomen, fästningen, och avlägsna det ständiga kännetecknet”, sade ängeln. I det forntida Juda var helgedomen en del av templet i Jerusalem. Men när judarna förkastade Jesus, förkastade Jehova dem och deras tempel. (Matteus 23:37–24:2) Sedan första århundradet v.t. har Jehovas tempel i själva verket varit ett andligt tempel, med det allraheligaste i himlen och med en andlig förgård på jorden, där Jesu, översteprästens, smorda bröder tjänar. Från 1930-talet och framåt har den ”stora skaran” tillbett Gud i förening med den smorda kvarlevan och sägs därför tjäna i ”hans [Guds] tempel”. (Uppenbarelseboken 7:9, 15; 11:1, 2; Hebréerna 9:11, 12, 24) I de länder som kontrollerades av Nordens kung ohelgade denne templets jordiska förgård genom att obarmhärtigt förfölja den smorda kvarlevan och dess följeslagare. Förföljelsen var så svår att ”det ständiga kännetecknet” — den offentliga lovprisningen till ära för Jehovas namn — avlägsnades. (Hebréerna 13:15) Men trots det fruktansvärda lidandet fortsatte de trogna smorda kristna tillsammans med de ”andra fåren” att predika under andra världskriget. — Johannes 10:16.

”VÄMJELIGHETEN” STÄLLS UPP

23. Vad var ”vämjeligheten” i det första århundradet?

²³ När slutet på andra världskriget var i sikte, inträffade en annan händelse, alldeles som Guds ängel hade förutsagt. ”De skall ställa upp vämjeligheten som vållar ödeläggelse.” (Daniel 11:31b) Jesus hade också talat om ”vämjeligheten”. I det första århundradet visade den sig vara den romerska hären som kom till Jerusalem år 66 v.t. för att slå ner ett judiskt uppror.c — Matteus 24:15; Daniel 9:27.

24, 25. a) Vad är ”vämjeligheten” i vår tid? b) När och hur ställdes ”vämjeligheten” upp?

²⁴ Vad är ”vämjeligheten” som har ställts upp i vår tid? Uppenbarligen en ”vämjelig” efterapning av Guds kungarike. Denna efterapning var Nationernas förbund, det scharlakansröda vilddjuret som gick ner i avgrunden, dvs. upphörde att existera som en organisation för världsfred, när andra världskriget bröt ut. (Uppenbarelseboken 17:8) Men ”vilddjuret” skulle ”stiga upp ur avgrunden”. Detta hände när Förenta nationerna — med 50 medlemsnationer, däribland Sovjetunionen — grundades den 24 oktober 1945. ”Vämjeligheten” som ängeln hade förutsagt — Förenta nationerna — ställdes således upp.

²⁵ Tyskland hade haft en ledande roll som fiende till Söderns kung under båda världskrigen och hade intagit ställningen som Nordens kung. Vilket skulle bli nästa rike i den ställningen?

[Tabell/Bilder på sidan 268]

KUNGARNA I DANIEL 11:27–31

Nordens kung Söderns kung

[Bild]

President Woodrow Wilson och kung George V

[Bild]

Många kristna kastades i koncentrationsläger

[Bild]

Religiösa ledare i kristenheten understödde Hitler

[Bild]

Den bil som ärkehertig Ferdinand satt i när han mördades

[Bild]

Tyska soldater, första världskriget

[Bild på sidan 257]

Vid en konferens i Jalta 1945 enades Storbritanniens premiärminister, Winston Churchill, USA:s president, Franklin D. Roosevelt, och Sovjetunionens ledare, Josef Stalin, om att Tyskland skulle ockuperas, en ny regim bildas i Polen och en konferens hållas för grundandet av Förenta nationerna

[Bilder på sidan 258]

1. Ärkehertig Ferdinand 2. Tyska krigsfartyg 3. Brittiska krigsfartyg 4. Lusitania 5. USA:s krigsförklaring

[Bilder på sidan 263]

Adolf Hitler var övertygad om seger, sedan Japan, Tysklands allierade i kriget, hade bombat Pearl Harbor

Kapitel sexton

De stridande kungarna närmar sig sitt slut

1, 2. Hur ändrades Nordens kungs identitet efter andra världskriget?

