DAVIDS BÖN OCH GUDS FÖRLÅTELSE

8, 9. Hur visar Psalm 51 vad som var Davids innersta tankar, och vad lär den oss om Jehova?

⁸ Orden i en sång som David sedan komponerade visar vilka djupa samvetskval han hade. Psalm 51 innehåller Davids gripande vädjanden till Jehova och visar tydligt att han gjorde mer än bara erkände sina felsteg. Han ångrade också uppriktigt sina synder. Det som var viktigast för David var hans förhållande till Gud. ”Mot dig, bara mot dig, har jag syndat”, erkände han. Han vädjade till Jehova: ”Skapa i mig ett rent hjärta, Gud, och lägg i mitt inre en ny, en fast ande. ... Låt mig åter få jubla över den räddning du ger, och må du stödja mig med en villig ande.” (Ps. 51:1–4, 7–12) Är du lika uppriktig och öppen när du talar med Jehova om dina felsteg?

Som Jesus förklarade behandlar Jehova oss som vi behandlar andra. Han sa: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda; med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda; och med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er.” (Matt. 7:1, 2) Vilken lättnad att veta att Jehova kan förlåta våra synder – till och med så allvarliga synder som äktenskapsbrott och mord! Han kommer att göra det om vi villigt förlåter andra, om vi bekänner våra synder för honom och om vi visar att vi har ändrat inställning till våra felsteg. När den som syndat uppriktigt ångrar sig får han ”tider som ger ny styrka” från Jehova, dvs. Jehova hjälper honom att få ett rent samvete. (Läs Apostlagärningarna 3:19.)