Jehovas barmhärtighet räddar oss från förtvivlan

”Visa mig ynnest, o Gud, enligt din kärleksfulla omtanke. Utplåna mina överträdelser enligt överflödet av dina barmhärtighetsgärningar.” — PSALM 51:1.

1, 2. Hur kan allvarlig synd påverka en Jehovas tjänare?

DET går inte att ostraffat överträda Jehovas lag. Hur uppenbart blir inte detta, om vi begår en allvarlig synd mot Gud! Trots att vi kan ha tjänat Jehova troget i många år, kan det vålla oss stor ängslan eller djup depression om vi överträder hans lag. Vi kan komma att känna det som att Jehova har lämnat oss och att vi inte längre är värda att få tjäna honom. Och vår synd kan förefalla som ett tjockt moln, som utestänger Guds ynnests ljus.

² I den situationen befann sig en gång kung David i det forntida Israel. Hur hade den situationen uppstått?

Felsteg kan leda till grov synd

3, 4. Vad hände med kung David under en tid av välstånd?

³ David älskade Gud men begick felsteg som ledde till allvarliga synder. (Jämför Galaterna 6:1.) Detta kan hända varje ofullkomlig människa, i synnerhet om hon har myndighet över andra. Som framgångsrik kung ägde David ryktbarhet och makt. Vem vågade ifrågasätta hans ord? Dugliga män lydde hans minsta vink, och människor utförde ivrigt hans befallningar. Men David handlade fel genom att skaffa sig många hustrur och genom att räkna folket. — 5 Moseboken 17:14—20; 1 Krönikeboken 21:1.

⁴ Under den här perioden av materiellt välstånd begick David allvarliga synder mot Gud och människor. Ja, den ena synden ledde till den andra likt sammanvävda trådar i en vävnad som Satan ritat mönstret till! Medan Davids medisraeliter stred mot ammoniterna, betraktade David från sitt tak hur Urias vackra hustru Batseba badade sig. Uria var ute i krig, och kungen lät hämta kvinnan till sitt palats och begick äktenskapsbrott med henne. Föreställ dig vilken chock David fick, när han sedan fick reda på att hon var havande! Han skickade bud efter Uria i hopp om att denne skulle tillbringa natten tillsammans med Batseba och så komma att betrakta barnet som sitt eget. Men trots att David gjorde Uria drucken, vägrade Uria att ligga med henne. David, som nu var desperat, skickade i hemlighet befälhavaren Joab order om att ställa Uria i främsta linjen, där han säkert skulle komma att bli dödad i striden, vilket han också blev. Urias änka iakttog den sedvanliga sorgetiden, och David gifte sig sedan med henne innan människor blev medvetna om att hon var havande. — 2 Samuelsboken 11:1—27.

5. Vad hände när David hade syndat med Batseba, och vilken verkan fick hans synder på honom?

⁵ Genom profeten Natan avslöjade Gud Davids synder och sade: ”Jag uppväcker olycka mot dig från ditt eget hus.” I enlighet därmed dog det barn som Batseba hade fött. (2 Samuelsboken 12:1—23) Davids förstfödde son, Amnon, våldtog sin halvsyster Tamar och mördades sedan av hennes bror. (2 Samuelsboken 13:1—33) Kungens son Absalom försökte tillskansa sig tronen och behandlade sin far David skymfligt genom att ha sexuellt umgänge med hans bihustrur. (2 Samuelsboken 15:1—16:22) Ett inbördeskrig slutade med Absaloms död och med mer sorg för David. (2 Samuelsboken 18:1—33) Men Davids synder ödmjukade honom och gjorde honom medveten om behovet av att hålla sig tätt till sin barmhärtige Gud. Må vi, om vi skulle synda, ångra oss och närma oss Jehova. — Jämför Jakob 4:8.

6. Varför var kung David särskilt skyldig?

⁶ David var speciellt skyldig, eftersom han, som israelitisk härskare, var väl insatt i Jehovas lag. (5 Moseboken 17:18—20) Han var inte någon egyptisk farao eller babylonisk kung, som saknade sådan kunskap och som kanske rent rutinmässigt gjorde sådant som inte var godkänt av Gud. (Jämför Efesierna 2:12; 4:18.) Som medlem av en nation överlämnad åt Jehova visste David att äktenskapsbrott och mord var grova synder. (2 Moseboken 20:13, 14) De kristna känner också Guds lag. Men likt David bryter somliga av dem mot den på grund av medfödd syndfullhet eller mänsklig svaghet eller för att de inte har stått emot en frestelse. Om detta skulle hända med någon av oss, behöver vi inte förbli i ett förmörkat tillstånd, som skymmer vår andliga syn och höljer oss i djup förtvivlan.