ÅR 1835 skrev den franske filosofen och historikern Alexis de Tocqueville följande om det politiska klimatet i USA och Ryssland: ”För den ene är friheten det viktigaste medlet att nå resultat, för den andre slaveriet. ... Deras vägar skiljer sig åt: likväl tycks var och en av dem kallad att enligt Försynens hemliga plan en dag hålla halva världens öde i sin hand.” (Om demokratin i Amerika) Hur gick det med den förutsägelsen efter andra världskriget? Historikern J. M. Roberts skriver: ”När andra världskriget slutade, verkade det till sist sannolikt att världens öde skulle bestämmas av två stora och mycket olika maktsystem, det ena grundat på vad som varit Ryssland och det andra på Amerikas förenta stater.”

² Tyskland hade varit huvudfiende till Söderns kung — det anglo-amerikanska världsväldet — under de båda världskrigen och hade innehaft ställningen som Nordens kung. Men efter andra världskriget stod den nationen delad. Västtyskland blev bundsförvant till Söderns kung, och Östtyskland allierade sig med en annan mäktig maktfaktor — det kommunistiska nationsblocket med Sovjetunionen i spetsen. Detta block, denna politiska maktfaktor, trädde fram som Nordens kung i stark opposition mot den anglo-amerikanska alliansen. Rivaliteten mellan de båda kungarna utlöste ett kallt krig som varade från 1948 till 1989. Tidigare hade den tyske Nordens kung handlat ”emot det heliga förbundet”. (Daniel 11:28, 30) Hur skulle kommunistblocket handla med avseende på detta förbund?

DE SANNA KRISTNA SNAVAR, MEN SEGRAR

3, 4. Vilka är ”de som handlar ondskefullt mot förbundet”, och i vilket förhållande har de stått till Nordens kung?

³ ”De som handlar ondskefullt mot förbundet”, sade Guds ängel, ”dem skall han [Nordens kung] förleda till avfall genom hala ord.” Ängeln tillade: ”Men det folk som känner sin Gud skall segra och handla verkningsfullt. Och de av folket som har insikt skall ge förstånd åt de många. Och de skall bringas att snava genom svärd och genom eldslåga, genom fångenskap och genom plundring, under några dagar.” — Daniel 11:32, 33.

⁴ ”De som handlar ondskefullt mot förbundet” kan endast vara kristenhetens ledare, som gör anspråk på att vara kristna, men som genom sina gärningar ohelgar kristendomens namn. I sin bok Religion in the Soviet Union skriver Walter Kolarz: ”[Under andra världskriget] gjorde sovjetregeringen ansträngningar att vinna kyrkornas materiella och moraliska stöd till försvaret av fosterlandet.” Efter kriget försökte kyrkliga ledare upprätthålla den vänskapen, trots att den makt som nu var Nordens kung bedrev en ateistisk politik. Kristenheten blev således mer än någonsin en del av den här världen — ett vämjeligt avfall i Jehovas ögon. — Johannes 17:16; Jakob 4:4.

5, 6. Vilka utgjorde ”det folk som känner sin Gud”, och hur gick det med dem under Nordens kung?

⁵ Hur var det då med de sanna kristna — ”det folk som känner sin Gud”, de ”som har insikt”? De kristna som levde under Nordens kungs herravälde var ingen del av den här världen, även om de med rätta underordnade sig ”de överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1; Johannes 18:36) De var noga med att betala tillbaka till ”kejsaren de ting som är kejsarens”, men de gav också ”Gud de ting som är Guds”. (Matteus 22:21) Deras ostrafflighet sattes därför på prov. — 2 Timoteus 3:12.

