Jehova sa till Samuel: ”Gå hem till Isai, för en av hans söner ska bli Israels näste kung.” Så Samuel gick till Isai. När han fick syn på den äldste sonen tänkte han: ”Det här måste vara den Jehova tänker på.” Men det var det inte. Jehova förklarade: ”Jag ser inte bara hur människor ser ut; jag ser hur de är på insidan, i hjärtat.”

Isai hämtade sex andra söner som Samuel fick träffa. Men Samuel sa: ”Jehova har inte valt ut någon av dem. Har du inga fler söner?” Isai svarade: ”Jo, jag har en till, min yngste pojke, David. Han är ute och tar hand om fåren.” När David kom sa Jehova till Samuel: ”Han är det!” Samuel hällde olja på Davids huvud för att visa att han var Israels framtida kung.

Senare krigade israeliterna mot filistéerna, och de hade en gigantisk soldat som hette Goljat. Han stod och hånade israeliterna varenda dag. Han skrek: ”Skicka hit en man som kan slåss mot mig. Om han vinner ska vi bli era slavar, men om jag vinner ska ni bli våra slavar.”

David kom till israeliternas läger med mat till sina bröder som var soldater. Han hörde Goljat och sa: ”Jag ska slåss mot honom!” ”Men, du är ju bara en ung grabb”, sa kung Saul. David svarade: ”Jehova kommer att hjälpa mig.”

David fick prova Sauls krigsrustning, men han sa till Saul: ”Jag kan ju inte ens röra mig i det här.” David tog då sin slunga och gick till en flod. Där plockade han fem släta stenar och lade dem i en väska. Sedan började han springa mot Goljat. Den enorma jätten ropade: ”Kom hit, lillgrabben! Jag ska mosa dig till fågelmat!” Men David blev inte rädd, utan ropade: ”Du kommer med svärd och spjut, men jag kommer i Jehovas namn. Det är inte mig du slåss mot; du slåss faktiskt mot Gud! Alla här kommer att se att Jehova är mycket mäktigare än era svärd och spjut. Han kommer att hjälpa oss att segra över er!”

David lade en sten i slungan och började svinga den. Han slungade i väg stenen så hårt han bara kunde, och med Jehovas hjälp träffade den mitt i prick och trängde djupt in i Goljats panna. Jätten föll till marken med ett brak. Filistéerna blev rädda och sprang för sina liv. Litar du på Jehova precis som David?

Efter att David hade dödat Goljat gav Saul honom ansvaret för armén. David vann många strider och blev väldigt populär. När David kom hem från strid brukade han mötas av dansande kvinnor som sjöng: ”Saul har besegrat tusentals, men David har besegrat tiotusentals!” Det gjorde att Saul blev så avundsjuk att han ville döda David.

David var väldigt duktig på att spela harpa. En dag när han satt och spelade för Saul, kastade Saul sitt spjut mot honom. David hann precis väja undan så att spjutet träffade väggen. Det hände flera gånger att Saul försökte döda David, och till slut var David tvungen att fly och gömma sig i öknen.

Saul samlade ihop en armé på 3 000 man för att leta rätt på David. Vid ett tillfälle råkade Saul gå in i just den grotta som David och hans män gömde sig i. Davids män viskade: ”Nu har du chansen att döda Saul.” David smög närmare och skar av en bit av Sauls kläder utan att han märkte det. Efteråt fick David dåligt samvete; han tyckte att han hade varit respektlös mot Jehovas utvalde kung. Han sa till sina män att de inte fick döda Saul. När Saul hade lämnat grottan gick David ut och ropade till honom och sa att han kunde ha dödat honom om han hade velat. Fick det här Saul att ändra sig och bli snällare mot David?

Nej. Saul fortsatte sin jakt på David. En natt smög David och hans systerson Abisaj in i Sauls läger. Alla sov, till och med Sauls livvakt Abner. Abisaj viskade: ”Det här är vår chans! Jag kan döda honom!” Men David svarade: ”Jehova kommer att ta itu med Saul. Vi tar bara hans spjut och vattenkruka och går.”