Bekännelse skänker lättnad

7, 8. a) Vad hände med David, när han försökte dölja sina synder? b) Varför bör man bekänna och upphöra med sina synder?

⁷ Om vi har gjort oss skyldiga till allvarliga överträdelser av Guds lag, kan vi finna det svårt att bekänna våra synder ens för Jehova. Vad kan hända under sådana förhållanden? I Psalm 32 medgav David: ”När jag teg [i stället för att bekänna] nöttes benen i min kropp ut genom mitt stönande hela dagen. Ty dag och natt var din [Jehovas] hand tung över mig. Min livssaft har förvandlats som i sommarens torra hetta.” (Verserna 3, 4) Den egensinnige David blev utmattad av att försöka dölja sin synd och förtränga sitt dåliga samvete. Ångest försvagade hans kraft så mycket att han var lik ett torkdrabbat träd utan livgivande väta. Detta kan faktiskt ha påverkat honom menligt både mentalt och fysiskt. Han förlorade i alla fall sin glädje. Om någon av oss befinner sig i en liknande situation, vad bör han då göra?

⁸ Att man bekänner för Gud kan ge förlåtelse och skänka lättnad. ”Min synd bekände jag slutligen för dig, och min missgärning övertäckte jag inte”, sjöng David. ”Jag sade: ’Jag kommer att bekänna mina överträdelser för Jehova.’ Och du själv förlät mina synders missgärning.” (Psalm 32:5) Är du bekymrad över någon dold synd? Skulle det då inte vara bäst att bekänna den och upphöra med den för att få Guds barmhärtighet? Varför inte kalla till dig församlingens äldste och söka andlig läkedom? (Ordspråken 28:13; Jakob 5:13—20) Din ångerfulla ande kommer att erkännas, och med tiden kan du återfå din kristna glädje. ”Lycklig är den vars uppror är förlåtet, vars synd är övertäckt”, sade David. ”Lycklig är den människa som Jehova inte tillräknar missgärning och i vars ande inte är något svek.” — Psalm 32:1, 2.

9. När skrevs Psalm 51, och varför?

⁹ David och Batseba var ansvariga inför Jehova Gud för sitt orätta handlingssätt. De skulle ha kunnat bli dödade för sina synder, men Gud visade dem barmhärtighet. Och det var i synnerhet på grund av förbundet om kungadömet som Gud visade David barmhärtighet. (2 Samuelsboken 7:11—16) Att David ångrade sina synder i samband med Batseba framgår av Psalm 51. Denna gripande psalm skrevs av den ångerfulle kungen efter det att profeten Natan hade väckt hans samvete till insikt om vilka oerhört stora överträdelser han hade begått mot Guds lag. Det krävdes mod av Natan att rikta Davids uppmärksamhet på hans synder, precis som det krävs mod av förordnade kristna äldste att göra sådant i våra dagar. Men i stället för att förneka anklagelsen och befalla att Natan skulle avrättas bekände kungen ödmjukt. (2 Samuelsboken 12:1—14) I Psalm 51 ser vi vad David sade till Gud i bön angående sitt skamliga uppförande, och den psalmen är väl lämpad att begrundas under bön, i all synnerhet om vi har syndat och längtar efter Jehovas barmhärtighet.

Vi är ansvariga inför Gud

10. Hur skulle David kunna få uppleva ett andligt tillfrisknande?

¹⁰ David sökte inte rättfärdiga sin synd, utan bad: ”Visa mig ynnest, o Gud, enligt din kärleksfulla omtanke. Utplåna mina överträdelser enligt överflödet av dina barmhärtighetsgärningar.” (Psalm 51:1) Genom att synda hade David överskridit Guds lags gränser. Men om Gud visade honom ynnest enligt sin kärleksfulla omtanke eller lojala kärlek, fanns det hopp om att han skulle tillfriskna andligen. Och alla de barmhärtighetsgärningar som Gud tidigare hade utfört gav den ångerfulle kungen orsak att tro att hans Skapare skulle utplåna hans överträdelser.

11. Vad antyddes genom offren på försoningsdagen, och vad krävs det för att få räddning i våra dagar?

¹¹ Genom försoningsdagens profetiska förebilder lät Jehova förstå att han hade ett sätt att rena ångerfulla personer från deras synd. Nu vet vi att Gud visar oss barmhärtighet och förlåter oss på grund av att vi har tro på Jesu Kristi lösenoffer. Om David med endast förebilder och skuggor av detta offer i tankarna kunde förtrösta på Jehovas kärleksfulla omtanke och barmhärtighetsgärningar, hur mycket mer bör då inte Guds nutida tjänare utöva tro på den lösen som har getts för att de skall bli räddade! — Romarna 5:8; Hebréerna 10:1.