⁶ Följden blev att de sanna kristna både snavade och segrade. De snavade på så sätt att de utsattes för intensiv förföljelse — somliga blev till och med dödade. Men de segrade genom att de flesta av dem förblev trogna. De segrade över världen, alldeles som Jesus gjorde. (Johannes 16:33) Dessutom upphörde de aldrig med att predika, inte ens när de befann sig i fängelse eller i koncentrationsläger. Därigenom gav de ”förstånd åt de många”. Trots att Jehovas vittnen blev förföljda i de flesta länder som kontrollerades av Nordens kung, ökade antalet vittnen. Tack vare troheten hos dem ”som har insikt” har allt fler som tillhör den ”stora skaran” framträtt i dessa länder. — Uppenbarelseboken 7:9–14.

JEHOVAS FOLK LUTTRAS

7. På vilket sätt fick de av de smorda kristna som levde under Nordens kung ”liten hjälp”?

⁷ ”När de [Guds folk] bringas att snava, blir de hjälpta med en liten hjälp”, sade ängeln. (Daniel 11:34a) Söderns kungs triumf i andra världskriget hade resulterat i en viss lättnad för dem av de kristna som levde under den rivaliserande kungen. (Jämför Uppenbarelseboken 12:15, 16.) De som blev förföljda av näste Nordens kung fick också lättnad tid efter annan. När det kalla kriget trappades ner, kom många ledare att inse att de trogna kristna inte utgör något hot och gav dem därför lagligt erkännande. Hjälp kom också från den växande stora skaran, som reagerade positivt på de smordas trogna predikande och gav dem hjälp. — Matteus 25:34–40.

8. Hur slöt sig somliga till Guds folk ”genom halhet”?

⁸ Inte alla som uppgav sig vara intresserade av att tjäna Gud under de år det kalla kriget pågick hade rätta motiv. Ängeln hade varnat och sagt: ”Många skall sluta sig till dem genom halhet.” (Daniel 11:34b) Ett stort antal visade intresse för sanningen, men var inte villiga att överlämna sig åt Gud. Andra som tycktes ta emot de goda nyheterna var i själva verket spioner för myndigheterna. En rapport från ett land lyder: ”Några av dessa skrupelfria personer var övertygade kommunister som hade smugit sig in i Herrens organisation, visat stort nit och till och med blivit förordnade till ansvarsfulla tjänsteställningar.”

9. Varför tillät Jehova att några av de trogna kristna ”snavade” på grund av infiltratörer?

⁹ Ängeln fortsatte: ”Och några av dem som har insikt skall bringas att snava, så att det kan ske en luttring på grund av dem och så att några kan renas och göras vita, intill ändens tid; ty den kommer först vid den fastställda tiden.” (Daniel 11:35) De som infiltrerade organisationen blev orsak till att några av de trogna föll i myndigheternas händer. Jehova tillät att detta hände för att luttra och rena sitt folk. Liksom Jesus ”lärde ... lydnad av det han led”, lärde dessa trogna uthållighet av de trosprov de sattes på. (Hebréerna 5:8; Jakob 1:2, 3; jämför Malaki 3:3.) De blev således luttrade, renade och gjorda vita.

10. Vad menas med uttrycket ”intill ändens tid”?

¹⁰ Jehovas folk skulle få uppleva att några snavade och blev luttrade ”intill ändens tid”. De kristna räknar naturligtvis med att bli förföljda ända tills slutet kommer för den här onda tingens ordning. Men detta att några bland Guds folk skulle renas och göras vita som en följd av Nordens kungs intrång skulle fortsätta fram till den ”fastställda tiden”. I Daniel 11:35 måste därför uttrycket ”ändens tid” avse slutet på den tidsperiod som behövdes för att Guds folk skulle bli luttrat, medan det uthärdade angreppet från Nordens kung. Snavandet upphörde tydligen vid den av Jehova fastställda tiden.

