Jakob fick därefter befallning av Gud att lämna Sikem och flytta ner till Betel, och han gjorde också det. Men innan han bröt upp lät han alla i hushållet rena sig, byta kläder och göra sig av med alla falska gudar (förmodligen också Labans terafimbilder) och likaså de örringar som antagligen bars som amuletter. Allt detta grävde Jakob ner i närheten av Sikem. (1Mo 35:1–4)

Betel, ”Guds hus”, var av särskild betydelse för Jakob, eftersom det var där som Jehova, kanske 30 år tidigare, hade låtit det abrahamitiska förbundet gå vidare till honom. Sedan Jakob nu byggt ett altare åt sina förfäders store Gud, förnyade Jehova förbundet och bekräftade också att Jakobs namn hade blivit ändrat till Israel. Jakob reste sedan en stod över vilken han utgöt ett dryckesoffer och olja till minne av dessa betydelsefulla händelser. Det var också under uppehållet här i Betel som hans mors amma, Debora, dog och blev begravd. (1Mo 35:5–15)

Vi vet inte hur länge Jakob bodde i Betel.

Sedan man hade lämnat Betel och fortsatt söderut, men medan det ännu var en sträcka kvar till Betlehem (Efrat), fick Rakel födslosmärtor, och under den svåra förlossningen, då hon födde sin andre son, Benjamin, dog hon. Jakob begravde sin älskade Rakel där och reste en stod över hennes grav. (1Mo 35:16–20)