12. Vad innebär det att synda, och hur kände David det med tanke på sin synd?

¹² I sin vädjan till Gud tillade David: ”Tvätta mig grundligt ren från min missgärning, och rena mig, ja från min synd. Ty mina överträdelser känner jag själv, och min synd är ständigt inför mig.” (Psalm 51:2, 3) Att synda är att missa målet när det gäller Jehovas normer. David hade helt visst gjort detta. Men han var inte lik en mördare eller äktenskapsbrytare som är oberörd av sitt brott och som bara är bekymrad över sitt straff eller över risken att ådra sig en sjukdom. Som en som älskade Jehova hatade David det som var ont. (Psalm 97:10) Han kände vämjelse över sin synd och ville att Gud skulle rena honom fullständigt från den. David var fullt medveten om sina överträdelser och var djupt bedrövad över att han hade låtit sig övermannas av sitt syndiga begär. Eftersom en gudfruktig person inte får någon lindring från sitt dåliga samvete förrän han ångrar sig, bekänner sin synd och får Jehovas förlåtelse, var hans synd ständigt inför honom.

13. Varför kunde David säga att det var mot Gud, och endast mot honom, som han hade syndat?

¹³ David erkände att han var ansvarig inför Jehova och sade därför: ”Mot dig, endast dig, har jag syndat, och det som är ont i dina ögon har jag gjort, för att du må visa dig vara rättfärdig när du talar, att du må stå ren när du dömer.” (Psalm 51:4) David hade brutit mot Guds lagar, vanärat kungaämbetet och ”otvivelaktigt ... handlat respektlöst mot Jehova” genom att utsätta honom för smälek. (2 Samuelsboken 12:14; 2 Moseboken 20:13, 14, 17) Davids syndiga handlingar var också ett brott mot det israelitiska samhället och mot medlemmarna av hans egen familj, precis som en döpt syndare i våra dagar vållar den kristna församlingen och sina nära och kära sorg eller bedrövelse. Den ångerfulle kungen visste att han hade syndat mot sina medmänniskor, till exempel mot Uria, men han insåg att han hade ett högre ansvar mot Jehova. (Jämför 1 Moseboken 39:7—9.) David erkände att Jehovas dom skulle bli rättfärdig. (Romarna 3:4) Kristna som har syndat måste ha samma inställning.

Förmildrande omständigheter

14. Vilka förmildrande omständigheter nämnde David?

¹⁴ David försökte inte urskulda sig, men han sade dock: ”Se! Med missgärning blev jag frambringad under födslosmärtor, och i synd blev min mor havande med mig.” (Psalm 51:5) David blev frambringad med missgärning, och hans mor upplevde födslosmärtor på grund av nedärvd syndfullhet. (1 Moseboken 3:16; Romarna 5:12) Hans ord innebär inte att tillbörliga äktenskapliga förbindelser, befruktning och födelse är syndiga, eftersom äktenskap och barnafödande är något som kommer från Gud; och David åsyftade inte heller någon speciell synd som hans mor begått. Han blev avlad i synd på grund av att hans föräldrar, likt alla andra ofullkomliga människor, var syndiga. — Job 14:4.

15. Vad bör vi inte göra, även om Gud kan ta hänsyn till förmildrande omständigheter?

¹⁵ Om vi har syndat, kan vi i bön till Gud nämna varje förmildrande omständighet som kan ha bidragit till vår synd. Men låt oss inte vända Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet eller använda nedärvd syndfullhet som en rökridå bakom vilken vi gömmer oss för ansvaret för vår synd. (Judas, vers 3, 4) David tog på sig ansvaret för att ha umgåtts med orena tankar och för att ha dukat under för en frestelse. Må vi be om att inte överlämnas åt frestelsen, och må vi därefter handla i överensstämmelse med en sådan bön. — Matteus 6:13.

Vädjan om rening

16. Vilken egenskap finner Gud behag i, och hur bör detta påverka vårt uppförande?

¹⁶ Människor kan förefalla vara fina personer som är hängivna Gud, men Gud ser inunder ytan och ser hur de är inombords. David sade: ”Se! Sannfärdighet i det inre, det har du [Jehova] funnit behag i; och i min fördolda människa må du låta mig lära känna verklig vishet.” (Psalm 51:6) När David försökte dölja fakta i samband med Batsebas havandeskap och manövrerade förhållandena så att Uria blev dödad, gjorde han sig skyldig till falskhet och till att gå krokiga vägar. Men ändå visste han att Gud finner behag i sannfärdighet och helighet. Detta bör påverka vårt uppförande i god riktning, eftersom Jehova skulle fördöma oss om vi gick krokiga vägar. (Ordspråken 3:32) David insåg också att han som ångerfull kung skulle kunna rätta sig efter Guds normer under resten av sitt liv, om Gud skulle låta honom ”lära känna verklig vishet”.