KUNGEN GÖR SIG STOR

11. Vad sade ängeln om Nordens kungs inställning till Jehovas suveränitet?

¹¹ Angående Nordens kung sade ängeln vidare: ”Kungen gör vad han vill, och han upphöjer sig och gör sig större än varje gud; och mot gudars Gud skall han tala förunderliga ting [i det han vägrar att erkänna Jehovas suveränitet]. Och han skall visa sig framgångsrik tills förkastelsedomen har nått ett slut; ty det som är beslutat måste göras. Och åt sina fäders Gud ägnar han inte uppmärksamhet; inte heller åt kvinnors åstundan eller åt någon som helst annan gud ägnar han uppmärksamhet, utan han gör sig större än alla.” — Daniel 11:36, 37.

12, 13. a) Hur förkastade Nordens kung ”sina fäders Gud”? b) Vilka var de ”kvinnor”, vilkas ”åstundan” Nordens kung inte ägnade uppmärksamhet åt? c) Vilken ”gud” var det som Nordens kung ärade?

¹² I uppfyllelse av dessa profetiska ord förkastade Nordens kung ”sina fäders Gud”, däribland kristenhetens treeniga gudom. Kommunistblocket främjade ren ateism. Nordens kung gjorde således sig själv till en gud, han gjorde sig ”större än alla”. Kungen ägnade inte uppmärksamhet ”åt kvinnors åstundan” — ”kvinnorna” syftar på underordnade länder, till exempel Nordvietnam, som fungerade som tjänarinnor åt hans regim — utan han gjorde vad han ville.

¹³ Ängeln fortsatte profetian och sade: ”Fästningarnas gud skall han i stället ära; och en gud som hans fäder inte kände skall han ära med guld och med silver och med dyrbar sten och med åtråvärda ting.” (Daniel 11:38) Ja, Nordens kung satte sin lit till den moderna vetenskapliga militarismen, ”fästningarnas gud”. Han sökte räddning genom denne ”gud” och offrade enorma rikedomar på dess altare.

14. Hur handlade Nordens kung ”verkningsfullt”?

¹⁴ ”Han kommer att handla verkningsfullt mot de starkast befästa fästningarna, tillsammans med en utländsk gud. De som ger honom sitt erkännande, dem skall han visa stor ära, och han skall låta dem härska över många; och marken skall han dela ut till ett pris.” (Daniel 11:39) Nordens kung handlade mycket ”verkningsfullt” i det han förlitade sig på sin militaristiske ”utländske gud”, och han visade sig vara en formidabel militärmakt i ”de sista dagarna”. (2 Timoteus 3:1) De som stödde hans ideologi belönades med politiskt, ekonomiskt och ibland militärt stöd.

”SAMMANSTÖTNINGAR” I ÄNDENS TID

15. Hur inlät sig Söderns kung i ”sammanstötningar” med Nordens kung?

¹⁵ ”I ändens tid skall Söderns kung inlåta sig i sammanstötningar med honom”, sade ängeln till Daniel. (Daniel 11:40a) Har Söderns kung inlåtit sig i ”sammanstötningar” med Nordens kung under ”ändens tid”? (Daniel 12:4, 9) Ja, verkligen. Efter första världskriget var det kännbara fredsfördrag som den dåvarande Nordens kung — Tyskland — tvingades underteckna verkligen en ”sammanstötning”, en provokation som väckte en önskan om hämnd. Efter sin seger i andra världskriget riktade Söderns kung skräckinjagande kärnvapen mot sin rival och organiserade en mäktig militärallians, Nordatlantiska försvarsorganisationen (NATO), mot honom. Angående NATO:s funktion säger en brittisk historiker: ”Det var det främsta redskapet i ’uppdämningspolitiken’ mot Sovjet, som nu betraktades som det huvudsakliga hotet mot freden i Europa. Det fullgjorde sin uppgift i 40 år med odiskutabel framgång.” Under de år det kalla kriget varade kom ”sammanstötningarna” från Söderns kungs sida att inbegripa högteknologiskt spionage förutom diplomatiska och militära offensiver.

