På flera prismor nämner Nabonid både sig själv och sin förstfödde son, Belsassar, i förbindelse med böner till månguden. (Documents From Old Testament Times, utgiven av D. W. Thomas, 1962, sid. 73) En inskrift visar att han i sitt tredje år, innan han drog ut på det fälttåg som ledde till erövringen av Tema i Arabien, överlät kungamakten i Babylon åt Belsassar. Av samma text framgår det att Nabonid väckte anstöt bland invånarna i sitt rike genom att han favoriserade tillbedjan av månguden och inte var på plats i Babylon när nyårsfesten skulle firas. Av den så kallade Nabonidkrönikan framgår det att Nabonid var i staden Tema under sitt 7:e, 9:e, 10:e och 11:e regeringsår. Om alla dessa tillfällen sägs det: ”Kungen kom inte till Babylon [till ceremonierna i månaden nisan]; (statyn av) guden Nebo kom inte till Babylon, (statyn av) guden Bel gick inte ut (från Esagila i en procession); [nyårs]festen [utgick].” (Ancient Near Eastern Texts, sid. 306) Eftersom texten är skadad är redogörelsen för de andra åren ofullständig.

Om oasstaden Tema sägs det på ett annat ställe: ”Han förskönade staden, byggde (där) [ett palats] som liknade palatset i Su·an·na (Babylon).” (Ancient Near Eastern Texts, sid. 313) Nabonid tycks ha flyttat sitt kungliga residens till Tema, och andra texter visar att kamelkaravaner fraktade dit varor från Babylon. Utan att göra avkall på sin ställning som rikets kung överlät han styret i Babylon åt Belsassar. Eftersom Tema var en knutpunkt vid de karavanvägar där man fraktade guld och kryddor genom Arabien, kan det ha legat ekonomiska motiv bakom Nabonids intresse för staden, men det kan också ha funnits militärstrategiska skäl. En del har också menat att han kan ha ansett det klokt ur politisk synvinkel att styra Babylon genom sin son. Andra faktorer, t.ex. det hälsosamma klimatet i Tema och måndyrkans starka ställning i Arabien, har också nämnts som möjliga orsaker till att Nabonid uppenbarligen föredrog den staden.

Det finns inga upplysningar tillgängliga om vad Nabonid ägnade sig åt mellan sitt 12:e och sitt sista regeringsår. Eftersom han räknade med att mederna och perserna skulle angripa under ledning av Cyrus, hade han slutit ett förbund med det lydiska riket och med Egypten. Enligt Nabonidkrönikan var Nabonid tillbaka i Babylon det år då Medo-Persien gick till angrepp. Nyårsfesten firades, och de babyloniska gudarna fördes in i staden. Med avseende på Cyrus framryckning sägs det i krönikan att han efter en seger vid Opis erövrade Sippar (60 km norr om Babylon) och att ”Nabonid flydde”. Sedan följer berättelsen om medernas och persernas erövring av Babylon, och det sägs att Nabonid togs till fånga när han återvände dit. (Ancient Near Eastern Texts, sid. 306) Berossos, en babylonisk präst på 200-talet f.v.t., berättar i sina skrifter att Nabonid hade dragit ut för att strida mot Cyrus styrkor men att han blev besegrad. Han berättar vidare att Nabonid flydde till Borsippa (sydsydväst om Babylon) och att han efter Babylons fall överlämnade sig till Cyrus och därefter förvisades till Karmanien (i södra Persien). Den här berättelsen stämmer överens med den bibliska skildringen i Daniel, kapitel 5, som visar att Belsassar fungerade som kung i Babylon när staden föll.

Med tanke på att Nabonid inte omnämns i kapitel 5 i Daniels bok kan det vara värt att betona att Daniel bara redogör för ett fåtal av de händelser som föregick Babylons fall och att världsväldets sammanbrott bara beskrivs med några få ord. Men det hänsyftas uppenbarligen på Nabonids herravälde i Daniel 5:7, 16, 29, där det sägs att Belsassar erbjöd Daniel att bli den tredje i riket. Här är det underförstått att Nabonid var den förste i riket och Belsassar den andre. Professor Dougherty säger därför: ”Daniels femte kapitel kan anses stämma med fakta genom att Nabonid utelämnas i berättelsen, för han tycks inte ha varit delaktig i de händelser som utspelade sig när Gobryas [som ledde Cyrus här] drog in i staden.” (Nabonidus and Belshazzar, sid. 195, 196; se också sid. 73, 170, 181; se Dan 5:1, not.)

Det är också intressant att se att krönikan tydligen hänsyftar på Belsassar. Han nämns visserligen inte vid namn, men i ett verk framhålls det att rad 8 i spalt 1 i krönikan, sedd i ljuset av en senare del av krönikan (sp. II, rad 5, 10, 19, 23), skulle kunna uppfattas som att Nabonid betrodde Belsassar kungamakten och gjorde honom till medregent. (Babylonian Historical Texts: Relating to the Capture and Downfall of Babylon, Sidney Smith, London 1924, sid. 100) Flera gånger sägs det i krönikan att kronprinsen var i Akkad (Babylonien) medan Nabonid själv var i Tema (i Arabien). Att Nabonidkrönikan inte nämner Belsassar vid namn eller beskriver hans död ger inte någon som helst anledning att betvivla exaktheten i Daniels inspirerade bok, där namnet Belsassar förekommer åtta gånger och där hans död nämns som en avslutning på den målande beskrivningen av Babylons fall. (Dan 5) Kilskriftsexperter medger i stället att Nabonidkrönikan är ytterst kortfattad, och som nämnts här ovan anser de att den skrevs i avsikt att ställa Nabonid i dålig dager och inte för att ge en detaljerad historisk skildring. I sitt verk Nabonidus and Belshazzar säger R. P. Dougherty: ”Den bibliska redogörelsen kan tolkas såsom den bästa, därför att den använder namnet Belsassar.” (Sid. 200; kursiverat av oss)