17. Vad var innebörden i att be om att bli renad med isop?

¹⁷ Eftersom psalmisten insåg sitt behov av Guds hjälp, när det gällde att övervinna syndiga böjelser, bad han vidare: ”Må du rena mig från synd med isop, för att jag må vara ren; må du tvätta mig, för att jag må bli vitare än till och med snö.” (Psalm 51:7) Förr i tiden användes isopväxten (kanske mejram eller Origanum majorana) bland annat i reningsceremonin för människor som var smittade av spetälska. (3 Moseboken 14:2—7) Det var därför på sin plats att David bad om att bli renad från sin synd med isop. Tanken på renhet är också förknippad med hans vädjan att Jehova skulle tvätta honom, så att han skulle kunna bli fullständigt ren, vitare än till och med den snö som inte har samlat sot eller annat skräp. (Jesaja 1:18) Om några av oss nu lider samvetskval över någon synd, må vi då ha tro på att Gud kan rena oss, om vi på grundval av Jesu lösenoffer ångerfullt söker hans förlåtelse.

Vädjan om tillfrisknande

18. Hur var Davids tillstånd innan han ångrade sig och bekände sin synd, och hur kan kännedom om detta vara till hjälp för oss i våra dagar?

¹⁸ Alla kristna som någon gång har plågats av dåligt samvete kan förstå Davids ord: ”Må du [Jehova] låta mig höra jubel och glädje, för att de ben som du har krossat må fröjda sig.” (Psalm 51:8) Innan David ångrade och bekände sina synder, gjorde hans plågade samvete honom förtvivlad. Han fann inte ens glädje i de jublande och glada sånger som de fina sångarna och skickliga musikerna framförde. Den syndige David kände så stor vånda över Guds ogillande att han var lik en man vars ben på ett smärtsamt sätt hade krossats. Han längtade efter att få förlåtelse och att tillfriskna andligen och att återfå den glädje som han tidigare hade känt. En ångerfull syndare i våra dagar behöver också få Jehovas förlåtelse för att återvinna den glädje han kände innan han gjorde något som äventyrade hans förhållande till Gud. Att en ångerfull person återfår ”helig andes glädje” visar att Jehova har förlåtit honom och älskar honom. (1 Thessalonikerna 1:6) Vilken tröst skänker inte detta!

19. Hur skulle David känna sig, om Gud utplånade alla hans missgärningar?

¹⁹ David bad vidare: ”Dölj ditt ansikte för mina synder, och alla mina missgärningar — utplåna dem.” (Psalm 51:9) Jehova kunde inte förväntas betrakta synd med godkännande. Därför bad kung David Jehova att dölja sitt ansikte för Davids synder. Han bad också att Gud skulle utplåna alla hans missgärningar och all hans orättfärdighet. Om Jehova bara ville göra det! Det skulle lätta Davids humör, avlägsna bördan av ett plågat samvete och låta den nu ångerfulle kungen veta att hans kärleksfulle Gud hade förlåtit honom.

Hur är det då om man har syndat?

20. Vad rekommenderas en kristen som har syndat allvarligt att göra?

²⁰ Psalm 51 visar att alla Jehovas överlämnade tjänare som har syndat allvarligt, men som är ångerfulla, med förtröstan kan be honom visa dem ynnest och rena dem från deras synd. Om du är en kristen som har syndat på ett sådant sätt, varför då inte i ödmjuk bön söka få vår himmelske Faders förlåtelse? Erkänn ditt behov av Guds hjälp för att kunna stå godkänd inför honom och be honom om att han åter låter dig få den glädje du tidigare kände. En ångerfull kristen kan med förtröstan nalkas Jehova i bön med en sådan begäran, ”ty han kommer att förlåta i rikt mått”. (Jesaja 55:7; Psalm 103:10—14) Den ångerfulle kristne bör naturligtvis också vända sig till de äldste i församlingen, så att de kan ge den andliga hjälp som behövs. — Jakob 5:13—15.

21. Vad skall vi undersöka härnäst?

²¹ Jehovas barmhärtighet räddar verkligen hans folk från förtvivlan. Men låt oss granska resten av den ångerfulle Davids innerliga vädjanden i Psalm 51. Vårt studium kommer att visa att Jehova inte föraktar ett nedbrutet hjärta.

