SJÄLVBEHÄRSKNING

Förmåga att behärska sig, dvs. att lägga band på och styra sig själv, sina tankar, sitt tal och sina handlingar. (1Mo 43:31; Est 5:10; Ps 119:101; Ord 10:19; Jer 14:10; Apg 24:25) De hebreiska och grekiska orden för självbehärskning förmedlar tanken på att ha makt eller kontroll över sig själv. Självbehärskning hör till Guds andes frukt. (Gal 5:22, 23) Trots att Jehova har obegränsad kraft visar han alltid självbehärskning. I stället för att omedelbart gå till rätta med dem som överträder hans lagar låter han det gå en tid, så att de får möjlighet att vända om från sin ondska och kan vinna hans ynnest. (Jer 18:7–10; 2Pe 3:9)

När det emellertid står klart att de som har fått tid att ångra sig inte vill dra nytta av Jehovas barmhärtighet, är han i sin fulla rätt att verkställa sin dom. Så var det i fallet med babylonierna, som ödelade Jerusalem 607 f.v.t. Eftersom de inte insåg att Jehova hade låtit dem få kontroll över Israel enbart för att de skulle tukta israeliterna för deras trolöshet, behandlade de israeliterna hänsynslöst och tuktade dem mycket strängare än Guds dom krävde. (Jfr Jes 47:6, 7; Sak 1:15.) Jehova hade förutsett detta, och genom profeten Jesaja hade han visat att den tid skulle komma då han inte längre skulle avhålla sig från att straffa dem som hade ödelagt Jerusalem: ”Jag har tigit under lång tid. Jag förblev tyst. Jag behärskade mig. Likt en barnaföderska skall jag stöna, frusta och kippa efter andan på samma gång. Jag skall föröda berg och kullar, och allt som växer där skall jag låta förtorka.” (Jes 42:14, 15)

Kristus Jesus visade också självbehärskning. I samband med att aposteln Petrus gav råd om att tjänarna i ett hus skulle underordna sig sina ägare skrev han: ”Ja, till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår. ... När han blev förolämpad, förolämpade han inte tillbaka. När han led, svarade han inte med hotelser, utan överlämnade sig åt honom som dömer rättvist.” (1Pe 2:21–23)

I ”de sista dagarna” skulle brist på självbehärskning känneteckna dem som inte var sanna kristna. (2Ti 3:1–7) Men eftersom de kristna skall efterlikna Gud och hans Son (1Kor 11:1; Ef 5:1), bör de sträva efter att visa självbehärskning i allting (1Kor 9:25). Aposteln Petrus sade: ”Till er tro [skall ni] foga dygd, till er dygd kunskap, till er kunskap självbehärskning, till er självbehärskning uthållighet, till er uthållighet gudhängivenhet, till er gudhängivenhet broderlig tillgivenhet, till er broderliga tillgivenhet kärlek. Ty om allt detta finns hos er och överflödar, skall det hindra er från att vara overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” (2Pe 1:5–8)

Självbehärskning skall i synnerhet känneteckna dem som tjänar som tillsyningsmän i den kristna församlingen. (Tit 1:8) För att tillsyningsmännen skall kunna lösa de problem som uppstår i församlingen måste de kunna behärska sig både i sitt tal och i sina handlingar. Aposteln Paulus gav Timoteus rådet: ”Avvisa dumma och meningslösa diskussioner; du vet ju att de framkallar stridigheter. Men en Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, kunna behärska sig under onda förhållanden och med mildhet visa dem till rätta som inte är gynnsamt stämda.” (2Ti 2:23–25)

Om man underlåter att visa självbehärskning i en given situation, kan man fläcka det goda rykte man skaffat sig på grund av lång och trogen tjänst och hamna i alla slags svårigheter. Det framgår av vad som hände kung David. Trots att David var lojal mot den sanna tillbedjan och älskade de rättfärdiga principerna i Guds lag (jfr Ps 101), begick han äktenskapsbrott med Batseba, vilket i sin tur ledde till att han lät ställa hennes man, Uria, på en plats i striden där han med största sannolikhet skulle bli dödad. Som en följd av detta hade David i många år stora problem i sin familj. (2Sa 12:8–12) Det som hände i hans fall visar också hur vist det är att undvika situationer som kan leda till att man förlorar självbehärskningen. Han kunde ha gått ner från taket på sitt palats, men uppenbarligen fortsatte han i stället att titta på Batseba när hon badade och greps därigenom av begär till henne. (2Sa 11:2–4)

Det skulle inte vara förståndigt av en person som saknar självbehärskning att förbli ogift om han kan ingå ett ärofullt äktenskap och därigenom skydda sig själv, så att han inte begår otukt. Aposteln Paulus skrev angående detta: ”Om de inte har självbehärskning bör de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.” (1Kor 7:9, 32–38)