Forntida mynt vittnar om profetiska sanningar
DE KLIRRANDE mynt som du har i din ficka eller i din börs förmedlar kanske inte något speciellt budskap utöver det faktum att du kan inhandla någon billig vara för dem. Men vissa mynt förmedlar ett mycket innehållsrikare budskap.
Strax före sin död uttalade Jesus en profetia om att en fruktansvärd förödelse skulle komma över Jerusalem, huvudstaden i den otrogna nationen Israel. (Matteus 23:37—24:2) Jesus sade: ”När ni vidare får se Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, ... dessa är nämligen dagar för rättskipning, för att alla de ting som har blivit skrivna skall uppfyllas.” — Lukas 21:20—22.
Vid den tidpunkten befann sig judarna under det mäktiga Roms stränga herravälde. Hur kunde då Jesu profetia gå i uppfyllelse? Svaret är att judarna gjorde uppror år 66 v.t. Cestius Gallus ledde de mäktiga romerska styrkorna mot dem och gick så långt som till att omringa Jerusalem, precis som Jesus hade förutsagt. Sedan drog sig romarna utan någon uppenbar orsak skyndsamt tillbaka. Upprorsmakarna jublade över en seger som äntligen föreföll medföra frihet. De präglade till och med mynt, till exempel ett sådant mynt som det du kan se här. (Nummer 1, 2)
Men Kristi lärjungar lät sig inte vilseledas. De gav akt på hans maning att ”fly till bergen” och övergav sina hem i Judeen. De flydde ner till och över Jordanfloden och sedan norrut till Pella, där de bosatte sig. Men var detta nödvändigt, eftersom det sedan förflöt några år och judarna i Jerusalem fortfarande var fria? Även om dessa judar hade sina egna mynt, skulle de snart få erfara att det inte fanns någon mat att köpa för dessa mynt. Varför?
Titta på myntet som visas som nummer 3 och 4. Du ser huvudet på den romerske härföraren Vespasianus, som utsågs att efterträda Cestius Gallus. Enligt Encyclopædia Britannica skulle Vespasianus ”slutföra det krig i Judeen som hotade att leda till allmänt uppror i hela Östern till följd av en vittutbredd uppfattning i dessa områden att de framtida världshärskarna skulle komma från Judeen. Vespasianus, som hade en stark dragning åt det vidskepliga, blev påverkad till att tro att det var han själv som skulle uppfylla denna förväntan.” Historikern Josefos skildrar på ett levande sätt de slag som därefter utkämpades. Efter det att Vespasianus hade blivit kejsare år 69 v.t. fortsatte hans son Titus att föra detta krig och belägrade Jerusalem. Svält och fasor plågade dem som var instängda i staden. När staden föll, revs dess murar ner och förstördes dess tempel.
Hur stor var kostnaden i människoliv för dem som hade ignorerat Jesu varning? ”För att vara halvt ihjälsvultna försvarade de sitt fäste med förvånansvärd seghet och förlorade drygt ett hundra tusen av sina kamrater under denna kamp. Dessutom var det nästan lika många som fördes bort till slaveri efter att ha blivit tvingade att uppleva den plågsamma åsynen av hur deras heliga tempel brändes, plundrades och totalförstördes. Många av dessa tvingades ... tjäna som dödsdömda gladiatorer eller utgöra hjälplösa byten för vilda djur vid de spektakulära ’idrottsspel’ som den triumferande Titus anordnade.” — Coins of Bible Days.
Denna bok förklarar att Vespasianus och Titus år 71 v.t. marscherade i triumf genom Rom för att fira denna seger. Men något som var ”mer bestående än alla parader och festivaler var de talrika ’segermynten’”. Ett sådant mynt var detta guldmynt (nummer 5) som präglades av Vespasianus till minne av den romerska segern över Judeen.
Även om många judar kanske yttrade sig hånfullt över Jesu profetiska uttalande om slutet för den judiska ordningen, blev hans ord besannade, vilket dessa mynt vittnar om. Jesu profetia har en större uppfyllelse i vår tid och underrättar oss om en annalkande katastrof för den nuvarande världsvida tingens ordning. Du är skyldig dig själv att ta reda på innebörden i detta nutida budskap och hur du kan undgå att falla offer för den annalkande katastrofen.
[Ruta/Bilder på sidan 31]
1. Framsidan: Bronsprutah (eller perutah) präglad efter det första upprorets början (66—70 v.t.), med en bild av en amfora (ett kärl med två handtag). Den hebreiska texten lyder: ”År två”, det vill säga år 67 v.t., det andra året av judarnas självstyre
2. Baksidan: Ett blad av en vinranka omgivet av orden ”Sions frihet” eller ”Sions befrielse”
3. Framsidan: En bronssestertie präglad av kejsar Vespasianus till minne av segern över Judeen. De latinska förkortningarna runt hans bild är IMP[erator] (kejsare) CAE[sar] VESPASIAN[us] AVG[ustus] P[ontifex] M[aximus] (överstepräst) TR[ibunicia] P[otestate] (innehavare av en tribuns myndighet) P[ater] P[atriae] (fäderneslandets fader) CO[n]S[ul] III (konsul för tredje gången), vilket daterar myntet till år 71 v.t.
4. Baksidan: Till vänster ses den triumferande kejsar Vespasianus (eller härföraren Titus) i militär rustning med ett spjut och en dolk och med foten vilande på en hjälm. Till höger sitter en judinna på ett bröstharnesk under en dadelpalm; hon är klädd i sorgdräkt och gråter. Orden IVDAEA CAPTA betyder ”Judeen i fångenskap”. Detta mynt präglades med bokstäverna S[enatus] C[onsulto], som betyder ”med senatens tillstånd”
5. Baksidan. En aureus (guldmynt) från Vespasianus’ tid föreställande Judeen i sorgdräkt
[Bildkälla]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.