Jehova föraktar inte ett nedbrutet hjärta

”Slaktoffren åt Gud är en nedbruten ande; ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” — PSALM 51:17.

1. Hur betraktar Jehova sina tillbedjare som syndar allvarligt, men som är ångerfulla?

JEHOVA kan spärra ”tillträdet” till sig som ”med en molnmassa, för att bön inte må gå igenom”. (Klagovisorna 3:44) Men vår himmelske Fader vill verkligen att hans folk skall ha tillträde till honom, så även om någon av hans tillbedjare skulle synda allvarligt men ångrar sig, kommer han ihåg det goda som den personen har gjort. Därför kunde aposteln Paulus skriva följande till medkristna: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” — Hebréerna 6:10.

2, 3. Vad bör kristna äldste ta hänsyn till, när de har att göra med medtroende som har syndat?

² Kristna äldste bör också ta hänsyn till de år av trogen tjänst som medtroende har ägnat Gud. Detta gäller särskilt helig tjänst som utförts av personer som har begått ett felsteg eller som rentav har syndat allvarligt men som sedan har ångrat sig. Kristna herdar söker alla Guds hjords medlemmars andliga väl. — Galaterna 6:1, 2.

³ En ångerfull syndare behöver Jehovas barmhärtighet. Men det krävs mer. Detta framgår av Davids ord i Psalm 51:10—19.

Det krävs ett rent hjärta

4. Varför bad David om ett rent hjärta och en ny ande?

⁴ Vad, förutom Jehovas barmhärtighet och förlåtelse, kan en överlämnad kristen behöva, om han på grund av synd är i ett dåligt andligt tillstånd? Jo, David bad: ”Skapa i mig ett rent hjärta, o Gud, och lägg i mitt inre en ny, en fast ande.” (Psalm 51:10) Det var antagligen därför att David insåg att benägenheten att begå allvarliga synder fortfarande fanns i hans hjärta som han bad på detta sätt. Vi kanske inte har varit inblandade i det slags synd som David snärjdes av i samband med Batseba och Uria, men vi behöver Jehovas hjälp för att vi inte skall duka under för någon frestelse att inlåta oss på något som kan leda till allvarlig synd. Vi kanske dessutom behöver Guds hjälp att ur vårt hjärta avlägsna sådana syndiga egenskaper som vinningslystnad och hat — vilka i sin tur kan leda till sådana brott som stöld och mord — Kolosserna 3:5, 6; 1 Johannes 3:15.

5. a) Vad innebär det att ha ett rent hjärta? b) Vad önskade David, när han bad om en ny ande?

⁵ Jehova kräver att hans tjänare har ”ett rent hjärta”, dvs. rena motiv eller avsikter. Eftersom David insåg att han inte hade visat en sådan renhet, bad han att Gud skulle rena hans hjärta och föra det i harmoni med sina normer. Psalmisten önskade också en ny och rättrådig ande eller benägenhet hos sinnet. Han behövde en ande som kunde hjälpa honom att stå emot frestelser och orubbligt hålla sig till Jehovas lagar och principer.

Nödvändigt med helig ande

6. Varför bad David Jehova om att inte ta bort sin heliga ande från honom?

⁶ När vi känner oss förtvivlade över våra misstag eller vårt orätta handlingssätt, skulle vi kunna känna det som att Gud håller på att förkasta oss och dra tillbaka sin heliga ande eller verksamma kraft från oss. Det var så David kände det, för han bad Jehova: ”Kasta mig inte bort från ditt ansikte; och din heliga ande — o ta inte bort den från mig.” (Psalm 51:11) Den ångerfulle och ödmjuke David kände det som att hans synder hade gjort honom ovärdig att få tjäna Jehova. Att kastas bort från Guds ansikte skulle innebära att förlora hans ynnest, tröst och välsignelse. Om kung David skulle kunna återhämta sig andligen, behövde han Jehovas heliga ande. Med den heliga anden vilande över sig skulle han under bön kunna söka gudomlig vägledning för att behaga Jehova, kunna undvika synd och kunna härska med vishet. Eftersom David var medveten om sina synder mot givaren av helig ande, vädjade han passande att Jehova inte skulle ta bort den från honom.

7. Varför bör vi be om helig ande och vara på vår vakt mot att bedröva den?

⁷ Hur är det då med oss? Vi bör be om helig ande, och vi måste vara på vår vakt mot att bedröva den genom att underlåta att följa dess vägledning. (Lukas 11:13; Efesierna 4:30) Annars skulle vi kunna förlora anden och inte längre kunna visa dess gudagivna frukt i form av kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. Jehova Gud skulle i synnerhet ta bort sin heliga ande från oss, om vi utan att ångra oss fortsatte att synda mot honom.