16. Hur reagerade Nordens kung på sammanstötningarna från Söderns kungs sida?

¹⁶ Hur reagerade Nordens kung? ”Nordens kung skall storma fram mot honom med vagnar och med ryttare och med många skepp; och han skall tränga in i länderna och svämma över och dra fram genom dem.” (Daniel 11:40b) De sista dagarna har präglats av den expansionspolitik som Nordens kung bedrivit. Under andra världskriget svämmade den nazistiske ”kungen” över sina gränser in i de omkringliggande länderna. När kriget var slut byggde den efterföljande ”kungen” ett mäktigt imperium. Under det kalla kriget kämpade Nordens kung mot sin rival i krig och resningar i Afrika, Asien och Latinamerika, där de två kungarna stödde var sin part i konflikterna. Nordens kung förföljde de sanna kristna och begränsade — men stoppade på intet sätt — deras verksamhet. Och hans militära och politiska offensiver ledde till att han fick kontroll över en rad länder. Detta var exakt vad ängeln hade förutsagt: ”Han skall också tränga in i Prydnadens land [Jehovas folks andliga besittning], och många länder kommer att bringas att snava.” — Daniel 11:41a.

17. Vad lyckades inte Nordens kung uppnå med sin expansionspolitik?

¹⁷ Men Nordens kung uppnådde inte världsherravälde. Ängeln förutsade: ”Dessa skall slippa undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons söner.” (Daniel 11:41b) I forna tider låg Edom, Moab och Ammon mellan Egypten, Söderns kungs domän, och Syrien, Nordens kungs domän. I nyare tid är de en bild av de nationer och organisationer som Nordens kung försökte få inflytande över utan att lyckas.

EGYPTEN SLIPPER INTE UNDAN

18, 19. Hur fick Söderns kung känna av inflytandet från sin rival?

¹⁸ Jehovas ängel fortsatte: ”Han [Nordens kung] skall fortsätta att sträcka ut sin hand mot länderna; och Egyptens land skall inte slippa undan. Och han kommer att härska över gömda skatter av guld och silver och över alla Egyptens åtråvärda ting. Och libyer och etiopier kommer att följa i hans steg.” (Daniel 11:42, 43) Inte ens Söderns kung, ”Egypten”, slapp undan verkningarna av den expansionspolitik som Nordens kung bedrev. Söderns kung led till exempel ett betydande nederlag i Vietnam. Och hur var det med ”libyer och etiopier”? Dessa grannar till det forntida Egypten skulle mycket väl kunna förebilda de nationer som geografiskt sett är grannar till vår tids ”Egypten” (Söderns kung). Ibland har de följt Nordens kung — de har följt ”i hans steg”.

¹⁹ Har Nordens kung härskat över Egyptens ”gömda skatter”? Han har definitivt haft stort inflytande på hur Söderns kung har använt sina ekonomiska resurser. Av fruktan för sin rival har Söderns kung offrat enorma summor på att vidmakthålla en formidabel armé och flotta och ett starkt flygvapen. I den bemärkelsen har Nordens kung ”härskat över”, eller kontrollerat, hur Söderns kung har disponerat sina rikedomar.

DET SISTA FÄLTTÅGET

20. Hur beskriver ängeln Nordens kungs sista fälttåg?

²⁰ Rivaliteten mellan Nordens kung och Söderns kung — på det militära eller ekonomiska området eller på andra områden — närmar sig sitt slut. Jehovas ängel uppenbarade detaljer angående en konflikt som ännu hör framtiden till. Han sade: ”Rapporter från soluppgången och från norr skall göra honom [Nordens kung] bestört, och han skall dra ut i stort raseri för att förinta och viga många åt tillintetgörelse. Och han skall slå upp sina palatstält mellan det stora havet och Prydnadens heliga berg; men han går oundvikligen mot sitt slut, och det finns ingen som hjälper honom.” — Daniel 11:44, 45.

