1, 2. a) Vilken farlig situation befann sig David i? b) Vilka psalmer ska vi gå igenom?

KUNG DAVID har härskat i Israel under en tid, men nu befinner han sig i en farlig situation. Hans son Absalom har skapat en intrig och utropat sig själv till kung, och David har tvingats fly från Jerusalem. En nära vän har också förrått honom, och nu går han barfota över Olivberget tillsammans med några få lojala vänner och gråter. Och senare kastar Simei, som är av samma släkt som kung Sauls hus, dessutom stenar och jord på honom samtidigt som han förbannar honom. (2 Sam. 15:30, 31; 16:5–14)

² Kommer den här prövningen sluta med att David möter döden i sorg och vanära? Nej, för han förtröstar på Jehova. Denna förtröstan kommer tydligt fram i den tredje psalmen. Den är skriven av David och handlar om hans flykt undan Absalom.

När många är emot oss

3. Vilken situation befann sig David i, enligt Psalm 3:1, 2?

³ ”Israels män har i sina hjärtan slutit upp bakom Absalom”, meddelar en budbärare. (2 Sam. 15:13) David undrar hur Absalom har kunnat få så många män på sin sida och frågar: ”Jehova, varför har mina motståndare blivit många? Varför reser sig många mot mig? Många säger om min själ: ’Det finns ingen räddning för honom hos Gud.’” (Ps. 3:1, 2) Många israeliter tror inte att Jehova kommer att befria David från Absalom och hans anhang.

4, 5. a) Vad var David övertygad om? b) Vad betyder uttrycket ”den som lyfter upp mitt huvud”?

⁴ Men David känner sig trygg, för han förtröstar helt på Gud. Han sjunger: ”Ändå är du, Jehova, en sköld omkring mig, min härlighet och den som lyfter upp mitt huvud.” (Ps. 3:3) David är övertygad om att Jehova ska beskydda honom precis som en sköld skyddar en soldat. Ja, kung David, som inte är någon ungdom längre, är på flykt, med huvudet täckt och nerböjt i förödmjukelse. Men den Högste kommer att vända hans förödmjukelse till ära och härlighet. Jehova kommer att hjälpa honom så att han återigen kan gå upprätt, med högburet huvud. David ropar till Jehova och vet att han kommer att svara honom. Har du en lika stark förtröstan på Jehova?

⁵ När David använder uttrycket ”den som lyfter upp mitt huvud” om Jehova, visar han att det är från honom han förväntar att få hjälp. En annan översättning lyder: ”Men du, HERRE, är alltid min sköld mot fara; du ger mig seger och inger mig nytt mod.” (Today’s English Version) Angående uttrycket ”den som lyfter upp mitt huvud” säger ett bibliskt uppslagsverk: ”När Gud lyfter upp ... någons ’huvud’, fyller han denne med hopp och tillförsikt.” Med tanke på att David har tvingats bort från Israels tron har han all anledning att känna sig missmodig. Men när Gud lyfter upp hans huvud fylls han återigen med mod och tillförsikt och stärks i sin förtröstan på honom.

”Jehova ... skall svara”

6. Varför sade David att Jehova skulle besvara hans bön från sitt heliga berg?

⁶ I förtröstan på Jehova och fylld av tillförsikt fortsätter David: ”Jag ropar till Jehova med hög röst, och han skall svara mig från sitt heliga berg.” (Ps. 3:4) På Davids befallning har förbundsarken, som representerar Guds närvaro, flyttats till Sions berg. (Läs 2 Samuelsboken 15:23–25.) Det är därför passande att David säger att Jehova ska besvara hans bön från sitt heliga berg.

7. Varför kände inte David någon skräck?

⁷ David vet att det inte är meningslöst att be till Gud och känner därför ingen skräck. I stället sjunger han: ”Jag skall lägga mig, så jag kan sova; jag kommer helt visst att vakna, ty Jehova stöder mig.” (Ps. 3:5) David är inte rädd för att lägga sig och sova ens på natten, då risken för att bli överrumplad av fienden är som störst. Han är säker på att han kommer att vakna, för han vet av erfarenhet att han kan lita på Guds osvikliga stöd. Det kan vi också göra om vi håller oss till ”Jehovas vägar” och aldrig överger honom. (Läs 2 Samuelsboken 22:21, 22.)