Jubel över räddning

8. Vad måste vi ha, om vi syndar men önskar äga glädjen över räddningen?

⁸ En ångerfull syndare som upplever ett andligt tillfrisknande kan återigen glädja sig över Jehovas anordning för räddning. Eftersom David längtade efter detta, bönföll han Gud: ”Så ge mig då åter jublet över räddningen genom dig, och må du stödja mig, ja med en villig ande.” (Psalm 51:12) Hur underbart var det inte att kunna jubla i det säkra hoppet om räddning genom Jehova Gud! (Psalm 3:8) Efter att ha syndat mot Gud sökte David återfå glädjen över räddningen genom honom. Längre fram i tiden gav Jehova sin Son, Jesus Kristus, som ett lösenoffer till räddning för människor. Om vi som Guds överlämnade tjänare syndar allvarligt men önskar få tillbaka glädjen över räddningen, måste vi ha en ångerfull inställning, så att vi undviker att synda mot den heliga anden. — Matteus 12:31, 32; Hebréerna 6:4—6.

9. Vad bad David om, när han bad Gud stödja honom ”med en villig ande”?

⁹ David bad att Jehova skulle stödja honom ”med en villig ande”. Detta åsyftar antagligen inte Guds villighet att vara hjälpsam eller hans heliga ande, utan den pådrivande benägenheten hos Davids sinne. David ville att Gud skulle stödja honom genom att ge honom en ande som var villig att göra det som var rätt och som inte skulle hemfalla åt synd igen. Jehova Gud stöder hela tiden sina tjänare och reser upp dem som är nerböjda av olika prövningar. (Psalm 145:14) Hur trösterikt är det inte att inse detta, i synnerhet om vi har syndat men är ångerfulla och önskar att hädanefter tjäna Jehova troget!

Lära överträdarna vad?

10, 11. a) Vad skulle David kunna lära israelitiska överträdare? b) Vad måste David göra själv, innan han kunde lära syndare?

¹⁰ Det var Davids osjälviska önskan att — om Gud tillät det — få göra något som skulle visa hans uppskattning av Jehovas barmhärtighet och som också skulle vara till hjälp för andra. Med innerliga känslor riktade mot Jehova förklarade den ångerfulle kungen därefter: ”Jag skall lära överträdare dina vägar, för att syndare för sin del må vända om just till dig.” (Psalm 51:13) Hur skulle den syndige David kunna lära överträdare om Guds lag? Vad skulle han kunna säga dem? Och vad gott skulle detta åstadkomma?

¹¹ När David skulle visa israelitiska överträdare Jehovas vägar i förhoppningen att vända dem bort från en ond stig, kunde han påpeka hur ond synden är, vad ånger eller sinnesändring innebär och hur man kan få Guds barmhärtighet. Eftersom David hade känt de kval som Jehovas misshag och ett dåligt samvete skapar, skulle han utan tvivel bli en barmhärtig undervisare för ångerfulla och förtvivlade syndare. Han skulle naturligtvis inte kunna använda sitt eget exempel för att lära andra, förrän han själv hade accepterat Jehovas normer och fått hans förlåtelse, eftersom de som vägrar att underordna sig Guds krav inte har någon rätt att räkna upp Guds ”förordningar”. — Psalm 50:16, 17.

12. Hur var det till gagn för David att få veta att Gud hade befriat honom från blodskuld?

¹² David upprepar nu sina avsikter med andra ord och säger: ”Befria mig från blodskuld, o Gud, min räddnings Gud, för att min tunga av fröjd må kungöra din rättfärdighet.” (Psalm 51:14) Blodskuld medförde dödsdom. (1 Moseboken 9:5, 6) Davids vetskap om att hans räddnings Gud hade befriat honom från hans blodskuld i samband med Uria skulle därför ge honom frid i hjärta och sinne. Hans tunga skulle då av fröjd sjunga om Guds rättfärdighet och inte om hans egen. (Predikaren 7:20; Romarna 3:10) David kunde inte göra sin omoraliskhet ogjord eller föra Uria tillbaka från graven, lika lite som någon i våra dagar kan återge en person som han har förfört dennes kyskhet eller uppväcka någon som han har dödat. Är inte detta något vi bör tänka på, när vi blir frestade? Och hur mycket bör vi inte uppskatta Jehovas barmhärtighet, som visats oss i rättfärdighet! Uppskattning bör faktiskt driva oss att leda andra till denna urkälla för rättfärdighet och förlåtelse.

