David i det forntida Israel fick också utstå svårigheter redan som ung. Han var tvungen att leva som flykting i flera år, jagad som ett djur av kung Saul. Davids liv var ständigt i fara. Vid ett tillfälle sökte han upp prästen Ahimelek för att be om förnödenheter. (1 Samuelsboken 21:1–7) När Saul fick veta att Ahimelek hade hjälpt David, beordrade han att inte bara Ahimelek utan alla präster och deras familjer skulle avrättas. (1 Samuelsboken 22:12–19) Kan du föreställa dig hur förtvivlad David måste ha känt sig över att indirekt ha orsakat den här tragedin?

På liknande sätt lät inte David bitterhet gro gentemot Saul. Vid två tillfällen hade David möjlighet att döda Saul. Men när hans män försökte övertala honom att göra det, sade han: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle göra detta mot min herre, mot Jehovas smorde, att jag skulle sträcka ut min hand mot honom; han är ju Jehovas smorde.” David lämnade saken i Jehovas händer och sade till sina män: ”Så sant Jehova lever, Jehova skall själv tilldela honom ett slag; eller hans dag kommer, och han måste dö, eller han drar ner i strid och rycks bort.” Senare komponerade David till och med en sorgesång när Saul och hans son Jonatan hade dött. I likhet med Josef vägrade David att bli uppfylld av bitterhet. (1 Samuelsboken 24:3–6; 26:7–13; 2 Samuelsboken 1:17–27)

David gjorde också det bästa av sin situation under de år som han var på flykt. När han befann sig i Parans vildmark skyddade han och hans män Nabals hjordar från att bli angripna av rövarband. ”De var en mur omkring oss både natt och dag”, sade en av Nabals herdar. (1 Samuelsboken 25:16) Senare, när David var i Siklag, intog han städer som hölls av Israels fiender i söder och säkrade på så sätt Israels gränser. (1 Samuelsboken 27:8; 1 Krönikeboken 12:20–22)

Vänta på Jehova

Den tredje lärdomen är att vi bör vänta på Jehova i stället för att försöka ändra våra omständigheter på ett sätt som strider mot Bibelns principer. Lärjungen Jakob skrev: ”Låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, så att ni kan vara fullständiga och hela i varje avseende och inte sakna något.” (Jakob 1:4) Vi bör låta uthålligheten ”uträtta sitt verk fullständigt” genom att låta prövningen ha sin gång och inte handla mot Bibelns principer för att få ett snabbt slut på en svår situation. Då kan vår tro bli prövad och stärkt, och vi kan få uppleva trons uppehållande kraft i vårt liv. Josef och David visade sådan uthållighet. De försökte inte lösa problemen på ett sätt som kunde föra med sig Jehovas ogillande. I stället försökte de göra det bästa av den situation som de befann sig i. De väntade på Jehova, och tänk vilka storslagna välsignelser de fick av att göra det! Jehova använde både Josef och David för att befria och leda sitt folk. (1 Moseboken 41:39–41; 45:5; 2 Samuelsboken 5:4, 5)

Jehova kommer att uppehålla dig

Om vi begrundar hur sådana bibliska personer som Josef och David hanterade besvikelser och svåra situationer, kan det ha en positiv inverkan på oss. Även om deras upplevelser beskrivs på bara några få sidor i Bibeln, varade deras prövningar i många år. Fråga dig själv: Hur kunde de acceptera sina omständigheter? Hur bevarade de sin glädje? Vilka egenskaper utvecklade de?