David gick uppför ett berg i närheten och tittade ut över Sauls läger och ropade: ”Abner, varför skyddade du inte kungen? Var är Sauls spjut och vattenkruka?” Saul kände igen Davids röst och sa: ”Du kunde ha dödat mig, men du gjorde det inte. Jag vet att det är du som ska bli Israels näste kung.” Sedan gick Saul hem till sitt palats. Fanns det någon i Sauls familj som tyckte om David? Vi ska se.

Kung Sauls äldste son, Jonatan, var en modig krigare. David sa att Jonatan var snabbare än en örn och starkare än ett lejon. En dag såg Jonatan några filistéer uppe på en klippa. Han sa till sin medhjälpare: ”Vi anfaller dem bara om Jehova ger oss ett tecken. Om filistéerna säger åt oss att komma upp, då vet vi att vi ska anfalla dem.” Filistéerna ropade: ”Kom upp och slåss mot oss!” Då klättrade Jonatan och hans medhjälpare upp och besegrade 20 filisteiska soldater.

Eftersom Jonatan var Sauls äldste son var det egentligen han som skulle ha blivit kung efter Saul. Jonatan visste att Jehova hade valt David till att bli Israels näste kung, men han var ändå inte avundsjuk. Jonatan och David blev bästa kompisar och lovade att alltid skydda varandra. Jonatan gav David sin mantel, sitt svärd, sin båge och sitt bälte för att visa att de var vänner.

När David var tvungen att fly från Saul sa Jonatan: ”Var modig och stark. Jehova har valt dig till kung, och det vet min pappa.” Skulle du vilja ha en sådan fin kompis som Jonatan?

Flera gånger riskerade Jonatan sitt liv för Davids skull. Han visste att hans pappa ville döda David och sa: ”Pappa, du skulle synda om du dödade honom; han har inte gjort något fel.” Saul blev ursinnig på Jonatan.

Några år senare dog både Saul och Jonatan i en strid. Efter det försökte David hitta Jonatans son Mefiboset. När han väl fann honom sa han: ”Din pappa var min nära vän, och därför vill jag ta hand om dig så länge du lever. Kom och bo i mitt palats, och ät vid mitt bord.” David glömde aldrig Jonatan.

När Saul dog blev David kung, och han var då 30 år gammal. En kväll några år senare var David uppe på taket på sitt palats. Därifrån fick han syn på en vacker kvinna. Han tog reda på att hon hette Batseba och var gift med en soldat som hette Uria. David hämtade Batseba till sitt palats. De hade sex och hon blev gravid. David försökte hålla det här hemligt. Han sa till sin befälhavare att ställa Uria längst fram i armén och befalla soldaterna att lämna honom själv där. Uria dog i strid, och David gifte sig med Batseba.

Men Jehova såg allt som hände och skickade profeten Natan till David. Natan berättade: ”En rik man hade många får, och en fattig man hade bara ett enda litet lamm som han älskade väldigt mycket. Men den rike mannen tog den fattige mannens enda lamm.” David blev jättearg och sa: ”Den där rike mannen förtjänar att dö!” Då sa Natan: ”Det är du som är den mannen!” David blev förkrossad och erkände: ”Jag har syndat mot Jehova.” Davids synd gjorde att han och hans familj fick många problem. Han fick sitt straff, men Jehova lät honom ändå leva eftersom han var ärlig och ödmjuk.

David ville bygga ett tempel åt Jehova, men Jehova bestämde att Davids son Salomo skulle bygga det. David började förbereda för att templet skulle kunna byggas och sa: ”Jehovas tempel måste bli imponerande. Salomo är fortfarande ung, så jag ska hjälpa honom med förberedelserna.” David skänkte mycket pengar till bygget. Han hittade skickliga arbetare, samlade guld och silver och skaffade fram stora trästockar från Tyros och Sidon. Mot slutet av sitt liv gav han Salomo instruktioner om hur han skulle bygga och sa: ”Jehova ville att jag skulle skriva ner det här åt dig. Han kommer att hjälpa dig. Var inte rädd, utan var modig och stark, och sätt i gång med arbetet.”