13. Endast under vilka omständigheter kan en syndare på rätt sätt öppna sina läppar till att lovprisa Jehova?

¹³ En syndare kan inte på rätt sätt öppna sina läppar för att lovprisa Jehova, om inte Gud barmhärtigt öppnar dem, så att säga, till att tala hans sanning. Därför sjöng David: ”O Jehova, må du öppna dessa mina läppar, för att min egen mun må förkunna ditt lov.” (Psalm 51:15) Med sitt samvete lättat på grund av Guds förlåtelse kunde David drivas att lära överträdare Jehovas vägar, och han skulle fritt kunna lovprisa honom. Alla som likt David har fått förlåtelse för sina synder bör uppskatta den oförtjänta omtanke Jehova har visat dem, och de bör utnyttja varje tillfälle att förkunna Guds sanning och hans lov. — Psalm 43:3.

Godtagbara offer åt Gud

14. a) Vilka slaktoffer krävdes enligt lagförbundet? b) Varför skulle det vara fel att tro att vi kan kompensera fortsatt synd genom att utföra vissa goda ting?

¹⁴ David hade förvärvat stor insikt, vilket fick honom att säga: ”Ty du [Jehova] finner inte behag i slaktoffer — annars skulle jag ge det; i helbrännoffer finner du inte välbehag.” (Psalm 51:16) Lagförbundet krävde att man offrade djuroffer åt Gud. Men Davids synder, äktenskapsbrott och mord, vilka var belagda med dödsstraff, kunde inte sonas med sådana offer. I annat fall skulle han inte ha sparat sig någon utgift för att frambära djuroffer åt Jehova. Utan uppriktig ånger är offer värdelösa. Det skulle därför vara fel att tro att vi skulle kunna kompensera ett fortsatt orätt handlingssätt genom att utföra vissa goda ting.

15. Vilken inställning har en överlämnad person som har en nedbruten ande?

¹⁵ David tillade: ”Slaktoffren åt Gud är en nedbruten ande; ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” (Psalm 51:17) En ångerfull syndares slaktoffer som är godtagbara för Gud är ”en nedbruten ande”. En sådan person har inte en stridslysten inställning. En överlämnad person som har en nedbruten ande känner djup sorg i sitt hjärta över sin synd, och han har gjorts ödmjuk på grund av att han känner Guds misshag, och han är villig att göra allt han kan för att återfå Guds ynnest. Vi kan inte offra någonting av värde åt Gud förrän vi ångrar våra synder och ger honom vårt hjärta i odelad hängivenhet. — Nahum 1:2.

16. Hur betraktar Gud en person som är förkrossad på grund av sin synd?

¹⁶ Gud förkastar inte ett sådant offer som ett nedbrutet och krossat hjärta. Må vi därför inte duka under för förtvivlan, vilken svårighet som vi som Guds folk än kan komma att möta. Om vi på något sätt, som får vårt hjärta att ropa efter Guds barmhärtighet, har snavat utefter livets stig, är ändå inte allt förlorat. Jehova kommer inte att avvisa vårt nedbrutna hjärta, även om vi har syndat allvarligt, om vi bara är ångerfulla. Han kommer att förlåta oss på grundval av Kristi lösenoffer och kommer att återföra oss till sin ynnest. (Jesaja 57:15; Hebréerna 4:16; 1 Johannes 2:1) Men likt David bör vi be om att återfå Guds ynnest och inte om att undgå behövlig tillrättavisning eller korrigering. Gud förlät David, men han tuktade honom också. — 2 Samuelsboken 12:11—14.

Intresse för sann tillbedjan

17. Vad bör syndare göra förutom att be om Guds förlåtelse?

¹⁷ Om vi har begått någon allvarlig synd, kommer detta förmodligen att tynga ner vårt sinne, och ett ångerfullt hjärta kommer att få oss att be om Guds förlåtelse. Men låt oss också be för andra. Även om David såg fram emot att återigen få tillbe Gud på ett godtagbart sätt, lämnade inte hans psalm själviskt andra utanför bilden. Den innehåller också följande vädjan till Jehova: ”Så gör då i din godvilja gott mot Sion; må du bygga Jerusalems murar.” — Psalm 51:18.

18. Varför bad den ångerfulle David för Sion?

¹⁸ Ja, den ödmjuke psalmisten David såg fram emot att återfå Guds ynnest, men han bad också att Gud i sin ”godvilja” skulle göra ”gott mot Sion”, Israels huvudstad, Jerusalem, där han hade hoppats att få bygga Guds tempel. Davids allvarliga synder hade hotat hela nationen, eftersom allt folket skulle ha kunnat få lida på grund av kungens orätta handlingssätt. (Jämför 2 Samuelsboken, kapitel 24.) Hans synder hade faktiskt försvagat ”Jerusalems murar”, så att de nu behövde repareras.