21. Vad återstår att få veta om Nordens kung?

²¹ Upplösningen av Sovjetunionen i december 1991 innebar en stor motgång för Nordens kung. Vem kommer att vara denne kung när Daniel 11:44, 45 uppfylls? Kommer han att vara något av de länder som var en del av det tidigare Sovjetunionen? Eller kommer han att fullständigt ändra identitet som han har gjort flera gånger tidigare? Kommer utvecklingen av kärnvapen hos ännu fler nationer att resultera i en ny kapprustning och påverka denne kungs identitet? Endast tiden kan ge svar på dessa frågor, och vi gör klokt i att inte spekulera. När Nordens kung företar sitt sista fälttåg, kommer alla som har insikt i Bibeln att tydligt kunna se hur profetian uppfylls. — Se ”Kungarna i kapitel 11 i Daniels bok”, sidan 284.

22. Vilka frågor uppstår angående Nordens kungs slutliga angrepp?

²² Men vi vet vad Nordens kung snart kommer att göra. Rapporterna ”från soluppgången och från norr” kommer att få honom att företa ett fälttåg ”för att förinta” många. Vilka är det här fälttåget riktat mot, och vilka ”rapporter” utlöser angreppet?

UPPSKRÄMD AV OROANDE RAPPORTER

23. a) Vilken viktig händelse måste äga rum före Harmageddon? b) Vilka är ”kungarna från solens uppgång”?

²³ Lägg märke till vad Uppenbarelseboken har att säga om slutet för det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Före ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon, kommer denna stora fiende till den sanna tillbedjan att ”brännas upp med eld”. (Uppenbarelseboken 16:14, 16; 18:2–8) Dess tillintetgörelse förebådas genom att den sjätte skålen med Guds vrede gjuts ut över den symboliska floden Eufrat. Vattnet i floden torkar bort ”för att vägen skulle beredas för kungarna från solens uppgång”. (Uppenbarelseboken 16:12) Vilka är dessa kungar? Inga andra än Jehova Gud och Jesus Kristus! — Jämför Jesaja 41:2; 46:10, 11.

24. Vilken handling från Jehovas sida kan vara det som gör Nordens kung bestört?

²⁴ Tillintetgörandet av det stora Babylon beskrivs målande i Uppenbarelseboken: ”De tio horn som du såg [de kungar som härskar i ändens tid], och vilddjuret [Förenta nationerna], dessa skall hata skökan och göra henne öde och naken, och de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld.” (Uppenbarelseboken 17:16) Varför skall härskarna tillintetgöra det stora Babylon? Därför att Gud inger ”dem i hjärtat att utföra hans tanke”. (Uppenbarelseboken 17:17) Bland dessa härskare finns Nordens kung. Det han hör ”från soluppgången” kan mycket väl avse denna handling från Jehovas sida, att han inger mänskliga ledare i hjärtat att förinta den stora religiösa skökan.

25. a) Vilket särskilt angreppsmål har Nordens kung? b) Var ”slår” Nordens kung ”upp sina palatstält”?

²⁵ Men Nordens kung har ett särskilt angreppsmål för sin vrede. Han skall ”slå upp sina palatstält mellan det stora havet och Prydnadens heliga berg”, säger ängeln. Det stora havet var på Daniels tid Medelhavet, och det heliga berget var Sion, där Guds tempel en gång låg. I profetians uppfyllelse företar den rasande Nordens kung följaktligen ett fälttåg mot Guds folk. Platsen ”mellan det stora havet” och det ”heliga berget” representerar Jehovas smorda tjänares andliga besittning. De smorda kristna har kommit upp ur det ”hav” av människor som gjorts främmande för Gud, och de har hoppet att få regera på det himmelska Sions berg tillsammans med Jesus Kristus. — Jesaja 57:20; Hebréerna 12:22; Uppenbarelseboken 14:1.

