Omkring mitten av december anlände Nathan H. Knorr, Frederick W. Franz och Hayden C. Covington från Brooklyn. Hazel Burford, som skötte broder Rutherford under denna sorgliga och prövosamma tid, berättade längre fram: ”De var hos honom i flera dagar och gick igenom årsrapporten för årsboken och andra organisatoriska angelägenheter. Sedan de hade åkt fortsatte broder Rutherford att bli allt svagare, och omkring tre veckor senare, torsdagen den 8 januari 1942, avslutade han i trohet sin jordiska levnadsbana.”i

”TILL ALLA SOM ÄLSKAR TEOKRATIEN

Den 8 januari 1942 avslutade vår älskade broder, J. F. Rutherford, troget sin jordiska levnadsbana. ... För honom var det en glädje och tröst att se och veta att alla Herrens vittnen följer Konungen, Kristus Jesus, och inte någon människa som sin Ledare och att de kommer att fortsätta framåt i arbetet i fullständigt endräktig verksamhet.” — Ett brev med meddelande om broder Rutherfords död.a

NYHETEN om broder Rutherfords död kom som en chock för Jehovas vittnen världen över. Många visste att han hade varit sjuk, men de hade inte trott att han skulle dö så snart. De sörjde över att ha förlorat en kär broder men var fast beslutna att ”fortsätta framåt i arbetet” — arbetet med att förkunna om Guds kungarike. De betraktade inte J. F. Rutherford som sin ledare. Charles E. Wagner, som hade arbetat på broder Rutherfords kontor, påpekade: ”Bröderna överallt hade utvecklat en stark övertygelse om att Jehovas verk inte var beroende av någon människa.” Men ändå behövdes det någon som kunde axla de ansvarsuppgifter som broder Rutherford hade haft som Sällskapet Vakttornets president.