19. Vad skulle det vara passande att be om, om vi har syndat men har fått förlåtelse?

¹⁹ Om vi har syndat allvarligt men har fått Guds förlåtelse, skulle det vara på sin plats att be om att han på något sätt reparerar den skada som vårt uppförande kan ha medfört. Vi kan ha dragit smälek över hans heliga namn, försvagat församlingen och dragit sorg över vår familj. Vår kärleksfulle himmelske Fader kan avlägsna den smälek som kan ha dragits över hans namn, bygga upp församlingen genom sin heliga ande och ge våra nära och kära, som älskar och tjänar honom, tröst i hjärtat. Men oavsett om vi har syndat eller inte, bör helgandet av Jehovas namn och hans folks välgång naturligtvis alltid vara något som ligger oss varmt om hjärtat. — Matteus 6:9.

20. Under vilka omständigheter skulle Jehova ha behag till Israels slaktoffer och övriga offer?

²⁰ Om Jehova reparerade Sions murar, vad mer skulle då hända? David sjöng: ”Då kommer du [Jehova] att ha behag till rättfärdighetens slaktoffer, till brännoffer och heloffer; då kommer tjurar att offras på ditt eget altare.” (Psalm 51:19) Det var Davids innerliga önskan att han och nationen skulle få åtnjuta Jehovas ynnest så att de kunde tillbe honom på ett godtagbart sätt. Då skulle Gud ha behag till deras brännoffer och heloffer, på grund av att dessa skulle vara rättfärdighetens slaktoffer offrade av hängivna, uppriktiga och ångerfulla människor som åtnjöt Guds ynnest. Av tacksamhet för Jehovas barmhärtighet skulle de på hans altare offra tjurar — de bästa och dyrbaraste slaktoffren. I våra dagar ärar vi Jehova genom att ge honom det bästa vi har. Och våra offer inbegriper ”våra läppars ungtjurar”, lovprisningens offer till vår barmhärtige Gud, Jehova. — Hosea 14:2; Hebréerna 13:15.

Jehova hör våra rop

21, 22. Vilka lärdomar till gagn för oss innehåller Psalm 51?

²¹ Davids innerliga bön, som finns upptecknad i Psalm 51, visar oss att vi bör reagera för vår synd med en sant ångerfull anda. Den här psalmen innehåller också uttryckliga lärdomar till vårt gagn — exempelvis att vi, om vi syndar men är ångerfulla, kan förtrösta på Guds barmhärtighet. Men må vi framför allt vara bekymrade över den smälek som vi kan ha dragit över Jehovas namn. (Verserna 1—4) Likt David kan vi på grundval av vår nedärvda syndfullhet vädja till vår himmelske Fader om barmhärtighet. (Vers 5) Vi bör vara sannfärdiga, och vi måste söka vishet från Gud. (Vers 6) Och om vi har syndat, bör vi bönfalla Jehova om att bli renade, om ett rent hjärta och en fast ande. — Verserna 7—10.

²² Av Psalm 51 kan vi också se att vi aldrig bör låta synden göra oss förhärdade. Om vi skulle göra det, skulle Jehova ta ifrån oss sin heliga ande eller verksamma kraft. Men med Jehovas ande över oss kan vi framgångsrikt lära andra hans vägar. (Verserna 11—13) Om vi syndar men ångrar oss, kommer Jehova att låta oss få fortsätta att lovprisa honom, eftersom han aldrig föraktar ett nedbrutet och krossat hjärta. (Verserna 14—17) Den här psalmen visar också att våra böner inte bara bör kretsa kring oss själva. Vi bör i stället be om välsignelse och andlig välgång för alla dem som tar del i den rena tillbedjan av Jehova. — Verserna 18, 19.

23. Varför bör Psalm 51 få oss att vara modiga och optimistiska?

²³ Denna gripande psalm av David bör motivera oss att vara modiga och optimistiska. Den hjälper oss att inse att vi inte behöver tänka att allt är förlorat, ens om vi skulle råka synda. Varför det? Därför att om vi är ångerfulla, kan Jehovas barmhärtighet rädda oss från förtvivlan. Om vi är ångerfulla och fullständigt hängivna vår kärleksfulle himmelske Fader, hör han vårt rop om barmhärtighet. Och hur trösterikt är det inte att veta att Jehova inte föraktar ett nedbrutet hjärta!