26. Varifrån kan rapporterna ”från norr” härröra, enligt vad som visas av Hesekiels profetia?

²⁶ Hesekiel, som levde samtidigt med Daniel, profeterade också om ett angrepp på Guds folk ”i dagarnas slutskede”. Han sade att fientligheterna skulle sättas i gång av Gog i Magog, dvs. av Satan, Djävulen. (Hesekiel 38:14, 16) Från vilket håll, symboliskt talat, kommer Gog? ”Från de mest avlägsna områdena i norr”, säger Jehova genom Hesekiel. (Hesekiel 38:15) Hur ondskefullt detta angrepp än blir, kommer det inte att tillintetgöra Jehovas folk. Detta dramatiska angrepp blir följden av en strategisk manöver som Jehova gör för att förinta Gogs styrkor. Jehova säger till Satan: ”Jag skall ... sätta krokar i dina käkar och föra dig ut.” ”Jag skall ... göra så att du drar upp från de mest avlägsna områdena i norr och föra dig in på Israels berg.” (Hesekiel 38:4; 39:2) De rapporter ”från norr” som gör Nordens kung rasande måste därför härröra från Jehova. Men exakt vad rapporterna ”från soluppgången och från norr” till slut kommer att innehålla är det Gud som avgör, och tiden kommer att utvisa vad det blir.

27. a) Varför kommer Gog att driva nationerna, däribland Nordens kung, till att angripa Jehovas folk? b) Vad blir utgången av Gogs angrepp?

²⁷ Det som får Gog att organisera sitt totalangrepp är välståndet hos ”Guds Israel”, som tillsammans med den ”stora skaran” av ”andra får” inte längre är någon del av hans värld. (Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16; 17:15, 16; 1 Johannes 5:19) Gog sneglar misstänksamt på ”ett folk som är hopsamlat från nationerna, ett som samlar [andlig] förmögenhet och egendom”. (Hesekiel 38:12) Gog betraktar de kristnas andliga besittning som ”öppen landsbygd” som är lätt att inta och sätter in allt för att avlägsna detta hinder, så att han kan få full kontroll över mänskligheten. Men han lyckas inte. (Hesekiel 38:11, 18; 39:4) När jordens kungar, däribland Nordens kung, angriper Jehovas folk, ”går [de] oundvikligen mot sitt slut”.

KUNGEN MÖTER ”SITT SLUT”

28. Vad vet vi om framtiden för Nordens kung och Söderns kung?

²⁸ Nordens kungs sista fälttåg är inte riktat mot Söderns kung. Det är därför inte hans store rival som tillfogar honom hans slut. Och Söderns kung blir inte tillintetgjord av Nordens kung. Söderns kung tillintetgörs ”utan människohand”, av Guds kungarike.a (Daniel 8:25) I striden vid Harmageddon kommer alla jordens kungar att avlägsnas av Guds kungarike, och det är uppenbarligen detta som drabbar Nordens kung. (Daniel 2:44) Daniel 11:44, 45 beskriver händelser som leder fram till denna slutliga strid. Det är inte att undra på att det inte ”finns ... [någon] som hjälper” Nordens kung, när han möter sitt slut!

[Tabell/Bild på sidan 284]

KUNGARNA I KAPITEL 11 I DANIELS BOK

Nordens kung Söderns kung

Daniel 11: 5 Seleukos I Nikator Ptolemaios I

Daniel 11:7–9 Seleukos II Ptolemaios III

Daniel 11:10–12 Antiochos III Ptolemaios IV

Daniel 11:20 Augustus

Daniel 11:21–24 Tiberius

[Fotnot]

[Helsidesbild på sidan 271]

[Bilder på sidan 279]

”Sammanstötningarna” från Söderns kungs sida har inbegripit högteknologiskt spionage och hot om militära aktioner