SONEN till Israels förste kung besöker en fredlös som håller sig gömd. ”Var inte rädd”, säger han till denne man på flykt, ”ty min far Sauls hand kommer inte att finna dig, och det är du som skall bli kung över Israel, och själv skall jag bli den som är näst efter dig.” (1 Samuelsboken 23:17)

Besökaren är Jonatan, mannen på flykt är David. Om inte Jonatan hade dött strax därefter, är det möjligt att han hade blivit Davids närmaste man.

Jonatans vänskap med David var anmärkningsvärd.

Jonatan och David

Omkring 20 år senare smädade filistéernas tvekampskämpe Goljat den israelitiska hären, men David slog ihjäl honom. Även om Jonatan antagligen var omkring 30 år äldre än David hade de två mycket gemensamt.a David visade samma mod som Jonatan hade visat vid Mikmas. Men den största likheten var att David hade samma tro på Jehovas räddande kraft, vilket gjorde att han utan fruktan kunde möta Goljat när alla andra israeliter ryggade tillbaka. Så kom det sig att ”Jonatans själ [blev] bunden vid Davids själ, och Jonatan började älska honom som sin egen själ”. (1 Samuelsboken 17:1–18:4)

Även om Davids tapperhet fick kung Saul att betrakta honom som en rival, kände Jonatan ingen avundsjuka mot David. Han och David blev mycket goda vänner, och det är sannolikt att Jonatan under deras förtroliga samtal fick veta att David blivit smord till att bli Israels näste kung. Jonatan respekterade Guds beslut.

När kung Saul talade med sin son och sina tjänare om att döda David, varnade Jonatan David. Jonatan övertygade Saul om att han inte hade något att frukta från David. David hade verkligen inte syndat mot kungen. Hade inte David riskerat livet när han mötte Goljat? Jonatans innerliga vädjan för sin orättvist behandlade vän lugnade Saul. Men kungen återgick snart till sina mordiska planer och gjorde ytterligare försök att döda David, vilket tvingade honom att fly. (1 Samuelsboken 19:1–18)

Jonatan stödde lojalt David. De båda vännerna träffades för att planera vad som behövde göras. Lojal mot sin vän och med en strävan att vara lojal mot sin far sade Jonatan till David: ”Det är otänkbart! Du skall inte dö.” Men David sade till Jonatan: ”Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden!” (1 Samuelsboken 20:1–3)

Jonatan och David tänkte ut en plan för att få reda på Sauls avsikter. Om man lade märke till att David inte var närvarande vid kungens bord, skulle Jonatan tala om för sin far att David hade bett om att få bli befriad från detta för att kunna ta del i ett slaktoffer för sin släkt. Om Saul blev vred skulle det vara ett tecken på illvilja mot David. Jonatan välsignade honom och erkände indirekt hans framtida kungadöme genom att säga: ”Må Jehova visa sig vara med dig, alldeles som han visade sig vara med min far.” De svor båda att de skulle vara lojala mot varandra och bestämde hur Jonatan skulle låta David få reda på utgången av provet. (1 Samuelsboken 20:5–24)

När Saul såg att David inte var där förklarade Jonatan att David hade bett honom: ”Om jag har funnit ynnest för dina ögon, så låt mig slippa i väg, det ber jag dig, så att jag får träffa mina bröder.” Jonatan var inte rädd för att erkänna att David hade hans ynnest. Kungen blev rasande! Han förolämpade Jonatan och skrek att David utgjorde ett hot mot Jonatan som tronarvinge. Saul begärde att Jonatan skulle föra David till honom för att han skulle dödas. Jonatan svarade: ”Varför skulle han dödas? Vad har han gjort?” I ett raseriutbrott slungade Saul sitt spjut mot sin son. Jonatan undkom oskadd men var djupt bedrövad i sitt hjärta för Davids skull. (1 Samuelsboken 20:25–34)

Vilken lojalitet Jonatan visade! Mänskligt sett hade han lite att vinna och mycket att förlora på sin vänskap med David. Men Jehova hade beslutat att David skulle efterträda Saul som kung, och vad Gud hade bestämt var till Jonatans eget och andras bästa.

Ett tårfyllt avsked

Jonatan träffade David i hemlighet för att berätta för honom vad som hade hänt. Det var tydligt att David aldrig mer kunde sätta sin fot vid Sauls hov. De två männen grät och omfamnade varandra. Sedan gick David i väg för att gömma sig. (1 Samuelsboken 20:35–42)

Jonatan träffade David bara en gång till, när David gömde sig för Saul ”i Sifs vildmark, i Hores”. Det var då som Jonatan uppmuntrade David med orden: ”Var inte rädd; ty min far Sauls hand kommer inte att finna dig, och det är du som skall bli kung över Israel, och själv skall jag bli den som är näst efter dig; och det vet också min far Saul.” (1 Samuelsboken 23:15–18) En kort tid därefter dog Jonatan och Saul i en strid mot filistéerna. (1 Samuelsboken 31:1–4)

Alla som älskar Jehova Gud gör väl i att begrunda den kurs som Jonatan följde. Upplever du en lojalitetskonflikt? Kom då ihåg att Saul uppmanade Jonatan att söka sina egna intressen. Men Jonatan ärade Jehova genom att vara fullständigt undergiven honom och visa honom vördnad, och han gladde sig över att den som Gud utvalt skulle bli Israels näste kung. Ja, Jonatan stödde David och var lojal mot Jehova.