JAFIA

[Jafịa]

1, 2: Betyder ”må [Gud] träda strålande fram”, ”[Gud] har trätt strålande fram”.

1. En kung i Lakis som allierade sig med fyra andra amoreiska kungar för att straffa gibeoniterna, som hade slutit fred med Israel. (Jos 10:3–5) När gibeoniterna bad om hjälp drog Josuas styrkor upp från Gilgal för att undsätta dem. Under striden som följde stängde israeliterna in Jafia och de andra kungarna i den grotta vid Makkeda där de hade gömt sig. Senare blev han och de andra avrättade, och deras kroppar hängdes upp på pålar, där de fick hänga till solnedgången. Därefter kastade man in dem i grottan där de hade sökt skydd. (Jos 10:6–27)

2. En av Davids söner som föddes i Jerusalem. (2Sa 5:14, 15; 1Kr 3:7; 14:6)

3. En gränsstad i Sebulons område. (Jos 19:10, 12) Den identifieras med det nutida Yafa (Yafia) knappt 3 km sydväst om Nasaret.