Rubidium-strontiumklockan

En annan radioaktiv klocka avsedd för mineral har utvecklats på senare tid. Den grundar sig på sönderfallet av rubidium till strontium. Rubidium sönderfaller otroligt långsamt. Dess halveringstid är 50 miljarder år! Så liten mängd av det har sönderfallit i även de äldsta bergarterna att det är nödvändigt att göra minutiösa mätningar för att kunna skilja det tillkomna strontium-87 från den ursprungliga mängden strontium. Det kan finnas ett hundra gånger mer strontium än rubidium i mineralet, och till och med under en miljard år har endast drygt 1 procent av rubidiumet sönderfallit. Trots dessa svårigheter har den obetydliga mängd strontium som uppkommit genom sönderfall blivit uppmätt i några fall. Denna klocka är värdefull vid kontroll av de åldersbestämningar som gjorts med andra metoder.

Ett intressant exempel på användningen av denna metod gällde en meteorit som astronomerna tror kan vara av samma slag som de bergarter som teoretiskt sett klumpade ihop sig och bildade planeterna, alltså en återstod av det ursprungliga material som solsystemet uppstod ur. Den ålder man kom fram till, 4,6 miljarder år, stämde överens med denna uppfattning.

En enastående framgång för rubidium-strontiumklockan var dateringen av den ovan beskrivna månbergarten. Fem olika mineral i bergarten analyserades, och de pekade alla på en ålder på 3,3 miljarder år, samma ålder som man hade kommit fram till med hjälp av kalium-argonklockan.a