8. Hur visar Psalm 27:1–4 att David förtröstade på Gud?

⁸ Davids tillförsikt och fullständiga förtröstan på Gud kommer tydligt fram i en annan av hans psalmer, som innehåller dessa inspirerade ord: ”Jehova är mitt ljus och min räddning. För vem skall jag känna fruktan? Jehova är mitt livs fäste. För vem skall jag känna skräck? ... Om så en här lägrar sig mot mig, fruktar inte mitt hjärta. ... Ett enda har jag bett Jehova om – det är vad jag söker: att få bo i Jehovas hus alla mina livsdagar, för att betrakta Jehovas ljuvlighet och med uppskattning se på hans tempel.” (Ps. 27:1–4) Om du känner det på samma sätt och dina omständigheter tillåter det, kommer du regelbundet att samlas med andra som också tillber Jehova. (Hebr. 10:23–25)

9, 10. Varför skulle du säga att David inte var hämndlysten, trots orden i Psalm 3:6, 7?

⁹ Trots att David har blivit förrådd av Absalom och sviken av så många andra sjunger han: ”Jag fruktar inte för folk i tiotusental, som har ställt upp sig mot mig runt omkring. Träd fram, Jehova! Rädda mig, min Gud! Ty du skall slå alla mina fiender på käken. De ondskefullas tänder skall du slå sönder.” (Ps. 3:6, 7)

¹⁰ David är inte hämndlysten. Om det var någon som skulle slå hans ”fiender på käken”, så var det Jehova. I egenskap av kung har David gjort en egen avskrift av Moses lag och vet att Jehova har sagt: ”Min är hämnden och vedergällningen.” (5 Mos. 17:14, 15, 18; 32:35) Det är också upp till Jehova om han ska slå sönder ”de ondskefullas tänder”, dvs. oskadliggöra dem. Jehova vet vilka som är ondskefulla, för han ”ser hur hjärtat är”. (1 Sam. 16:7) Vi är verkligen tacksamma för att Jehova ger oss tro och styrka att kunna stå emot den mest ondskefulla varelse som finns, Satan. Snart kommer denne motståndare att kastas i avgrunden likt ett rytande men tandlöst lejon utan något existensberättigande! (1 Petr. 5:8, 9; Upp. 20:1, 2, 7–10)

”Räddning tillhör Jehova”

11. Varför ber vi för våra bröder och systrar?

¹¹ David inser att det bara är Jehova som kan ge honom den befrielse som han är i så förtvivlat behov av. Men David tänker inte bara på sig själv. Hur ska det gå för Jehovas folk som helhet? Han avslutar sin inspirerade komposition med orden: ”Räddning tillhör Jehova. Din välsignelse är över ditt folk.” (Ps. 3:8) Ja, David har enorma problem, men han tänker ändå på Jehovas folk som helhet och är övertygad om att Jehova ska välsigna dem. Bör inte också vi tänka på våra bröder och systrar? Vi kommer ihåg dem i våra böner till Jehova och ber att han ska ge dem sin heliga ande så att de kan ta mod till sig och ha tillförsikt när de förkunnar de goda nyheterna. (Ef. 6:17–20)

12, 13. Vad hände Absalom, och hur reagerade David?

¹² Absalom dör en vanhedrande död – en varning till alla som smädar andra, särskilt om de smädar en som är smord av Gud, som David var. (Läs Ordspråksboken 3:31–35.) En strid utkämpas, och Absaloms styrkor besegras. Absalom själv rider i väg på en mula och fastnar med sitt yviga hår i en grenklyka. Där blir han hängande – vid liv men helt hjälplös – tills Joab dödar honom genom att driva tre spjutskaft genom hans kropp. (2 Sam. 18:6–17)

¹³ Blir David lättad när han får höra vad som har hänt hans son? Nej. I stället vankar han av och an, gråter och ropar: ”Min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig, Absalom, min son, min son!” (2 Sam. 18:24–33) Det är först när Joab talar med David som han får hjälp att inte gå under av sorg. Vilket tragiskt slut för Absalom, som helt förblindad av ärelystnad stred mot sin egen far – Jehovas smorde – och drog olycka över sig själv! (2 Sam. 19:1–8; Ords. 12:21; 24:21, 22)